Bara bilder
Valborg
I den bleka gryningen
Vår vandring fortsätter
Längs havet börjar vår vandring i morgonens tidiga ljus. Solen stiger långsamt över horisonten, dess strålar dansar över vattnet och sträcker sig mot oss med ett löfte om en ny dag.
Vi lämnar stranden bakom oss och genom skogens tysta rike, fram till det gamla koloniområdet. Där, i en glänta, står ett litet bord och två stolar, en inbjudan till att stanna upp, ta en paus och dela en stund av lugn.
Vi passerar den gammal bänken, den står där som ett vittne till många som har funnit ro och vila för en stund. Gräs och blommor slingrar sig runt dess ben som om de vill hålla fast vid minnena av alla som har suttit där och betraktat livet som passerar.
Vi vandrar i den tidiga morgonen, Freja och jag.
Dofterna ligger tunga och söta i det daggvåta gräset, det är som om naturen håller andan och väntar på att världen skall vakna. Färgerna är fylliga och varma, av det mjuka skenet från morgonsolen.
Vi går i samförstånd, förenade av den enkla glädjen av att vara tillsammans.
En vårmorgon när häggen börjar blomma
Det är en tidig vårmorgon, luften är kylig men fylld av löften och solen börjar försiktigt leta sig fram genom trädens grenverk och färgerna förändras i takt med att solen stiger högre på himlen, det mjuka varma morgonljuset övergår till dagens kallare.
Häggen "Prunus padus" står där, med sina första ömtåliga blommor som just har börjat spricka ut. De små vita blommorna lyser som stjärnor mot den mörka barken och fyller luften med en söt doft som kittlar sinnena, gräset skimrar i grönt och guld.
Förväntningar på den kommande sommaren växer med varje minut.


























