Rue Obscure

En dold medeltida gata som sträcker sig under de gamla kvarteren i den vykortsvackra franska fiskebyn. Det enda ljuset som lyser upp de gamla stenmurarna kommer från den konstgjorda glöden av en lampa.

Som namnet antyder är gatan ganska obskyr. Den ungefär 430 fot långa sträckan av gångväg liknar mer en tunnel än en gata. Den byggdes år 1260 för militära ändamål, det var en väg som lät soldaterna förflytta sig genom byn snabbt och lätt, med bara himmelen som tak.

Formiddagsljus i gränden

Biot är en av alla de små och mysiga bergsbyar som finns strax ovanför Antibes på Franska Rivieran.  Med sina små hus och idylliska gränder är Biot vacker som ett vykort, här kan sätta sig ner och ta ett glas vin på ett torg, en fika eller kika i de små lokala butikerna och självklart njuta av utsikten.

Biot var konstnären Fernand Légers favoritstad. Här hade han sin ateljé som i dag är ett av världens främsta Léger-museum med 350 verk.

Isola Village, en plats där tiden går sakta

Isola Village är en medeltida bergsby vid floden Tinee, när man går in i staden kommer man först till det stora torget och en kvarn från 1200-talet, om man vandrar vidare längs de vackra kullerstensgatorna så passerar man kapellet St Anne (1465), vars fasader är helt täckta med målningar, ett gammalt stentorn, murade ugnar, fontäner och tvätthus.

Måste naturbilder vara i färg?

De som vet vem jag är har antagligen vant sig vid att jag oftast arbetar i svartvitt, även när jag tar naturbilder, varför frågar sig säkert några, mitt svar är helt enkelt att jag uppskattar de unika egenskaperna i svartvita fotografier. Ett intimt landskap med naturlig vegetation och solens glitter på vatten kan ses med nya ögon. Svartvit fotografi avviker från den verklighet vi ser varje dag och denna kvalitet bidrar till att bära betraktare bort till en annan värld eller en annan tid och skapa en känslomässig effekt av upplevelsen. Jag försöker även att utnyttja den digitala sensorns extraordinära egenskaper för att fånga detaljer som är svåra att spela in med blotta ögat.

Beckholmen och Djurgården

År 1633 inrättades ett privat becksjuderi på ön, där man kokade tjära till beck, ett material som användes inom skeppsbyggeri och varvsverksamhet. Beckholmen kom, genom en kunglig donation, i stadens ägo i mitten av 1600-talet, ungefär samtidigt med att tillverkningen upphörde och verksamheten övergick till lagring och sortering av tjärprodukterna.
Idag driver GV Varv AB reparationsvarvet.