Nikon Z

Augusti 23, klockan sex på morgonen. Då smällde det. Händelsen som hela fotovärlden har väntat på. Under en månads tid har nätet varit fullt av teasers, läckor, spekulationer, rykten. Nätets fora har gått varma. Direkt från Tokyo sänds den nu, världshändelsen. Nikon kommer med sin Z! Den nya spegellösa fullformataren. Nikon kommer med en ny fattning. Ett nytt mount. Det händer bara en gång vart femtionde år. Det är stort. Krämarna i Sverige hakar på: Kameradoktorn meddelar att man sänder från klockan sex på morgonen! Många entusiaster gav sig upp i ottan för att vara med om världshändelsen. Till och Från var där och bevakade. 

När Till och Från kommer in är det redan folk på plats. Medelåldern är hög, könsfördelningen skev. Bengt Lundberg från Nikon är där och visar upp de nya dyrgriparna. Det den mannen inte vet om Nikon - det är inte värt att veta. 

Se, där är den! Är det sjuan, med den nya kitzoomen? Ja visst är det det! 

Och se där: den nya 35:an! Men är den inte väl stor? I bakgrunden en D850. Okej, vinkeln gör sitt. Men ändå: ska den verkligen vara så här stor? 

Entusiasterna hade kommit dit för att klämma. Så man fick vara snabb att hugga kameran när den blev ledig. Annars ryckte någon annan den. 

Det är julafton. Gratis kläm och känn redan innan morgonkaffet.

En entusiast visar upp fin sökarteknik. Zätan med den nya 35:an. 

Så hur var kameran? Ja, vad ska man säga. Det positiva först och det stavas ergonomi. Kameran är perfekt i storlek. Alla knapparna sitter på rätt plats. Den osar kvalitet. Så det är en kamera som är svår att stå emot när man klämt och känt på den lite grann. Sedan har vi fördelen med det spegellösa. Den sömlösa integreringen av sökaren och lajven. Den sömlösheten ger ett modernt aktivt fotograferande där kameran kan användas i fler vinklar än vad som är vanligt med spegelkameran. Den nya kitzoomen var också en trevlig sak: liten och nätt, den passar storleken på kameran. 

Men sen kommer vi till abren. Och det stavas framförallt storleken på 35:an. En av poängerna med en så nätt kamera är ju storleken. Zätan har chansen att bli alla streetkamerors moder. Gorillakamerorna känns passé bredvid det nya. Men då vill man helst se ett diskret objektiv som passar till kameran. 35:an var lika stor som kitzoomen. Man får intrycket att Nikon har varit lata: man har tagit objektivet 35/1.8G och förlängt det så att det passar till det nya registeravståndet. D v s med tre centimeter (sic!). När man helst hade velat se ett objektiv som i format mer liknar den gamla 35/2D, till ett så litet hus. Det här gör att man kanske inte kan fota frimodigt på stan såsom gatufotografin kräver. 

Sedan har kameran bara ett kort. Och det är väl ingen katastrof - om det hade gått att spara raw och jpegs i skilda mappar. Annars kommer det göra arbetsflödet bökigt. Jag köpte för ett tag sen en D7500:a och jag har slutat plåta rått bara för att arbetsflödet blivit för bökigt. (Det här är något som jag inte förstår. Man lägger ned våldsamma resurser på att utveckla nya kameror. Men man tänker inte på att ordna de här enkla sakerna som betyder mycket för plåtarglädjen). 

Sedan har vi frågan om spegellöst verkligen är framtiden. Jag hade tidigare en Fuji X-T1:a. En fin kamera på alla sätt och vis. Men jag sålde den och köpte en D7500:a i stället. Spegellöst upplevs efter ett tag som billig elektronik. Frågan är om något i längden slår den optiska sökaren? Zätans elektroniska sökare har föregåtts av ett rykte. Men till syvende og sidst ger även den en känsla av att man tittar på världen genom en tv. Det verkar vara ofrånkomligt. Kommer man även att tröttna på Zätan efter ett tag? Kommer längtan efter den optiska sökaren så småningom att ta överhanden? Är D7500:an i stället framtiden? Gör sökaren lite större, som den i D500:an, återställ det som togs bort, och se till att fixa en riktig autofokus för lajven som är modern (men med de nya af-p motorerna är även lajven numera hyfsat snabb). 

Jag vill dock inte döma ut Zätan. Som sagt, formfaktorn är formidabel, och med rätt (mindre) optik kan den vara vinnaren i framtiden. 

Fotomaran 2018

Fotomaran igår. Nytt för i år var att man hade möjligheten till en halvmara. Var med för tre år sen på stora maran, känner att jag har ingenting att bevisa. En halvmara kändes mera lagom. Se här min tolv bilder. 

1. STARTNUMMER. 

Viktigt med ett bra startnummer. Ju lägre nummer ju högre status. Ett lågt nummer kan också underlätta plåtningen på temat STARTNUMMER, som alltid finns med. (Tänk om man exempelvis ska plåta numret 328 eller 297. Kan vara knivigt att hitta). Nummer tjugonio är ett bra nummer. Det är det typiska priset på fulölen. Så här är det inget snack. Stark inledning! 

2. KONST. 

Kameran har ett toy-läge, där bilderna blir som teckningar. Läget blir perfekt till temat. Effekten fungerar bäst på fasader. De kan ofta ge en akvarellkänsla a la Carl Larsson. Går runt och plåtar under nån timme. Till slut väljer jag den här. Missade skärpan, men ger det inte bilden ett måleriskt intryck? 

3. IKON. 

Befinner mig i mina kvarter. Kvistar upp och plåtar en ikon som jag har hemma. Tänker att den fungerar som backup om jag inte skulle hitta något bättre. Går ut på stan igen och försöker hitta någon kändis att plåta. Helst Håkan Hellström eller Bruce Springsteen. Men fångar inget, så det blir backupen. Visst, inte så roligt kanske. Men alla kan ju inte plåta postern på Magnus Uggla som pryder stadens alla hörn. 

4. SKRATT. 

Skruvar nu på teleobjektivet. Tänker att det här blir lätt. Massor med folk på stan, bara att zooma in någon som skrattar. Det visar sig dock svårare än jag tänkt mig. Många som går omkring och ler. Men ett leende duger inte. Det måste vara någon som brister ut i ett spontant jätteskratt. Går till Sergels Torg och valstugorna där. Tänker att där brukar man kunna få sig ett gott skratt. Moderaterna är där och håller låda, har roligt tillsammans. Är glad att jag till slut lyckas få en bild på någon som skrattar.  

5. PORTRÄTT. 

Första stationen är på Scandinavian Photo på Vasagatan. Nästa station: Hornsbergs strand. Jag bestämmer mig för att gå längs Kungsholmen upp mot den nya stationen. Första tema: porträtt. Jag går förbi Stadshuset, tänker att där finns många som gifter sig. Där borde man få något. Men får inget riktigt bra. Går vidare. Lyckan ler då mot mig. På träbänkar längs Klara sjö sitter några rockare från Dalarna. Jag frågar om jag får plåta. Fyra rockare, det blir svårt att välja bild. Det här är fotomaran! 

6. SURT. 

Ett svårt tema. Och min plan att gå längs Kungsholmen visar sig vara mindre lyckosam. Inte mycket liv. Fotomaran handlar om en sak: mänskor, mänskor, mänskor. Därför är det bara en sak som gäller: city, city, city. Valaffischerna förskönar St Eriksbron. Politikerna stirrar mot en med sina leenden och sina budskap. Ordet surt känns inte långt borta. Jag tar en bild på Björklund. Mer EU. Har den som backup. Går vidare, försöker hitta något. Men hittar inget. Till slut går jag in på ICA, börjar plåta citroner. Blir inte bra. Plåtar apelsiner. Blir bra bildmässigt. Men apelsiner är väl söta, inte sura? Men se där: limefrukter! Det här är surt! Men nej. Man kan inte komma med limefrukter. Så andefattigt, jag kommer bli utskrattad. Går tillbaka till min valaffisch. Mer EU. Sunkigt, surt. Inte surt som i citron, utan surt som i en surfis. Vid närmare eftertanke är det här ganska bra. Fint fångat! 

7. UTVECKLING. 

Befinner mig längst bort på Rörstrandsgatan. Där finns en bro som går över Klarastrandsleden, korsar motorvägen och svänger in mot Solna. Med några märkliga träbänkar. Och mystiska prickar. Plåtar lite grann, går sen bort mot Nya Karolinska. Det är min plan. Finns något bättre exempel på den moderna stadsutvecklingen än Nya Karolinska? "Hagastaden - gränslös stadsutveckling!" står det på banderollerna. Där finns allt: fasader, lyftkranar, armador av gröna avfallskärl, motorleder som korsar, tunnlar i rött som kontrasterar mot fasaden. Jag går runt länge och försöker hitta den rätt vinkeln. Men det vill sig inte riktigt. Går till slut tillbaka till bron över Klarastrandsleden. Onekligen fascinerande. Det är något slags träbänkar där det är tänkt att man ska sitta och ha picnic, hålla fest. Det är såna där träbänkar som finns i Hammarby Sjöstad, som man kan sitta på och dricka vin om kvällen medan man ser ut över vattnet. Och dessa fysiska prickar? De är trevliga, tar bort känslan av asfalt. Det är den nya stadsutvecklingen, det är YIMBY. Den gamla stadsplaneringen byggde på att stadsdelar skulle åtskiljas var och en efter sin funktion. Villorna för sig, arbetsplatser för sig, höghusen för sig. Men det blev inte som planerat. Lyckoriket infann sig inte. Tristess och alienation blev resultatet. Så den nya stadsplaneringen vill ändra på gårdagens misstag. Bygg broar mellan stadsdelar! Gör dem till mötesplatser! Här är det tänkt att solnaboarna ska möta vasastans mänskor. De ska träffas och umgås, dricka vin och picnica medan man tillsammans skådar solnedgången och flödet av bilar som rullar sakta längs Klarastrandsleden. Eller varför inte stanna till och språka när man stretchar i mitten på joggingrundan? Men det blev inte som man tänkt. Kartan stämmer fortfarande inte med verkligheten. Ändå: det går inte att förneka att detta är det senaste inom stadsutveckling. Och att tanken i grunden är rätt. En temavinnare? 

8. DEJT. 

Rör mig längs Rörstrandsgatan. Det är sommargata med uteserveringar, kontinentalt på modernt svenskt vis. Här borde man få något. Några turturduvor som sitter och tittar varandra i ögonen medan de läppjar på vinet i sommarnatten? Lyckas få några bilder. Men ingen riktigt bra. Den här bilden blev den som jag valde. Tyvärr förstör ju killens glas en hel del. Egentligen en katastrof. Upptäcker det efter att jag lämnat in. På de ratade bilderna finns en snygg symmetri mellan de två likadana vinglasen. Valde ändå den här bilden då det fanns ett samspel hos paret som saknades i de andra bilderna. Ingen temavinnare. 

9. ARKITEKTUR. 

Andra stationen vid Hornsbergs strand. Två tredjedelar avklarade. Nu är det hemväg, nu är det målrakan! Första temat: ARKITEKTUR. På väg mot tunnelbanan tar jag den här bilden. Orkar inte hålla på och ödsla tid på det här temat. Temat är trivialt. Bättre att spara tid och lägga den på temat som väntar: Cash is king. Gillar grafiken, men bilden är lite mörk. Borde ha kört med mer kontrast. Det här är något som man måste tänka på i fotomaran. Ingen efterbehandling, det gäller att jobba med bilden redan i kameran. Jag tillhör ju den lätta sorten som plåtar för att sedan redigera i efterhand. Digitala kamerans lyx. Oldtimers som började plåta på den analoga tiden har en fördel i fotomaror. De har det i blodet att vara noggranna vid tagningen, varje klick är dyrbart och det måste sitta redan från början. 

10. CASH IS KING. 

Beger mig till Söder. Dels finns ju Midnattsloppet (dock inget tema på det temat i år). Dels vill jag vara nära hemmet då jag vill kunna välja ut bilderna på datorn innan jag lämnar in. CASH IS KING är svårt. Lika svårt som SURT. Idéer, idéer, vad ska man hitta på? Hänga runt krogarna, ta en bild när någon betalar? Dra till Bröderna Olssons? Då får jag en idé. Jag frågar folk på krogen om de vill vara med på en bild. Temat är CASH IS KING. Alla jublar, höjer glasen, en bild med feststämning, hela krogen är med på noterna. Så jag går runt på restauranger och uteserveringar. Men ingen vill vara med på bild! Helt otroligt, det här är fotomaran, midnattsloppet. Det är Kulturnatten, det är fest. Är jag den ende som inte får ligga? Självförtroendet får sig en knäck. Jag tar i stället den här bilden. Medaljer för deltagare i Midnattsloppet. Hatar egentligen den här typen av bilder. Tomma kalorier. Men vad ska man göra? 

11. SNEAK PEAK. 

På en tvärgata till Hornsgatan står någon slags sambandspiké. Där inne sitter två poliser och myser. Helt rätt motiv! Jag plåtar. det är mörkt, besvärligt ljus. Är nervös, självförtroendet i botten efter fiaskot med CASH IS KING. Poliserna blänger på mig, känner att jag inte kan stå där längre. Det är synd, det hade kunnat bli en bra bild om man bara hade haft mer is i magen och förmågan att blixtsnabbt gripa stunden. Vad hade en fotojournalist kunnat göra med det här motivet på det här temat? 

12. REBELL. 

Sista temat. Den eviga rebellen i typisk rebellhatt. Det gröna färgsticket som antyder en hulkliknande vrede inför samhällets orättvisor.

På mållinjen! Hem och välja bilder. Sedan iväg i natten till inlämningsstationen. Bilderna valda, jag är ute i god tid. En känsla av lätthet, triumf, strosar genom stockholmsnatten. Där på Skeppsbron spelar ett sambaband från Rio. Och se där, haha, ett hål i skynket. Det var det som var tänkt att bli Sneak Peak. Scandic på Brunkebergs torg. Kö vid incheckningen, glada kollegor. Några har halva maran kvar, de ska fortsätta in i natten. Jag avundas dem inte. Lämnar in bilderna och hämtar diplomet. Träningsvärk i leder, men det är en skön känsla. Jag är värd en öl. Tack för i år! 

On est champion!

Befinner mig i Bordeaux. I går gick som bekant en viss final i fotboll, som fransmännen vann. Bordelaisarna gick man ur huse för att heja på de sina. Det var en bra dag att vara ute med en kamera. 

Lugnet före stormen. Somliga laddar upp framför Le Miroir, vattenspegeln som blivit Bordeauxs signum. (Hur skriver man Bordeaux i genitiv? Känns krångligt). 

Supportrarna samlas vid Le Brixtol. Pubar med skärmar är i dag det enda som gäller. 

Matchen börjar. Då: ett skyfall väller in över staden! Det har inte regnat på några veckor. Just då, vid exakt fel klockslag, vräker regnet ned. Det går inte se på matchen. Man tvingas söka skydd mot regnet. Halva första halvleken går förlorad. 

Då: Frankrike tar ledningen! Publiken trotsar regnet. 

Sedan blir det klang och jubel. Griezmann sätter straffen! 2-1! 

Mbappe gör mål! 4-1! 

C'est fini! On est Champion! 

Allons enfants! 

Nu börjar det. glada fransmän går man ur huse, marscherar till det glada segerropet: On est champion! 

Fordon som passerar muddras av den segerrusiga massan. 

Plötsligt: Bordeauxs ultras dyker upp! 

ON EST CHAMPION!

Les miserables. Gripande scener när samhällets olycksbarn tar sig upp på barrikaderna för att slåss mot samhällets orättvisor. 

Nej, det är inte barrikaderna. Upp på fontänerna! Bröd och skådespel. Det slår mig: fotbollen ingår i överhetens plan. Fotbollen är folkets opium. Kommer denna generation att ta upp kampen, kommer den att slåss mot orättvisorna, nu när Frankrike har fått en andra stjärna på fotbollströjan? Kommer man att slåss för höjda studiebidrag? Ivar-Lo hade rätt: jag tvivlar på idrotten. 

New York: gatuliv

Se här några bilder från New Yorks livliga gator: 

//Slut

New York Cityscapes

När man är i New York kan man inte undgå att plåta city scapes. 

Nya World Trade Center. 

Manhattan-bron. 

Grace - nåd som sträcker mot himlen. 

//Slut