Bara bilder

Svanar som saknar fotfäste

I eftermiddagsljuset låg isen som ett stelt, sprött landskap, och mitt i allt detta, en liten öppning, ett andetag av vatten.
Där gled några svanar omkring, som om de råkat vakna i fel årstid.
De rörde sig långsamt, nästan förundrat, som om de försökte förstå hur världen kunnat frysa runt dem medan de själva fortfarande bar på rörelsen från en annan plats.
När de försökte kliva upp på isen blev det nästan rörande, de stora kropparna, de eleganta halsarna, vingarna som ibland lyftes lite för balans, allt detta i en märklig blandning av värdighet och klumpighet.
Isen knakade svagt under deras tyngd, men de gav inte upp.
De tog några steg, gled tillbaks, försökte igen, som om de ville försäkra sig om att gränsen mellan vinter och vatten verkligen fanns där.
Svanarna, dessa symboler för grace och styrka, stod där och prövade sig fram i en värld som inte riktigt var redo för dem och ändå fortsatte de, med samma lugna envishet som naturen själv.
Postat 2026-02-07 15:41 | Läst 82 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vintern vill inte släppa taget

Den ligger kvar över landskapet, hård och envis, som om den glömt varför den en gång kom och därför inte vet när den ska gå.
Havet, som brukade andas och röra sig, har stelnat mitt i en tanke. Isen ligger som ett lock, mjölkvit och sprucken, och tystnaden ekar där vågorna borde vara.
Svanar och änder förstår tidigare än vi, de känner i kroppen när något inte längre går att vänta ut.
Med långsamma rörelser lämnar de det frusna vattnet, som om de tog farväl av en plats som svikit dem.
Deras vingar skär genom den bleka luften, och de flyttar dit där havet ännu minns hur man är flytande, dit där en mörk spegel av öppet vatten fortfarande andas.
Kvar blir isen, himlen, kylan som gnager utan att göra väsen av sig. Vintern står stilla, men livet rör sig vidare, söker sprickor, följer instinkten bort från det som låst sig.
Någonstans finns det vatten som ännu inte gett upp.
Svanarna och änderna vet det.
Postat 2026-02-07 15:30 | Läst 74 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Blått och vitt

Snön lyser vit på marken och himlen är blå, i detta stilla sken känns världen för en stund enklare. Det är precis vad vi behöver, en paus från allt som är grått, som skaver.
Stegen knarrar som om marken vill svara och luften är så klar att varje andetag känns som en ny början.
Det är som om dagen håller oss i handen, leder oss varsamt framåt och viskar att det finns plats för både vila och drömmar.
Under den blå himlen känns allt möjligt igen.
*
Ha en fin söndag.

Postat 2026-02-01 11:55 | Läst 149 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera