Själv har jag varit benägen att tro att en stor del av problemen hänger nog samman med själva avregleringsprocessen. Det har helt enkelt blivit lite för många aktörer inom branschen och ingen har överblick. Och kanske var tågen och annat av bättre kvalitet förr. Eller så fungerade underhållet bättre då. Eller båda två var bättre förr!
Det har förresten kommit ut en bok i ämnet nyligen, med det passande namnet "Det stora tågrånet"!!!
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/mikael-nyberg-det-stora-tagranet

Avregleringen har inte varit välplanerad, den saken är klar. Men sanningen är att gamla SJ var på väg ner i avgrunden redan före avregleringen. Så något måste de göra. Tyvärr valde de bestämt dåligt. Nu ska jag inte fördjupa mig i politisk historia. Men alltsammans började med ett trafikpolitiskt beslut någon gång på 1950-talet tror jag, om att varje trafikslag skulle bära sina egna kostnader. Det är bara det att tågen då skulle bära kostnaderna för spårnätet, medan landsvägstrafiken inte behövde bära kostnaderna för vägarna. Så det blev för dyrt att åka tåg (det är det fortfarande). Under lång tid hanterade SJ det på ett enda sätt: genom att lägga ned järnvägar.