Brödvinnaren. Ett måsäventyr. Del 2

Till och Från ger "Brödvinnaren - ett måsäventyr" i tre delar.

Detta har hänt: Tommy och Lisa träffades på Skeppsbrokajen och flyttar ihop. Tommy jobbade  som väktare på Ålandslinjen men när han började sova på sitt jobb får han sparken. Tommy sjunker ner i misär. När han hamnar i finkan ställer Lisa ultimatum: antingen fixar han bröd till kvällen eller så lämnar hon honom...

 Del 2

Tommy vaknar sent efter ännu en natt på stan. Han tittar sig i spegeln. Ingen vacker syn. 

- Vad blev det av alla drömmar? Blir livet inte mer än så här?

Tommy vinglar ut över Strömmen. 

Han gör en sväng runt Arvsfurstens palats. Men Carl Bildt är inte hemma.  

- Jag sätter mig på Karl den tolfte, tänker Tommy. Där har man bra koll på vad som händer.  

På Strömsbron hänger en turist och ser moloken ut. Plötsligt får Tommy en idé: 

När Tommy jobbade på Ålandslinjen brukade han och några jobbarkamrater underhålla passagerarna med lite enkla sång- och dansnummer medan båtarna låg i hamn. Det var ett bra extraknäck och man brukade kunna tjäna sig en hacka.  - Varför inte samla ihop gänget, tänkte Tommy. Så kan vi underhålla turisten och tjäna en slant! 

- Excuse me, mister! Where do you come from? First time in Stockholm? Do you want me and my friends to dance for you? 

- Wait here, I'll be back!

Turisten gräver i fickorna. Han tar upp något och gör ett kast, och sedan....!

Fortsättning följer...

Resa till Florens - summering

Då var Italienäventyret överstökat för den här gången. Hemma igen i Sverige. En vecka i Florens under nyår är en vecka som sent kommer att glömmas. Florens är en mycket sevärd stad. Klimatet och folklivet, kulturen som omger en överallt och i varje gathörn. Varje gång jag besöker dessa länder känner jag att gammal är äldst. Den latinska medelhavskulturen är fortfarande den bästa som människosläktet har att erbjuda. Italien är dessutom ett lätt land att besöka. Det finns en lätt ton hos italienaren som kontrasterar fördelaktigt mot spanjorens allvar och fransmannens arrogans. Att Italien gett upphov till de kanske två mest spännande perioderna i historien, nämligen antiken och renässansen, gör väl att man känner att man inte har något att bevisa. 

Det är i stort sett två saker man saknar. Dels upplever man få yttringar av traditionellt italienskt kyrkoliv. Man ser nästan inga nunnor på stan, kyrkorna blir till muséer. Här har nog den italienska kulturen blivit en dimension fattigare. Vidare är det glest med kulturyttringar från andra länder. Maten är exempelvis nästan enbart italiensk. Jämför hur det är hos oss där maten kommer från jordens alla hörn. Men det här kanske inte är italienarnas grej? Det är vår grej snarare än deras. 

Nåväl, nog ordat. Vid sådana här fotosammanhang brukar Till och Från utdela priser. De följer här:  

Bästa transportmedel: VESPAN. Number one in Italy. Smidigt transportmedel som tar en genom den smalaste gränd och uppför den brantaste trappa. 
 

Bästa konsthantverk: LÄDERVÄSKAN. En florentinsk specialitet. Perfekt accessoar för den som vill gå till jobbet med stil. 
 

Bästa dörrar: BAPTISTERIET. Ghibertis magnifika dörrar är ett favorittillhåll för guider, turister och gatufotografer. 
 

Bästa poet: DANTE. Det är inte bara hans litterära livsgärning. Det är hela hans image och stil. Med sin patenterade öronlappsmössa är Dante en larger than life- karaktär som syns överallt i Florens. "O som jag sett de som kommit på skam genom sitt högmod!" - diktar skalden här. 
 

Bästa innovation: DEN DUBBLA ITALIENSKA KASTANJEPÅSEN. En påse för de rostade kastanjerna och en för skalen! Den mest användbara innovationen från Florens sedan den dubbla italienska bokföringen. 
 

Bästa konstupplevelse: BRANCACCI-KAPELLET. Underbara fresker som illusterar Petri liv. Står i Santa Maria del Carmine. Det kanske existerar ännu finare fresker i Florens (i Santa Maria Novella exempelvis). Men inget ställe förmår skapa en sådan intim konstupplevelse som Brancacci-kapellet. I den aktuella fresken ses Dante i en gästroll argumentera med den romerska prokonsuln om Petri frisläppande.  
 

Bästa kitsch: ROSSINIS GRAV. Finns i Santa Croce. I den här kyrkan är många av Italiens storheter begravda. Av någon anledning skall alla stora konstnärer ha en gråtande musa vid gravens fot. Det är likadant ställt med Michelangelos och Dantes gravvårdar som också omgärdas av gråtande musor. Den här företeelsen företräder den mindre lyckade sidan i den italienska smaken - den sida som förknippar Italien med ordet gipskatter. 
 

Bästa ståndförsäljningsprodukt: DEN ITALIENSKA GLASSEN. Väl upplagd i inbjudande högar frestar den de förbipasserande. Här kan de svenska ståndförsäljarna lära av sina italienska kollegor: upp med glassen ur byttorna! Å andra sidan såg jag ingen som faktiskt åt någon glass. Hur är det med årstiden? De italienska ståndförsäljarna kan här lära av sina svenska kollegor: På sommaren säljer man glass. Och på vintern säljer man varm korv. 
 

Bästa kontorsmiljö: UFFIZIERNA. Mediceernas gamla kontorslokaler spelar i en helt egen division. 
 

Bästa möbel: BIKTBÅSET. Bås i Santa Maria del Carmine.  Älskar de här gamla båsen i Don Camillo-stil. 
 

Bästa maktanalytiker: MACHIAVELLI. I Florens sitter århundraden av intriger och konspirationer i husväggarna. Guelfer mot ghibelliner, mäktiga skrån och köpmannafamiljer i kamp mot varandra. Florens gav miljön att analysera maktens villkor. Här ses Mästaren med ett svårbedömt leende på läpparna. Viktigt att inte visa vad man tänker. 
 

Bästa helgon: KATARINA AV SIENA. Med sitt väna lugn sprider hon Kristi frid över sin omgivning. 
 

Bästa vapensköld: LIBERTAS. Bland vapensköldarna på stadens stolta stadshus hänger en blå sköld med ordet FRIHET i gula bokstäver. Samma sköld hänger även i den jättelika domens kor. Det vittnar om hur högt florentinarna under storhetstiden värnade friheten. Friheten gav förutsättningar för stadens välstånd som i sin tur gav möjligheter till kulturell blomstring. Frihetens blågula sköld är en bild för människoandens frihet och blomstring under den italienska renässansen. 

Det var allt från Italien för den här gången. Ciao! Arrivederci!  

Hälsning från Florens! -Varning för kopior.

Ett av världens mest kända konstverk är Michelangelos David. Denna staty anses allmänt vara höjden av fulländning. Inte alls överlastad och svulstig som en del romerska statyer kan vara utan snarare sinnebilden av grekisk måtta. David står staty utanför Florens gamla stadshus på Piazza della Signoria. 

Man är som sagt uppväxt med att räkna David som höjden av konstnärlig fulländning. Det var därför som jag häromdagen tyckte mig göra en hemsk upptäckt. Framifrån var allt gott och väl. Men bakifrån var allt inte lika fulländat. Bakdelen ser man ju inte så ofta. Men är inte ändalykten lite väl rund i formerna för att sitta på en man? 

Här ser man det tydligt. Davids bakdelar hyser klart kvinnliga drag. Jämför med statyn i nederdelen.  Hemska tanke! Skulle David trots allt inte utgöra höjden av fulländning? Man vill ju ogärna kritisera Michelangelo, men det här kändes inte bra. 

Det var då det slog mig. Statyn på piazzan är ju en kopia! Originalet står på Accademia. Felet skulle kunna ligga i själva kopieringen och inte hos originalet! 

Jag bestämde mig för att pröva min tes. Jag ville hänga på låset men klockan nio var det redan fullt med amerikaner utanför ingången. Det är den här typen av Woody Allen-amerikaner som gärna besöker Europa och som flockas till Paris, Barcelona, Florens, Venedig och Prag. 

Till slut kom jag dock in. Och där stod han. Höjden av konstnärlig fulländning. En jätte med beundrande åskådare kring sina fötter. 

Konsten blir inte mycket bättre än så här. Men nu gällde det. Hur såg det ut på baksidan? Jag gick runt och...

Ja! Fulländade proportioner! 

Min tro på konsten var upprättad. Så här i efterhand borde man ha förstått att Michelangelo inte skulle ha gjort ett sådant misstag. Återigen visade det sig att man ska hålla sig till originalet. Och helst undvika kopior. 

Hälsning från Florens!

Undertecknad har gjort slag i saken och åkt till Florens. Vilken stad! Jag har inte varit här tidigare och jag måste säga att den är precis lika bra som man trodde att den skulle vara. Konsten, arkitekturen, det italienska livet. Man känner sig direkt som en renässansmänniska. Jag har varit här i två dagar och har mest gått om kring och turistat. Meddelar här några turistbilder. 

Piazza del Duomo. Detalj. 

Piazza della Signoria. 

Palazzo Vecchio, Sala dei Gigli.  

Och det blev kväll den första dagen. Fortsättning följer.