Dessa sakramenskade snurror!

Näsudden, Gotland. Ett projekt där grannarna får del av intäkterna och är med på noterna.

På riksplanet har Ebba Busch (KD) gjort en U-sväng, från att vilja stoppa stålskogar med vindkraftverk till att konstatera att landet behöver den elkraften.

Här i Norrköping gick M och SD till val på att stoppa de vindkraftprojekt som bl a Holmen AB ville genomföra för att trygga företagets elförsörjning. Eftersom företaget äger marken, är en stor arbetsgivare och ägs av en familj med Norrköpingsbakgrund var detta ett för mig oväntat ställningstagande. Idag har kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) i en debattartikel i och för sig vidhållit vallöftet, det blir kommunalt veto mot etableringen, men öppnat för att om ersättningsfrågorna löses så kan det bli möjligt att lösa frågan.

En lösning är på gång. Förra regeringen tillsatte den så kallade incitamentsutredningen i april 2022. Den har i huvudsak två uppdrag. Det ena uppdraget är att föreslå ett system för kompensation till lokalsamhällen och dem vars omgivning påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad. Det andra uppdraget är att lämna förslag för att stärka kommunernas incitament att medverka till utbyggd vindkraft.

Redan då framkom att staten var girig på att behålla intäkterna från vindkraftens fastighetsskatt. Fel tyckte jag. Det enklaste och bästa hade varit att överföra dessa till kommunerna. Då hade kommunerna haft ett direkt ekonomiskt utbyte av den vindkraft som byggs ut. Och om de tillämpar sitt veto och säger nej blir det ändå inga nya statliga inkomster. Men icke, staten skulle ha pengarna!

Den nya regeringen gav tilläggsdirektiv, att all finansiering ska komma från verksamhetsutövarna.

Det som läckt ut från utredningen verkar faktiskt ganska konstruktivt. Fastighetsskatten delas upp i två delar. Den nuvarande som går till staten fortsätter gå till staten. Ett tillägg med 50 % som går till berörd kommun. Det blir dyrare ström, dyrt för hushållen och sämre konkurrenskraft för svenska företag, men hellre dyrare ström än ingen ström.

Det kommer regler om s k bygdepeng, att vindkraftbyggarna ska ge bidrag som kommer bygden till godo.

Närboende som idag blir utan ekonomisk ersättning eftersom etableringen klarar miljöreglerna ska kunna få ekonomisk ersättning. Det är som jag ser det nyckeln till framgång i relationsskapandet. En fastighet där det porlar in några tusen i månaden är lätt att stå ut med och lätt att sälja. Dessutom läggs förslag att den som ändå vill flytta ska kunna få den inlöst av verksamhetsutövaren.

Utredningen skulle varit klar sista mars,  men har fått ett kort anstånd och levererar sitt betänkande inom några veckor.

Sen blir det upp till regering och riksdag att få fart på beslutsfattandet och få problemet löst! Sophia Jarl får väl hjälpa till med att sätta tryck inom (M).

135mm i disigt Fabrikslandskap

135mm räknas väl som tele eller kanske kort tele men täcker ändå in en del. Trevlig att ha som "walkaround lens" emellanåt. I går söndag hoppades jag på dimma som solen skulle bryta igenom men det var mest disigt här i Norrköping.

1. Louis De Geer Konsert & Kongress ligger i en f d pappersmaskinfabrik, scenhuset upptill i bild. Tilloppsrännan till ett vattenkraftverk i förgrunden.

2. Den Svenska Tanten

3. Nedanför gångbron. Ser du också en silhuett framför kryckan?

4. Smedjeholmen, en bomullsfabrik startad av familjen Wahren. Kontor sedan 1991.

5. Mot Holmentornet via en källartrappa

6. Slarvparkerad bil. Bilden manipulerad, registreringsnumret ändrat.

7. Porten genom Holmentornet - förr bara för dem som hade ärende till fabriksområdet, nu länk i en passage genom stan.

Musikens hus del 3: The morning after the night before

Invigningen var på kvällen. Dan efter gick jag dit för att plåta exteriörerna i dagsljus. Kamera Pentax K-1 med veteranobjektivet Pentax FA 135mm f/2.8. Kort tele kan ge lite närgångna bilder.

I fasaden mot Knäppingborgsgatan är det bara blindfönstren som är raka.  Övriga bär spår av 200 års sättningar med en inte helt klippfast undergrund. Mycket störande för vän av ordning i ett Sverige där allt ska vara nytt och ett Norrköping som periodvis förfallit till samma tänkesätt. Men en kul utmaning mot fönsterbytarmaffian tycker jag!

Prånget in mot gården.

Entrén ligger mot gården. 1804 hyste byggnaden köket åt tobaksfabrikören Swartz. Tobakslanden fanns i grannskapet och även söderöver i stan.

Och här några steg bakåt för att få med vyn in mot gården från en annan del av kvarteret. Detta är ett stort och komplext kvarter som då huset byggdes ännu var tre kvarter.

There's got to be a morning after
(There's got to be a morning after)
There's got to be a morning after
(There's got to be a morning after)

Musikens hus del 2

Vi är i Norrköping, kv Knäppingsborg. Ett hus från 1804 har nu tagits till vara som Musikens Hus. Där finns studior, miniscen med mera.

Invigningen var bitvis ute på gården. Allt var inte klart. Här stod en byggnadsställning kvar.

Finspångsbaserade fotografen Tony Oldenburg var på plats.

Eldar lyste upp

Artister uppträdde

Musikens hus del 1

Ett hus från 1804 i kvarteret Knäppingsborg i Norrköping har efter skiftande öden gjorts i ordning till musikverkstad. Ett bevis så gott som något på att men inte måste riva och bygga nytt för att tillgodose ett nytt ändamål! Byggnaden uppfördes som kök åt tobaksfabrikören Swartz och har på senare år bl a inrymt Crazy Pictures filmproduktion.

En hel del ursprungliga detaljer finns kvar. Detta tack vare Michael Ståhls fastighetsbolag som tog sig an hela kvarteret och anlitade Fredrikssons Arkitektkontor, nuvarande ägaren Castellum som mirakulöst nog verkar fullfölja och grabbarna som startat Musikens hus och fått Castellum att bygga om för ändamålet.

Här en musikentusiast som ser fram mot att jobba i nygamla lokalerna.

Gamla fönstren har gjorts i ordning och definierar huset utåt. För att få ljudtätt har man monterat ganska extrema innanfönster, jag provknackade på glaset och det är helt stumt, som att knacka på massiv sten.

Inspelningsstudio

Stans minsta scen, här med Erika Persson