En mix av mer eller mindre konstiga bilder. Fokus på landskap i första hand, arkitektur och stadsmiljöer i andra hand. Åsså lite annat.

Egna vinklar

Hur fotograferar man ett välfotograferat objekt på ett personligt sätt? Mitt försök här bygger på att gå nära och välja bara små delar av helheten. Min tanke är att fånga byggnadens själ utan att visa hela. Fast vissa saknar säkert helhetsbilderna. Då får man googla! Det är operahuset i Oslo som står modell.

#1

#2

#3

Publicerad 2026-04-28 18:42 | Läst 403 ggr
Erik Madsen 2026-04-28 20:11
Hej Bjarne.
Jag tycker det är en utmärkt idé med detaljer, linjer, ljus och skugga. Och det passar också perfekt med svartvitt. - gillar det.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Mitt foto från idag togs klockan 15:35 :-)
Svar från Bjarne 2026-04-30 21:40

Hej Erik! Kul att du gillar det minimalistiska. Tack så mycket för din kommentar!
Många vänliga hälsningar, Bjarne
Lena Holm 2026-04-28 20:28
Jag upplever dina bilder som genomtänkta och balanserade. Som så ofta har du valt utsnitt som jag aldrig hade kommit på. Det gör dina bilder inspirerande och lockar till att tänka utanför boxen. Hoppas jag kan komma ihåg det nästa gång jag står på en plats där jag inte känner mej så hemma (typ i en stad). Sista bilden gillar jag mest, skuggan och de trekantiga fälten bidrar till det.
Hälsningar Lena
Svar från Bjarne 2026-04-30 21:41

Vi ser och lägger märke till olika saker. Kul att det blir till inspiration! Jag tycker också sista blev bäst. Tack så mycket för kommentaren Lena!
Hälsningar Bjarne
Carina H. Jacobsson 2026-04-28 22:49
Jag gillar också dessa…jättemycket!! Snyggt som bara den!
/Carina
Svar från Bjarne 2026-04-30 21:42

Härligt, tack så mycket för det Carina!
Hälsningar Bjarne
pdahlen 2026-04-29 06:18
Lite speciellt med skuggan som har både en början och slut. Fint att du skrev ut platsen för mig
Svar från Bjarne 2026-04-30 21:42

Jo, den med skuggan blev nog bäst. Tack för kommentaren Peter!
Hälsningar Bjarne
sveka 2026-04-29 08:25
Du har verkligen ett öga för precisa utsnitt och minimalistisk detaljrikedom, som gör det intressant att gå på upptäcktsfärd i dina bilder. Som i det här inlägget där de båda första bilderna i princip visar samma motiv men där utsnittet varierats något så att det blir två helt olika bilder.
En annan sak som slår mig är att det inte enbart handlar om utsnitt och ljus utan också om ytornas beskaffenhet. I bild 1 och 2 är det en slät betongyta nedtill i bild mot den ljusa väggen i bakgrunden med ett diskret mönster som påminner om brailleskrift.
Och så har vi den sista bilden. Först såg jag skuggan av en stolpe innan jag upptäckte att skuggan kommer av en diskret nivåskillnad i stenläggningen. Och här finns det tre olika plattor i fyra fält som var och en har sitt eget mönster. Heder åt arkitekten bakom så sofistikerade detaljer som skänker visuell spänning år byggnaden, men heder också åt dig som ser och återger detaljerna på ett så estetiskt sätt. Jag har inte själv sett operahuset i Oslo men känner mig övertygad att du har lyckats fånga dess själ.
Häsningar Sven
Svar från Bjarne 2026-04-30 21:46

Tack så mycket för den utvecklade kommentaren Sven! Intressant att du upptäcker så många detaljer. Nivåskillnaden förekommer lite här och där och den är åt olika håll. På några ställen blev det ingen skugga. Jag höll på att stå på öronen två gånger! Visst har arkitekten varit mycket kreativ med den här byggnaden.
Hälsningar Bjarne
Turbo56 2026-04-29 22:20
Snyggt, det är bilder som inte berättar vad Oslo konserthus är, utan hur det känns.
Du visar inte arkitekturen som objekt, utan som upplevelse.

Om du hade valt att visa hela byggnaden så hade vi som betraktare fått allt serverat, funktion, form, skala, kontext.

När du visar detaljer händer något annat.
Du tvingar oss att delta.
Utsnittet väcker frågor som, vad är detta, var slutar det och hur stort är det?
Vi som betraktare måste fylla i luckorna och det gör bilderna mer engagerande.

Du lyfter fram arkitekturens språk
Material, mönster, skarvar, vinklar – allt det som ofta drunknar i helheten får nu huvudrollen. Det är som att lyssna på en enda instrumentstämma i en orkester.

Du skapar abstraktion, genom att går nära försvinner byggnaden som byggnad, den blir grafik, rytm, struktur, komposition
Det är här arkitekturfotografi blir konst.

Du tar bort allt oviktigt, Ingen himmel, inga människor, inga störande element, bara ren form.

Stefan
Svar från Bjarne 2026-04-30 21:50

Tack så mycket för de fina orden Stefan! Du beskriver mycket fint vad minimalismen kan plocka fram. Jag gillar bilder som inte ger hela svaren och beskriver allt och det är glädjande att du uppskattar det.
Ha en fin helg!
Bjarne