Motiv som jag gillar och bilderna gillar jag också. Bra komponerat.

kul med mer svartvitt 🙂 idag gillar jag den första bilden bäst, mest för de återkommande formerna, även om de är riktade åt olika håll. 🤗

Stenarna vid stranden bär på historier som ingen längre berättar högt. De ligger där som gamla väktare, slipade av tidens långsamma hand, med sprickor som minnen och mönster som kartor över allt de uthärdat.

Den största av dem lutar sig fram mot vattnet som om den lyssnar, på vågornas viskningar, på vindens återkommande frågor, på allt som rör sig förbi utan att stanna. De mindre stenarna runt omkring är som följeslagare, tysta men närvarande, var och en med sin egen röst, sin egen ton i strandens låga kör.

Tillsammans bildar de en berättelse om tålamod.
Om att stå kvar när världen förändras.
Om att långsamt formas av det man möter, utan att förlora sin kärna.

Stefan

Jag gillar ettan bäst, blicken vandrar runt bland formerna och avslutas med en tanke om att: vart pekar "pilen" då den högra stenen inbjuder att titta uppåt. Kul!
/Carina