New York – mera gatufoton!

Inför lördagen utlovade prognosen regn – och så blev det! Parkerade därför min Leica i kameraväskan tills regnet upphörde. Istället luftade jag  min reservkamera, Ricoh GR2, som man lätt kan hantera med ena handen med ett paraply i den andra. Påmindes om hur lyckad den kameran är som gatufotokamera och insåg att jag nog kommer att kunna skörda en hel del vettiga bilder från de timmar jag använde den. Inga av bilderna i detta inlägg är från den kameran dock utan bara från min Leica M som jag tog fram när regnet hade försvunnit.

Det speciella med denna lördag var att det var väldigt varmt väder trots regnet och när solen till slut visade sig så blev det helt plötsligt sommarväder! Med tanke på att det för två dagar sedan hade varit en svinkall vårdag så var det verkligen frågan om aprilväder.

Flera av bilderna jag valde att visa i detta inlägg är tagna i en korsning vid Bryant Park, där många av stadens nya generation av gatufotografer gillar att hålla till vad jag förstår. De fotograferar nästan bara analogt och ofta med Leica M. Observerade ett par stycken och jag är tveksam till att sättet de valt att fotografera på leder till nån annan framgång än att slippa lägga på en filmsimulation i Lightroom. Men, det nostalgiska trycket är stort och visst vet jag att flera av dem tar bra gatufoton.

Här kommer bilderna med nån enstaka från i fredags med resten från lördag.

Tyck gärna till om vad ni ser!

Mvh

/Fredrik

Tillbaka i New York City!

Det "Stora Äpplet" anses av många gatufotografer vara en av de bästa städerna i världen för denna typ av fotografi. Giganter inom genren som Garry Winogrand, Joel Meyerowitz, Helen Levitt och Bruce Gilden – allihopa födda i staden – utvecklade sitt gatufotograferande längs Femte Avenyn, på strandpromenaden vid Coney Island och i andra delar av denna stora stad. Även icke infödda fotografer såsom Henri Cartier-Bresson, Elliott Erwitt, Saul Leiter och Tony Ray-Jones skapade mången pärla här.

Om möjlighet ges så rekommenderar jag gatufotografer att ta sig hit nån gång för att traska i andra fotografers fotspår och njuta av denna speciella stad. Själv har jag tidigare besökt New York City fyra gånger sen jag anammat gatufotografi. Nu är jag här för femte gången och det skall bli riktigt intressant att se hur det står till med stan efter vad Covid-19 ställt till med. Senast jag var här var 2019 i varma juni. Och även om jag kände mig lyrisk när jag gav mig ut i värmen med kameran i näven efter att ha checkat in på hotellet så kände jag mig lite underwhelmed när min vecka där tagit slut. Tyckte att det blivit dyrt och gatufotomässigt kändes det inte så perfekt som jag hade förväntat mig. Så, hur blir det nu? Inför resan har jag känt mig väldigt taggad. 

Hittills, efter tre dagar, så har mina farhågor kommit på skam. Det är härligt att nöta skorna på denna underbara stads trottoarer och att återse miljöer och landmärken. För en mig så är det sig likt i mångt och mycket– New York verkar ha överlevt pandemin helt okej! Påtagligt är dock hur mindre produktiv jag är här jämfört med på hemmaplan i London – än så länge har jag inte nåt upp till de 500 bilder per dag som jag har som riktmärke att nå upp till.

Nedan följer några bilder från de två första dagarna av min vistelse här. Bilderna är behandlade på min iPad från 2019 med Lightroom Mobile som inte är den huvudsakliga version jag använder (det är CC Classic). Eftersom mina krav på bildbehandling är rätt sparsmakade och att jag kan använda mina vanliga filmsimulering har det faktiskt gått över förväntan. 

Inga riktiga höjdare än tycker jag – vad tycker ni?

Måhända så hinner jag med ett blogginlägg till innan hemfärd nästa vecka.

Ha det så bra!

/Fredrik

"Work the scene" – scener från igår...

I en kommentar till ett av Bengt Björkboms senaste blogginlägg nämnde jag det engelska uttrycket "work the scene" vilket går ut på att man (om möjlighet ges) inte nöjer sig med en exponering av en scen/situation. Man tar helt enkelt flera foton med viss variation för att försäkra sig om att en av de tagna bilderna är bättre än den bild som skulle tagits om bara en exponering gjordes. Jag är ingen vän av överdrivna anglicismer i svenskan men jag hittar ingen bra översättning till uttrycket – någon som har ett bra översättningsförslag?

Det slog mig i morse när Bengt i sitt blogginlägg från denna förmiddag/morgon att när jag igår var inne i London för att gatufota så blev det nog en del exempel på när jag "worked the scene". Ofta är mina gatufotobilder tagna av något flyktigt – personer som kommer emot mig eller något annat som bara existerar ett ögonblick. Ibland dock, så ser även jag nåt som inbjuder till att ta flera bilder i hopp om att en av dem skall sticka ut. Observera att jag inte syftar på serietagning – något som jag ytterst sällan idkar – utan det här är enstaka exponeringar i mer eller mindre snabb följd.

Här är några av gårdagens exempel. De är valda främst för att illustrera begreppet "work the scene" och inte för bildernas eventuella kvalitet. 

Här tänkte jag göra nåt av de gula jackorna, de något röda byxorna samt de röda soptunnorna. Precis innan jag hann ta en bild så hade en av sopgubbarna sträckt ut sina båda armar i en intressant gest. Det missade jag. Hoppades på nåt liknande och bad till gatufotogudarna om en röd buss eller nåt annat intressant. Bara röda bussen infriades. Det uppvägde inte ryggtavlorna som vändes mot mig.

Här fastnade jag för denna lilla tants burriga frisyr som gick igen lite i hennes burriga päls. Tyvärr såg hon ned i sin mobil och jag hade hoppats på att fånga henne när hon tittade upp. Det gjorde hon säkert men jag orkade inte vänta. Det kanske var dumt?

Gillade hur denna unga kvinna så nonchalant satt där med sin e-cigarett (hade varit bättre med en riktig en förstås!). Kände på mig att jag möjligen inte komponerat den första bilden särskilt väl så jag tog en till. I denna andra bild har cyklisten försvunnit, kvinnans ansiktsuttryck är bättre och vi ser en typisk taxi för att ytterligare försäkra betraktaren om att detta är i London. Den bilden tyckte jag var värd att "framkalla" och visa upp stort.

Rökande damer går jag igång på! Här gällde det att knäppa av när hon hade ciggen vid munnen. Ville också försöka få med nåt annat för att balansera bilden – taxi fick hjälpa till. Hade lite svårt att få med tillräckligt av hennes ansikte. Nummer tre blev bäst och just tillräckligt okej för att framkalla och publicera i större format.

Kramande människor är som regel fina att fotografera. Ingen av dessa tre bilder är särskilt bra men bäst blev den första tycker jag. Knappt värd att framkalla och publicera stort men jag gör det ändå!

Hoppas att denna självutlämnande blogg (att visa upp sina kontaktark och mindre lyckade bilder skyggar en del fotografer inför) var givande på ett eller annat sätt. Kommentera gärna – valde jag exempelvis rätt bilder att förstora?

Ha nu alla en skön söndag med mycket fotorelaterat!

/Fredrik

Helgens gatufoto: uppburna hundar och tillträdande landshövding

I helgen blev det gatufotande i London både lördag och söndag. Mulet och lite trist väder (inget regn dock!) men ändå skönt att komma ut. Och nyttigt – jag traskade totalt ca fyra mil om min Apple-klocka går att lita på. Själva fotandet gick okej men inget att skriva hem om (hmm... vilket jag ju faktiskt gör här med tanke på att de flesta av läsarna lär befinna sig i mitt forna hemland!).

Rörde mig som vanligt på Oxford Street, i Soho och i Chinatown men på söndagen (för tredje söndagen i rad) så tog jag mig österut till Brick Lane, Columbia Road, och Broadway Market. Brick Lane erbjuder varje söndag en massa street food och det kryllar av intressanta människor. En del av dem bär på växter som de köpt på Columbia Roads blomstermarknad som ligger i närheten. Tio minuters promenad nordväst från Columbia Road ligger sen Broadway Market som på söndagar också ståtar med en mängd gatukrubb.

Här följer en del av helgens fotoskörd.

Oxford Circus. Undrar vart dessa två är på väg uppklädda på detta vis? Fick springa efter dem för att sedan vända och ta denna bild.

Oxford Street

Oxford Circus. Glada tjejer fotar jag gärna!

Oxford Street. Folk som äter är också kul att försöka fånga. Lite synd att han precis tittade in i kameran.

Oxford Street. Stockholms tillträdande landshövding firade med ett besök i en bättre stad i ett bättre land. Hon och dottern(?) verkade dock ha vissa problem med att få upp en vattenflaska. Londonbor har inga problem eftersom de är smartare än Stockholmare såklart. Eller så var flaskan alldeles för vänstervriden.

Seven Dials. Trött hund som behöver bäras.

Brick Lane. Med en sån liten kropp och små ben kanske man inte klarar av att gå så långa sträckor?

Brick Lane. Ännu ett exempel.

Brick Lane. Undrar hur deras garderob ser ut hemmavid?

Broadway Market, där god mat och dryck finns i överflöd.

Hoppas att ni alla får en fin vecka!

/Fredrik

Kramar från London!

Det nya året har börjat förhållandevis bra för mig vad gäller mitt gatufotande. Tre heldagar i London har hunnits med och knappt 1 900 bilder har tagits. Om det forsätter så här så kanske jag har en chans att bräcka rekordåret 2022 då jag totalt tog drygt 37 000 bilder, varav de flesta gatufoton. Jag tycker att det är många bilder för att vara enstaka bilder (ingen serietagning) men samtidigt så vet jag ju att en av mina gatufotohjältar, Garry Winogrand, antas ha tagit runt en miljon foton innan han gick bort i förtid av cancer vid 56 års ålder. Och det med film! Då känns det rätt att köra så det ryker medan man fortfarande kan. 

Nåt som jag tycker om att försöka fånga är när folk kramas och håller om varandra. Kramar är väl nästan aldrig fel och visst gillar man väl att se glada människor som tycker om varandra? Brukar försöka hålla kolla på när nån verkar ha stämt träff med en bekant runtom där jag står. När de pratar i mobilen med den de ska träffa för att upptäcka varandra då är det dags som gatufotograf att göra sig beredd. Det brukar fungera bra. Ibland får man förstås knappt nåt möjlighet att förbereda sig men kan man sin utrustning och är i "zonen" så kan det gå bra ändå. Ofta kramas det också när det är dags att skiljas för dagen.

Nedan är några kramisar från igår som jag fotade med min Leica Monochrom.

Dagens första kram. Skulle vilja ha sett mer av ansiktet.

Första bilden av två av dessa väninnor

Andra bilden då jag gick lite närmre. Dessutom är den något beskuren. Personligen diggar jag den förra bättre – vad tycker ni?

Här är det svårt att se att det faktiskt var tre personer som kramades samtidigt! Först såg jag dem kramas på avstånd för att skiljas. Men, de stod kvar och pratade en stund och erfarenheten säger mig att händelser ofta upprepas så jag väntade helt sonika intill dem med hopp om en till kram och så blev det ju. 

Här kramades det på avstånd och jag hann inte fram för att fånga kramen. Hoppades på en till eller nåt annat och fick bevittna denna fina omfamning/kram istället.

Så, vad tycker ni som läsare? Vilka bilder funkar och vilka gör det inte?

Det var allt för den här gången.

/Fredrik