Till och Från

Jag plåtar framför allt till och från jobbet. Varje morgon går jag från Södermalm över Skeppsbron eller Gamla Stan in till City där jag jobbar. Ofta finns det fåglar, turister eller annat intressant att plåta.

Kungen 80 år

Bloggarkollegan Corren tipsade om en tillställning. Valborgsmässoafton, kungens födelsedag, kungen fyller åttio år! Bloggen gick ut på stan för att bevaka. 

Jag går längs Skeppsbron. Där ligger hon. Dannebrogen. En låg skönhet, med rejäl skorsten för ångan. En sak har jag märkt. Dannebrogen ligger alltid närmast slottet. Kommer ihåg det var likadant när Viktoria gifte sig. Visst, man kan förstå att på den tiden höll dronning Margrethe hov, hon gjorde som hon ville .Men nu är det väl annat läge? Eller det kanske är en gammal grej? Dannebrogen ska alltid ligga närmast slottet. 

Jag närmar mig Slottsbacken. Kommer lägligt. Beridna högvakten rider förbi! Där i bakgrunden bernadottarnas överdimensionerade staty på anfadern. Men högvakten, ser de inte unga ut? Beridna högvakten befinner sig helt klart i en föryngringsprocess. 

Så kommer jag till Norrström. Mänskor har samlats, dock ännu inte fullt. Däruppe på trappan ses fanbärare med kompnickeplåtar. Är de alla kompnickar? 

Paus. Reportaget gör en paus för ett lumparminne. En gång för länge sen gjorde jag lumpen. Kompaniet låg på Lovön. Ibland hände det att man var kompnicke. Man låg då kvar över helgen och höll ställningarna. När man var kompnicke intog man sina måltider vid högvakten på Drottningholm. Jag var alltså kompnicke, körde till Drottningholm, knackade på hos högvakten. Ett befäl öppnar. Han har skruvade mustascher. Han säger: -Vafalls?! och -För bövelen, karl! Talar som befälen gör i 91:an. Minns att jag fick en rörd tår. Det här är kungen, det här är hovet! 

Reportaget återupptas. Det börjar närma sig. Det skruvas på mikrofoner. 

Och nu börjar fanbärarna vifta med sina fanor. Det är helt säkert. Nu händer det! 

Där är han! Födelsedagsbarnet! 

Som vanligt är Viktoria bäst på att vinka åt folket. Ingen överraskning där. 

Och nu. Flyguppvisning. JAS-plan i mäktiga formationer. Det här är Sverige! 

Nu inleds sången. En dirigent, Helene tror jag hon hette, leder den månghövdade kören. Det blir nummer från den svenska repertoaren. Och sen så kommer dagens clou. Kören sjunger "Sverige". Det börjar rycka i tårkanalerna. Ett fint ögonblick. Glädjen att vara svensk. 

Sen så uppförs ett nyskrivet stycke av dirigenten och kompositören Sofia Söderberg. Men Sofia dirigerar inte själv! Det var synd, det var henne jag kommit för att se. Men stycket framfördes ändå på ett fint sätt. 

Så talar kungen. Han drar ett skämt om att vintern rasat ut, talar om stoltheten och glädjen och gemenskapen vi har. Kungen, han börjar kunna det här. Han är bra. 

Så är det över. Folket drar sig därifrån för vidare äventyr på stan. Nöjda med vad de fått skåda. 

Då ser jag. En kollega. Hon packar rejälare don. Jag inser mitt misstag. Borde ha tagit med fågeltelet. Alltid bra att ha med sig: man vet aldrig när det kommer till pass. Eller rättare: det kommer alltid till pass. 

Publicerad 2026-04-30 20:22 | Läst 302 ggr 3 Kommentera

Fallstudie av björktrast

Meddelar en fallstudie. 

Min vän björktrasten ställde upp för en pose. 






Björktrasten landar alltid på fötterna. En yrkesvarelse ut i klospetsarna!

Publicerad 2026-04-29 19:52 | Läst 242 ggr 3 Kommentera

Regnkråka


Jag såg en regnkråka. 

...


...


...

...


...


Undrar vad den tänkte. 

Publicerad 2026-04-26 22:32 | Läst 279 ggr 4 Kommentera

Vårens glada gäst

I fredags kändes som första vårdan. Så igår gick jag ut på kyrkogården för att se om fåglarna hade kommit. När jag går där och spanar, vad får jag se? 

Över gången ser jag den komma. 

Den var här. Den långväga gästen från Nilens strand. 

När sädesärlan är kommen är våren här. Så är det för mig. 

Publicerad 2026-04-19 19:42 | Läst 289 ggr 4 Kommentera

Test: 180-600 mm vs 600 mm

Bloggen testar två teleobjektiv. Det är Nikons två teleobjektiv: 180-600 mm/6.3 och 600 mm/6.3 PF. Vill påpeka att testet inte är ett proffstest. Det är inte som när Magnus och Martin testar. Det här är mer ett lekmannatest. 

Vad gäller specs. Zoomen är 180-600 mm, bländartal 6.3. Intern zoom! Ett proffsattribut. Gluggen väger 2 140 gram. Den fasta gluggen väger 1 470 gram. Och är 12 millimeter kortare. Vad gäller skärpa anger sajten Photographylife att zoomen löser upp 2 300 linjer. Fasta gluggen löser upp 3 300 linjer. Den är alltså skarpare. Motorerna är också snabbare. 

Dog-on-the-run. Nikkor 180-600 mm/6.3 . Med Nikon Z8. 

I praktiken tycker jag dock att det är inget man märker. Bägge är bra. Att den fasta gluggen är dryga centimetern kortare är uppskattat när man ska få ner kameran i väskan. Ändå: det man märker är vikten. Fasta gluggen är 670 gram lättare. Men samtidigt dyrare. Zoomen kostar omkring 20 000 kronor. Fasta gluggen kostar 60 000. I praktiken betalar man 40 000 kronor för minus 670 gram. 

När det gäller objektiv blir det mycket tyckande. Vill gärna komma bort från det. Ser mig som vetenskapsman. Har därför tagit fram ett objektivt mått. Som kan vägleda köparen. Tanken är att brännvidd är positivt. Ju fler millimetrar desto bättre. Bländartal är negativt. Man vill ha en ljusstark glugg. Ju högre bländartal desto sämre. Samma gäller priset. Ju dyrare desto sämre. Och även vikten. Tungt är dåligt. Framtagna måttet är nu:  

Prisvärdhet = brännvidd / (bländartal * vikt * pris)

Måttet räknas i enheten "millimetrar per kilogram-krona".  Med detta mått får man med zoomen värdet 2,2 * 10^(-3) millimetrar per kilogramkrona. Mer praktiskt: 2,2 mikrometrar per kilogramkrona. Med fasta gluggen får man å andra sidan 1,1 mikrometrar per kilogramkrona. Det är egentligen givet. Fasta gluggen år 30 procent lättare - men tre gånger så dyr. Så man förstår att zoomen är mer prisvärd. 

Birds-in-flight. Nikkor 600 mm/6.3 PF. Med Nikon Z8. 

Men sen så är det det här med praxis. Och man kommer in på subjektiviteten. Det är det här med vikten. Zoomen är förvisso inget tungmonster. 2 140 gram är inte så illa. Det är bara det att fasta gluggen är magiskt lätt. Att få 600 millimetrar till under 1,5 kilo - det är en svårslagen proposition. Å andra sidan: 40 000 bagare är inte trivialt. Det får man nästan en Z8 för. Men ändå. Det brukar sägas att bästa gluggen är den som man har med sig. Men denna inställning kan man räkna enligt följande: 

Prisvärdhet = antalet användningar / pris

Kostnaden slås ut på antalet användningar. Om man räknar så blir fasta gluggen mer prisvärd om den används tre gånger mer än zoomen. Och vad gäller egna bruket tror jag det är så. 

Att välja objektiv är som att välja partner. Vill man ha en som ser bra ut och är duktig på alla sätt? Eller en som är en skönhet men som kostar mycket pengar? Det finns inget rätt och fel. Man måste klämma och känna, avgöra vad som är bäst för en själv. 

Publicerad 2026-04-12 14:22 | Läst 382 ggr 2 Kommentera
1 2 3 Nästa