Wettex

Wettex kom, sågs och segrade. Innan Wettex kom fick man slabba med disktrasor. De var i bästa fall av riktig skurduk, annars trasor av utslitna lakan eller handdukar.

Wettexduk. Uppges numera absorbera vatten 15 gånger sin egen vikt. Iphone SE 2020 med app Halide för RAW.

Wettexduken var ju ingen trasa utan en prydlig högteknologisk produkt. Och den var helsvensk! Civilingenjören Curt Lindquist hyllades för att ha kommit på en tillverkningsprocess som gav Wettexduken förmågan att suga upp 11 gånger mer vatten än sin egen vikt. Glaubersalt blandades med cellulosamassa, blandningen förstärktes med bomullsfibrer och sen tvättades glaubersaltet ur med kolsvavla varefter duken torkades. Den blev mikroporös och torkade upp vatten effektivt.

Produktionen startade i Norrköping 1949. Både glaubersalt och kolsvavla återanvändes, men det hände att en tung stank av kolsvavla spred sig över hela stan. Då meddelades att kolsvavla är ogiftigt. Numera kallas kolsvavla koldisulfid och räknas som giftig. Kommunen har försökt få fabriken flyttad, men företagsledningen har då kontrat med att det i så fall blir nedläggning eller flytt till låglöneland. Ägaren är sen länge tyska familjeföretaget Freudenberg.

Fabriken ser ännu ut som fabriker gjorde förr. Byggd för att hålla. Tegel. Skorstenar. Bevakad infart.

Exteriörerna är plåtade med Pentax K-1 och Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20 mm /2,8 @ f8

Välkommen till Väddö!

En kompis bad om hjälp att plåta av en affisch han gjort. Kul tyckte jag!

Jag plåtade av utomhus i solljus. Originalet var en akvarell/gouache. Kompisen var bekymrad över buggligheten, men vi kom fram till att det kan ha sin charm att hantverket syns.

Välkommen till Väddö 27 juli eller dagarna därpå!

Gratis i Norrköping

ANNONS. Hela denna blogg är reklam för Norrköping.

I Norrköping är Industrilandskapet öppet för alla! Och där finns massor av fotomotiv. Här Arbetets Museum.

Arkivbild © Måns Hagberg.

Arbetets Museum har gratis inträde. Nu hänger fotoutställningen EPA Sverige där. Fotografen Benjamin Nørskov reste 4 år i Sverige, träffade och fotograferade  epa-ägare. Jag gillar verkligen utställningen. Att gilla bilar hjälper till, men det räcker med att gilla foto. 

Cecilia Linding  bor i Söderala. Därifrån kom min morfars släkt. Vid gården de bodde på har jag sett en monstertruck uppställd. Cecilia har en egen.  Det måste vara något särskilt med Söderala!

Fotot © Benjamin Nørskov

Fotot © Benjamin Nørskov

Norrköpings Stadsmuseum ligger också i Industrilandskapet. Än så länge är inträdet gratis. Utöver basutställningarna visas nu en lågmält gripande utställning, foton och texter, över Moa Martinson.

Uppväxt i yttersta armod förra sekelskiftet, en fortsatt svår tillvaro, började skriva, först i arbetarpress, sen egna böcker.

"Mor gifter sig", en boktitel som i tre ord säger att Moas mamma var ogift då hon blev med barn, en skam i sig, och sen inte "blev gift" utan gifte sig.

Utställningen är verkligen genomarbetad. Här finns bredd och djup och den är ändå lätt att ta till sig. Man får hisnande perspektiv. En horunge som överlevde där syskonen dog. Det som skilde från helt bottenlös misär var skolan. Mamman pantsatte lakanen, ofta för mat men nån gång för att köpa biljetter till någon föreställning. Moa, då Mia, arbetade sig upp under samma eländiga förhållanden. Fick fyra barn med en make som sen tog livet av sig. Gifte om sig med Harry Martinson. Blev etablerad författare om än illa sedd av borgerskapet. Och blev med tiden hyllad av statsministern, beundrad och och älskad av många.

Fotot togs av Ulf Stråhle 1959 eller lite tidigare. © Stråhle och Moas sondotter Harriet Thurgren som lånat ut bilden till Stadsmuséet.

Machiavellis "Fursten" inne på anstalterna

"Fursten" är nu en av de mest utlånade böckerna i landets ungdomsvårdsanstalter och fängelser. Hur har en bok som skrevs 1513 hamnat i den positionen?

Kring år 1500 hade florentinaren Niccolò Machiavelli ungefär samma ställning som Henry Kissinger hade i kalla krigets USA. Maktens rådgivare och ambassadör. En  tidigare furstesläkt återtog makten. De nya härskarna lät häkta Machiavelli, han torterades och klarade sen med nöd och näppe att undgå dödsdom. Frigavs, flyttade till familjens gård ovanför Florens och skrev "Fursten". Av förordet att döma var syftet att komma igen som maktspelare. Men det blev inte så. Boken gavs ut fem år efter hans död.

Då bestod Italien av stadsstater. De förde ofta krig mot varann. Inne i städerna hade adelsfamiljerna egna torn att ta skydd i under grannfejderna. San Gimignanos stadssilhuett domineras ännu av tornen. Boken handlar om att överleva och styra där ingen är att lita på. 

(Visby har likheter. Stadsmur, torn som sticker upp och en historia som innefattar mycket! En länsherre i Visby, Søren Norby, slutade sina dagar 1530 utanför Florens då han deltog i en belägring där.)

"Fursten" gnistrar av intelligens och insikt i maktens villkor. Den blev omedelbart kontroversiell. Många tycker fortfarande att den uppmanar till lömskhet och svek, andra att den är ytterligt cynisk och några att den helt enkelt är realistisk.

Jag fascineras av den utstuderade bristen på moraliska värderingar. Vad som är gott eller ont diskuteras inte alls. Inget om hur saker och ting borde vara,  eller borde bli. Bara vad hur saker och ting är.

Den som vill bli furste får släppa allt utom att manövrera för att bli furste. Den som lyckas bli furste måste först och främst överleva. Är han ute och rider måste han tänka på att fienden kan komma bakom nästa krök. Hemma i palatset finns ingen att fullt ut lita på. Lyckas han vinna territorium ska han flytta dit för att markera att han tänker behålla det. Om fursten är god eller åtminstone framstår som god är bra för att få folkets stöd. Men han ska ta till kniven vid behov. En uppstickare som hittas skuren i två delar på torget är en effektiv markering.

Att vara som det heter med dagens språkbruk "naiv" är helt fel. Machiavelli ägnar ett helt kapitel åt en framgångsrik kondottiär som tappar sin far påvens stöd, ballar ur och i desperation börjar tro på löften. Han dog 31 år gammal fråntagen sina kläder. Den som litar på motståndaren går under.

Världen har så sakteliga förflyttat sig i en riktning där krig ska undvikas. Krigsmakt heter numera försvarsmakt. Våra städer är inte längre muromgärdade. Befästa privatpalats med egna soldater förekommer inte, möjligen att några bor i svårintagliga hus och anlitar väktare. Staten har våldsmonopol.

Eller hade. Nu strider gängkriminella om marknader, makt och revir och lejer utförare där de kan. Som på Machiavellis tid. Då de tas in till ungdomsvårdsanstalter eller fängelser lånar de "Fursten". Den har blivit deras referenslitteratur. 

Att interner läser "Fursten" är nu bara att konstatera. Något för fler att läsa? Absolut! Den är ganska tunn, cirka 190  sidor, och tämligen lättillgänglig. Man kan vara, eller försöka vara, en god människa och samtidigt verkligen ha nytta av att läsa detta banbrytande verk från 1513.

 ___________________________________________________________________

Bilden från Visby © Måns Hagberg. San Gimignanobilden © Wikipedia/Liga Due. Porträttet fritt att använda enligt Wikimedia.

Mattias Goldmann om trollfabriker

"Chevalier d’honneur et du mérite" är en titel Mattias Goldmann tycker är kul att ha fått. Att en miljökämpe kunde bli adlad kändes uppfriskande. "Knighted by the French President" är en engelsk översättning. På svenska "Riddare av ära och förtjänst" utsedd av Frankrikes president.

Grundare av 2030-sekretariatet. Aktiv som Grön Bilist. Med mycket mera. Nu på tåg hit från Bangkok där han jobbar på svenska ambassaden. Eller kanske nyss hemkommen. I går publicerade han det här blogginlägget om trollfabriker mot miljön:

https://supermiljobloggen.se/debatt/kronika-debatt/mattias-goldmann-trollfabrikerna-forpestar-och-forringar-klimatarbetet/

Själv har jag träffat Mattias på Almedalen som han berikat med sin närvaro. Alltid faktabaserat men gärna spektakulära utspel.

1 juli 2013 kom en lycklig Mattias Goldmann i mål i Visbys hamn efter Gröna bilisters demonstrationsresa med elbilen Nissan Leaf. De besökte 40 kommuner mellan Ystad och Haparanda och åkte sen till Gotland och Almedalsveckan. Innan dess hade Gröna Bilister letat fram de minst miljöskadliga fossilbilarna. Nu visade de att elbil funkar! 

Almedalen 2017 och Mattias Goldmann var överallt hela tiden. Lite äldre, mer erfaren, samma driv som tidigare för miljö och klimat och teknisk utveckling.

Det året utsågs han till landets mest inflytelserika person i miljösektorn.