Gatufoto, protester och demonstrationer

Till skillnad från en del andra gatufotografer så söker jag mig i stort sett aldrig till folksamlingar som demonstrationer och protester för att fotografera. Jag föredrar att fånga mina subjekt på gatan under mer vardagliga former. Men, ibland så protesteras det där man befinner sig och då är det lätt hänt att man försöker sig på att fotografera de som vädrar sina åsikter. Generellt sett så har man i demonstrationstågen ingen ovilja att bli fotograferad vilket gör livet lite lättare för (gatu)fotografen. Då torde det kanske bli enklare att ta bra bilder kan man tänka men så enkelt är det inte. Man måste ta hänsyn till skyltar, ansikten, flaggor och andra föremål i komponerandet av ens bilder. Precis som vanligt på gatan alltså. 

Här följer några bilder av protester och demonstrationståg som hamnat på mina minneskort de senaste åren.

Denne herre stod utanför Rysslands ambassad och demonstrerade mot kriget.

Kriget fortgår i Syrien men har nog hamnat i skymundan på grund av konflikten i Ukraina. Något som dessa demonstranter vill ändra på.

Dessa personer vurmade för djurens rätt...

... precis som denna herre gjorde...

... tillsammans med dessa meddemonstranter.

Här vill man bekämpa rasism och fascism – tydligen med alla nödvändiga medel... Tror att de inte bara förordar verbal debatt och argumentation... vilket jag beklagar.

Ytterligare personer ur samma demonstrationståg.

En kändis (ökändis?) – Piers Corbyn, bror till förre Labour-ledaren Jeremy Corbyn. Piers manade sina åhörare att bränna ned parlamentledamöters kontor i vintras – jag är förvånad att han fortfarande har rätt att röra sig i det publika.

Här fick jag en klassisk knuten hand på köpet och det var inte för mig han knöt den. Ingen posering alltså – för då är det ju inget gatufoto! ;-)

Den här snubben som protesterade mot Brexit tyckte inte att omröstningen 2016 som hade ett av de högsta valdeltagandena någonsin var tillräckligt med demokrati. Somliga blir aldrig nöjda...

Så här glad blir man när man har utövat sin demokratiska rättighet att göra sin röst hörd.

Men vissa orkar inte lyssna till slut...

Detta är mitt andra blogginlägg och jag tar gärna emot kommentarer och åsikter. Är det månne för många bilder? Är det nåt annat jag skall tänka på som bloggnybörjare?

Ha det gott!

/Fredrik

PS. Om man är nybörjare på gatufoto kan jag nog tänka mig att demonstrationståg och andra publika händelser såsom prideparader och maratonlopp kan vara bra övningstillfällen. Och då skulle jag rekommendera att man inte bara fotar paraderna och tågen utan vänder kameran också mot publiken. Man kommer nog undan med mycket mer med sin kamera än vid vanligt gatufotande vid sådana tillfällen.

Mitt första riktiga blogginlägg – gatufoto i London

Jag har publicerat ett blogginlägg tidigare men det var mer som ett skämt – ett aprilskämt närmare bestämt, för några år sedan. Detta inlägg är mer seriöst. Med tanke på hur mycket det har diskuterats kring bloggar här på Fotosidan de senaste dagarna tänkte jag att jag själv skulle börja blogga. Hur ofta vet jag inte. Vi får se. 

Mitt fotografiska huvudintresse är gatufoto och efter några år som aktiv i Gatufotopoolen föll det sig så att jag fick axla ansvaret som poolvärd sedan några år. Det gör jag tillsammans med den duktige gatufotografen Anders Johansson och vi delar alltså på värdskapet. Det känns verkligen som jag har hittat rätt med gatufoto. Älskar att ta del av den genren samt kanske ännu mer att utöva den. Och jag bryr mig en hel del om gatufoto som konstform vilket gör att jag har en del starka åsikter i ämnet som jag gärna bestämt argumenterar för.

År 1999 flyttade jag till Storbritannien och bor sedan 2001 precis i utkanten av London. Denna världstad är mumma för en gatufotograf och jag känner mig mig lyckligt lottad som hamnade här (innan jag blev gatufoto-tokig!). Jag försöker att åka in till de centrala delarna minst en dag varje helg. Nu senast i lördags. Jag anländer med tåg till Waterloo och upptäckte förra året en liten gata som ligger "bakom" stationen som heter Lower Marsh. Härlig miljö men eftersom jag åker in så tidigt så är där relativt få människor, en ingrediens som jag anser är central i gatufoto. Men, visst finns fotona där ändå trots den tidiga morgonstunden. Följande två till exempel:

Efter att ha traskat omkring 30-45 minuter på Lower Marsh brukar jag ta mig över någon av broarna över Themsen mot West End. Där finns områden som Chinatown, Soho, Oxford Street med flera. Just Oxford Street är en guldgruva för gatufotografen. Man kan antingen stå en stund i korsningen mellan Oxford Street och Tottenham Court Road och fota människor som har stämt träff eller bara ser intressanta ut. Följande två foton är tagna där:

Sen kan man gå längs Oxford Street västerut mot Oxford Circus (där Oxford Street och Regent Street korsar varandra). Denna korsning med sina konkavt rundade hus har blivit en favorit på sistone. Man står helt enkelt och låter folk komma emot en och försöker hitta intressanta människor och små händelser som ska hamna någorlunda välkomponerat på sensorn. Utmaningen är att låta de subjekt man fokuserar på att stå ut tillräckligt mot den folkmassa som nästan alltid finns i bakgrunden. Följande bilder är tagna där:

Det är inte ovanligt att jag fotar intensivt i 8-9 timmar tills att mörkret infaller. Då brukar det ta slut. Att fota gatufoto nattetid är något som jag måste öva på. Jag är nöjd om jag har tagit 500-600 bilder på en dag. Det innebär att jag har sett och försökt att fånga 500-600 händelser/scener som jag trodde hade potential. För det mesta misslyckas jag. Gatufoto är ju väldigt svårt – den kände gatufotografen Alex Webb menar att 99,9% procent av de foton han tar är misslyckanden, så man är ju i gott sällskap! Men, för det mesta kommer jag hem med några foton som är värda att publicera och som funkar. 

Nä, nu får jag se hur det går med att publicera denna blogg med bilder och allt. Avslutar med en bild jag tog i lördags i Covent Garden som verkligen suger!

Ha det gott!

/Fredrik