Polarvirveln, skall vi behöva oroa oss även för den?

Efter en mild inledning på november visar samstämmiga prognoser att den arktiska polarvirveln, som håller kvar kall luft över nordpolen, kan vara på väg att kollapsa, något som skulle kunna få den arktiska kylan att strömma söderut, med temperaturer långt under det normala.

Orsaken är ett fenomen som kallas ”sudden stratospheric warming”, SSW, som kan få den arktiska polarvirveln att kollapsa och kall polarluft att strömma söderut.
När det händer så är det en samverkan mellan olika stora väderfenomen runtom i världen. Om det händer så visar prognoserna att det kan bli riktigt, riktigt kallt, mycket kallare än vad det är nu, från mitten av november till början på december.

Är det ännu en sak vi skall oroa oss över, det borde väl räcka med krig och annat elände?

Postat 2025-11-17 10:37 | Läst 288 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Novemberrymdens gråblå toner är inte sorgsna, bara ärliga

Ett tunt lager frost har lagt sig över gräset som ett löfte, eller kanske ett varsel, om något större som är på väg.
Novemberljuset är blekt, nästan genomskinligt, men envist, det vägrar ge upp trots att solen knappt orkar över trädtopparna.

Löv som inte hunnit falla ännu prasslar stelt, täckta av kristalliserade kanter, som om naturen försökt bevara dem i glas. Marken luktar av jord och något som liknar väntan.

Det känns som att gå genom en värld som sakta håller på att bli ny, men ännu inte beslutat vilken dröm den vill vakna till.

Snart kommer vintern, men inte än. Det här är morgonen innan, när tiden står still och allt som skymtar är möjligheten.

Postat 2025-11-16 12:22 | Läst 211 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Det här ögonblicket finns bara nu

Rimfrosten täcker marken som ett tunt lager av stillhet, som om natten lämnat ett brev till morgonen, skrivet i kristall.
Gräset står stelt och skimrande, varje strå bär sin egen värld av ljus, fruset i ett enda ögonblick.

Solen har just börjat visa sig över trädens kant och gyllene timmens första strålar faller över landskapet som varm honung. Frostens kant glöder till i plötsligt liv, som om världen hade sparat sitt allra mjukaste ljus till just denna morgon.

Postat 2025-11-15 14:09 | Läst 203 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Doft av Bäver.

Träden står tysta, några bär spår av nattens arbete, fibrer fransade, bark blottad efter tänder som vet exakt hur mycket de ska ta och hur mycket de ska lämna.
Det doftar färskt trä, nästan som bröd, här har någon skapat förändring utan att begära applåder.
Gnagskärvorna blänker som guldstoft i på marken.

Jag står bredvid och betraktar, jag vet att jag är del av samma dragning, att vilja forma världen.

Och någonstans en bit bort hörs ett plask, som en punkt i en mening.Bävern simmar vidare, men dess handling stannar kvar, ett bevis på att nattens mörker inte är slutet utan början på något nytt.

Solen lyfter högre, och världen blir mer än den var för en timme sedan.
Morgonen känns ny, inte för att tiden gått, utan för att någon vågade lämna märken i den.

Postat 2025-11-14 20:57 | Läst 204 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Täten

Det är november och blå timmen, den sortens morgon som tycks glömma ljuset. Luften är fuktig, nästan tung, och världen går i blågrå toner.
Asfalten glänser svagt av nattens regn, träden står som trötta skuggor längs stigen.

Freja går först, som alltid.
Stegen är bestämda, svansen som en fana i mörkret tassarna skriver rytmer i gruset och varje andetag hon tar är ett trots mot trögheten.

Freja vet ingenting om väderlekar eller veckodagar, men hon vet riktningen, framåt.

Alltid framåt.