Nyckelviken, Höst och Leica M240.

Hej! Har inte hunnit med så mycket bloggande på sistone, men här kommer en liten uppdatering efter mina "Analoga Sommar" inlägg jag kört och kommer fortsätta med några gånger. Detta inlägg blir dock en parantes om hösten som är i full gång med allt vad det innebär. Mest regn och rusk men denna helg bjöd till trots på sol och en behaglig temperatur.

Så jag passade på att ge mig ut både Lördag och Söndag beväpnad med en analog mellanformat kamera och Kodak gold film, men också min Leica M240 + Elmarit 28mm som jag tyckte skulle passa bra för att dokumentera lite härliga höstfärger.

Hade nog inte varit vid Nyckelviken sedan jag var yngre med min mor och far, och har inga direkta minnen från detta heller. Men jag vet att det var en plats min far pratade ofta om och att de nog var där när han var ung en del också.

Så Roslagsbanan mot stan och sedan buss från slussen ut mot  Nacka i det fina vädret och sedan en del orienterande för att til slut närma mig skogen runt om Nyckelviken.

En av kriterierna för att åka någonstans är såklart ett bra fik, och det såg lovande ut med en Herrgård på bilderna jag googlade fram innan angående Nyckelviken.

Upp till bevis dock tänkte jag då magen kurrade efter en rätt lång resväg.

Mellan träden såg jag hustaken som jag antog var Herrgården och några andra hus som omgärdade Nyckelvikens trädgård. En förnämlig anläggning med växthus och en mycket vacker trädgård med äppelträd och andra blomster som låg jämte Herrgården och gården runt.

Efter en snabb promenad i Trädgården gick jag raskt över till Herrgården som låg tvärs över området.

bakom Herrgården skymtade ett underbart vackert landskap med iaf en del höstfärger. Såg lovande ut, men först kaffe!

Väl inne visade sig utbudet inte vara så otroligt stort, men en del lunch att välja på och några trevliga bakverk. Jag riktade in mig omgående på blåbärspajen med vaniljsås men en bryggkaffe till det och en salami brie surdegs macka som "förrätt".

Jag har nästan alltid med mig en påse med ett ägg och russin som färdkost ifall jag plötsligt befinner mig någonstans utan fika( inte ofta det händer, men ibland går jag rätt långt och då behövs det lite energi!) så det och mackan fick bli en bra förrätt till kaffet och pajen.

Jag satte mig på Herrgårdens backsida med fikat och blickade ut över den fantastiska utsikten och de höga bergs väggarna på andra sidan viken.

Efter fikat skyndade jag mig ut bakom Herrgården och började varandra runt i Nyckelviken. Det var en hel del folk ute, men lagom för att platsen ändå skulle kännas harmonisk och inte som en turist fälla man ibland kan hamna i ( hej fjäderholmarna! ) då man tänker sig en fin dag med lugn  och ro.

Vid viken bjöds man på en väldigt vacker utsikt, och följde man med längs med kusten så gick man runt och såg istället ut över stan som man såg på andra sidan med ett vackert ljus från solens strålar.

Klart att människan skulle göra sig påmind i den natursköna miljön med en mastodont båt för att störa utsikten just när man stod där och beundrade utsikten...

Den försvann dock rätt snabbt, och efter att jag lämnat skocken av folk bakom mig som samlats för obligatoriska selfies med Finlandsbår i bakgrunden, tog jag mig ned mot vattnet där jag var nästan ensam. Underbara dofter från vattnet slot emot mig och här var ljuset så vackert då solen strålade genom höstlöven ned över sanden.

Jag kände mig klar och gav mig tillbaka upp men tog en annan väg tillbaka genom skogen för att komma ännu längre upp mot en annan utkiksplats som vette ut mot andra sidan stan och Kaknästornet och annat runt Stockholm. Kände också hur dålig kondis jag faktiskt hade då jag nådde toppen lite andfådd mötandes andra som var påväg nedför som log lite förbarmande mot mig då jag passerade.

Två Tjejer satt och åt en god middag där uppe vid träborden och vilken fantastisk utsikt dom hade över vattnet och staden .

Jag strosade runt ett tag och tog lite bilder, sedan vände jag tillbaka mot Herrgården för ett snabbt besök på toa innan kosan styrde hemåt igen.

Jag passerade det söta lilla tornet i trädgården och vinkade av platsen med stadiga steg mot bussen som visade sig vara ganska långt bort vid Nacka sjukhus.

Trött men belåten åkte jag mot stan, som det ofta blir fastnade jag vid något annat intressant som hände inne i City, den här gången en demonstration för kvinnorna i Iran.

Så hemma var jag inte på än några timmar.

En bra dag.

/over and out...

Analog sommar Del 2: Konica pearl 4.

Så då var det dags att göra ett litet inlägg igen med en analog favorit kamera och lite tankar och ordbajseri om varför.

Detta mekaniska under på bilden ovan är alltså en Konica pearl 4, en mellanformat folder kamera med 645 format på negativen. Det innebär ca 16-17 bilder om allt går vägen vilket är rätt trevligt om man är van vid 6x6 eller likande då man får lite färre bilder i slutändan.

personligen har jag inget problem med 645 formatet, men jag vet att många som plåtar just mellanformat föredrar kanske 6x6 tex.

Men det man får istället med en sådan här liten och smidig kamera är ofta värt det man eventuellt tycker att man "förlorar" i det formatet.

Den här lilla underbara kameran har snabbt blivit en favorit för mig när det gäller kameror, inte bara för jag tycker att bilderna verkligen har en speciell känsla och blir bra, men också för kamerans väldigt trevliga bygge och känsla när man fotograferar med den. Det känns som ett stycke foto historia och byggkvalitet och konstruktionen när man manövrerar reglagen och öppnar och stänger kameran är verkligen sinnrikt utförd på ett sätt som ger en fantastisk känsla.

Den är så pass smidig att få med sig i kamera väskan att den ofta glider ner tillsammans med en annan slr eller kanske en digital spegelfri kamera eller liknande.

Alltid kul att kunna ha med sig en mellanformat kamera OCH en 35mm och kanske välja två olika filmer för att få med sig lika olika typer av bilder hem för att framkalla.

Hur fick jag tag på denna? Jo, som vanligt blir det oftast lite tur och också sedan en trevlig upplevelse med ett möte där man möter en annan foto intresserad nörd av film kameror eller fotografiska prylar. Och så var det också i det här fallet. den låg utlagd på blocket för 5000 nyservad och med en del av texten som berättade lite om kameran. 

Jag hade aldrig fastnat för en folder kamera tidigare, utan tänkte alltid att de såg lite krångliga ut och också sårbara med sin bälg och andra delar då de blev blottade och letade oftare efter andra typer av mellanformatare  som jag riktade in mig på.

Den ända mellanformat kameran jag har annars är en Rolleiflex, och det är helt klart också en av mina favorit kameror. Det är ju som bekant för vissa just 6x6 format, och tar också i mitt tycke en annan typ av bilder med en annan karaktär. Därför tar de inte tid från varandra eller överlappar varandra i min utrustning känner jag. Utan fyller snarare sin funktion på olika sätt. de tar båda bilder jag gillar, men den ena kommer fram vid "speciella" tillfällen medan den andra följer med väldigt ofta när jag dokumenterar min omgivning.

Konica pearl4, Ilford HP5 film

Konica pearl 4 är alltså den fjärde och sista kameran i en serie med "Pearls" och den mest sofistikerade. "Konishiroku" eller Konica producerade denna i skymningen av välbyggda folder kameror i metall December 1958. Ett par månader senare släppte tex Nikon sin Nikon F och fotografer och entusiaster gick snabbt över till SLrs från andra tillverkare som var tidigare med dessa. Fuji släppte även sin Fujica GS645 som tog död på 120 folder kameror med väg med sin plast kropp och smidiga design.

Men Pearl 4 var en topp i historian av deras egna folder kameror och andra kameror och det finns få konkurrenter från den tiden som kan mäta sig med kvalitet och prestanda från Konica Pearl 4. den som kommer närmast är kanske Zeiss Super Ikonta A, men det finns finesser och kvaliteter som trumfar även denna kamera hos en Konica pearl 4.

Kameran var till och med så väl ansedd att Konica planerade en jubileums kamera år 2000 då Nikon hade gjort sin Nikon S3, men då de inte hittade ingenjörer till att sätta ihop en Konica pearl 4 igen så gick planerna i stöpet, men bara att tankarna fanns där visade hur högt dom värderade den i deras historia.

Konica Pearl 4, Kodak Gold 200. Drottningholm.

Lite om själva designen. Objektivet är ett Konishiroku Hexar 75mm f3,5. Det är ansett som ett av de bästa fasta objektiven som finns, och är av tessar typ med fyra element i tre grupper. Ger väldigt skarpa bilder ( när man sätter skärpan! ) och rika fina färger. På en 35mm kamera motsvara det ca 45mm med f1,4 i bländare för att få ett hum om vad för typ av bilder man kan förvänta sig.

En annan sak som de som känner till denna kamera har läst om och söker upp den för är dess sökare som är otroligt fin och ljus att titta igenom, något som just folder kameror från den här eran inte kunde skryta med. Så har man glasögon är den ett utmärkt val för de som har detta.

Slutaren är en "seikosha" leaf shutter och är även den väldigt avancerad och en av de bättre gjorda för den här typen av kameror. Och förutom att vara väldigt tyst har den också ett skydd som gör att man inte oavsiktligt får dubbelexponering och är stängd för damm och annat och ska vara väl skyddad mot detta. och du kan vara lugn med att plåta med tider ned till 1/15 utan stativ och ändå få till skarpa bilder.

Filmen matas fram semi automatiskt. Och du använder en av hjulen på ovansidan för att hjälpa till med frammatningen.

Laddningen av kameran är väldigt enkel och intuitiv och görs genom att vrida på de två hjulen på undersidan för att öppna luckan och sedan dra fram filmen med hjulet på ovansidan tills ett rött märke markerar innan  ruta nr 1.

Den kan användas med blixt som precis hade börjat bli populärt på den tiden, och det finns några enkla inställningar för detta.

Ett selfie stand finns på framsidan av kameran att fälla ut om du vill ta en bild av dig själv.

Avtryckaren på pearl 4 sitter på själva "dörren" du öppnar för att fälla ut objektivet och bälgen, och det kan kännas lite ovant att trycka av och hålla kemarn samtidigt innan man vänjer sig. och att plåta horisontellt känns även det lite skumt då du måste vrida den åt andra hållet och komma åt avtryckaren. Men det är en vanesak även om det kanske kunde ha lösts på ett annat sätt.

Konica pearl 4, Kodak Gold 200 vid Sergels Torg Stockholm.

Att välja exponering med kameran kan vara lite märkligt i början, men det görs med ett såkallat LV system där du drar ett litet reglage på framsidan av objektivet så att du samtidigt ställer både bländare och slutare samtidigt. Vill du lösgöra dessa från varandra gör du det på ringen runt objektivet. men kan sedan använda LV reglaget för att flytta om så tid/bländare synkar i olika ljusförhållanden, något som när man lärt sig gör det hela lite snabbare att ställa rätt exponering.

När man sedan valt rätt exponering "laddar" du slutaren med en spak på ovansidan av gluggen och kameran är redo att avfyras.

Skogskyrkogården, Pearl 4 Kodak Gold200 film.

När man lärt sig att använda kameran är den otroligt rolig att plåta med. Jag äskar denna kameran. Och när man är ute med den är det en kamera alla lägger märke till fast på ett roligt sätt. Ingen verkar bry sig om det blir fotade, och om de är intresserade har det alltid varit positivt bemötande.

Negativa saker med kameran, hmmm för mig i min mening inte många ( om man bortser från att det är en film kamera utan automatik år 2022).

Den är lite klurig att lära sig, och det finns inte mycket info om kameran på nätet, men den finns. Något enstaka klipp på youtube, det är en ganska ovanlig kamera och det tillverkades runt 4000 exemplar så den är inte så lätt att få tag på heller. men den finns på Ebay men är rätt så dyr och lär inte bli billigare.

Olika miljöer runt Stockholm, alla tagen med Kodak Gold200.

Det finns även lite olika accessoarer till kameran. jag fick ingen väska till den men det ska finnas en fin väska som iof även den är extremt svår att få tag på.

Jag använder en handleds rem som jag satt i stativ fästet och eftersom kameran är relativt liten och lätt funkar den rätt bra att hålla och gå runt med så.

Det finns ett motljus skydd att få tag på, jag har dock inte sett något här i sverige, men finns på Ebay, annars duger ett 30,5 mm andrahands motljusskydd fint. Man måste dock ta av det varje gång man stänger kameran.

Finns även en del filter på nätet att få tag på.

Kan jag rekommendera denna kamera? det kan jag verkligen med råge. Hittar ni en Pearl 3 eller helst 4 för ett ok pris, köp den. det är en kamera ag kommer behålla tills den stupar.

Om ni är ute efter en kul, vintage kamera smidig nog att ta med sig överallt som ger fina bilder så är den given.

Ha en fin höst nu så ses vi på Fotosidan eller på gatorna med en kamera i handen!

/over and out...

Analog Sommar, Rollieflex 75T.

Halloj!

Hoppas alla haft en bra sommar trots inflationer, värme och en värld som är upp och ned. En förströelse jag älskar är som alla andra här fotografi, och framförallt en analog sådan. Och det får en alltid( eller ja...oftast! ) på bättre humör och får tankarna mot andra horisonter än de ryska eller kinseiska.

Så här kommer nu en liten sammanfattning i en serie på ett par delar, med kameror jag plåtat med och lite bilder med info om film och annat jag använt för att få till dom.

Först ut Rolleiflex 75 T f3,5. En för mig underbar kamera. Min första mellanformat kamera och en jag kommer behålla länge. jag köpte den från en man här på Fotosidan för ett antal år sedan, och jag letade efter vilken model som skulle möta både mina förväntningar och plånbok. Jag har dessutom alltid tyckt mycket om Tessar objektiven då jag tycker de ger en skön analog känsla och inte är helt "perfekta" när det gäller "flares" eller skärpa etc.

Den här sommaren plåtade jag ju ett bröllop där jag som jag beskrev i ett tidigare inlägg använt en äldre analog kamera för första gången.

Dessa två var mina favoriter från den dagen. Filmen jag använde här var Kodak Gold 200 120 film.

Men sedan har jag även tagit lite andra bilder, bland andra dessa från en session med min dotter Yasmine. Jag ville prova mitt ny inköpta Rolinar 1 kit man sätter på objektiven på Rolleiflexen för att kunna ta bilder lite närmare på tex modellen.

Dessa är tagna med Kodak gold 200 120 film även dom.

Jag var även en del runt i naturen och i andra sammanhang, så här kommer en blandning från dessa turer och möten.

Även dessa bilder var tagna med Kodak Gold 200. Älskar verkligen den filmen på Rolleiflexen. jag tycker även om att fota med den på 135mm kamerorna. Men den får en extra skjuts tycker jag och blir nästan som en helt egen film med denna fina kamera.

Om ni har några frågor så är det bara att skriva något. Det har varit riktigt kul att lära sig denna kamera, och  är en av mina absoluta favoriter tillsammans med en annan mellamformats kamera jag nämnt tidigare. Den ska jag berätta mer om i ett kommande inlägg.

ha en fortsatt trevlig sommar!

/Over and out...

Bröllopsfotografen Del 4, bröllopsfoton.

Hej igen, då är jag inne på del 4 i äventyret med att fotografera detta bröllop.

I föregående inlägg beskrev jag händelserna runt ceremonin, kanske det mest kritiska för att få till allt i rätt stund och få med allt som skulle dokumenteras.

Nu ställdes det andra krav på mig, då paret hade "bordat" droskan och var någonstans på väg ned mot sjön där bröllops porträtten skulle tas.

Ingen visste riktigt vilken väg eller vart exakt paret hade som destination.

Ett litet dilemma. Jag rusade in och hämtade den utrustning jag valt ut för porträtten och grupp bilderna, och fick följa med i bilen där alla Best men satt.

Det blev en dråplig färd där vi på måfå försökte köra ned längs mindre vägar vi trodde ledde ned mot sjön och där dom eventuellt skulle kunnat åkt. Vi stannade så fort vi mötte en människa som skulle haft turen att få syn på paret längs med vägen.

Vi hade turen då en dam med sin hund hade fått syn på dom, bra! Vi hade ett väderstreck att gå på!

Det var en varm dag och killarna satt med sina blå kostymer med stressen fullt synlig då svett pärlorna  rann ned längs pannan på dom  där i bilen.

Vi närmade oss sjön och klev hastigt ur för att försöka reka omgivningarna. Ingen häst eller vagn eller brudpar i sikte.

In i bilen igen och med rasande fart kollade vi av kustremsan och gångvägarna som ledde ned till sjön.

En människa kom gående mot oss, vi vevar ned fönstren och får en till träff! Hon har sett dom köra in nästa avfart mot sjön, Tack!

Nästa avfart ser vi kvinnan som sköter om hästen och all drar en suck av lättnad.

Då var vi här.

Jag började reka omgivningarna snabbt, hade tyvärr inte haft tillfället att göra det innan. Annars tycker jag alltid det är det bästa för att det ska bli så bra so möjligt.

Runt sjön fanns tyvärr ingen skugga så det fick bli ett skogsparti ett tiotal meter bort där ljuset ändå nådde den plats där jag tänkt mig att de skulle stå.

Tidspressen fanns där och jag började plocka ihop de kameror och objektiv för den tänkta uppgiften och började samtidigt forma en plan för vilka konstellationer av personer som skulle figurera i de olika grupp bilderna och även hur parets olika porträtt skulle kunna fungera i den miljön vi var nu.

Alla hade slutat att prata och studerade mig förväntansfullt. I de här lägena gäller det alltid bara att kunna släppa den biten och fokusera lugnt på det man ska göra.

Men jag hörde hur de spekulerade även vad som skulle hända nu och hur jag tänkt lösa uppgiften.

Jag bestämde mig för att börja med grupp bilderna så att alla kände att de hade något att göra.

Ljuset förändrades snabbt och när de stod samlade fick jag schasa hela gruppen åt sidan vid ett flertal tillfällen för att de inte skulle få "blandljus" på sig eller ha för dåligt med ljus i ansiktena.

Jag kan väl erkänna att jag egentligen inte vart speciellt nöjd med någon av grupp bilderna. Men dom fanns det inte riktigt någon tid för att justera eller flytta alla till någon bättre plats, så det vart mest ett tillfälle att få med alla på samma bild och sedan gå vidare till de bilderna jag hade planerat lite mer inför.

Jag gillar att få med humor i bilderna och den här stunden blev verkligen en rolig stund trotts tidspressen och "alvaret" med att få till fina bilder.

Här var det bara att låta kreativiteten flöda och få folk att skratta tillsammans så blir det alltid bättre då det syns i bilderna också.

Här lyckades jag få med när en av barnen ramlade av stenen de stod på till allas förtjusning. Något som blev en kul grej för grabbarna att prata om senare.

Men sedan blev det även en del traditionella porträtt med paret.

Men kanske allra roligast var då jag hade en liten stund över efter alla andra bilder. Och beslöt att prova med min Rolleiflex.

Det var verkligen något som fick alla att reagera och blev en hel del roliga frågor om hur det skulle gå till och att någon fortfarande fotograferade med något dylikt! 

Det var första gången jag använde film på ett betalt jobb sedan jag fotade film förr om världen. Och då hade det varit med en Canon Eos 1 på en kampsports gala så en lite annan typ av situation.

Jag hade som sagt var inte mycket tid kvar, och medan de andra började göra sig redo för att åka, mätte jag snabbt ljuset och genomförde några ideer jag hade för att skjuta klart de 12 rutorna jag hade till förfogande i Rolleiflexen.

Måste säga att det kändes riktigt roligt. Även om det kanske inte blev några bilder som kommer gå till historien, tror jag bilderna blir speciella för dom och för min egen del pga av tillfället och för att jag verkligen gillar hur Rolleiflexen får fotografierna att se ut. Jag hade laddat med Kodak Gold, den relativt nya 120 filmen som jag verkligen tycker om och skulle passa bra för den här situationen.

Desas var de jag tyckte mest om, hann även ta några snabba gruppbilder men ingen av dom vart speciellt bra.

Denna blev inte heller så skarp som jag hade önskat, men de blev glada att hinna å till en där alla var med innan vi åkte.

Nu var det dags att åka upp mot hotellet och det väntande sälskapet för att skära upp bröllops tårtan och göra allt klart för kvällens firande.

Det var fortfarande bara i mitten på dagen, och en hel del fotograferande skulle hinnas med innan dagen blev natt och jag fick åka hem till mig för att sova...

Så, fortsättning följer!

/Over and out...

Bröllopsfotografen Del 3, Ceremonin.

En till helg och vecka har gått och i senaste inlägget berättade jag om hur jag följde pojkarnas och Best men i deras förberedelser.

Den här gången är det upptakten till ceremonin och spänningen inför denna, både hos mig och de andra iblandade.

Efter att ha fotograferat alla grabbarna rusade jag över mot "Dramak", där tärnorna och bruden skulle göra sig i ordning på andra sidan av hotellet.

jag visste att det började dra ihop sig för Ceremonin , och ett snabbt byta av utrustning för att vara beredd inför denna men även för att följa tärnorna och bruden mot "altaret"

När jag lämnade ena delen passerade jag snabbt den växande folkmassan som skulle sätta sig för att bevittna vigsel, släkt och vänner tittade förvånat på mig då jag störtade ut ur byggnaden med en D4 och ett 70-200 plus en Nikon Df med ett 24mm monterat. Båda runt halsen dinglandes medan jag sökte efter en skylt och en dörr som passade beskrivningen jag fått.

Jag tittade bilden jag fått......det stod ju Damrak!. Och där sprang nu en av de som jobbade runt. Jag insåg att det var låst och att jag snabbt skulle behöva komma in.

Mannen var hjälpsam och i samma ögonblick som han skulle låsa upp med sin bricka störtade en tärna ut och fick syn på mig. Kom martin!.

Jag var inne!

In väntande mig den här synen:

Tärnor som gjorde sig ordning och camilla som precis fåt allt utom hennes bukett fixad ordentligt poserade för några snabba mobil bilder. jag hejade snabbt och började plåta med min Df och 24mm glugg. Ljuset från det lilla fönstret i rummet gav henne ett vackert och kontrast rikt ljus, jag var glad att hon stod vänd mot ljuset.

De började bli ganska stressade och mitt i processen med att fixa buketten kom dom plötsligt påsen sak. En tärna fattades fortfarande! Hon var tydligen fortfarande kvar och skulle få sitt "make" hos make up artisten i deras gamla rum i andra delen. Pulsen blev hög hos alla, och de kunde ju inte gå ut nu och visa sig, och alla skulle om 3-4 minuter börja gå upp mot hennes väntande bror som skulle följa hennes procession mot hennes blivande man.

Alla blickar föll plötsligt på mig där jag stod lite svettig med kamerorna runt halsen och en väska i handen..." martin....skulle du kunna?" frågar camilla lite försiktigt men med nästan förtvivlan i rösten eftersom hon inser hur lite tid det är kvar och att hon inte egentligen vill be mig om en sådan sak.

Jag får lite panik först men inser att det är så det måste bli! ja jag springer! svarar jag och får ett nyckelkort som ska hjälpa mig tillbaka igen. jag springer nu med hjärtat i halsgropen ut över gården igen till det gamla huset, folkmassan utanför nu är stor, och nästan alla som ska samlas har kommit, många små skrattar lite med sympati och pekar efter mig då jag försvinner in i den andra byggnaden,

Väl inne hittar jag snabbt tillbaka till Make up rummet, och sticker in huvudet lite stressat men ändå med respekt för att inte skrämma någon halvnaken person där inne.

Där inne var sista tärnan, i full färd med att få på sig läppstift och lite småsaker. Hon är INTE klar och ber mig springa tillbaka igen att hon kommer inte hinna gå upp med dom samma väg. OK! småskriker jag och rusar tillbaka igen.

Damrak, nyckelkort, och in i rummer där tärnorna och bruden är:

Lite som kycklingar springer de runt och samlar på sig de sista detaljerna.

Jag delger budskapet från tärnan, och de tar tacksamt men stressat emot detta med ett Va?! OK, vi måste gå!

De andra tärnorna går nu ut för att möta brudens bror, och säger hej då och ger Camilla en kram och ett lycka till.

jag tar lite kort medan de går och följer Camillas och hennes väns sista samtal innan vi alla måste lämna. 

Hon håller upp brudbuketten stolt för mig i riktning mot fönstret.

Tar en snabb bild där och ett par sista bilder på de två där de står och utbyter vackra ord till varandra, Tärnan brister ut i tårar fats av glädje där hon begrundar sin vän där hon står i alla sin prakt. jag ler åt dem båda och säger att jag tar några fina bilder på dom tillsammans innan vi går...

Efter detta knackar det på dörren, det är dags!

Vi möter hennes barn i korridoren utanför, nu ska vi ned för trapporna och ut på baksidan av huset så vi kommer runt och till hennes bror som sedan ska leda henne sista biten. jag samlar snabbt ihop grejerna och rusar efter dom ned för trapporna. med DF i en hand knäpper jag av dessa bilder bakom de springande tärnorna. med lite tur finns det ett fönster över dem snett uppifrån som ger det fina ljuset där i gången...

Precis innan hon går ut trampar hon på klänningen och måste sänka sig ned snabbt för att rätta till det. Det är detta jag fångat på andra bilden här över.

Sedan är vi ute bakom huset, vi springer längs med detta mot andra sidan. Tärnorna efter mig och bruden framför mig nu!

Nu var vi framme!

Bestmen, brodern och barnen och någon tärna stod nu här och väntade och tog emot Camilla med leenden och förväntan.

Jag hann återigen nypa mig själv för att påminna mig om vilken ynnest det är att få dela sådana här vackra tillfällen, de fina orden, kärleken till varandra och den fina energin mellan vännerna och familjen. Det fanns bara glädje att bevittna.

Jag börjar röra mig upp i gången mot den väntande folkmassan som nu satt sig i rader på stolar för att bilda mittgången mot ceremonin.

Jag blir återigen länken som få ta reda på när det är dags mellan vigselförrättaren och de väntande där nere.

Tid! jag vinkar snabbt åt Camilla där nere och jag hinner se henne vända sig mot sin bror som hinner börja prata med henne lugnade innan de börjar gå upp i den långa gånger mot folket där uppe...

Här är jag glad för mitt 70-200 som verkligen är oumbärligt för att hinna med och också isolera ett sådant här ögonblick när det händer på avstånd.

Jag får till denna över just när camilla tittar upp och ler. Fantastiskt ögonblick. Nu ska hon snart möta sin blivande man, och alla förväntningarna sedan deras förlovning och tiden fram tills nu var snart i det förflutna.

Hennes bror gick bredvid och var not en väldigt in person att ha med sig i denna stund. han log kärleksfullt till sin syster och pratade lugnade om saker som fick henne att tänka å annat den sista biten.

Nu är dom uppe, mellan släkt och vänner. Alla är ganska tysta och enstaka ord av kärlek far mellan camilla och personer hon känner runt om sig av olika anledningar.

Där står han nu, hennes blivande man.

Jag springer runt bakom Vigselförrättaren och försöker få en vinkel genom den provisoriska blom bågen när ceremonin börjar.

Sedan försöker jag bara hinna med att fånga, blickarna, ordväxlingarna och deras uppmärksamma blickar.

Nu kommer ringarna fram med barnen.

Och det är nu klart, nu ska bruden kyssas.

Det är nu klart, allt släpper och grattis och andra applåder och glädjerop når dem samtidigt som de vänder sig mot alla och börjar gå sakta genom massan av folk och möter allas blickar som nygifta. Magiskt.

Väl utanför på parkeringen där alla samlas ska nu brudparet ned mot sjön med häst och vagn.

Jag springer efter och de ropar snabbt till mig. Vi ses nere vid sjön Martin, så tar vi bröllopsbilderna där!

Just det tänker jag. Nu var det dags för dom.

När paret åket och lugnet lagt sig något kommer tärnorna fram till mig tillsammans med alla Bestmen. "Oj! Vad fint det var! Hur gick det?"

Jag svarar samma sak, hur vackert det var oh att alla skötte sig så bra.

I nästa andetag ber de mig om vägbeskrivningen till sjön dit brudparet nu åkt med vagnen.

Va? Säger jag, det trodde jag ni hade?!

Vi inser alla snabbt att INGEN vet vägen ned till sjön. Mot bilarna för att försöka få en glimt av vagnen längs vägen ned mot sjön.

Detta blir en rätt dråplig färd i alla hast för att försöka genskjuta dom eller annars famla i blinda längs med sjön för att försöka hitta dom.

Mer om det i nästa blogg.

Bröllopsfoton.

/Over and out...