CITYSCAPES: BLOGGEN

Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

Schibsted tar täten i kampen mot kunderna!

Jag prenumererar på en del tidningar och tidskrifter, bl a SvD digitalt. 

Nu 24 mars 2026 blockerar Schipsted min åtkomst till min betalda prenumeration.

*

*

Kommer nu varken åt tidningen eller mina prenumerationsuppgifter. Antingen ska jag betala 600:-  extra per år utöver men betalda prenumeration eller acceptera riktad reklam som jag inte vill ha --- har med mycken möda och stort besvär lyckats hålla dator och mobil rena. 

*

Fick hjälp av AI att hitta Schipsteds integritetsteam / dataskyddsombud som verkligen gömt sig. Dom vill ha 30 dagar för att svara. Inget tyder på någon vilja att rätta till det som blivit fel. 

*

*

Jag har tagit kontakt med tidningar som ännu sköter sig och uppmuntrat dom att fortsätta så. Och kontaktat "Medierna" på radions P1. 

*

Om dom höjt prenumerationsavgiften i samband med förnyelse hade jag inte gillat det, men det här sättet att kuppa igenom en kursändring tycker jag är helt vedervärdigt. 

*

Kom gärna med förslag om vad jag och andra kan göra åt eländet! AI säger att det pågår granskning nere i EU om liknande beteenden där. Men det behövs också tryck i frågan.  

Publicerad 2026-03-24 21:54 | Läst 548 ggr 18 Kommentera

Drottninggatan, Norrköping

Vårdagjämningen närmar sig och solen tränger lite längre ner. Till höger ser man ett jugendhus, ett av de många byggnader som bildade "en stad av slott" för att citera Majgull Axelsson. Kolla spiran på taket! 

Lyktstolparna är en modern variant av de gjutjärnslyktor som drevs med rovolja eller stadsgas. 

Pentax K-1 med SMC Pentax-FA 43 mm Limited 1:1.9 @ f 5.0 byggt 1997

Publicerad 2026-03-17 22:31 | Läst 199 ggr 1 Kommentera

Egna ögondroppar och ny värmemask.

För nåt år sen bloggade jag om ögonbesvär och att koka egna ögondroppar:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/kokat-egna-ogondroppar.htm

Nu liksom då berättar jag bara om mina erfarenheter. Den som vill  prova nåt liknande behöver göra en egen riskanalys.

Engångsartiklar har gjort tillverkningen enklare och framför allt bättre. Inga trattar, inga pincetter, ingen återanvänd  "boat" på milligramvågen och inga  återanvända droppflaskor. Råvarorna förvaras i kylen, tillbehören i ett eget skåp. Tillverkningen inleds med att jag avklorerar kranvatten med pyttelite askorbinsyra, kokar och låter svalna till typ 40 grader. Häller sen rätt mängd vätska i en beredningsflaska av glasklar PET-plast. Tillsätter 0,25% hyaluron. Väger upp pulvret i engångs pappersform på milligramvågen.  Hyaluron  hette hyaluronsyra för ett år sen, men är inte surt. Pulvret flyter på ytan, absorberas sakta och löses upp på några timmar. Sen 2 % trehalos och sist 0,9 % jodfritt koksalt.

Sen skakar jag om och kollar att alla tillsatser löst sig. Fyller sen på en 20 ml droppflaska och sätter på etikett med innehåll och datum. Dropparna brukar stå sig fyra veckor. De har än så länge funkat väl så bra som de kommersiella. 

Dropparna kompletterar bara den naturliga tårvätskan med en som smörjer lite mer. Den yttersta fettfilmen saknas. Det går inte (vad jag vet) att blanda in fett i dropparna eftersom fett inte blandar sig med vatten. Fett måste appliceras separat. 

Friska ögon har ett specialiserat smörjsystem, de meibomska körtlarna. De var kända redan under antiken. Numera är de uppkallade efter tyske läkaren Heinrich Meibom. Han beskrev dem i bild 1666. Det finns cirka 25 på övre ögonlockets innerkant och cirka 20 på undre ögonlockets innerkant. De producerar en fettartad produkt numera kallad meibum. Då man blinkar sprids den över den i sig komplexa vattenbaserade tårfilm som ligger över hornhinnan. Inifrån räknat finns sålunda hornhinnan, tre lager vattenbaserad tårfilm och ytterst ett tunt fettartad lager. De skyddar, smörjer och ger en optiskt närmast perfekt yta. 

Med åldern och även ner i åldrarna (skärmanvändningen) kan det bli problem med de meibomska körtlarna. Ögonen känns inte bra och man ser sämre.  Ögondoktorn gav mig rådet att använda bomullsrondeller och varmt vatten. Funkade så där. Region Stockholm och St Eriks ögonsjukhus har effektivare råd: 

Värme

Blöt en ren tvättlapp eller en liten ren handduk med hett vatten. Vrid ur vattnet så att handduken är fuktig. Blunda och lägg handduken på ögonen. Låt handduken ligga kvar tills den har svalnat. Upprepa minst två gånger.

Massage 

Massera det övre ögonlocket uppifrån och ned mot ögonlockskanten och det nedre ögonlocket nedifrån och upp mot ögonlockskanten. Detta hjälper ögonlockens fettkörtlar att smörja ögat på bästa sätt. Gör rent efteråt. 

Det fungerade bättre men var omständligt. Det borde väl finnas elvärmda ögonmasker? På nätet hittade jag mest kinesiskt smäck. 

Till slut hittade jag en fransk firma, adress https://emgidi.com som sålde en i och för sig kinesisk men samtidigt genomtänkt produkt. Den uppgavs ge den värme som behövs, drygt 42 grader, och går att ställa ner en eller två grader vid behov. Här tillverkarens temperaturkurva. 

Jag införskaffade en sån ögonmask för 69 euro plus frakt. Den verkar okej. Piper då och då för att påminna om att man ska blinka jättehårt. Efter 12 minuter  stänger den av efter tre korta pip. Sen dags för ögonmassage. 

Den här ögonmasken känns inte som smäck, men bruksanvisningen är i vanlig ordning finstilt och har mer varningar än information. Bilderna stämmer inte med produkten. Så det tog ett tag att koppla upp den. En enda knapp ska sköta påslag, tre temperatursteg, att sätta på eller stänga av pipet och vid behov stänga av. Pipet hörs dåligt. Livslängden anges till max 750 användningar, alltså ett år. Gissningsvis är det värmetrådarna inuti som fallerar vilket elektroniken känner av och stänger av för gott. 

Nu har jag bara en kort tids erfarenhet, men den känns än så länge bra. Praktiskt att kunna lyssna på radion medan behandlingen pågår. Den hjälper, men botar ju inte. I bästa fall ska användningen två gånger per dag kunna övergå till lite glesare underhåll efter några veckor.   

Publicerad 2026-03-15 13:22 | Läst 250 ggr 1 Kommentera

Stefan Teleman

Profilerade konstnären, Norrköpingsbon och hjälpsamme vännen Stefan Teleman har gått bort. 

Min reportagebild av Stefan från en vernissage i Norrköping januari 2024. 

En presentation finns på Wikipedia, länk https://sv.wikipedia.org/wiki/Stefan_Teleman. Här ett par korta klipp:

- Känd som vänsterengagerad konstnär på kulturscenen under 1960- och 70-talen. De stora konflikterna, arbetslivets villkor och medias oförmåga att spegla hela befolkningen var viktiga teman. Han har varit verksam som  lärare vid Konstfack i Stockholm.

- Boken som konstform är en viktig del av Stefans konstnärliga praktik. Har varit med och startat  bildförlaget Öppna Ögon. 2019 kom hans bok Esse Et Videri  ut. Den ingick i retrospektiva utställningen  Allvarsamma lekar på Norrköpings Konstmuseum.

För mig var Stefan en engagerande kamrat och hjälpsam vän. Hösten 2024 ställde han upp som domare för utmaningen "Orealistiska bilder av stadsmiljön" här på Cityscapes. 

Just då funderade han mycket på relationen mellan föreställande och icke-föreställande konst. "Allteftersom fotografi etablerade sig allt mer som ett avbildande medium sökte sig de målande konstnärerna andra vägar. En period var abstrakt konst det som gällde. Nu är allt mer komplext."

I motiveringen till sitt val av vinnare utvecklade han detta ytterligare. 

"Ju mer jag funderar på begreppen realism/orealism, desto mer osäker blir jag. Google menar att realism det är att mer eller mindre objektivt och vetenskapligt återge ”verkligheten”. Motsatsen blir då att den orealistiske är mer eller mindre subjektiv och ovetenskaplig."
"Kameran är ett vanligt verktyg inom vetenskapen. Man skulle kunna säga att den lånar sig till objektivitet. Vi kan förstås manipulera kameran, fotografen är ju inte självklart objektiv. (Hörde just att bilderna från yttre rymden färgläggs efteråt!) Så enligt mej är problemet att skapa en realistisk bild. (Hologram är ett märkligt försök att återge ”verkligheten”.) Vardagen är full av bilder, tagna framifrån, bakifrån, från sidan, uppifrån…. Egentligen är vardagen full av orealistiska bilder. Ändå duger fotografiet till att identifiera folk, i tidningen, på tv, på nätet och via ansiktsigenkänning. Vad AI kommer att ställa till med, det får vi se."
"Vi är subjektiva hela tiden, alla våra bilder är orealistiska. ”Verkligheten” sviker!"
"Jag har valt Gunnar Holhut till pristagare med sin duplicerade domkyrka i Strängnäs. "

https://www.fotosidan.se/pools/view/11241/3958629.htm

Stefan höll igång med konstnärligt skapande och utställningar in i det sista. Hade en välbesökt utställning i Norrköping för några veckor sen. Idag 7 mars 2026 öppnades en i Söderköping. Utan honom, men med den sista teckningen daterad 26 februari i år. En förebild i att leva livet levande. Han blev 89 år, skulle fylla 90 till sommaren. 

Publicerad 2026-03-07 19:15 | Läst 308 ggr 0 Kommentera

Så tog Pentax fram sina mest legendariska objektiv. 43 mm även för Leica.

Japanska Pentax, nu en del av Ricohkoncernen, har en lång och bitvis stolt historia. På kamerafronten en av de stora. Hade en marknadsmässig topp då deras kameror syntes i "A Hard Day´s Night" 1964. Ringo Starr plåtade med sin Pentax, tappade den i en pöl, fiskade upp den och fortsatte plåta. Lennon hade ett seriöst fotointresse och använde Pentax. 
 
En orsak till Pentax framgång var SLR-tekniken. Hängivna fotografer klarade av Leicas synålsöga till sökare och att hitta fokus med kamerans spegelmekanism. Såna som jag kände en befrielse i att få se bilden tydligt i sökaren! Inga parallaxproblem, man fick det man såg. Var det svart i sökaren hade man glömt linsskyddet på och tog bort det. Det sparade film. Avståndsinställningen med nån liten snittbild eller raster var inget vidare. Jag övade upp ögonmåttet, det räckte långt. 
.
Asahi Opt. Co. / Pentax hade länge haft bra, ibland alldeles utmärkt bra objektiv. Just 1964 försökte man slå självaste Zeiss som man länge samarbetat med.  Länk:
.
.
På 1990-talet fick Pentax fram två behändiga SLR-kameror, MZ-3 och MZ-5. De var lätta, lättanvända, hade K-bajonett och autofokus. Det som saknades var moderna, små och lätta objektiv som passade. Designern Jun Hirakawa ville ta fram tre objektiv med mycket hög mekanisk och optisk kvalité. En normal, ett kort tele och en vidvinkel. De skulle vara en fröjd att använda och lyfta Pentax till nygamla höjder. 
.
Säljavdelningen stretade emot. Pentax profil var ju värde för pengarna. Kunderna skulle inte köpa dyrt. Och man hade ju sin trotjänare 50mm f 1,7 som tog bra bilder om man bländade ner ett par steg. Så småningom blev det en kompromiss. Jun Hirakawa och hans kollegor fick grönt ljus, dock bara för ett objektiv i taget. De bestämde sig för att i stället för den vanliga arbetsgången, att först bestämma brännvidd och bländaröppning, sen jobba datorbaserat och förlita sig på mätvärden så skulle bildresultatet och kvalitetskänslan styra.
.  
- Exakta brännvidderna fick ge sig efter hand. 
- Maxbländaren snabbare än f 2.
- Bildkvalitén ska vara mjuk men exakt. Skärpa från full öppning. Hår ska se mjukt ut, en vit pärlemorknapp på en vit skjorta ska tecknas så att blänket kommer fram. 
- Objektiven ska byggas i högkvalitativ aluminium och förses med riktig gravyr. 
- Storlek och vikt ska minimeras. Filtergängan ska vara 49 mm.
- Objektiven ska vara skjutklara så fort man tagit av locken. Reglagen kännas mycket bra.
.
Säljavdelningen satte maxpris 70.000 yen. Det motsvarar 5.500 kronor i dagens svenska penningvärde. Jättetufft. 
.

Bildresultatet skulle alltså vara styrande i utvecklingsarbetet. För att ta fram testbilderna investerade Pentax i marknadens ledande minilabb från Fujifilm. En mycket dyr maskin som tog emot oframkallad film, framkallade, torkade och sen printade ut pappersbilder. Prototyperna med sina olika optik och beläggningar användes alltså för att ta riktiga bilder som printades ut på papper!

.

De fick råd av en berömd fotograf, den bortgångne Shoji Otake. Först kunde ingenjörerna inte alltid se skillnaderna, men Otake-sensei kunde omedelbart se dessa  och berättade för dem var de skulle leta. När de väl utvecklat förmågan att se skillnaderna blev de skickliga i att själva utvärdera bilder. Medarbetaren Ikenaga-san kommenterade att de kände att deras ögon förbättrades genom att vara en del av denna process.

.

Bilderna skulle sålunda upplevas som skarpa, bra och tilltalande men inte nödvändigtvis kliniskt perfekta. Lite bildfältskrökning okej om det hjälpte.  Vinjettering på maxbländare kunde t o m vara en fördel. Mittskärpan skulle alltid vara mycket bra, Vid 5,6 eller 8 skulle det vara full skärpa från kant till kant. 

.

Pentax hade länge varit bra på flerskiktsbeläggningar och använde nu alla till buds stående medel för att eliminera det som på engelska kallas ghosts. 

.

Normalen visade sig få en brännvidd om 43 millimeter. Konstruktörena kom ihåg att den brännvidden använts i en del äldre mätsökarkameror och då känts bra. Säljavdelningen uppfann argumentet att detta var den perfekta normalen. 43 mm är diagonalen av 24 x 36.

.

(Det där med ögat ser som 50 mm är bara vidskepelse. Vi har 220 graders vidvinkel i synfältet och ett inbyggt tele med bortåt 5 meters brännvidd mitt i gula fläcken. Ögonen är en del av hjärnan och vi tittar med hjärnan. Den bygger upp en stabil 3D-bild i huvudet medan blicken flackar omkring. Kolla själv! Den 3D-bild man upplever hoppar inte omkring allteftersom ögat byter riktning.)

.

För att begränsa uppstartskostnaden beslöts att montera för hand i stället för att investera i helautomatiska maskiner. Limited betyder därmed faktiskt limited, begränsad. Att skala upp och minska styckkostnaden skulle vara ett jättesteg som Pentax inte tagit. 

.

43 mm objektivet kom ut på marknaden 1997. Sju linser i sex grupper. Ingraverat namn SMC PENTAX-FA 1:1.9 43mm Limited. Det väger 165 gram inklusive motljusskyddet i metall, har diameter 64 mm och längd exkl motljusskyddet 27 mm. Här monterat utan motljusskyddet på min Pentax K-1 med sensor 24 x 36 mm. 

.

SMC Pentax-FA 43mm F1.9 Limited

Genomskärning: Pentax Forums. 

.

42mm objektivet  såldes bättre än väntat. Med Hirakawas koncept validerat tog Pentax med två års mellanrum fram ett 77 mm kort tele och en 31 mm vidvinkel. Och priset fick gå högre. De kallas The Three Amigos. Det fanns fotoentusiaster som bytte till Pentax för dessa objektiv. De är fortfarande i produktion, sen några år lätt moderniserade med ännu bättre antireflexbehandlingar. De rankas fortfarande mycket högt. 

.

I förrförra veckan fick jag tag på en tidig 43 mm. Tillverkningsnummer 0009712. Köpte den på ebay.de från Luxemburg. Särskilt på full öppning tar den ibland bilder med en speciell känsla. Fansen pratar om "Pixie Dust" och "3D-pop". Utmärkt skärpa mitt i bild.  Nedbländat blir det skarpt över hela bildfältet. Jag trivs med brännvidden 43 mm och gillar bildkvalitén. 

Bilder: 

Industrilandskapet Norrköping, Louis De Geer Konsert & Kongress mitt fram och t h. Full glugg 1,9. 

Test av skärpedjup. Först tegelvägg plåtat med f 1,9. Skärpan inställd strax ovanför fönstret. 

.

Sen samma vägg med f 9. Skärpan fortfarande inställd strax ovanför fönstret. 

.

Travers med lyftkrok. Fabriksskorsten i bakgrunden, inhägnaden i förgrunden tecknades oskarp. F 1,9. 

.

Här håller min fru på med en teckning. LED-belysning från takarmaturer. ISO 400, f 2,8.

.

.

Här porträtt med enligt mitt tycke viss 3D-känsla. Fönsterljus. 

.

Åter till Louis De Geer Konsert & Kongress, här en kvällsbild. ISO 1600, f 2.8. 

.

Pentax hade nog ett getöga på Leica. Tog fram en version av 43mm objektivet med 39 mm Leicafattning. Det saknar autofokus. En specialgjord sökare följde med. 3000 exemplar såldes slut. Det har visat sig fungera särskilt bra på Leicas digitalkameror, inkl Monocrome. Kanske den rakare infallsvinkeln mot sensorn är en hjälp.
Picture 4 of 20
Aktuell annons på Ebay.de
Man får slanta upp kring 10.000:- för en uppsättning i near mint skick.
Huvudkälla till det här inlägget är Pentaxforums. Särskilt ett inlägg från ett evenemang där flera av dem som tog fram dessa objektiv medverkade. Dessutom nätsurfning och egna minnen.  

Publicerad 2026-03-04 12:27 | Läst 411 ggr 3 Kommentera
1 2 3 ... 178 Nästa