Wikipedia dissar foton Wikimedia diggar

Jag gillar verkligen fotokampanjerna Wiki Loves Earth och Wiki Loves Monuments! De får mig att komma ut till naturreservat och  byggnadsminnen och fotografera. Inte för egna datorn, utan för Wikipedia. 

Men Wikimedia och Wikipedia har olika kulturer.

Wikimedia gillar bilder! Gärna originella, gärna såna som passar Wikipedia. Man kan tävla. Jag har vunnit diplom, blyertspennor och muggar med Wikimedias logga så att det räcker.  

Wikipedia gillar texter! Men inte originella utan re-written med opersonligt språk från källor som ska redovisas. Bilder kan accepteras,  men om de börjar bära berättelsen kan det bli stopp.  

Jag fick komma in i byggnadsminnet "Liffridehuset i Stånga" på Gotland och plåta i lugn och ro. Det blev en i mitt tycke bra bildserie. En av bilderna utvaldes att representera Sverige i internationella finalen.

Men jag ville ju se bilderna i den befintliga Wikipediaartikeln. Så jag lade in dem där, försiktigtvis utan att ändra texten. Omedelbart underkände en administratör hela artikeln. Alltså både den befintliga texten och mina bilder. Han tog bort den från Wikipedia och flyttade den till min användarsida med uppmaning att göra om och göra rätt. Jag fick vibbar som från filmen Hets med Stig Järrel som läraren Caligula. Han som slog eleverna hårt med pekpinnen på händerna om de inte kunde rätt svar.

Det ordnade sig så småningom, men illustrerar att Wikipedias administratörer kan rygga om de tycker att bilderna tagit över.

Idag löste sig ett liknande problem. I maj plåtade jag naturminnet Gullstainen på sydligaste Gotland. Ett flyttblock av självförstörande rapakivigranit som Linné förundrades över. Detta naturminne har ingen egen artikel så jag skrev en. Till att börja med testade jag en förlaga här på denna FS-blogg. Länk: 

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/linne-gotland-gullstainen-sjaelvfraetstenen.htm.

Det kom positiva kommentarer. Jag gjorde i ordning innehållet till en artikel på Wikipedia. Där blev mottagandet inte lika positivt. Samma administratör flyttade den omedelbart till min användarsida för att omarbetas. Motiv "ansågs inte leva upp till Wikipedias artikelstandard". Helt fri från tips om vad som felas.

Detta upprepades. Till slut bad jag chatGPT hjälpa till.

Boten tyckte att min transkribering av Linnés originaltext i o f s var välgjord, men började påminna om egen forskning. Wikipedia vill inte ha sådan. OK, då kortar jag ner försökte jag. Men boten trodde att standardsvenska skulle funka bättre hos administratörerna än det språk Sveriges internationellt mest erkände vetenskapsman skrev. Jag klistrade in botens förslag och bad sen om hjälp på "Bybrunnen" hos Wikipedia. I går kom välmenande men oanvändbar hjälp.

I dag, lo and behold!

En konstruktiv administratör tog tag i mitt förslag. Gjorde nån marginell ändring, passade in alltihop i Wikipediamallen med faktaruta och huvudbild uppe till höger och övriga bilder som Galleri. Och publicerade! 

Länk

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gullstainen

Blå blomster!

Vid vägen mot Gerums Prästänge först en trång passage mellan gamla fina byggnader, sen ett helt stort fält med blå blommor! Inte lin, inte blåklint, vad kunde det vara? AI föreslog blåklint. AI fick bakläxa. På tredje försöket föreslog AI  honungsört, även kallad honungsfacelia. Jag tror det stämmer, men är inte tvärsäker. Rätta mig om det behövs. 

Phacelia tanacetifolia är en ettårig blommande växt som odlas för att gynna pollinatörer och förbättra jordens kvalitet. Arten härstammar från sydvästra Nordamerika men används idag i stor omfattning inom jordbruk, inte minst ekologiskt, tack vare sin snabba tillväxt, långa blomning och höga nektarproduktion. Rotsystemet är djupt och kan dra upp näring från jordlager andra grödor inte når. För det mesta myllas växten ner efter blomningen som ett jordförbättringsmedel.

På Gotland samsas ibland forntid och framtid. Samma gård kan ha gamla fina byggningar och den senaste ekologiska odlingen. 

AI reflekterar över Allan Nilssons "Ändlaus väisa"

Allan Nilsson, gotlänning, bonde, skald, revymakare och stor kulturpersonlighet skrev dikten "Ändlaus väisa" på gutamål.

Den framfördes på hans egen begravning. Den citeras i många dödsannonser, senast den för hans vän och kollega Arne Ohlsson.

Föides u blomme u vissne u dåi, multne ti jård u gi näring ti fråi. Spirar ör jårdi en dag i april en dail fallar fran u en dail kummar till.

Jag fattade en del, men bad AI (chatGPT5) översätta till rikssvenska.

“Föds och blommar och vissnar och dör
multnar i jorden och ger näring till frö
Spirar ur jorden en dag i april
en del faller från och en del kommer till.”

Jag blev rörd av innehållet och baxnade över vad AI kunde.

Bilden togs 2009 med 55 mm f2,2 Takumar från 1961 och mellanringar.

Sen frågade jag om annat. Efter ett par dar skrev jag till roboten "jag blev positivt förvånad att du klarar gutamål. vackert så att du klarar svenska så bra! att klara gutamål kan ju inte varit något specifikt mål för utvecklarna utan en aspekt av en ökande generell ai-intelligens."

Varpå den svarade:

Tack, det var roligt att höra!

Jag tror faktiskt att du sätter fingret på något intressant. Jag tror inte heller att någon satte upp målet "modellen ska kunna gutamål". Det är snarare en följd av att modellen lär sig mönster i språk i allmänhet.

Gutamål har dessutom några egenskaper som hjälper:

det är väl dokumenterat jämfört med många andra dialekter, det har bevarat många äldre nordiska former och det ligger fortfarande tillräckligt nära standardsvenskan för att mycket av grammatiken och ordförrådet går att känna igen.

När jag läste din dikt såg jag ganska snabbt ett antal "ankare":

u = och
ti = till
ör = ur
jard/järdi = jord/jorden
multna = multna.

När några sådana ord faller på plats brukar resten gå att tolka genom sammanhanget och rytmen.

Däremot finns det gränser. Om du hade gett mig ett stycke vardagligt gutamål från 1800-talet med många lokala ord för jordbruk, fiske eller redskap hade jag sannolikt behövt vara betydligt försiktigare. Dikten fungerade just därför att den behandlade ett universellt tema med ett ganska begränsat ordförråd.

Det finns en intressant parallell till vår diskussion om AI och Cosmic.

Förr byggde man ofta AI-system för mycket avgränsade uppgifter: schack, översättning, ansiktsigenkänning. Moderna stora språkmodeller fungerar annorlunda. När de blir bättre på språk och resonemang i allmänhet uppstår förmågor som ingen specifikt har programmerat in. Att kunna tolka en dikt på gutamål är ett exempel på en sådan "emergent" förmåga.

Som språkintresserad tycker jag också att gutamålet är fascinerande. Det är inte bara en "dialekt" i vardaglig mening utan bär spår av mycket gammal nordiska. När man läser gutamål ser man ibland former som känns mer hemma i fornnordiskan än i modern svenska. Det är som att språket har bevarat små fossil från en äldre epok.

Och jag måste säga att jag uppskattade dikten. Den är mycket gotländsk i sin återhållsamhet: inga stora ord om döden, bara ett konstaterande av kretsloppet. Det räcker långt.
----
Så långt AI. Hela dikten finns på Youtube i Allan Nilssons egen musikaliska tolkning. Kolla gärna, drygt tre minuter där det också finns  mycket humor!

https://www.youtube.com/watch?v=xCxq8E0Q9dU

Pinhole som objektiv för rörelser och hopp

I förrgår kommenterade Bengan min blogg med pinholeobjektiv.  "Kul och intressant det här! --- men jag saknar sportbilder!"

Det fanns ingen sportutövning inom räckhåll. Men det borde väl gå att testa på dagsaktuella fenomenet med hoppande studenter på förbipasserande flak? Här första försöket. Det gjordes med ISO 400, en sekunds exponeringstid och panorering.  

Skam den som ger sig! ISO 6400 gav exponeringstid 1/30 sekund. Resultatet blev så här:

Pentax K-1 med 0,25 mm pinholeobjektiv,  avstånd till sensorn 40 mm,  f 64 

PS, ett tillägg. Bilden upprätad och lätt beskuren:

Sportfoto är nog inte grejen för pinhole. Eller går det att plåta sport med ett pinholeobjektiv med bländare f 64, utan skärpa, utan skärpedjup men bra färgåtergivning och stort lugn med andra motiv? 

Stretar på med pinholeobjektivet i Norrköpings stadslandskap

Redan de gamla grekerna observerade  att man i ett mörkt rum kunde få se en ljussvag uppochnervänd bild på motsatta väggen mot ett litet hål. Det som fattades för att få en fungerande kamera var ett ljuskänsligt material att exponera, framkalla och fixera. Plåtar och film mötte det behovet. Nu funkar även en FF-sensor. APS-C funkar också,  men ju större sensor desto bättre. 

Hålet som objektiv har andra egenskaper än objektiv med glaslinser. 

Det har ingen brännvidd. Det finns inget skärpeplan, allt tecknas med samma oskärpa. Det saknar linsfel, tecknar helt rakt. Ljuset passerar inget glas, så färgerna tecknas direkt. Ljusstyrkan är låg.

Optimal hålstorlek anses vara att hitta rätt balans mellan att släppa igenom fotonerna i deras egenskap av partiklar, då ska hålet vara litet för att minimera den geometriska oskärpan, och att släppa igenom fotonerna i deras egenskap av vågrörelse, då ska hålet vara stort eftersom diffraktionen annars tar över. Mitt objektiv har 0,25 mm hål, 40 mm avstånd till sensorn och ljusstyrka f 160. 

På väg mot ICA tyckte jag att skuggorna från P-husets spiral var intressanta och tog denna bilden handhållet. 

Inne på ICA ställde jag kameran på en hylla och fotade butiken. 

Sen fick kameran stå på kanten av en kyldisk och fota utbudet av kylda drycker mittemot.

Ute på stan St Olofsskolan ritad av stadens son Carl Bergsten. Den är svår att fotografera oavsett utrustning eftersom gården är P-plats och bilarna skymmer. Här handhållna bilder med en halv sekunds exponeringstid. Fönstrens täta spröjsning syns inte alls på thumbnailbilden, bättre på större skärm. 

Arbetsförmedlingen är nedlagd men husen står kvar. Pinholeobjektivet tar fram deras klossiga karaktär.  Handhållet.