Fel sak på fel ställe

I lördags besökte jag Skillingaryd, en liten småländska ort med knappt 4.000 invånare. Uppdraget var klart som korvspad; "fixa ett reportage om eventet Militärhistoria på småländska". Uppdragsgivare var tidningen Soldat & Teknik (http://www.fabas.se/tidningar/soldat-teknik/). Artikeln dyker upp senare under hösten.

Med över 80 deltagare uppklädda i autentiska uniformer från både 1700- och 1800-tal var det en spännande händelse för alla militärhistoriska intresserade. Och för mig som gillar att fotografera var det så klart en höjdare - massor av färgstarka dräkter och krutrök som låg tät över den höstliga nejden.

Jag tror att jag har fått ihop material så att det räcker till ett fyrsidigt reportage. Men de bilderna tänker jag inte visa här. Åtminstone inte nu. Istället bjuder jag på ett gäng där "fel" saker har dykt upp i bild. Saker som stör känslan av att vara mitt i ett fältslag anno 1700-kallt. Håll till godo.

Att ge sig själv ett uppdrag

Hur utvecklar man sitt bildseende och sina fotografiska färdigheter? Den tanken snurrade runt i skallen i våras när jag gick och drog barnvagn över slätten. Mitt fotande gick på tomgång och bestod mest i ett oräkneligt antal porträtt på den där killen som just nu sussade sött i sin vagn.

Nu så här när sommaren har tynat bort och bytts ut mot fuktig höst kan jag se två saker som gett mitt fotograferande en rejäl skjuts de senaste månaderna; en ny kamera och en hel räcka fotouppdrag.

Nya prylar är alltid spännande, men boosten de ger brukar vara relativt snabbt övergående. Att gå upp från Nikon D300 till Nikon D700 var både ett stort och ett litet kliv. Ett litet i så måtta att kamerorna är i princip identiska och alla knappar sitter där "de ska". Ett stort eftersom fullformatssensorn förändrar hur man jobbar med skärpedjupet.

Nåväl. Nyprylsboosten varade kanske någon månad. Sedan gällde det att hålla ångan uppe. Det var då jag kom på det här med fotouppdrag. Att tvinga sig själv ut i verkligheten med ett givet mål i sikte. Det kan vara att ta en bild om dagen, att göra en fotobok, att sikta mot en egen utställning som min kompis Joakim vars blogg du hittar här: http://www.fotosidan.se/blogs/joakimke/index.htm . Eller att kanske delta i den lokala fotoklubbens tävling med ett gäng nytagna bilder. För min del handlade det om att besöka lokala evenemang runt om i Blekinge och dokumentera begivelserna. Att helt enkelt göra fotoreportage.

Det första i raden blev Lövmarknaden i Karlskrona. Lövmarknaden har en lång tradition och består av en hel massa knallar och en ännu större massa med köpsugna blekingebor. Det är som göteborgaren skulle ha uttryckt saken: "knökfullt". Således perfekt för en oerfaren och lite lätt blyg amatörplåtare som ska leka dokumentärfotograf. För att göra det hela extra spännande avgränsade jag mig till att endast använda en glugg, Nikon 24-70 2.8 - inga långtelebilder alltså. Upp i ansiktet, ut med hakan, fram med motljusskyddet. Till attack!

I början kändes det lite jobbigt, särskilt som folk ryggade tillbaka när "jättekameran" åkte upp och seriebildstagningen matade på. Några frågade vilken tidning jag var från. Andra drog sig diskret undan så snart kameran dök upp.

Men efter en stund gick det lättare. Tricket var tvådelat, dels att vara kvick som en vessla så att ingen hinner reagera och dels genom att först söka ögonkontakt och le för att visa att allt är okej. Båda metoderna funkade bra.

Efter en och en halv timmas intensivt plåtande var det hela över. Lärorikt? Som sjutton. Här kommer bildbevis. 

Hur gör du för att utvecklas? Dela gärna med dig av dina tips eller funderingar i kommentatorsfältet nedan.

Hartsville 1862 - eller pangelipang i busken

Efter att ha fotat bröllop tre helger i rad lät jag faktiskt systemkameran vila helt förra veckan. Det var skönt. Men i lördags blev fotosuget för stort så jag klev in i garderoben där jag har en alldeles äkta tidsmaskin. Jo, det är faktiskt sant (bildbevis kommer längre ner).

Jag vred den stora röda ratten två varv åt höger, skrev in min destination och klev in. Poff!

Hartsville, Förenta Staterna den sjunde december 1862. Sydstaterna anfaller Nordstaternas läger vid Cumberland River. Bäst att huka sig.

- Bang! Padooom!

Kanonsalvorna får marken att skälva och krutröken att ligga tät över nejden. Jag letade mig ner bakom ett par buskar och beskådade slaget storögt. Ett par ryttare stormar förbi bara några meter framför mig – de har sina Remington skjutklara. Längre fram ser jag en grupp sydstatare marschera i samlad tropp.

- Ready, aim, fire!

Befälhavarens röst är kraftfull och bestämt, nu är det inte läge tveka. De långa gevärsmynningarna gör att kulorna kan träffa fienden på upp mot 500 meters håll. Jag kröper ihop och hasar mig långsamt bakåt. Ur ryggsäcken plockar jag fram min Nikon…

Så här gick det så klart inte inte till. Istället satte jag mig i bilen och styrde kosan till Bräkne Hoby. Där höll nämligen ”American civil war reenactors of Sweden” till lördagen den tredje september. De skulle iscensätta just slaget vid Hartsville.

92 medlemmar iklädda autentiska uniformer var på plats och en entusiastisk publik på gissningsvis runt 200 personer. Säkerhetsrestriktionerna gjorde att det var svårt att få till närbilder under själva slaget. Men efter att röken hade lagt sig blev vi inbjudna till lägret. Kanske åker jag dit nästa år igen, men då får jag inte glömma två saker; öronproppar och en extender.

Megapixelmannen

Hej, jag heter Björn och jag är beroende. Av pixlar.

Lite så är det faktiskt – jag mår bra när jag får fotografera. Det är därför jag alltid har en Canon S90 skjutklar i bältet. För man vet ju aldrig när den där BILDEN dyker upp.

Karlskrona, en decemberdag 2010.

Till vardags är jag pappaledig. Eller var åtminstone. På måndag hägrar skrivbordet på Trossö igen. Då ska bokstäver staplas i långa rader och förhoppningsvis bilda något läsvärt. Ja, jag har Sveriges sjätte sexigaste arbete – journalist.

Det är lika bra att jag erkänner en sak till, jag är Nikonist. Ända sedan den där dagen för tjugo år sedan då en begagnad Nikon F601s med en 35-70-optik införskaffades på Expert i Varberg. Den röda linjen i gummihandtaget, känslan i reglagen, användarvänligheten. Ja, sedan dess har jag varit fast. D70s, D80, D300 och D700 - bra kameror hela högen.

Nikon F601, från 1990-kallt.

En fördel med Nikonkameror är att det är så himla trevliga människor som använder dem, kolla till exempel på www.d70sverige.se eller www.Nikonforum.se om du inte tror mig.

Vad är då syftet med den här bloggen? Ja det vetesjutton. Att ha någonstans att dryfta fotofunderingar kanske. Att sätta pränt på tankar kring foto och få feedback. Något i den stilen tror jag. Just nu funderar jag en del över det här med bröllopsfoto. Och hur man får sina bilder att se analoga ut fast de är digitala – och varför jag vill det.

Kvinna med barn, Karlskrona 1977. Eller om det var 2011.

 Vad funderar du på?