Stadens katakomber

Nu börjar det bli trist med alla grå dagar som radas upp i en lång rad, då är det väl lika bra att krypa ner i två av stadens katakomber, först tre bilder innifrån Henriksdals avloppsreningsverk, lågt i tak, droppande vatten och en labbänk som lämnar en del att önska.

Och så tar vi trappan ner i en av stadens mediatunnlar, här går el, tele, vatten och dagvatten, en härlig blandning och det är ju tryggt att veta hur det ser ut där våra telefonsamtal och vårt vatten slingrar sig fram.

Nä nu vågar jag inte gå längre in.

Färger, dofter och tystnad som låter

Dags för färgbilder, norrländskt ljus och dofter. Bilderna är tagna i Niemisel vid Råneåälven.

Ängar innan slåttern är ett hav av midjehögt gräs och ängsblommor, det doftar från vattnet och jorden och luften är hög och frisk. Man hör insekter som surrar och fåglar som sjunger, det är en skön avkoppling mot stadens brus.

En roddtur på älven

Och lite själslig vila med ett kastspö i handen

Storforsen utanför Älvsbyn är Europas största obundna fors med en fallhöjd på 82 meter och en urkraft som känns.

Natt vid älven

Från kåkstad till miljöstad

Det hela startade 1991 som en idé hos Planarkitekten Jan Inghe, han såg framför sig en stad runt Hammarby sjös stränder, och 1996 togs politiskt beslut att Hammarby sjöstad skulle byggas. Nu 16 år senare när sjöstaden har blivit tonåring och patinan sakta börjar komma så känner man hur rätt Jan Inghe hade i sina drömmar, sjöstaden är till största delen mycket lyckad och då tänker jag framför allt på delarna runt vattnet som spinner vidare på Stockholms marina historia.

Över Slussen till Mariatorget och en bit till

Slussen kl halv sex i morgonsol, det påminner mig om att jag måste fotografera Slussen under dygnets olika tider, tidig morgon, mitt i rusning och så sent på kvällen eller natten.

Vidare upp till Mariatorget som just i morse var helt folktomt vilket måste vara unikt

Pärleporten 10

Och till sist en färgchock från Zinkensdam

Finlir och gråskalor på K. A. Almgrens sidenväveri

I eftermiddag gjorde jag ett besök på K. A. Almgrens sidenväveri som har funnits sedan 1833. Almgrens är den sidenfabrik i Sverige som har harit verksam längst tid i landet, fabriken har har vävt till både kungligheter och allmoge. Vävsalen som jag har tagit bilderna i har kvar vävstolar och redskap sedan den togs i drift 1862.

Förrummet med trådrullar och annat material

Och så går vi in i vävsalen med alla mekaniska under, det är i sådana här miljöer man inser varför man studerade till civilingenjör.