Elitloppsfredag

Meddelar bilder från Elitloppsfredagen. Elitloppet varar i tre dagar, fredag till söndag. (Elitloppet är lätt att komma ihåg. Alltid på Mors dag. Sista söndagen i maj). Jag brukar åka dit på fredagen. Då är det lagom med folk. Lördag och söndag blir det för mycket. 

Från stallbacken. Kuskar och hästar flinar ikapp för att komma ut på banan. 

Loppen börjar. Alessandro Gocciadoro rastar ett gäng med stjärnan 1 GIO ZACK. 

Stilstudie: Richard Skoglund och Outer Pace. 

Den berömda E-läktaren. Idag är det en njutning att sitta där. I morgon blir det morgonrusning för att få plats. 

Sista loppet. Känt som lilla Harper Hanover. Vinnaren Magnus Djuse verkar ha koll redan i volten. 

Aktion. Men också action. 

Segrare 13 DEADLY MAP. Svårt att komma till en sån här dag. Kollegorna stjäl all luft. Det blev förresten en ensam vinnare idag på stora spelet. Tio miljoner kunde personen hösta in. Vem säger att trav inte lönar sig? 

/slut

Med Jay Maisel i New York #10, Dag 5 em: Hemma hos Jay!

Eftermiddagspass och sista rycket. Veckans höjdpunkt stundar. Vi ska analysera sista bilderna och sen gå upp till Jay och skåda hans magnifika bank och avsluta veckan uppe hos Jay. 

Sista övningen för veckan. Vi har hållit till i bankens gamla styrelserum. Där har vi diskuterat konsten och livet. 

Utsikt från andra våningen. Där på bordet ligger våra avskedspaket och väntar. 

Sedan besöker vi det allraheligaste. Bankens valv. Där Jay förvarar sina negativ! 

Många rutor har det blivit genom åren. 

Andra och tredje våningen använder Jay som galleri. 

*

Häpna vandrar vi genom bankens lokaler. 

Bilder på en unik upplevelse. Det går inte längre att vandra i Jays bank som vi gjorde. 

Där är Jay med Marilyn Monroes porträtt som han tog en gång. 

Våning fyra har rum där Jay förvarar sina prylar. Jag vet ingen som har så mycket prylar som Jay. Han verkar vara en samlare. 

* 

*

Vi kommer upp på taket. Jays fru har en trädgård däruppe. 

Jays normala utsikt. 

Nöjd kursdeltagare. 

Sen så går vi ner till Jay för att äta och runda av. Vi lämnar puffrorna på bordet. 

Sista natten med gänget. 

En intensiv workshop är till ända. Den har varit lärorik. Workshopen kostade en del - men den var värd sina pengar. A once in a lifetime experience. Den känslan har förstärkts när åren gått. Minnena från workshopen är inget jag skulle vilja vara förutan.  

PS. Jag hade ännu en och en halv dag i New York så det blev mer bilder. 

PS2. Det visar sig att ett år efter denna workshop så sålde Jay banken. Detta var en av de sista workshops som Jay gav där. 

Med Jay Maisel i New York #9, Dag 5 fm: Downtown

Dag fem och workshopens sista dag. Jag ger mig ut i ottan för att plåta. 

Chinatown har ännu inte vaknat. 

Några lokalbor får sin frukost. 

Mitt mål är åter Ground Zero. Jag ville återvända och fånga något bra. Åter möts man av ljudet och slås av hur mäktig platsen är. För att fånga något bra har jag lånat ett 24-70/2.8. Vill ha vidvinkel och ljusstyrka. Jag står här en bra stund. Men lyckas inte få till det. 

Jag dyker istället ner bland pendlarna. Alla mänskor på väg till dagens dont, alla med sina mål. 

*

Åter blir man stolt. Skanska bygger upp New York igen! 

*

*

* 

*

*

*

*

/slut

Är sämre teknik bättre?

Ger sämre teknik bättre bilder? De flesta är överens att den moderna digitala tekniken är tekniskt överlägsen den äldre analoga. Men det kan i sig vara ett problem. Det går lite för lätt. På den gamla analoga tiden var varje ruta kostsam. Fotografen var tvungen att tänka igenom olika inställningar. Hen var tvungen att vara noggrann och eftertänksam, vilket gjorde att bilderna blev konstnärligt bättre. Tekniken var sämre, men den gav ändå bättre bilder. 

Gammal teknik.

Argumentet har en del för sig. Nöden är uppfinningars moder. Knappa ting värdesätts mer.  Om varje knäpp är dyrbart behandlas det med omsorg och det märks i bilderna. Men sen så kom jag att tänka på nåt jag hörde av Bingo. Det var på fotomässan, han höll i en mini-workshop. (Om det läser man här). Bingo sa att han älskar den moderna tekniken - för att den gör att han slipper tänka på den. När allting bara funkar - vitbalans, autofokus - kan han tänka bort tekniken  och i stället fokusera på att skapa. Tänka på de kreativa elementen. Behövs ett annorlunda perspektiv? Kan jag göra nåt med bakgrunden? 

Kreatör.

När man tänker efter: har det inte alltid varit så? Konstnären vill mästra tekniken - för att slippa tänka på den. Genom att drilla och öva och traggla kan konstnären till slut behärska tekniken och så inte bry sig om den - och så börja ägna sig åt sant konstnärskap. Sprezzatura. Tänk på fotbollskonsten. De kreativa spelarna - Messi, Zico, Maradona - de var kreativa för att de behärskade tekniken. De behövde inte lägga kraft på att kontrollera bollen. Bollen låg klistrad vid fötterna - nu kan artisten se sig om och skapa. Se där, en genial passning! Och där, en frispark av guds nåde! 

Ny teknik. 

Alla kan inte vara en Maradona. För att mästra tekniken krävs för stor insats. Men alla kan nu ta tekniskt bra bilder. Det har släppt lös begåvningsreserven. Tidigare krävdes för stor investering i tid och resurser att bli en tekniskt skicklig fotograf. Men nu har alla en mobil som tar bra bilder. Så nu kan alla "vanliga" mänskor med konstnärsbegåvning gå ut och ta kreativa bilder. Som sen läggs ut på Instagram. Det är som att det plötsligt blev möjligt för var och en att sparka boll med Messis teknik. På världens alla bakgårdar och fotbollsplaner skulle det ske en explosion i snygga frisparkar och geniala passningar. 

Så min hållning är att det finns goda argument till varför en sämre teknik kan ge bättre bilder. Men på det hela är nog ändå bättre teknik bättre. 

Med Jay Maisel i New York #8, Dag 4 em: Downtown

Dags för lunch. Gänget ger sig ut på stan. 

Men innan vi ger oss ut säger Jay: backa! 

Dags för gruppporträtt. Jag tar själv en bild på Jay och Theo. 

Lunchen intas på Katz Delicatessen. Ett legendariskt ställe. Den är känd från filmen When Harry met Sally, där Sally i en scen uttrycker sig expletivt. Se skylten däruppe till vänster! 

Här är ställets berömda Reuben-macka. 

En stilstudie av Jay. När Jay ser ett motiv tar han upp kameran och plåtar. Det är befriande. 

Dags att ge sig ut på stan igen. Mitt mål är Downtown. På vägen passerar jag Chinatown. 

I USA gäller att Cash is King. Och ingenstans gäller det mer än i Chinatown. Se här. Hos oss är bankomater något som är förbehållet banker på väl utvalda ställen. Här ser man dem lite varstans. 

Jag kommer till Downtown. Se här en domstol. Det är klassisk film-mark. I Gudfadern, i den magnifika slutscenen där Michael Corleone i kyrkan döper ett barn och förkastar djävulen - samtidigt som han avslutar familjens affärer. På dessa trappor mötte maffiabossen Barzini sitt öde. 

Mitt mål är Ground Zero. Platsen för det hemska terrordådet och nu en jättelik byggplats. Stället ger en mäktig upplevelse. När man närmar sig platsen hör man ljudet. Ett dånande ljud, som när underjordens alla dvärgar står och smider. Och sedan platsen med sin innebörd. All aktivitet och de nya byggnaderna som reser sig. Likt fågeln Fenix.  Jag står där en bra stund och försöker få nåt. 

* 

New York och cityscapes. Men se där! Skanskas kranar är där och hjälper till att bygga upp New York igen. Man känner viss stolthet. 

Den här bilden undrar jag lite grann hur det ligger till med. Det verkar som att jag siktar på kvinnan. Men om jag siktar på kvinnan - hur blev det då en bild? Trompe l’oeil! 

* 

En klassisk juxtaponering, bread and butter för gatufotografin. Stod här ett tag och väntade på att en brallis eller nån färgrik person skulle passera. Blev dock inget. Håller med, kan göras bättre. 

Monetary mischief. En av Jays lärdomar är att ta med sig sitt yrke i sin fotografering. Att ta med sig yrket bidrar till mer personliga bilder och mer djup. Jag har ägnat en del professionell tid åt att studera historiska bank- och penningväsenden, som det amerikanska. Och där har denna byggnad spelat en stor roll. The Federal Reserve Bank of New York. Ville alltså få till en bra bild på byggnaden. Men den visade sig svårfångad. Svår att få inom ramen. Den känns gränslös och ohämmad. Som den också varit i den ekonomiska historien. (Kännare har hävdat att bankens politik låg bakom stora depressionen på trettiotalet). 

Lite grafik. 

Ännu en. 

Monumentet till de fallna för terrorattentatet den elfte september. En plats som griper tag. 

Efter plåtningen var det skönt att komma hem till Jay för ännu en kvällssittning med Jay och kurskamraterna för att lyssna till visdomar och erfarenheter och delta i diskussioner om konsten och livet.