I natt läste jag den igen

Försök till räddning genom tankeflykt
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöd i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet rumt men glömde fara -
ty jag satt fånge här i Aniara.

 

Inlagt 2013-06-24 06:46 | Läst 2443 ggr. | Permalink
Tänkvärda ord och en bedårande vacker bild!
Svar från Turbo56 2013-06-24 19:58
Tack Anne-Sophie, Aniara är en av de böcker som jag läser om då och då, den försätter mig i en speciell stämning, boken är både vacker och skrämmande.
En drömsk bild och tunga ord.
Svar från Turbo56 2013-06-24 08:45
Tack Wolfgang, Harry Martinssons författarskap var antagligen starkt påverkat av han uppväxt. Som sjuåring ackorderades han ut som sockenbarn och gick under flera år från fosterhem till fosterhem; många av dem rymde han ifrån. Sexton år gammal tog han hyra som jungman på motorseglaren Willy som gick på fraktfart i Nord– och Östersjön, där arbetade han i sju år, tidvis gick han även på luffen.
En fin start på dagen, så vackert i både ord och bild!
Ewa
Svar från Turbo56 2013-06-24 20:07
Tack Ewa, Harry Martinsson är en favorit och tänkare, han målar vackert med sitt språk.
Din bild och Martinsson ord blev en mycket fin kombination. Jag gick t o m in på nätet och läste lite mer om och av Harry Martinsson, en ovanlig start på en måndag för mej men inte alls fel.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2013-06-24 20:06
Tack Lena, nattens läsning i samverkan med stunden när jag såg ljuset bryta genom molnen försatte mig i en speciell stämning där jag tyckte att bok och bild blev till ett sammanhang.
Härligt ljus och dito stämning i din bild. Harry Martinson behärskade verkligen det svenska språket till fulländning, liksom sina samtida Eyvind Johnson. Synd bara att de blev så illa behandlade av kultureliten efter att de båda fått Nobelpriset i litteratur 1974.

/Torbjörn
Svar från Turbo56 2013-06-24 20:16
Tack Torbjörn, det var tragiskt hur de behandlades och slutet för Harry Martinsson var hemskt.
Både Harry Martinsson och Eyvind Johnsson är stora författare och favoriter som kan läsas många gånger, Pär Lagerkvist är kanske min största favorit med att magiskt språk och fingertoppskänsla som ingen annan.