Under skogens tak

Vid luch igår vandrade vi under skogens tak, där löven brinner i guld och rött, ljuset silar genom grenarna som ett varmt skimmer.

Marken är täckt av ett mjukt täcke av fallna blad i nyanser av bärnsten, koppar och vinrött, varje steg viskar om tidens gång.

Postat 2025-10-31 11:02 | Läst 225 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Gråskala med färgstänk

Världen har dragit ner färgen till ett minimum, som om någon vänt på en gammal filmrulle och låtit ljuset filtreras genom silver.
Träden är skuggor, fåglarna grå penseldrag mot en ännu gråare himmel.
Vi vandrar i tystnad, orden skulle ändå försvinna, upplösas i daggen, men det finns en sorts klarhet i avsaknaden av färg.

Postat 2025-10-29 11:56 | Läst 254 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En ny dag, en stilla början

Tisdag morgon och ljuset lyser lätt över marken, som om dagen ännu tvekar.
Vi stannar upp, andas in det första ljuset och ser hur himlen försiktigt tänds i skiftningar av grått, blått, guld och en aning rosa.
Nattfukten svävar kvar mellan träden, lindar in världen i en viskning, i ett löfte om stillhet som bara oktober kan hålla.

Postat 2025-10-28 23:14 | Läst 267 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En gyllene höstmorgon

Solen stiger långsamt över horisonten, som om den tvekar inför dagens början. Ljuset spiller sitt guld över vågorna, och havet svarar med ett stilla, rytmiskt andetag.
Vi går längs strandkanten, där världen känns både nära och oändlig.
Luften är klar, nästan skör, det doftar av regn och förmultnelse.
Löven, brända till koppar och bärnsten, dansar i vinden innan de lägger sig till vila på marken.

Postat 2025-10-27 14:59 | Läst 242 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Normaltid

Löven faller ett efter ett, som om de ger upp kampen mot vinden.
De virvlar genom luften, tvekar ett ögonblick, innan de lägger sig till vila på marken, ett sista andetag av färg innan allt blir brunt.
Trädens grenar är snart nakna och stilla, som om de minns det som var.
Luften doftar jord och förmultning, men också vila.

I tystnaden mellan grenarna känns något nytt röra sig, inte liv ännu, men löftet om det som kommer.