Ålarve strandängar med trift

På Gotland förra veckan och tankade som vanligt bilen i Hemse. Hos Lantmännen finns en mack med HVO 100. Och så hälsade jag på en bekant som bor på Iliansgården. Där spelade en musikgrupp. Dom spelade bra och hade fin kontakt med publiken. Han som pratade hade flyttat till Hemse men hade hjärtat kvar i Rone.

Jag åkte till Rone. Förbi kyrkan Lang Jaku till Ronehamn och Ålarve, ett strand- och havsområde vid Gotlands sydöstra strand. Där skulle det gå att plåta åt Wikipedia Loves Earth. Det blåste rejält, men med en tyngd i stativets krok försökte jag ändå ta bilder.

Tordes inte byta objektiv i blåsten. Det Carl Zeiss Jena DDR 20mm f 2,8 som satt på kameran fick ta alla bilderna nedbländat till f/8.

Här strand och hav.

Knoppande och blommande trift täckte stora delar av strandängarna

Bilden här nedan togs med kameran ställd på en bräda på marken. Blommorna är bara några centimeter höga.

Alstäde skog. Pinhole. Zeiss.

I förrgår tog jag mig till naturreservatet Alstäde skog i "min" socken Fröjel på Gotland. Wiki Loves Nature pågår nu i maj. Det känns meningsfullt att bidra med bilder till Wikipedia, särskilt där Wikimedia saknar bilder. Och så finns ett tävlingsmoment!

Min bildidé var nåt mörkt urskogsaktigt med enstaka solstrimma i. På platsen visade sig idén vara helt fel. Alstäde skog är som skog var förr, innan trakthyggena. Jag fick en fin naturupplevelse! Tystnad och fågelsång, men inga bilder.

Igår tog jag nya tag! Först en pinholekamerabild med jättestort skärpedjup. Årsskottet på granen är ett par  centimeter framför "objektivets" optiska komponent, ett litet hål  0,25 mm. Eller kanske det ska stå oskärpedjup? Pinholebilder saknar skärpa.

Pentax K-1 med hemgjort pinholeobjektiv cirka 0,25mm. ISO 200, exponeringstid 4 sekunder.

Sen bytte jag till ett 35 mm objektiv. Då hördes gäss långt där uppe! Gäss hör ju inte till skogsmiljön , de bara råkade åka förbi. Jag lyfte ändå kameran. Rätt många gäss fastnade på sensorn! Bilden är croppad nästan till 1:1 för att gässen ska synas här på Fotosidan.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm f2 @ f5,6.

Till slut tog jag fram mitt 20mm Zeissobjektiv. Med det kunde man börja se skogen trots alla trän!

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8 @ f11.

Reflexioner och speglingar

Omvandlingen av Holmenområdet i Norrköping från avspärrat och nedslitet industriområde till vital del av kunskapssamhället är ett av de mest spännande projekt jag jobbat med!

Förhandlingar hela tiden och samtidigt kamp mot klockan. Huset mitt fram i bild var på Holmentiden ett packhus för pappersbalar. Det skulle byggas om och bli huvudkontor för Telia AB i Norrköping med omnejd. Avtalet mellan Holmenbyggarna och Telia undertecknades bara veckor innan stora 1990-talsdepressionen satte in. Då skulle Telia troligen ha dragit i nödbromsen. Ingen vet hur det skulle gått.

Jag jobbade då på kommunen. Vi såg till att det blev bygglov inom lagens råmärken. Det var inte alldeles enkelt. Den gällande stadsplanen föreskrev industriändamål. Vi upphävde den och satte in moderna planformen "områdesbestämmelser". I det här fallet medgav de allt utom bostäder. Sen organiserade kommunen om, jag slutade, men jobbade vidare som konsult. Som konsult var jag med om den fortsatta omgestaltningen och att ta fram en detaljplan. Byggarna var obekväma med områdesbestämmelser. De ville ha det som mest liknade en stadsplan.

Fram till 1920-talet fanns strömmande vatten här. Då fylldes vattnet ut samband med att packhuset byggdes. Nu rinner vatten från Strömmen genom den här dammen. Den är underbyggd med ett parkeringsgarage.

Nu är området öppet för alla. Gångstråk förbinder stadsdelarna. Bebyggelsen har fått  nutida ändamål, kontor, universitet och Louis De Geer Konsert & Kongress som syns t h i bilden.

Här nedan några speglingar i glaset till Louis De Geer Konsert & Kongress:

Alla bilder: Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8 @f8.

Fönsterhantverk

Sverige hade slutat underhålla fönster. Världens modernaste land tog bort dom som fanns och satte in nya. De nya var oftast fulare och träet ofta av sämre kvalité.

På 1980-talet tog makarna Allbäck tag i problemet. De uppfann ett nytt hantverksyrke, fönsterhantverkare. En fönsterhantverkare kan både bygga ställning, snickra, fixa beslag, göra glasmästarjobbet och måla.  Allbäckmetoden är ett helt system. Det går att jobba inifrån och hänga ut en arbetsställning. Sen demonterar fönsterhantverkaren bågarna och låter dom torka inomhus, i verkstaden. Där tar hon eller han ur glasen, lagar det trä som behöver lagas, grundar, monterar dit glasen, kittar och målar. Under tiden skyddas fönsterkarm och fönsteröppning av ett hopfällbart paraply. Då karmen torkat repareras och målas den på plats. Allbäcks tog också fram riktig linoljefärg och linoljebaserat fönsterkitt.

Så sakteliga började byggbranschen acceptera att underhålla fönster så som länder med byggnadskultur alltid gjort. Allbäcksmetoden är bra, men ibland funkar det också att jobba på plats med skylift, som här i kvarteret Knäppingsborg i centrala Norrköping. Fönsterbågarna är på verkstad, vädret varmt och för det mesta torrt. Karmarna gjordes i ordning för ett par decennier sen och är fortfarande i bra skick. Det är "bara" att skrapa och måla. Fönsterunderhåll är arbetsintensivt.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8. Crop 100 %.

Sommarsolståndet 2022

Drömmen: Hitta rätta stället där rätta solstrålen träffar rätt motiv en enda gång om året! Utfallet blev det här, en vända i min närmiljö kring klockan 11.14 21 juni då sommarsolståndet inträffade. Här Gamla Rådstugugatan. En f d Televerksbyggnad görs i ordning.

Objektivet, Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8 skickade med några speglingar av bländaren (f 8) till bildsensorn.

Inne i Knäppingsborgskvarteren fick det en ännu hårdare utmaning: Solen med i bild uppe i hörnet. Objektivet protesterade bestämt men levererade i övriga delar av bilden. Det tecknar ganska så rakt! Sen använder jag en korrigeringsprofil för Canon som nästan rätar ut det sista. 

Vid De Geer Kongress och Konsert, en f d pappersfabrik, nådde ljuset längre ner än annars.

Louis De Geer själv står staty på Gamla Torget. Här ger han skugga.

Andra gillade att sitta i solen.

Eller sträcka ut på trottoaren