Äventyr i Rom: I Toscas fotspår

De som följt bloggens resereportage vet att Till och Från brukar lägga in ett inslag med litterär turism. I Prag var temat Svejk. I Venedig var det Shakespeare. Den här gången tänkte jag göra ett inslag på temat operaturism. Italien är operans hemland och många fina operor utspelas här och då gäller det att passa på.  

En av mina absoluta operafavoriter är Tosca. Operan är skriven av Puccini och utspelar sig i Rom. Operan är ett så kallat veristiskt drama. Det innebär att operan skall vara så realistisk som möjlig. Dekoren skall vara realistisk, dramat skall utspela sig i nutid. Verismen blev på modet i slutet av artonhundratalet då man börjat tröttna på alla fantasterier som utspelar sig i operor. Främmande miljöer, gudar och gudinnor. Nu skulle operan i stället göras naturalistisk med riktiga människor i verkliga miljöer. 

Tosca utspelar sig i tre akter. Varje akt är förlagd till en speciell plats. Den första akten utspelar sig i kyrkan Sant' Andrea della Valle; andra akten utspelar sig i Palazzo Farnese; och tredje akten utspelar sig på Castel Sant' Angelo. Dessa tre ställen ligger på gångavstånd till varandra i centrala Rom. Det är med andra ord en perfekt opera att göra en vandring på! 

Kungliga Operan har en mycket bra iscensättning av Tosca. Det är den bästa operan som jag sett på deras repertoar. Anledningen är att de har gjort en extremt veristisk uppsättning. Man har minutiöst återskapat de riktiga miljöerna i dekoren. Detta gör operan mycket njutbar. Det är ett välkommet avbrott till alla löjliga iscensättningar där man förlägger handlingen till nutid. Det värsta exemplet är Operans egen uppsättning av Ringen. Man har gjort den till pekoral: Siegfried utspelar sig i ett bolmande industrilandskap och Gudaskymning utspelar sig i en biosalong (illdådaren stavas Staffan Valdemar Holm). Man vet inte om det är komiskt eller tragiskt. Operans Ringen är den enda opera där man är beredd att betala premium för platser med skymd sikt. Annat är det med Tosca! Må spelet börja! 

Akt 1

Handlingen utspelar sig i kyrkan Sant' Andrea della Valle i Rom år 1800. Cavaradossi är till yrket konstnär; han har i uppdrag att måla en madonna i kyrkan.  Medan han målar talar han med en sakristan som gör i ordning kyrkan för mässan. Revolutionären Angelotti är på flykt och tar sin tillflykt till Angelotti-kapellet i kyrkan. Cavaradossi delar Angelottis politiska sympatier och lovar att hjälpa honom. 

Jag ville söka spåra dessa element i kyrkan. Dels att hitta Angelotti-kapellet. Dels att hitta madonnan som Cavaradossi stod och målade. Sant' Andrea är en typisk romersk barockkyrka. Den är dedikerad till aposteln Andreas, Simon Petrus broder. Andreas kallas ibland den först kallade, då han var den lärjunge som Jesus kallade först. I fonden i koret ses Andreas uppspikad på ett kryssformat kors. Det är det speciella Andreas-korset. Det är därför som Skottlands flagga ser ut som den gör: deras skyddshelgon är nämligen Andreas (jämför Saint Andrew's). 

Jag lyckas dock inte spåra något Angelotti-kapell i kyrkan. Här verkar dramaförfattaren ha tagit sig en del friheter och i viss mån naggat verismen i kanten. Men hur är det med madonnan? Jag går runt i kyrkan och tittar på målningar i  olika kapell. Men det står snart klart vilket kapell som Cavaradossi har stått och målat i. 

Kapellet ligger till vänster om huvudkoret. Två saker talar för att detta är platsen där Cavaradossi stod och målade. Dels ligger kapellet alldeles intill sakristian (dörren till höger i bild). Så det är naturligt att Cavaradossi härifrån står och pratar med sakristanen. Sedan äger detta kapell den enda verkliga madonnan målad i stort format. Målningen är verkligen praktfull. Så det här var inte svårt att lista ut. 

Madonnan blir upphov till en förveckling när Tosca anländer till kyrkan. Tosca är operasångerska och Cavaradossis hjärtevän. Men när hon ser madonnan blir hon svartsjuk då hon inte tycker att bilden liknar henne. Hon misstänker därför att Cavaradossi har en hemlig älskarinna (operadiva, någon? Allt ljus på mig, liksom). Sedan dyker polischefen Scarpia upp. Han är där för att leta efter Angelotti. Han beslutar att även arrestera Cavaradossi. Formellt för att denne hyser omstörtande sympatier. Men i själva verket går han själv och lustar efter Tosca. Scarpia börjar smida planer på hur han skall få henne i sitt våld. Under tiden samlas folket i kyrkan för gudstjänst. De sjunger Te Deum medan Scarpia utbrister: "Tosca, du får mig att glömma Gud!". Det är en stor final. Magnifik, mäktig, och melodramatisk. Det är ilningar efter ryggraden  och opera blir inte mycket bättre än så här: 

https://youtu.be/s_Yq957gy8k 

Akt II

Andra akten utspelar sig i Palazzo Farnese. Ett av Roms mäktigaste renässanspalats. Det ligger bara någon minuts gångväg från kyrkan Sant' Andrea. På vägen passerar man det charmiga Campo de' Fiori, Blommornas torg. Här finns torgförsäljning och stället andas en pittoresk stämning av gamla Rom. Vilket betyder: turister! Nåväl, åter till Tosca.

Palazzo Farnese är polischefen Scarpias högkvarter. I en magnifik sal sitter han och gör planer för hur han skall få Tosca att ge sig till honom. Han har låtit arrestera Cavaradossi. I Kungliga Operans uppsättning sitter han fängslad i någon slags sousterrängkällare där Scarpia plågar honom. Var det möjligt att besöka palatset och se den magnifika salen, och dessutom besöka källaren? Med spänning begav jag mig mot palatset.   

Här visade det sig emellertid vara totalstopp. Palatset utgör numera Frankrikes ambassad. Militärpolis stod och bevakade. Så det var kört. Försökte inte ens fråga om man fick komma in och ta sig en titt. Jag har lagt märke till att fransmännen gillar att lägga beslag på de bästa byggnaderna i Rom. Förutom Farnese har de även lagt beslag på Villa Medici som de gjort om till en fransk akademi. Resten av världen göre sig icke besvär. Även om Frankrike har varit republik i några hundra år så gillar ambassadörerna att bo ståndsmässigt. Eller så handlar det om att bo värdigt med tanke på la gloire de France. 

Palatset är för övrigt intressant därför att drottning Christina bodde där under några år. Vackert Christina! Till höger på piazzan ligger också en kyrka dedikerad till den heliga Birgitta. I anslutning finns ett hus där Birgitta bodde i Rom. Enligt guiden ska norra längan av Stockholms slott också vara inspirerat av Palazzo Farnese, genom arkitekten Tessin som studerade i Rom. Så stället är litegrann av ett Little Sweden. 

Som sagt, vad gäller den operarelaterade utforskningen trodde jag att jag här skulle kamma noll. Men när jag går runt byggnaden finner jag något intressant. En sousterrängkällare! Det måste ha varit här som Scarpia plågade Cavaradossi! Ett aber är dock att Scarpia i operan verkar ha direktkontakt med Cavaradossi. Svårt att se hur detta skall ske om Scarpia sitter i stora salen medan Cavaradossi sitter i källaren. Men okej, det är opera. Man kan helt enkelt inte begära att operan skall vara realistisk in i minsta detalj.

I andra akten har Scarpia kallat till sig Tosca. Han förklarar att Cavaradossi har gjort sig skyldig till medhjälp till flykt och landsförräderi. Han kommer att skjutas i gryningen. Scarpia är emellertid beredd att frige Cavaradossi om Tosca ger sig åt Scarpia. Tosca går ned på knä. Gråtande sjunger hon arian Vissi d'arte: Jag har levat för konsten, jag har levat för kärleken, aldrig har jag gjort en levande själ något ont...

https://youtu.be/gnqa94oeGfw 

I det här läget brukar många passa på att rensa tårkanalerna. Tosca går med på Scarpias förslag. Han skriver ett fribrev som han ger till Tosca och tror att han nu äntligen skall få famna henne. Men då sticker Tosca kniven i honom varvid hon utropar: - Il bacio di Tosca! Toscas kyss! Hon lägger ett krucifix på Scarpias döda kropp varpå hon lämnar palatset. Ridå. Det är magnifikt, melodramatiskt, och opera blir inte mycket bättre.  

Paus

I pausen vill jag passa på att berätta en liten anekdot från Operan. Jag var och såg Tosca i en föreställning där Tosca sjöngs av en rumänsk sångerska. Hon var lysande, men ni vet hur det är med operadivor: de är känsliga varelser. När tredje akten skall börja kommer inspicienten ut på scenen. Han meddelar att man har ett problem. Tosca har fått problem med rösten. Så han ber om överseende medan de funderar på hur de ska lösa situationen. Sorl bland publiken. Spridda ljud från orkesterdiket. Efter ytterligare någon kvart kommer inspicienten ut igen. Han förklarar att det nog ska lösa sig; "Det är så att vi har två Tosca. En ordinarie Tosca och en i reserv. Den andra Toscan är på väg hit i ilfart. Så vi kommer att få en Tosca, men vi vet inte vem det blir". Sorl bland publiken. Ljud från orkesterdiket. Efter ytterligare en kvart kommer inspicienten ut igen. Han säger att de nu är redo för tredje akten. Föreställningen kan börja! Publiken sitter helspänd. Vilken Tosca blir det? Tosca kommer ut och...det är rumänskan! Hon har hastigt tillfrisknat! Tredje akten sjöng hon enastående och några problem med halsen märktes inte av. 

AKT 3

Tredje akten utspelar sig på Castel Sant'Angelos Terass: 

Kastellet var ursrprungligen ett maosoleum åt kejsaren Hadrianus. Sedan medeltiden användes den som försvarsborg. Idag används borgen för att utöka stadens inkomster i form av turister. Kastellet har fått sitt namn ifrån en händelse på 600-talet när det rådde pest i Rom. Påven Gregorius den store bad då till ärkeängeln Mikael om hjälp. Ärkeängeln sågs då uppe på kastellet sticka svärdet i sidan, varvid pesten var över. 

Till operan. Cavaradossi sitter fängslad. Man har sagt honom att han har en timme att leva. Han ber då att få penna och papper. Han sitter och skriver ett avskedsbrev till Tosca. När han minns stunderna med henne grips han av starka känslor och brister ut i arian E lucevan le stelle, och stjärnorna lyste. Det här är arian som alla tenorer vill sjunga. Pavarotti, Domingo..

https://youtu.be/0gS98ARvQM4 

"...E non ho amato  mai tanto la vita. Och aldrig har jag älskat livet mer än då." Näsduk, någon? 

Tredje akten bygger på en förveckling med tragisk utgång. I akt två hade Tosca gjort upp med Scarpia att Cavaradossi skulle utsättas för en skenavrättning. Cavaradossi och Tosca skulle sedan kunna fly landet. Detta i utbyte mot att Tosca gav sig åt Scarpia för en natt. Scarpia har emellertid spelat dubbelt. Han har instruerat sina underhuggare att verkligen ladda gevären med skarp ammunition. Tosca tar farväl av Cavaradossi. Samtidigt viskar hon den hemliga planen till honom. Cavaradossi ställs mot muren och skjuts. Han faller ned som död varvid Tosca utropar: ”Ecco un’ artista! Se där en artist!” (vän av ordning: är inte detta lite farligt? Kan inte misstänksamheten väckas?) Men när vakterna försvunnit och hon går för att uppväcka Cavaradossi märker hon att han verkligen är död. Ve och förtvivlan! Tosca har inte längre någon anledning att leva. Hon kastar sig över stupet. Så slutar operan på det sätt som alla riktiga operor slutar: alla dör. Ridå. 

Terassen är en verklig höjdare. Den bjuder på stadens kanske bästa utsikt. Många turister har upptäckt detta. I bilden syns den mur som Cavaradossi ställdes mot. Inte mycket att välja på. Därovan ärkeängeln Mikael som sticker svärdet åt sidan. Det enda som återstår att bestämma är vilken sida om muren som Tosca slängde sig ned ifrån. Det finns två alternativ: åt höger eller åt vänster. Problemet här är att man inte har någonting att gå på. Måste vi kasta krona och klave? Eller kan vi göra bättre? Min erfarenhet som analytiker och utredare är att man alltid måste kunna komma med en informerad gissning. På samma sätt som att domaren alltid måste döma eller läkaren alltid ställa diagnos. I sista hand får man lita till intuitionen. En hjälp kan vara att Tosca är operasångerska. Som operadiva är det troligt att Tosca vill utföra den sista sortin i stor stil. En dramatisk sorti med det mest spektakulära och ödesmättade sceneriet som fond.  Det handlar därför om att bestämma vilken sida som erbjudet det bästa sceneriet. Valet här blir ganska lätt. Till höger breder staden ut sig i fjärran. Det är vackert men inte särskilt dramatiskt. Till vänster syns Peterskyrkans kupol. Och när man är där uppe på terassen förstår man genast intuitivt att det här är sidan: 

Det är ingen slump att Operan i sin uppsättning har med Peterskupolen som fond. Alla konstnärsjälar tänker likadant. Med största sannolikhet är det därför här som Tosca gjorde sorti från konsten och ifrån livet. 

Sammanfattningsvis en givande dag. Verismen lämpar sig verkligen för litterär turism. Dagens upptäckter? Cavaradossis madonna, Scarpias sousterrängkällare och platsen för Toscas grande sortie. Ett nätt litet dagsverke.

2013-04-02 22:44   MacDougall

Hej Per !
Trevlig läsning med illustrativa bilder. Jag har också Tosca som en av mina absoluta favoriter. Är nog också en av de operor jag spelat flest gånger under de 41 år jag var anställd som fagottist i Kungl Hovkapellet. Såg f.ö. en fin Tosca
på TV för ngn vecka sedan. Har nu lagt fagotten på hyllan men fotograferar desto mer.
Mvh / Peter

Besvara

2013-04-02 23:32   Iwa

Hej Peter, roligt att höra från en som varit med "i diket"! Som sagt tycker jag att Operans uppsättning är en riktig höjdare. Och kan nu intyga hur veristisk den är :)
/Per

Besvara

2013-04-02 23:34   Wolfgang

Mycket trevligt med musikalisk turism! Intressant att se platserna där Tosca utspelas. Puccini har själv uppsökt dessa platser innan han komponerade denna opera.
Jag har 4 olika inspelningar av Tosca och även sett den i Berlin och Malmö. Den tillhör mina favoriter.
Jag har även haft uppdraget att fotografera Ingvar Wixell inför hans 80-års dag. Han som har varit Scarpia så många gånger på operascenen.
Mvh
Wolfgang

Besvara

Svar från Iwa 2013-04-03 22:35

Hej Wolfgang, många Toscafans på Fotosidan! Och ett sant hedersuppdrag att fota Wixell. Måste vara trevligt att kombinera sina intressen på det viset!
/Per

Svara

Wolfgang 2013-04-03 22:44

Jag fotograferade honom i hans lägenhet i Malmö. Han var mycket samarbetsvillig och sympatisk.
Hans hustru var tyska och vi hade en trevlig pratstund.

Svara

2013-04-02 23:55   Wolfgang

Sorry, jag menade inför Ingvar Wixells 75-årsdag på uppdrag av Malmö Symfoniorkester. Han var då hedersgäst på den konsertanta uppsättningen av Tosca.

Besvara

2013-04-02 23:57   Peter-L

Trevlig läsning, fina bilder..... Jag tycker att vi utnämner dig till Fotoambassadör av Italien :) //Peter

Besvara

Svar från Iwa 2013-04-03 22:36

Hej Peter, tack!
/Per

Svara