Bilder bilder ska det bli här... En och annan bokstav (littera) får slinka med... Men aldrig bokstäver utan bilder...
Ingen färgchock men väl färgklickar - välkommen november!
Den mörka hösten är här. Färgklickar får man leta efter, men de finns.
Rosa i bokskogen i november! Någon som vet vad detta är för en växt?
Höstlig bokskog har en sådan charm!
Asfalten utanför bokskogen kommer inte undan hösten.
Havet finns bara en bit bort. Solen försöker kämpa sig fram genom de tunga novembermolnen.
Ett ögonblick i mörkret.
Minnena från sommaren gifter sig med det spektakel som hör hösten till.
Inlagt 2012-11-03 21:51 |
Läst 5047 ggr. |
Permalink








Roligt Rei att du gillar serien! Bokskogen är underbar!
Vilka skarpa ögon du har! Svar ja! Och; det är helt "sjukt" (som det numera heter när man är förvånad...) Men roligt!
Tack Per!
Men vad roligt! Grattis.
Tusen tack Dan! Man behöver färgklickar och ljus (i dubbel bemärkelse) på hösten!
Det var inte så länge sedan när en sådan här bild skulle innehålla en bok för att utstråla den rätta stillsamma känslan. Idag passar datorn som en detalj alldeles utmärkt, stillheten består.
Du har nog rätt om "benved". Läser på och finner att den vilda varianten är ganska sällsynt, förekommer också bara i Skåne, Blekinge och Halland. Det här exemplaret fann jag i Blekinge.
Flera har gillat bild nr 2 så jag får nog också ta en närmare titt på den...
Tack Per för din kommentar!
/Torbjörn
Kan nästintill känna vad du upplevde, utifrån din beskrivning. Pelarsal - tystnad - fallande löv.... Måste nog ha känts som en andlig upplevelse?!
Tack Torbjörn!
Ha en härlig dag!
Bokskogen har en sådan tjusning under alla årstider. Det går nog inte att få dess stämning förevigad på riktigt, men det är kanske tillräckligt om man kan få en aning om hur det känns att vistas där. Ryttaren kändes helt rätt i denna miljö.
Tack du, rara Heléne!
Den sista bilden sticker ut lite extra med lagom starka färger och skärpan i rätt plan.
Stillsamma dagar mitt i hösten, så har de senaste dagarna varit för mig och bildserien speglar det även om jag ursprungligen inte direkt var ute efter någon sådan "effekt"... Det bara blev så.
Uppskattar Stefan dina ord, tack!
/Anna
Tack Anna! Varje år när hösten kommer börjar det ta emot i själen en smula, men sedan börjar jag uppskatta denna dystra årstid ändå. Egentligen gillar jag nog hösten... Bara den inte varar ända till julen vill säga...
Att fota på hösten är inte lika givet då ljustimmarna krymper ihop, men man får försöka göra det bästa av det hela ändå. Det är bara att hålla ögonen öppna och kameran redo!
Hade gärna dykt upp på fikat! Nästa gång förhoppningsvis!
Ha de gott
//Bert-Ola
Det är var ett märkligt skådesspel på himlen en stund, orange vid horisonten, sedan det silade ljuset genom "blåa" moln, ovanpå det ett vanlig höstligt gråtrist molntäcke (de sistnämnda skymtar endast i bilden). Och så var det havet. Och mängder med svanar.
Inte oväntat att du gillar just havsbilden... ;-)
Tack för kommentaren Bert-Ola!
Nu är helgen över så jag önskar dig
en fin måndag.
Gun-Inger
Havet skänker lugn även om det skulle vara mer eller mindre upprört. Konstigt egentligen att det är så. Fast är man själv ute på vatten och det blåser ordentligt så är det ingen ro i själen direkt...
Måndagen är snart över och ett nytt dygn väntar. Tack för dina ord Gun-Inger!
Vet inte om jag berättat detta för dig. Jag har enbart varit ute och seglat en gång. Det var i Stockholms skärgård. När vi skulle in till land blåste det upp så vi fick gå in i den första hamn vi hann till. Jag tror inte jag hade förstånd vara rädd den gången men efteråt har jag tänkt på hur illa det kunde gått.
Du är van seglare så jag gissar du varit ute i alla väder. Är det inte hemskt om det blir åska.
Ha fin tisdag för nu är måndagen snart slut.
Gun-Inger
Nej någon van seglare blir man inte med lite sommarseglingar även om det skulle handla om ett stort antal år... Vi var entusiastiska de första åren och försökte vara ute 2-3 veckor i sträck, med tre småbarn och katter och en hund ombord (i en relativt liten båt!). Och hela tiden känslan av att man är bara en nybörjare (vid varje ny säsong är det samma känsla...). Det var inte tal om att chansa på äventyrligheter inte... Det är klart, ett par otäcka åskväder kommer man inte glömma i första taget.
Funderar du inte på det nu hur ni kunde ha dessa krafter när barnen var små. Det gör jag ofta även om jag inte seglade med dem.