Klövaravinens övre del

Jag tog ledigt en dag från jobbet förut för att besöka övre delen av ravinen vid Klöva Hallar. Det här med att vara ledig på fredagar har blivit lite av en vana på sistone, men det kan jag inte hålla på med hur länge som helst. Nästa fredag är det ju fotomässa i Älvsjö, så där "ryker" en arbetsdag till!

Hur som helst, så ville jag utforska ravinens övre del, eller sydöstra om vi pratar väderstreck. Det blev så att jag hamnade i Klövaravinen även en vecka senare, och det hade hänt otroligt mycket med höstfärgerna på den veckan. Fast det är en annan story, som kommer senare. För er som inte känner till Klövaravinen, så kan jag nämna att den finns på Söderåsen, lite nordväst ut i Skåne.

De fyra första bilderna är inte tagna i huvudravinen, utan längs ett biflöde till Klövabäcken. Jag har dock inte hittat något namn på den bäcken.

Som syns på en del av bilderna, så blåste det en del den här dagen. Man kan fundera på om det ger extra spänning eller blir störande. Det kanske beror på bilden i fråga också, hur rörelseoskärpan ser ut och var i bilden den finns.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

#7

Klövaravinen 3:3

Sista inlägget från Klöva Hallar för den här gången. Det var en strålande dag, men solen såg jag inte mycket av. Den når inte ner i ravinens botten. Jag såg dock att den lös uppe på ravinens nordsluttning. Så småningom klättrade jag upp och gick uppe på kanten tillbaka längs Skåneleden. Då fick jag lite sol på mig till slut!

#1

Mäktiga klippor reser sig över ravinen. Rasbranten är också typisk.

#2

Lite trolskt.

#3

#4

Väl uppe på kanten lyser den sena eftermiddagssolen strax innan den går ner. Ljuset är ordentligt varmt och jag har inte "fuskat" med vitbalansen.

#5

#6

Solen har nu försvunnit även uppe på kanten. Det blev en härlig lyster i bokgrenarna i det rådande ljuset.

#7

Klövaravinen 2:3

Jag vandrar längre in i ravinen vid Klöva Hallar, längre in än jag varit förut. Det här är ett av naturfotografen Patrik Larssons främsta jaktområden, och jag förstår honom. Dalen känns lite vildare än Skäralid, som förstås också är mycket fin och intressant ut fotosynpunkt. I Klövaravinen är man dock mycket mer ensam. Det finns inga anordnade leder, som i Skäralid. Skåneleden passerar området, men den går uppe på kanten av ravinen. Nere i dalen finns några spontana stigar, men de är inte så vältrampade. Bitvis var det så brant och hala löv att jag trodde att jag skulle hamna i bäcken med kamera och allt, men det gick bra.

#1

Jag "faller" ofta för fallna träd av någon anledning. Kanhända faller jag över dem också ibland, men det är en annan sak!

#2

Intressanta svampar, som jag inte vet namnet på.

#3

#4

Jag faller ofta för stenar och klippor också.

#5

#6

Går man på fel sida bäcken blir det besvärligt här.

#7

Klövaravinen 1:3

Klöva Hallar ligger på Söderåsen i Skåne och är en sprickdal som liknar den mer kända Skäralid, men är något mindre och trängre och ligger längre västerut. Dalen mäter c:a 4 km från mynningen på åsens nordsida. I botten rinner Klövabäcken och ovanför reser sig mäktiga stup och rasbranter, c:a 60-70 m höga enligt uppgift. Endast på några ställen är det lämpligt för en vanlig vandrare att ta sig upp för branten.

Jag besökte Klöva Hallar den 4 januari. Eftersom det nog var 20 år sedan sist, och jag gick längre in i dalen än förut, så blev det många bilder. För att inte trötta ut läsarna, så delar jag det därför på tre inlägg.

#1

#2

#3

Jag tyckte det var så vacker blå färg i vattnet, säkert tack vare den klarblå himlen.

#4

Klövabäcken rinner omväxlande lite lugnare och med mer fart.

#5

Ett träd som tappat barken hade intressanta mönster på stammen.

#6