Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

Nära döden

I förra veckan gjorde jag en djupdykning i Anders Petersens Rågång till kärleken, den skildring av åldringsvården han gjorde i början av 90-talet, för en kommande text. Kom då att tänka på mitt examensprojekt jag gjorde på Viebäcks fotoskola. Inga jämförelser i övrigt, men någonstans måste den ha funnits som inspiration, för boken har alltid funnits i bakhuvudet.

När det var dags för oss att välja ett projekt att jobba på, råkade jag ha kontakter inom katolska kyrkan i Sverige, och därigenom fick jag hjälp att komma i kontakt med Fader Piotr, föreståndare för ett hospice i Gdansk. Inte bara det, en av damerna som hjälpte mig att komma dit hade också en mamma som var på väg från Gdansk till Sverige, och jag mötte henne på färjeterminalen i Karlskrona och fick nyckeln till hennes lägenhet där jag fick lov att bo under en veckas tid.

Det blev två veckor i maj då jag tillbringade större delen av dagarna i korridorerna på hospicet. Man fotograferade lite annorlunda på den tiden. Oftast två, ibland tre rullar svartvit film om dagen, alltså ganska omsorgsfullt knäppta. Därinne rådde en vilsam, kärleksfull stämning, nästan uppsluppen. Många volontärer kom genom kyrkan för att som en av dem uttryckte det, göra sin plikt och hjälpa de gamla till andra sidan. Rädslan för döden verkade inte så stor, trots att alla insåg att de inte hade långt kvar. Religionen måste ha hjälpt, att ha mycket sällskap likaså. En av damerna Ursula, tyckte lite synd om mig som gick omkring och inte kunde språket. Vi pratade så gott vi kunde med varandra på knagglig tyska, och hon hade alltid ett varmt leende. Sorgligare var det med de barn som låg där. Jag fick sitta ibland med 12-årige Jakub som var i slutskedet av kampen mot cancer, och hans pappas vän som ofta kom in efter jobbet. Vi höll kontakt en tid efter besöket, och han bad om bilder av deras sista tid tillsammans, som jag skickade. Ibland blir jag förundrad över hur välkomnande folk är inför att ha en fotograf så alldeles inpå livet. Det är verkligen något att vara rädd om och förvalta.

Jag gjorde en dykning i arkivet för ett litet återbesök.