"Work the scene" – igen!

Det var ett tag sen jag bloggade nu. Har en del planer på vad jag hoppas kommer att bli intressanta blogginlägg men idag så får det bli en snabbis, skriven efter en heldags gatufotande i den brittiska huvudstaden. Jag tänkte ge ett exempel på hur det återigen lönar sig att inte bara nöja sig med en bild utan att försöka ta flera om det går – på engelska är uttrycket "work the scene". Tidigare skrev jag om det här. 

Händelsen utspelade sig i östra Londons Broadway Market, där varje lördag och söndag en massa stånd erbjuder smaskig gatumat (uttrycket "street food" kanske funkar bättre för en svensk publik?) av stor variation. Jag som gatufotograf älskar att fota folket som rör sig här. 

Jag lade märke till hur två unga kvinnor verkade påbörja nåt vad jag bara trodde skulle bli en kram som när två väninnor skiljs åt efter att ha spenderat en massa tid tillsammans under en söndag. Precis som jag hoppades på började de omfamna varandra enligt bilderna nedan men jag förväntade mig inte slutbilden i form av en intensiv kyss. De var nog mer än vänninor. Alltid trevligt att se publika yttranden av kärlek tycker jag!

Jag gillar handen på midjan här men inte att det ena ansiktet skyms. Ingen bild som jag skulle publicera annat än för pedagogiska ändamål som här.

Det gäller att hålla tungan i rätt mun – någon förbereder sig...

Där satt den! Även för fotografen!

Alltid kul med kommentarer så låt dem komma!

Med vänliga hälsingar,

Fredrik

PS. För de som tycker att det är kul med kamerautrustning så kan jag nämna att bilderna togs med en Leica ME 240 med en 28 mm Elmarit f/2.8. Bilderna gick genom Lightroom och RNIs preset, Fujifilm Sensia 200.

Stranger than Fiction

Min årliga sommarvistelse hos min mor i Kalmar sammanfaller för det mesta med min födelsedag i andra halvan av juli. Och på födelsedagar kan man ju få presenter även som vuxen. Nu har jag ju i stort sett allt jag behöver vad gäller prylar men ytterligare en fotobok tackar jag förstås inte nej till. Boken jag hade i åtanke var den skånske gatufotografen Johan Jehlbos "Stranger than Fiction" som innehåller bilder från det projekt om skånska marknader som han sysslat med i många år. Han har vad jag förstår självfinansierat boken som finns i en upplaga av 50. 

Även om mamma tycker att jag har alldeles för många fotoböcker så ville hon ändå ge mig boken som betalades med Swish. I England sysslar vi inte med Swish och hittills hade min 84-åriga mor aldrig swishat. Hon hade tidigare uttryckt en önskan om att kunna göra det och över Internet så hade jag lyckats förmå henne att installera appen och skapa ett konto. Men en betalning hade alltså aldrig gjorts. Så, vi slog två flugor med samma smäll – jag fick min bok och vi båda lärde oss hur man swishar! 

Boken dök upp efter några dar, precis som Johan lovade och jag blev mycket nöjd. Signerad med dedikation dessutom!

För de som inte är bekanta med Johan Jehlbos fotografi så vill jag säga att han är en duktig och framgångsrik gatufotograf som senast i förra månaden kammade hem förstapriset i färgklassen på Göteborgs Gatufotofestival som dömdes av ingen annan är Matt Stuart! Och år 2019 blev han utsedd till årets gatufotograf i EyeEm Awards (https://sverigesradio.se/artikel/7320409) för en bild som ingår i "Stranger than Fiction". Boken innehåller utöver den en hel del fotografiska godbitar.

Anledningen att jag skrev det här blogginlägget (som absolut inte är en recension!) är främst för att påminna om att man faktiskt kan stödja sina medfotografer genom att köpa en bok eller en print (om man tycker tillräckligt mycket om verken förstås!). Eller att gå på nån av de utställningar som ibland annonseras här på Fotosidan. Inte för välgörenhet utan för att mindre kända men likväl vassa fotografer är värda den uppmuntran som en såld bok eller print innebär. Och sen får man ju själv något i konstväg som man uppskattar. Är man intresserad av just denna bok så finns fortfarande exemplar att köpa från Johans hemsida verkar det som.

Ha det så bra!

Fredrik

PS. Om jag själv nånsin ger ut en bok eller försöker kränga en print så är det förstås helt godkänt att idka välgörenhet! :-)

Chris Killip och apropå skärpa

I januari detta år så gick jag två gånger på den retrospektiva utställningen med Chris Killips fotografi på Photographers' Gallery i London. Första gången gjorde jag det med Fotosidans medarbetare Mattias Lundblad som samma dag hade intervjuat mig för den artikel som han skulle skriva för Fotosidan Magasin, nummer 2 2023. Vi var båda mycket imponerade och det var förstås extra intressant att se en sådan utställning tillsammans med en likasinnad. Dagen efter, på fredagen, så var jag åter inne i London och den sista timmen på fredagar så är det gratis att titta på Photographers' Gallerys utställningar. Kul att se utställningen på nytt igen men den främsta anledningen till mitt andra besök var att jag ville fota av några bilder för att skapa ett blogginlägg kring den diskussion/debatt som jag vill minnas var igång på Fotosidan med avseende på skärpa i januari. Har nu letat efter den debatten utan att ha hittat den. Minns att Bengan Björkbom var delaktig och även Gunnar Staland. Ingen av deras bloggar kring den perioden verkar dock ha den diskussion i kommentarsfälten som skulle triggat mitt andra besök! Kanske fanns diskussionen i ett forum? Eller har jag helt enkelt drömt upp några väderkvarnar som jag ville fajtas emot? 😉

Jag tror att debatten hade något att göra med huruvida det behöver vara skarpt för att fungera i uppförstorat format. Det jag hade noterat kring ett antal av Killips bilder var att skärpan inte alltid satt där den skulle men att bilderna förstås nått berömmelse trots det och att vi utställningsbesökare uppskattade vad vi såg trots tekniska brister. Bland annat noterade jag att skärpan satt på muren och axeln istället för på det unga skinnhuvudets huvud i puffbilden till denna blogg. Se mer nedan. Kan inte tänka mig att Killip medvetet valde att lägga skärpan på muren/axeln. Trots det valde utställningen att skriva ut denna fina bild stort – 118 cm x 92 cm (om min iPhone mätte korrekt!). Funkade utmärkt på normalt betraktelseavstånd!

Jag själv är nog en sån som vill att mina objektiv ska vara skarpa enligt tillverkarens specifikationer och att skärpan helst skall ligga rätt men som samtidigt inser att sån skärpa ändå är helt sekundär vad beträffar hur bra en bild är. Och det gäller inte bara "humanistisk" fotografi som gatufoto och dokumentärt utan också för landskaps- och naturfoto ( till viss del i alla fall!).

Gunnar Staland skrev om Chris Killip för några veckor sedan i ett blogginlägg och berättade att utställningen som jag och Mattias gick på numera visas uppe i Newcastle. För de som inte kan ta sig dit eller inte kunde besöka den på någon av de andra utställningsorterna så kommer här lite bilder som jag tog under mina besök. Först visas dock bilder av fotot vars skärpa jag diskuterar ovan. Alla fotona tagna med med min iPhone.

Om någon minns diskussionen jag tror mig komma ihåg så länka gärna i en kommentar. Också intresserad av allmänna åsikter i ämnet.

Hälsningar,

Fredrik

Viss oskärpa på huvudet!

På muren och på grabbens axel är det skarpt!

Måttbandsappen i min iPhone var till nytta denna dag vilket denna skärmdump visar!

Bilden på det unga skinnhuvudet är en av Chris Killips mest välkända fotografier och fick illustrera förstasidan på ovanstående publikation.

Två av mina personliga favoriter!

Denna bild gillas av många!

Fint dokumenterat av de människor som livnärde sig på att samla och sälja "sea coal" – kolbitar som sköljts upp från havet.

Mer om "sea coal"-samlarna

I vinterskrud till vänster och efter partiell rivning till höger

Många av Chris Killips mest kända bilder (den till vänster exempelvis) visades förstås – hög nivå överlag!

Bilden till höger är väl hur bra som helst, inte sant?

Kung Kalles kröning – del 2

Dagen efter kung Charles IIIs kröning så fortsatte festligheterna runtomkring i landet. För egen del bar det nu av till närliggande Windsor och Eton – på knappa 20 minuter är jag där med tåget. Som många säkert känner till så är slottet i Windsor en av kungafamiljens bostäder. Exakt hur ofta kungligheterna övernattar/bor här är för mig okänt men det är inte helt sällsynt. Dagen till ära gavs det en större konsert på kvällen vid slottet som en del i det fortsatta firandet. Ca 20 000 personer var tydligen på plats på konserten, som också sågs av upp till 20 miljoner på TV. Själv var jag bara i Windsor och Eton tidigare på dagen, från tidig till sen eftermiddag. Mot slutet av min vistelse så började konsertpubliken att anlända och det var rejält folktätt på gatorna när jag rörde mig hemåt.

I vanlig ordning var jag ute efter att som gatufotograf dokumentera den del av befolkningen som firade kröningen. Som förväntat var det många som tog tillfället i akt att klä upp sig i unionsflaggan på olika sätt. Många hade också valt att ha på sig små (och stora) kungakronor och flera åt glass eller bakelser med kröningsstuk.

För att ta sig från Windsor till Eton spatserar man helt sonika över en liten bro över Themsen eljest för fotgängare. I Eton så var huvudgatan avspärrade till förmån för så kallade "street parties" som var på väg att sätta igång strax efter jag hade anlänt. Just denna typ av "gatufester" anordnades ofta förr i tiden i Storbritannien när något större skulle firas. Man stängde helt enkelt av en väg eller gata i ett bostadsområde och satte upp bord och stolar som områdets invånare satte sig vid för att förtära medhavd dryck och mat. Ett slags knytkalas som jag förstår det. Numera är denna fina tradition mer sällsynt och hemma på min gata har jag aldrig sett det ske under de snart 21 år som jag bott där. Men i Eton (och även i Windsor) ägde sådana här partyn rum och det var trevligt att se. Vid några andra streetpartyn i Windsor så förärades man tydligen besök av prins William med maka Kate. Det missade jag.

Eftersom vädret ej bjöd på regn så föll kameravalet på min Leica M med en 35 mm påmonterad. Följande bilder från dagen är alltså tagna med den kombinationen. Hoppas att ni tycker om vad ni ser och kommentera gärna!

/Fredrik

Kung Kalles kröning – del 1

På mindre än ett år har britterna fått vara med om tre större händelser rörande kungahuset deras. Förra året i juni firades drottningens 70 år på tronen (som jag skrivit om här) och bara drygt tre månader efteråt så begravdes hon (blogginlägg av mig här) varpå sonen Charles blev kung. Själva kröningen väntade man med och i helgen som gick var det äntligen dags för alla rojalister att få fira sin nye konung. Precis som jag lovade er läsare så gav jag mig ut för att dokumentera även detta evenemang ur en gatufotografs perspektiv. 

Trist nog så hade meterologerna förutspått regn denna dag och visst fick de rätt. Ibland så förändras prognoserna här på ön bara på nån dag (på gott och ont) men denna lördag så regnade det nästan precis hela tiden med olika intensitet. Ibland duggregn och ibland mera ihållande. Jag valde att lämna min Leica M hemma till förmån för vädertätade Fujifilm X-Pro2 som med ett likaledes vädertätat 23 mm-objektiv ska utgöra en kombination som tål väta. Mot slutet av dagen kunde jag konstatera att det är en sanning med modifikation – kameran fungerade utmärkt men den optiska sökaren immade igen ordentligt. Ingen skada skedd dock – fukten försvann dagen efter.

Som vanligt påbörjade jag min vandring från Waterloo Station längs Themsen och sedan över Westminsterbron till parlamentsbyggnaderna. Därifrån följde jag alla de som ville ta sig till nånstans kring Hyde Park för att förmodligen kunna få en skymt av den nykrönte. Jag avvek strax innan ankomst till slutstationen för jag var absolut inte intresserad av digniteterna utan ville fokusera på folket. Övriga London var fullt av firande rojalister och jag fann Piccadilly Circus särskilt intressant för där stötte jag på bland alla rojalister också några republikaner som dagen till ära valde att protestera mot monarkin. Det var inte så värst många men jag fick senare veta att polisen hade arresterat en del individer tidigare på dagen. Trots det så hade antimonarkisterna förblivit en liten minoritet jämfört med de som gladdes åt kröningen. 

Här följer ett urval av bilder i krönologisk(!) ordning.

Dagen efter så fortsatte det allmänna firandet på många ställen i landet och i synnerhet i Windsor och närliggande Eton – jag tog mig givetvis dit och fortsatte min dokumentation av kröningshelgen. Om det får ni se i del två av mitt kröningsbloggande!

Kommentera gärna!

Hälsningar,

/Fredrik