Yngve Larsson skapade Stockholmshistoria

Slussen, Västerbron, Bromma flygplats, tunnelbanan, förortsutbyggnaderna, Skogskyrkogården, Norrmalmsregleringen  och väldigt mycket mer har samma namn i bakgrunden, Yngve Larsson.  Om storverket Slussen sa han att Mälardrottningens gemak nu möblerats med en funkismöbel. 

Foto  Jan de Meyere tillgängligt via Wikipedia. Fenomenalt porträtt taget ca 1925-1941.  

Wikipedia har en "utmärkt artikel" om Yngve Larsson. Där framgår hans oerhörda verksamhetsomfattning och även att han blev besviken då utvecklingen spårade ur. Hötorgcitys fem trumpetstötar borde följas av kammarmusik. Om man är det minsta intresserad av Stockholms stadsbyggande är Wikipedias artikel väl värd att ta del av. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Yngve_Larsson 

Detaljer kan vara viktiga. Stockholm införde under hans tid regler som innebar att fastighetsägaren är skyldig att bekosta och sätta upp skyltar med gatunamn och kvartersbenämning å plats som staden bestämmer.  Samtidigt att staden på sin bekostnad tillhandahåller och monterar skyltarna ifråga om fastighetsägaren går med på det. Fungerar alldeles utmärkt. 

Minns själv Yngve Larsson som äldre statsman då han talade på Stockholms arkitektförening kring 1970. Informativ, glasklar och engagerande.  

Då Visby nästan inte blev världsarv

Marita Jonsson, kvinnan bakom utnämningen av Visby innerstad som världsarv, berättade vid ett möte häromkvällen om ögonblicket hon trodde projektet var kört. 

Som länsantikvarie och framför allt eldsjäl hade Marita fått igenom en stor mängd renoveringar och byggnadsminnesförklaringar. Långt, långt utöver pliktens bud. Målet var att Visby innerstad skulle bli världsarv. Nån gång 1993 eller 1994 hade hon hunnit så långt att engelsmannen Henry Cleere på UNESCOs kontor i Paris,  ansvarig för alla världsarvsprojekten i kulturområdet, skulle göra en bedömning på plats om Visby hade den digniteten.

Marita hade gjort upp en snitslad bana genom stan. Fokus på  byggnadsminnena. Utanför muren, vid Nordergravar,  ville Henry Cleere in genom Österport. Nej nej nej kände Marita, nu är det kört. Dett första man ser innanför Österport är ju kvarteret Östertull. Allt i kvarteret hade rivits 20 år tidigare, totalsanering.  Nu stod där nya hus uppbyggda av betongelement. När Henry ser det blir det inget världsarv. 

Men Cleere tyckte att byggnaderna förvisso var nya, men dock uppförda med viss omtanke och ambition att passa in. Han jobbade vidare för att få igenom en världsarvsförklaring och så blev det.

*************

Visby stad hade med Stockholm som förebild bestämt sig för att  riva sitt historiska arv och bygga nytt. Efter enträgna köp hade byggnadena och marken  i kv Östertull kommit i stadens ägo. Gotlands kommun övertog projektet. Efter en tumultartad process fick Skånska Cementgjuteriet / Skanska bygglov för sitt förslag. Det var ritat av skånske arkitekten Bertil Mernsten. Han har senare berättat att han tillbringade sina första år på Gotland. 

Skåningarnas chef på Gotland, direktör Lindén,  gick i sista minuten med på att använda taktegel av bränd lera i st f betongpannorna i bygglovsansökan. Sen gjorde Skanska ett bra jobb. Mot gatan svetsades betongelementens armeringsjärn ihop. Fogarna fylldes med expanderande bruk. De var sprickfria i 30 år. Nu syns hårfina sprickor. Med olika färg på fasaderna ser skalan rimlig ut fast det är ett projekt som omfattar ett helt kvarter.

På bilden nedan ser man en tvärgata. Kv Östertull på höger sida är alltså nytt (1972 räknas som nytt i Visby). Till vänster ett litet hus som byggdes nytt några år senare. Det skulle renoveras, men allt var så dåligt att bara ytterdörren och några fönster kunde bevaras.  

Nu ingår dessa mer nutida arv i världsarvsstaden Visby. 

Lysande himlakropp observerad på Gotland. Och fler ljuspunkter!

Länsförsäkringars skadedjursbekämpare Lennart skulle se över råttskyddet i mitt hus på Gotland. Då upptäckte han att en ruta i ett källarfönster var trasig. Min granne Ulf var inte hemma så Lennart ringde mig. Mot kvällen fick jag tag på Ulf och han satte för en masonitskiva.

Hur hade skadan uppstått? Ingen vet. Meteorit den minst sannolika hypotesen.

Nu tillbaka på ön skulle jag fixa dit nytt glas. Tog fram diamanten, men fick inte till det. Glaset sprack på fel ställe. Jag ringde Klinte Glas. Visst skulle dom kunna fixa saken medan jag gjorde nåt ärende! På plats kom vi överens om att inte använda floatglas utan gammalt eller halvgammalt glas, t ex maskinglas från 1960-talet. 

Sen mot Hamnkaféet för  lunch. Mest bara blöt asfalt. Hade dom hunnit stänga?

Det var öppet. Husmanskost. Kålpudding, potatis och grönsaker. Kaka till kaffet. When on Gotland, don´t miss Hamnkaféet! 

Himlen började ljusna.

Till slut visade sig en lysande himlakropp!

Det var solen. 

Åter till Klinte Glas. Elias hade fixat det jag inte klarat, den där triangulära rutan vid hans hand. Fint att se fönstret återställt! 

Sen såg jag över kittningen för alla rutorna. En del hade lossnat sen fönstret var nytt för 130 år sedan. Nu sitter bågen på plats igen!   

Hemse i månaden mörv. Fixat ärenden, besökt boende.

Berglinska månaden mörv är ju den mörkmurrigaste  delen av november och december. Den härskar just nu även på  Gotland. 

Bilderna har fått nån automagisk "korrektion" i Affinity 1.7. Det var bara Pentax 31 mm som drabbades. Den är borta i nya Affinity. Den här gången fick den vara kvar  som ett minne.  

Hemse fungerar!

Medicin på Apoteket, batterier, linoljekitt, Plastic Padding och personlig rådgivning hos Svahns Järn, tanka bilen med HVO-100 vid Lantmännen och handla på ICA blev klart på en timme.

Personlig närvaro, att man kan fråga och få hjälp, underlättar. Många är lite bekanta med varann. På ICA  sa kassörskan till kunden efter mig: Kerstin, du glömde en sak här på bandet. 

Snäusbodi var öppen. Där köper jag glass på sommarn. Hade kunnat köpa korv men hade ju mer på programmet. 

Sen hann affärerna stänga men jag plåtade ändå.

På färgaffären kan dom mer om färg till gamla hus än alla stormarknader tillsammans

Hos Bagarn kan man fika i trädgården. På sommaren.

Sen hälsade jag på grannfrun som  bjudit oss på kaffe och hembakt otaliga gånger. Numera bor hon på boende i Hemse. Lite kaffebröd från Warfsholms bageri i Klinte smakade bra.

En nykomling ville bara ut! En kvinna i personalen tilltalade honom med hans namn och sa "de kan jag int hjälpe di me". 

Då han vankat iväg tog jag upp situationen. "Fail i systeme" på gotländska.  En svårt dement person klarar sig inte själv. Men riksdag, regering och Socialstyrelsen har bestämt att den som går i barndom ska bestämma över sig själv. Får inte hållas inlåst fast det är nödvändigt. Och ve den personal som släpper ut honom och en olycka händer. 

Så är det sa kvinnan i personalen. Dom där uppe klarar inte av det. Vi som är längst ner måste klara det själva.    

Första advent på boendet

För åtta år sen fick jag hyreskontrakt åt min fru på boendet. Hon ville inte dit, men en handläggare från äldrevården hade fått henne att säga "ja".  

Inte heller jag ville att min fru skulle dit, men situationen hemma var mig övermäktig. Min fru kastade ut den där karln som uppgav sig vara hennes make. Ute var det kallt och snöigt. Det gick väl an för några timmar, men att bo på hotell skulle inte funka vare sig för mig, katterna eller min fru. Första erbjudandet från kommunen var inte bra alls. Vi tackade nej. Det andra och sista hade sina fördelar. Nära för mig och ett fint rum. Min fru var emot, men jag skrev på kontraktet. 

Fast forward till i dag. Boktiteln "Räkna de lyckliga stunderna blott" (författare Hans Martin, svensk  översättning 1940) har blivit ett motto som jag tar fram då och då. I fredags då jag kom till boendet satt min fru för sig själv (vilket passar henne), pratade högt för sig själv och sa "det är fint här". Det värmde.  

I går första advent hade min fru spillt ett glas saft på golvet. Snäll personal städade. Jag tände adventsljus. Vi delade på av mig nybakad äppelpaj. Annan snäll personal kom med hembakad jättegod lussebulle som snäll personal på en annan våning bakat så att det räckte till hela huset.

En lycklig stund.