Tidlös stad

Stockholm är en tidlös stad, den är samtidigt en medeltidsstad, en stad från industrialismens tid, en stad från sjöfartens tid och naturligtvis den moderna staden.

Jag njuter av mina morgonpromenader.

Sveriges vackraste byggnad

Kyrkan är en av nationalromantikens mest kända byggnader och är i stort oförändrad såväl in- som utvändigt, byggnaden påminner om en lappkåta, den är rödmålad och luktar tjära. Kyrkan uppfördes för 100 år sedan, nu är det dags att plocka ner och flytta kyrkan när underjordsgruvan gör marken osäker.

Dåtida kulturpersoner som Albert Engström och prins Eugen sökte sig gärna till disponentbostaden i Kiruna. Likaledes dåtida ”kulturkvinnor”, som den danska sameforskaren Emilie Demant och den svenska författarinnan Ester Blenda Nordström. Ett resultat av konstnärsvännernas närvaro och Lundbohms mecenatskap var tillkomsten av Kiruna kyrka. Byggnaden stod klar 1912 och hade ritats av Gustaf Wickman, en arkitekt och studiekamrat som Lundbohm träffade redan på världsutställningen i Chicago 1892. Disponenten stod som idégivare till kyrkans gestaltning med orden ”Du ska rita den som en lappkåta och kyrkan ska inte vara för biblisk" därför har den bara ett kors.

Den yttre utsmyckningen domineras av förgyllda bronsskulpturer av Christian Eriksson. Järnsmidet på kyrkdörrarna ritades av Ossian Elgström. Den stora kyrkklockan fick en relief av Carl Eldh och en inskription av Albert Engström. Altartavlan med ett solflödande sommarlandskap skapades av prins Eugen. Uppräkningen visar ett tvärsnitt av samtidens rikssvenska kulturelit. Samtliga var även disponentens gäster i en eller annan form. Och kyrkan som helhet var en gåva av de båda lokala gruvbolagen liksom konstnärsvänner. Det är disponent Lundbohm i ett nötskal!

Eftermiddag i Gamla stan

Dagen var molnig och kall, trots detta så bestämde jag mig för att ta en promenad i Gamla stan.

Mitt ibland oss

06.10 - +7.00, mitt i Stockholm.

De syns men finns inte, de bor här fast ändå inte. Tidigt på morgonen är de på väg till sina "jobb" på stadens trottoarer. Man kan inte låta bli att bli berörd av dessa människor som lever i en skuggvärld mitt ibland oss, men inte med oss.

Årets näst ljusaste dag

Morgonpromenaden tog mig till stadens klassiska platser.