Dagens bild

Dagens bild - det är sant - jag har tagit dagens bild! - visserligen utan att tillhöra den där jätteambitiösa skaran som ska fotografera dagens bild VARJE dag - typ Lena och Per och Bengt och.. ja, några till - men dagens bild får väl vem som helst ta ändå - man vill ju vara med någon dag ändå - känna gemenskap, liksom* - denna dagens bild är faktiskt tagen - just det, idag... Då är den ju dagens bild, väl?

*Ordet "liksom" - känner på mig att jag borde inte skriva detta ord för ordet "liksom" tillhör en annan FS-medlem här i bloggvärlden.... Ett svårt brott kanske, en ordstöld...  

En gnutta Dagnys - bland en hel del annat

Lördagens fotofika Dagnys på UKK (Uppsala Konsert & Konsert) lyckades jag klämma in i lördagens fullmatade schema - fast inte blev det många minuter för min del. Tog en espresso i espressofart, en liten liten kaka till, hann beklaga mig över alla krassligheter som har förföljt mig under januari-februari, beundrade Kurt E:s lilla vackra helt egenhändigt ihopsnickrade (äkta hemmaförlag...!) bok/häfte om en kråkromans och Christer H:s bok om en vandring i Italien (vandringar där verkar innehålla gott om god mat!). Förhörde Bert-Ola om hans stakkingplaner (makro), noterade att Jan-Olof började fota ganska omgående (lyckades inte gömma mig den här gången heller),  Torbjörn fanns på plats trots ryggskott, Affe dök upp lagom till när jag skulle avvika, Tony (nytt bekantskap) med sitt lilla barn och jag packade ihop våra pick och pack ungefär samtidigt och skyndade iväg till andra äventyr. Kanske har jag missat någon för att jag gick så tidigt? Obs! Missa inte Tonys kommande utställning på UFS (Uppsala Fotografiska Sällskap) 17-28/3.

PS. Märkligt nog bidde det inga bilder alls för min del vid fikat denna gång, tidsschemat tillät inte sådana utsvävningar helt enkelt. DS.

Tråkigt nog blev det inga bilder från mitt nästa mål heller, en vandringsutställning på Etnografiska museet om flera tusen år gamla kulturskatter i Afganistan, utlånade från Nationalmuseet i Kabul.  Som vanligt i sådana här sammanhang gällde fotoförbud. National Gallergy of Art visade utställningen 2008, på deras webb finns något mer information, bilder och bildspel för den intresserade. Det som gav lite extra dimension för vårt utställningsbesök var att en i vårt lilla sällskap har sina rötter i Afganistan och under lunchen blev det ett ett ypperligt tillfälle att prata mer om landet och livet såsom det har sett ut nu så många år.  

 Utställningsförmålen kom från dessa fyra platser: Tepe Fullol (bronsålder, ca 2000 år f. Kr.), Ai Khanum (500-200 år f. Kr.), Begram (300 år f. Kr till 400 år e. Kr.) och Tillya Tepe (1300-800 år f. Kr, men platsen använder som gravplats långt senare och föremålen på utställningen härstammar från tiden 100 f.Kr till 100 e. Kr.).

 Vi började med att ta del av en visning som i det här fallet var ett föredrag på kanske 45 minuter. Uppskattar mer och mer det här sättet att ta del av museernas utbud, en föreläsning/visning kombinerad med att efteråt eller samtidigt få se vad som visas. Tycker att man får ut mycket mer av besöken på det här sättet, oavsett om det handlar om den här typen av historiska visningar eller om ämnet är konst (inklusive foto).  Fick något slags aha-upplevelse något år sedan på Tate Gallery i London; trots att jag inte riktigt hängde med i alla detaljer under visningen, på grund av språket, öppnade sig just den gången en "helt ny värld". 

På senare tid har jag haft nöjet att få se även foto på det här sättet: fotografier av Helen Levitt ( Fotografiska i Sthlm i höstas) "öppnade sig" när man fick höra om hennes liv som fotograf parallellt med att man såg på bilderna.

Samma sak med Moderna museets stora fotografiska utställning som jag hade nöjet att se delar av med hjälp av en guidad visning.  - Någon som lade märke till en rysk fotografs bilder som handlade om illegala aborter? Inte? Nej, just det, man lade inte märke till dem vilket också var till viss del "syftet" med tanke på den ljusskygga verksamhet de skildrade. - Någon som grunnade över porträtten på de  nio barn som skildrades av en annan rysk fotograf? De såg ut som vanliga porträtt fast med något slags egen stil, med egen typ av färgsättning, fotografen hade uppenbarligen fått god hand med barnen, deras ansiktsuttryck blev relativt lika i alla bilder. Fanns det något annat? Det visade sig handla om barn som alla hade ett knappt synligt ärr ungefärligen på samma ställe på kroppen. Dessa barn var alla drabbade av sköldkörtelcancer orsakad av Tjernobyl och var opererade av den anledningen. 

Kanske var det tack vare visningen som just dessa bilder har kommit att stanna kvar i minnet (Obs mindes inte ens att jag hade tagit en bild på denna utställningsdel, dvs först nu när jag letade bilder för att illustrera detta inlägg hittade jag fotot nedan), vid sidan om några fotografier tagna av de stora fotografiska namnen. Konstupplevelser som ger mer än bara reflektioner av typen "det här är vackert" eller "vilka fina färger" eller "vilken bra teknik" eller "vilken rolig grej" är nog i min smak. Då kan också viss "vid sidan om-information" ge den där extra lilla kicken, eller ge merförståelse samtidigt som kanske nya frågor uppstår som kräver att man tittar på bilderna med nya ögon.

Som synes är det kvinnorna som bär upp det kulturella intresset även i vissa fotografiska sammanhang, inte bara då det gäller teater, litteratur och en del konsertsammanhang. Med det inte sagt att inte männen deltar alls, framförallt verkar Fotografiska museet krylla av män, men viss typ av kurser verkar det bli annorlunda med. Bilderna är från en kurs om fotografins historia i höstas, de flesta tillfällena höll vi till på Fotografiska museet, men ett av föredragen var förlagt till Moderna museet.

Här har jag lyckats få med framförallt Maria Miesenbergers och Miriam Bäckströms verk på ett och samma foto. Oförlåtligt förresten att jag har missat Miesenbergers utställning på Bror Hjorts hus alldels nyligen! Så ofta har vi inte lite större fotografiska utställningar i Uppsala så det var verkligen synd. Någon Uppsalabo som hann se den?

På Etnografiska pågick förresten en fotoutställning med bilder från Mexiko, tagna av fotografen Lars Svanström som har bott i landet under många år. Hängningen av fotografierna tyckte jag var lite märklig...

Men åter till utställningen på Etnografiska och Afganistan; det man upptäcker i samband med en sådan här visning/föreläsning och utställning är att man har betydande luckor i allmänbildningen om historiska skeenden i Främre Asien och Mellanöstern. Fast Sidenvägen kände jag ju till förstås. Kinesiska dynastier har man ju hört talas om, men alla dynastier som har kommit och gått under tusentals år i den här delen av världen och som har lämnat kvar sina spår även i Afganistan var dock så gott som okända för mig. De antika kvarlämningar som bär synliga spår från andra delar av världen visar väl vilket inflytande folken har haft på varandra i alla tider. Därför har det till exempel funnits byggnader och statyer i Afganistan, utformade enligt grekiska förebilder, väl igenkännbara som sådana, redan från tiden 500-200 f. Kr.  Några riktiga kapitäler (ett nytt svenskt ord för mig, översta delen av en pelare/kolonn) från sådana "grekiska" pelare finns med i denna utställning. 

Den här utställningen tyckte jag var väldigt bra uppbyggd med olika typer av föremål och med mycket intresseväckande beskrivningar. De äldsta föremålen var ca 4000 år gamla. Noterade också att "hjärtat" som smyckesform inte är någon nymodighet; i gravfynden från Tillya Tepe fanns gott om små hjärtan i guld, de är alltså minst kring 2000 år gamla. Nomadfolken bar sina smycken med sig, de gjordes väldigt tunna för att inte väga för mycket och väldigt många smycken sydde man fast i kläderna, så även de små hjärtan. De mest märkvärdiga sakerna  på utställningen enligt min mening var en hoppfällbar, mycket vacker guldkrona, samt ett par skosulor i guld! Alla dessa föremål fick den döde med sig in i graven. Några av utställningens 2000 år gamla glasföremål  var förvånansvärt välbehållna, och framförallt oerhört vackra! 

Dagen avrundades på Söder - men här först en bild från Strandvägen på väg från Djurgården i det vackra eftermiddagsljuset som fick graniten i husets vägg att glimma. De två andra bilderna är från Åsögatan på Söder.

Allra sist en bonusbild, en "avidentifierad" mobilbild från kvällens avslutning, träningsdansen på klubben.

Dagnys fotofika - detta är ingen påminnelse!

Detta inlägg är alltså ingen påminnelse om något fotofika, det är för sent för det, i stället är detta en rapport om fikaförberedelserna i Uppsala dan före dan. 

Dagnys fotofika fikar (utan påminnelse) i morgon lördag den 3 mars klo 11.00 på UKK = Uppsala Konsert & Kongress. Vi är ett resande teatersällskap enligt Torbjörn - vi har avverkat totalt sex olika fikaställen, inklusive UKK, under ett år - men i normalfall är det Broströms kafé som gäller.

Rapporten om fikaförberedelserna börjar vid stationen. Aah, huset (UKK) står kvar! Godsmagasinet intill stationen inrymmer bl.a. Broströms kafé där vi vanligen ses. Som ni ser ligger UKK bara en minut längre bort.

Månen hänger på trekvart, men den lär inte var synlig vid fikadags i morgon. Fast man vet ju aldrig.

Fikaförberedelserna är i full gång som synes, personalen förbereder med både bullbak och musik.

Jag fick inte komma in i fikalokalen för att kolla utbudet närmare. Åkte därför upp för att se om omgivningarna fanns kvar.

Ja men visst, med speglingar och allt!

Nu är bara den stora frågan: kommer någon i morgon? Det var ju samma fråga som ställdes ett år sedan vid första fikat - se Pers inlägg om premiären. Själv upptäckte jag nyss att jag var nog väldigt tillbakadragen då första gången för jag äger inga egna foton från detta första tillfälle.

Obs! Vid fikat sist på Fotografiska museet kom några av oss att prata om ifall det kan vara lite hämmande för en del att det fotas så mycket vid fikorna. Kanske finns det någon där ute som inte vill ansluta bara av den anledningen...? Bra att veta i så fall att vi är rätt så respektfulla! Det har förekommit tidigare att någon har bett om att slippa bli exponerad på nätet med bild & namn och alla har varit med på noterna!

I morgon kommer jag att hänga på låset kl 11.00 för jag har inte tid att stanna två och tre och fyra timmar...

När ljuset är hårt, svårt och hart när omöjligt

Dagens i-landsproblem: Svåra ljusförhållanden med sol, snö, is, vatten, skuggpartier. Resultat: inte något av det bästa jag har tagit i fotoväg. I de flesta utomhusbilderna här nedan har jag exponeringskompenserat i regel med +0.3-0.7, i en av bilderna t.o.m. +1.0, vilket kanske inte är så lyckat med tanke på skuggpartier. I särskilt besvärliga fall utgick jag ifrån de ljusaste delarna i landskapet och de skuggiga delarna lättades upp via PSE senare. Tyvärr blev det gott om bilder med utfrätta partier denna dag, här är framförallt bilden med de två personerna en sådan. Men just då fick jag inte heller möjlighet att experimentera mig fram.

Nr 1: Lyckades inte få till bra färger här, det ser till och med jag med min färgseendedefekt.... Eller är det tvärtom..., dvs det är hur bra som helst fast just jag ser inte det...? ;-) Vitbalansen var inställt på auto, trots raw fick jag inte till någon vettig korrigering via PSE innan tålamodet tog slut. 

Nr 2: Starka kontraster, utgick från vattnet vid exponeringen. Bakgrunden som var väldigt ljus har fått skuggning via PSE.

 Nr 3: Här har jag inte trixat alls i PSE annat än det vanliga med lite kontrast och skärpa och sådant.

Nr 4: Ett rent huggskott i all hast. Utfrätta partier bortom forsen, bortom all räddning... Personerna blev väldigt mörka. Ljusade upp ansikten samt armen.

PS. Låt er inte luras av bara armar. Det VAR kallt denna dag! En stund senare kom jag förresten att ta en porträttserie på dessa två. Så kan det gå när man dristar sig till att fota främmande.... DS.

Nr 5: Vid exponeringen utgick jag från den vita isväggen. Hela den skuggiga delen lättade jag upp i efterhand.

Nr 6: Njaa, här fick det bli rätt naturell look utan så värst mycket redigeringar.... 

Kommentarer? Hur gör ni i liknande besvärliga ljusförhållanden? Lämnar kameran hemma? Har några hemliga knep som ni kanske kan avslöja för mig?

Denna soliga dag var vi alltså iväg till Ulva kvarn, belägen strax utanför Uppsala. Det är alltid lite mäktigt med forsen som aldrig fryser till. Att promenera längs Fyrisån var lite riskabelt, så isigt som det var överallt denna söndag. Men det finns annat också: det gamla kvarnhuset innehåller både försäljning av vackra handblåsta glasföremål (tillverkas nog fortfarande på plats, ugnen står numera ute efter några brandtillbud) samt en hel våning med loppisgrejer av hyggligt god kvalitet: porslin, glas, LP-skivor, lite kläder, tavlor, allehanda krimskrams…. Och kameror!

Vaknade i natt kl 04.26

Tittade upp, där jag låg i soffan, ute på terrassen såg verkligheten lite konstig ut. Det hade spöregnat en stor del av kvällen och natten, men nu verkade det som bambun ute på terrassen var inspept i is. Var väldigt trött, men en tanke for genom hjärnan: det här ska jag fotografera när det blir lite ljusare. Kanske borde jag ut och fotografera annat också. Efter en stund gick jag upp för att titta närmare på världen (= den omgivande staden), inte var det någon isig värld mina ögon mötte utan en stad i lätt snöfall. Lade mig igen, somnade om.

Soffan är inte min vanliga sovplats, men nu har jag med min långvariga influensa/förkylning varit riktigt störande även för "medresenären" och då är soffan en lämplig förvisningsort. Har varit borta från jobbet denna vecka. Äter antibiotika på grund av diverse följdåkommor. Kraxar och hostar. Ingen ände på vedervärdigheter känns som. Är minst sagt lite less på min nuvarande vardag, legat mest, utmattad av ingenting. Inte blir det bättre när man tänker på jobbet. Ingen gör ens arbete under tiden och inget stopp finns det för inflödet av nya uppgifter. Frånvaron medför endast att man får lov att ta igen den förlorade tiden på något sätt; det är priset för ett relativt fritt och självständigt arbete. I morgon hade jag tänkt mig gå iväg till jobbet i alla fall, men maken reagerar på detta: "Det verkar ju helt vansinnigt!" Och efter ett tag när jag velar lite hit och dit så kommer det: "Tycker du verkligen att du är frisk?!" Detta säger denne man som inte tenderar att ta till överord någonsin. Han har väl rätt.

Hur som helst har jag varit lite bättre idag. Tog till och med foton inomhus utan att bli fullständigt utmattad. Ett par dagar sedan var fotografering en väldigt ansträngande syssla så det går bevisligen framåt. Och jag har orkat skriva detta inlägg, det går åt rätt håll!

Då i morse kl 04.26 när jag var vaken visste jag naturligtvis ingenting om att det i detta ögonblick föddes en liten prinsessa och blivande regent  i Stockholm. Stackars liten. Men, dagen till ära får det bli några prinsessbilder här ändå, på ett annat slags baby. Visst syns det att vi har en prinsessa här?!