Bröllopsfotografen Del 2, "Pojkarnas" perspektiv

Boys will be boys som man brukar säga. Ett par av dom anlände i en överdådig Hummer Limmo som jag skrev dök upp under tiden då jag fotograferade damernas förberedelser.

Jag hann snabbt springa ut för att samma sekund som Limmon rullade uppför gatan mot hotellet , slita fram min Df och ett 24mm och ta ett par bilder precis då dörren öppnades och barnen tillsammans med brudens bröder tittade ut. De båda bröderna var redan uppklädda medan barnen fick ta sig ned till brudgummen och de andra som skulle vara Bestmen på bröllopet för att avsluta förberedelserna där.

Barnen och bröderna har ett fint ögonblick i hotellets Spa där pojkarna gör sig redo för dagens bröllop.

Efter att ha dokumenterat Limmons entre´och sedan också avslutat min session med damerna tar jag ett tillfälligt avsked av dom och får i förbifarten höra att tärnorna och bruden kommer byta rum till en annan del strax inan ceremonin , och att jag gärna får försöka hinna dit efter att ha fotograferat pojkarna.

Jag svarar att det ska jag försöka i farten!

Jag mellanlandar vid mitt lilla krypin jag fått vid receptionen för att snabbt byta utrustning, och får samtidigt se hur de smyckat receptionen med en kul monter där gäster får låna en Instax kamera och skriva lite fina  meddelanden till brudparet under hela dagen och lägga det i en förseglad box, och sätta upp bilderna på en tavla de sedan ska få ta med sig. Kul och en vacker ide´måste jag säga.

Denna jordglob i samma monter också som en kul grej och ett fint minne för brudparet att ta del av när glansen och skimret från bröllopsdagen lagt sig.

Jag tar ett par snabba bilder på montern, hejar på några anländande gäster och några av dom som jag känner igen. Sedan tar jag mig snabbt ned med en Df och en Godox V1 för att lokalisera pojkarna nere vid hotellets Spa del.

När jag kommer ned hör jag lite röster inifrån de olika rummen, dessvärre finns ingen skylt och inget klart tecken på vad som skulle kunna vara just herrens rum eller damers. Lite skamset hänger jag kvar i korridoren och känner mig lite halvt påkommen då en välklädd dam kommer ut från ett rum. Där står jag med en kamera i handen och hon småskrattar lite och säger att jag får knacka på lite för att se så ingen är naken.

Jag tittar in i ett rum och ser flera av brudgummens Bestmen i full fart med sina förberedelser. jag inser att jag är något sen och rusar in i rummet och försöker börja direkt.

Barnen som jag la upp en bild här över var just då upptagna med att hjälpa varandra och jag tyckte det var en bra plats att börja på. de hade heller inte hunnit lika långt som de vuxna.

Här kan jag känna en lite annan energi nu, en stämning och spänning hänger i luften, och samtalen går från att rent praktiskt hjälpa varandra med att ta på sig alla plaggen och detaljerna, men också för att påminna varandra och försäkra sig om att inget är glömt. Med nervösa skratt eller svar för att lugna spända nerver.

Jag tar mig in i bastu delen där Emil brudgummen och några av hans Bestmen gör sista förberedelserna och här är det väldigt varmt. Rummet är packat och jag klämmer mig in mot golvet och väggarna för att försöka få lite bilder utan att göra den redan spända stämningen ännu värre.

Speglar är alltid ett bra sätt att "hålla" sig undan och få en till dimension i bilderna tycker jag. Dessutom blir man mindre "synlig" än om man trycker upp kameran i ansiktet på de man fotar.

Nu börjar påklädningen gå mot sitt slut. Jag rör mig runt och lyssnar samtidigt till de rätt underhållande samtalen dem mellan. Då och då dricker de ur sina medtagna glas för att lätta lite på trycket inför ceremonin som snart står på tapeten.

Klar!

Brudgummen gör sista justeringarna

Jag tar mig ut i rummet utanför och råkar höra något som är "glömt" men att det nog ska ordna sig och att ingen annan märker det. Underförstått är det något om ringarna eller något annat viktigt, och jag känner mig något lättad över att jag åtminstone slipper den där ansvarsbördan denna dagen...

Nu är det dags att bege sig. Jag frågar dom om allt är ok, de ler lite och skrattar och säger att nu är det ingen återvändo. Vi pratar lite till innan jag ursäktar mig och säger att vi ses där uppe.

Springer ut och upp igen och minns att tärnorna ville att jag skulle sluta upp i deras rum de väntar i innan de ska ta sig ut bakvägen och smyga upp med bruden till ceremonin där allt folk väntar. Jag fick ett sms med en rumsnyckel och ett namn. "Dramak". Bra, har ingen aning om vart detta är, men inser att tiden är knapp och springer mot receptionen och den kvinna som jobbar där idag. En thailändska donna som varit väldigt hjälpsam och trevlig och så även denna gång. Hon ser den lätt stressade flackande blicken och pekar entusiastiskt mot hotellets andra del.

Tack! hojtar jag och gör ett snabbt byte av utrustning igen och springer mot "Dramak" och bruden och tärnorna...

Nästa inlägg: Del 3 och vägen till ceremonin.

/Over and out...

Bröllopsfotografen Del 1, Damernas perspektiv.

Hej! Då var det dags igen. det hade gått tre år från senaste bröllopet och det var också då jag tog en bild på det som nu skulle bli bröllopsparet vid denna vigsel.

Bruden( Camilla) som jag redan kände innan via en vän hörde av sig för något år sedan och sa att de skulle gifta sig, och att de väntat pga av Pandemin.

Jag hade som sagt var inte fotat bröllop själv på 3 år, och när jag fick frågan vart jag nästan lite nervös direkt, och förstod att jag skulle behöva förbereda mig ett bra tag innan det var dags. Men jag hade ett tag på mig

Jag fotograferar ju mycket annat hela tiden. Men just bröllop kräver så många bitar att hålla sig ajour med att det är med lite ångest man går in i ett sådant projekt om man inte har gjort det lite mer regelbundet.

Året gick, och längs vägen glömde jag stundtals bort det. Och ett par gånger tänkte jag nog tanken att pandemin eller något annat skulle komma i mellan så att det aldrig blev av i slutändan.

Plötsligt var skolavslutningen i antågande, semestern var här, och så även bröllopet denna helg som var!

Veckan innan började jag faktiskt bli ganska nervös. Jag hade INTE hunnit förbereda mig så mycket som jag hade hoppats. jag började ta fram mina andra bröllop och försökte minnas lärdomarna från dessa, samtidigt som jag började kolla av viktig utrustning jag sällan använde för mer än just bröllop eller andra jobb jag gör stundtals.

Idéer och tankar började strömma in i huvudet och det var svårt att försöka fokusera på den utrustning eller de idéer jag kände skulle vara mest relevant för det här uppdraget.

Kvällen innan började jag ladda batterier och på dagen hann jag med en snabb session med barnen för att kolla blixtar och softboxar och bara för att få praktisera minst en gång innan ett "skarpt" läge som det skulle bli dagen efter.

Blixt test och liten session med barnen innan bröllopet dagen innan....

Jag sov ärligt talat inte så mycket den natten, och jag kom iväg senare än vad jag hade tänkt mig. Jag skulle vara där vid 10 för att få följa med Bruden och tärnor/bestmen i deras förberedelser. De hade varit snälla och lånat ut en bil till mig eftersom Vigseln skulle äga rum i Sigtuna ,  på ett väldigt fint beläget hotell där i krokarna.

Jag körde fel och var försenad, perfekt start!

Rusade in på hotellet och letade upp Emil som var brudgum och hans vänner som satt runt ett bord i matsalen. Stämningen var lugn och de var alla fortfarande lite trötta där de satt i morgonrockar och pratade om vad som komma skulle.

Efter en snabb genomgång förstod jag att jag skulle följa bruden i en annan del av hotellet först, så jag önskade killarna lycka till och på återseende och rusade in genom hotellet tills jag lyckades hitta rummet som var omgjort till ett makeup artist laboratorium med en stab som jobbade frenetiskt på hår, fransar och andra detaljer.

På vägen fick jag också ett skrymsle vid receptionen där jag kunde lägga utrustning som jags enare behövde. Så efter ett snabbt beslut slet jag med mig min M240 Leica, min Nikon DF med 2 gluggar och min Polaroid now.

Blev ett fint återseende med Camilla som relativt lugn berättade lite om dagen och hur allt kändes, jag började samtidigt plocka up min DF och ett 24mm och började dokumentera henna och tärnorna som glatt hälsade där de blev ompysslade, samtidigt som de försökte slänga i sig en salad.

Barnen dödade tid genom att Hänga gubbe på vita tavlan och underhöll samtidigt bruden och tärnorna med en fråga då och då innan de glatt hängde gubben.

Jag fortsatte att dokumentera allt från processen men också lite detaljer som var en del av historien denna dagen och alla de minnen som de kunde tänkas vilja komma ihåg efter denna stora dag.

En för mig "ny" teknik var att ha med mig Polaroid kameran till ett jobb. Något jag nog tänker fortsätta med. Blev en väldigt rolig isbrytare och ett bra verktyg för att ge bruden och brudgummen något "fysiskt " att få längs med dagen innan de andra bilderna levererades. Och dessutom vart det en kul konversation om den fungerade och att dessa antika kameror fortfarande fanns kvar!?

Jag försökte också samtidigt som jag konverserade och plåtade att slänga i mig en salad för att få i mig energi, jag vet sedan erfarenhet att dagen blir lång och att man totalt glömmer bort eller ibland inte hinner med att fylla på energi depåerna under dagen. Något som kan vara potentiellt farligt till och med då det var varmt och man trots allt måste prestera fysiskt med allt springande och släpande av utrustning.

Dock var inte salladen något som direkt lockade, så jag drack mest och fortsatte att fotografera istället.

Nu fick jag också höra att jag hade 10 munter på mig tills en Limmo med några av barnen och andra gäster skulle anlända. detta vill dom ha dokumenterat och jag snabbade mig på att få några bilder till innan jag skulle lämna damernas förberedelser ...

De sista bilderna blev med den fina håruppsättningen och en nöjd Camilla på den här stolen i det fina fönsterljuset.

Det blev ett bra avstamp för en dag som skulle bli ett fantastiskt minne för mig men även en väldigt fin vigsel för alla inblandade...

Slut på Del 1. Nästa inlägg blir runt Männen och pojkarnas förberedelser och en hel del annat kul från denna spännande bröllopsdag.

Glad midsommar!

/over and out...

US Kearsarge, Leica, mellanformat !

Blir ett litet inlägg denna gång för helgen. Blir troligtvis ett till innan helgen är slut.

Hann komma ut idag i det fina vädret och hade med mig M240 med den nya Voigtändern för att prova den lite ute på stan.

Missbedömde värmen helt såklart och fick ganska snabbt släpa på medtagen jacka över armen vilket ganska avsevärt försvårade plåtandet när man skulle få till en bild snabbt. Blev ändå en trevlig promenad runt i stan, undvikande Marathon löparna och en tur ut till Skeppsholmen och till det nya schabraket som låg pladask i dammen bredvid Chapmans.

Hade ju inget tele med mig så det fick bli lite miljö bilder runt om med US Kearsage i bakgrunden, men tyckte det blev rätt kul dokumentära bilder för framtiden att ha, att se hur den fullkomligt dominerar miljön där i mitten av vattnet. Mäktig maskin. Lite som en påminnelse kom denna svan förbi i hela sin prakt, och visade varför naturen alltid är vackrare och mäktigare än vad vi kan få fram hur stort vi än bygger...

Även här fokuserade jag på något vackrare än båten, ett par som överglänste krigsmaskinen med sin spontana kärlek.

Här är lite andra bilder från dagen med M240 och 35mm gluggen.

Hade även min Konica Pearl 4 med mig, tog ett par bilder på båten men dom får vänta på framkallning.

Medan slänger jag in ett par av de jag tog på Vikingarna föregående helg tagna med denna.

Konica Pearl 4, Kodak Gold 120 film

Ha en riktigt fin helg nu och en bra Nationaldag !

/Over and out..

Voigtländer VM II 35mm f/1,4 , Vikingar, Nikon Df.

Hemma sjuk. Men mår tillräckligt bra för att sätta mig en stund och göra ett litet inlägg innan det är dags för lite mer vila.

Egentligen skulle det bli en del 2 med lite tankar runt Voigtlander Bessa R2a kameran jag införskaffade, men här kommer istället ett litet inlägg med bilder och tankar kring min nyligen inköpta Voigtländer 35mm f1,4 VM classic Nokton till min M240. 

Roslagsbanan skymning, M240 och Voigtländer 35mm f1,4

Det är en glugg jag haft ögonen på ganska länge sedan jag sålde min Voigtländer 35mm f1,7 Ultron jag hade sedan jag köpte en M4 ett tag tillbaka.

Jag tyckte den jag hade var väldigt bra, men i det läget behövde jag frigöra lite resurser och tyckte även att jag inte behövde 35mm lika mycket som de andra brännvidderna jag hade. Har alltid tyckt att 35mm är lite tråkigare än ett 28mm eller ett 50mm vilket jag redan hade 2 alternativ av och använde oftare.

Vad jag med tiden kom att sakna med min 35mm Ultron var just de extra bländarstegen i vissa sammanhang. Min Elmarit är f2,8 och 50 cron f2,0.

Och i vissa sammanhang har jag känt att just en vidvinkel med lite mer ljusstarka egenskaper är riktigt behändigt att ha.

Så en av alternativen jag kollade på var denna Voigtländer 35mm f1,4 Nokton. Den visade sig dock vara rätt svår att få tag på under året, och dök den upp begagnad för ett skäligt pris försvann den innan man han börja skriva. Eller så hamnade den på Tradera och gick nästan för nypris vilket kändes rätt löjligt. För jag såg den alltid till salu ny i utlandet och tänkte att den möjligheten alltid fanns där om jag inte skulle få tag på den här i närheten begagnad till ett ok pris.

Till slut gav jag upp och köpte den från Amazon. Den dök upp väldigt snabbt och priset var som sagt helt ok med tanke på att den var ny, och jag var riktigt glad att jag inte betalade över 5000 för den begagnad som jag sett att den ofta gick för här.

Det fick mig också att fundera över varför vi inte har fler som handlar med Voigtländer gluggar här i Sverige, väldigt konstigt med tanke på hur många som ändå köper dom här och fotograferar. Även min Voigtländer 58mm f1,4 Nokton till Nikon fick jag beställa från utlandet för att få tag på en.

Lite begränsat kan man tycka.

Hursomhaver blev det ett "singelcoated " objektiv. Och mitt fall gillade jag egenskaperna jag läste om bättre med det alternativet än "Multicoated" då jag brukar gilla lite flares eller "karaktär" mer än det kliniska och superskarpa. Där  vet jag många som blir lite illamående när man nämner den typer av "svagheter" hos ett objektiv, men där är vi i isåfall bara olika .

Jag har nu haft det några veckor, och jag är verkligen nöjd med den lilla gluggen måsta jag säga. Den känns väldigt välbyggd, liten och smidig, är trevlig att fotografera med och bilderna ger lite den känsla jag hade hoppats på.

Jag har ännu inte hunnit få med den på någon gatufoto promenad, men det kanske jag hinner denna vecka med bilder från denna promenad lite senare.

Den fick följa med till Bergianska med barnen föregående helg och också denna helg vid Runrikets dag där jag iof tycket att jag mer hade behövt en längre brännvidd många gånger, men ändå tyckte det var ett roligt tillfälle att få ta lite dokumentära miljö bilder runt detta event.

Här bilderna från Runrikets dag taget med Voigtländer 35mm:

Ska bli kul att ha med mig denna som sagt mer och mer . Jag använde den även på ett kalas i helgen där det var väldigt dåligt ljus och blev väldigt nöjd med att nu ha ett med möjligheten till att plåta f1,4. Att inte behöva använda blixt och ändå få med sig lite godkända bilder hem är riktigt bra tycker jag.

Apropå Runrikets dag så var jag där under 2 dagar för att fotografera. och tanken var att testa just detta objektiv men också att ta med mig min Nikon Df och en längre brännvidd för att fotografera lite mer porträtt i miljö men även lite detaljbilder för att spegla upplevelsen och händelsen där som en helhet.

Jag hade med mig min Konica Pearl 4 också som mitt analoga alternativ, men annars var det Nikon Df plus ett 105mm f1,4. Så kanske inget "action monster" direkt men föredrog möjligheten till lite sköna porträtt och att kunna få lite separation från bakgrunden med de egenskaperna mitt 105mm har.

Nikon Df , Nikon 105mm f1,4

Jag har inte saknat tyngden med att släpa med sig en fullformats kamera med en något större glugg. Men det ger ändå möjligheten till att få en annan typ av bilder som jag ändå var glad att kunna ta.

Det ger förstår en annan känsla och ett annat sätt att berätta än att komma dit med ett 35 och en M240 med dess egenskaper och sensor.

Men det är en del av det roliga tycker jag. Att se vad man har i verktygslådan och att bestämma sig för vad man vill säga och hur man vill göra det.

Det var allt för denna gång.

Nu kryper jag ned under täcket igen och dyker upp igen med ett annat inlägg längre fram.

Ha det gott och fota lugnt!

/Over and out...

Testing testing, Konica Pearl och Bessa R2A Del 1

Konica Pearl 4, Ilford HP5

Halloj! Så kommer ett litet test av de 2 kamerorna jag just köpt in i mitt föregående inlägg.

Jag kommer låta bilderna tala för sig själv mestadels och låta min "svada" vila lite. Jag är sällan speciellt teknisk eller bra på att detaljerat beskriva något jag gillar på det viset.

Men jag vill ändå ge något slags känsla för vad jag ansåg var styrkorna och svagheterna med det jag testat och också en slutsats till varför jag gillade det eller inte.

Först ut blir min nya Konica Pearl 4 som jag nu kört 2 rullar igenom. En Ilford Hp5 och en Kodak gold 120. Och jag hade med Konican runt i stan med ilford filmen och strosade runt på Kungsholmen och lite på Skansen.

Först och främst vill jag bara säga att den är extremt portabel. Den får plats i en mindre väska eller jackficka när den är ihopfälld. och att ha en sådan liten kamera men som ändå tar mellanformat är verkligen fantastiskt.

Formatet är 645 och du plåtar i "stående" format när du håller kameran normalt sett.  Men är smidig att vända för landskap och även om det tog lite tid att lära sig reglagen och tekniken att plåta och hur jag skulle hålla den etc, så känns det väldigt naturligt nu när man kan detta bättre.

Jag fick varningen innan att man fick överkompensera lite för att få skarpa bilder. Och jag hade det i tanken och även erfarenheten från att ha plåtat med Rolleiflexen innan då jag fotograferade med denna. Försökte kompensera lite men också verkligen tänka på att försöka stå så stadigt jag kunde och ha ordentligt med ljus för det mesta.

Jag är hyfsat nöjd med skärpan överlag och jag är ingen fanatiker när det gäller den biten. Men För mig var det acceptabelt med det jag fick till. Speciellt med tanke på att det var första rullarna och även andra faktorer skulle spela in för att få bra bilder och ok kvalitet på dessa.

Jag tycker känslan i bilderna och den där trevliga retro looken övervägde några andra eventuella nackdelar med kameran när jag hemma tittade igenom de 16 bilderna jag tagit. Här har ni fått ett urval av de bilderna jag tyckte bäst om av de jag hann få med på första rullen.

Här kommer då lite färg och tagna med Konican och Kodak Gold200 i 120 format.

Här är det både från Skansen men också några från Skogskyrkogården där jag även hade med mig Bessan.

Jag måste säga att jag verkligen verkligen gillar den nya Kodak Gold 120 filmen för övrigt. och det tyckte jag redan då jag sköt första rullen i min Rolleiflex. Det kommer bli en favorit för mig när det gäller mellanformat ett bra tag tror jag. jag tycker även om den i 135  film, men det blev något extra med mellanformat. Riktigt härligt.

Dagen där vid pappas grav blev en speciell dag för mig. Det var inte det roligaste vädret men jag fick några ögonblick av solen som tittade fram och gjorde den annars något bistra dagen lite trevligare. Att få ha med sig just Konica Pearl 4 och att få ha tiden på sig och strosa runt på de små passagerna och ha de där mäktiga vyerna runt om sig gjorde det till en dag jag kommer minnas faktiskt.

Och att få med sig ett par trevliga minnen från den här annars ganska dystra om än vackra plats  känns riktigt bra.

Här en något soligare och mindre dyster plats där jag blickade ut över stockholm från avsatsen på en av de högre platserna på skansen. Dessa 2 Tjejer dök upp lite överallt och jag tyckte det kändes lite kul och passande att de skulle råka sitta med även här som en del av detta minne jag skapade.

Var inte lätt yay få till några djurbilder med denna kamera iaf inte om de rörde sig speciellt mycket. Men lyckades få till denna i motljus där jag både gillade ljuset som kom in bakom men även lite av det magnifika djuret också.

Så, då har jag nått till själva slutsaten och en replik om denna kamera.

Jag börjar med att säga, jag älskar denna kamera. Inte bara för att jag tycker om bilderna den producerar, men också för att den var väldigt rolig och trevlig att använda. 

Visst det är inte dne snabbaste kameran man kan ha med sig, men det tänker man sällan på eller har för avsikt med en likande kamera ändå, och för mig är den ändå smidigare att plåta med än många andra mellanformat kameror. Man har ett sådan läge för EV siffror vid främre delen av gluggen också, så har du gjort en inställning för en typ av ljus jan du bara ratta på den så ändrar den automatiskt slutartider när du drar i bländaren för att få till rätt exponering. Väldigt bra tyckte jag.

Den är väldigt kompakt och smidig att ha med sig, en av de största fördelarna. Och känns väldigt välbyggd och är riktigt skön att använda. Ligger fint i handen och även när den är ihopfälld känns den bara som ett hantverk på något sätt. Och det är alltid ett nöje att få fälla ut den och även att få fälla ihop den sedan när man är klar.

Formatet trodde jag att ja skulle tycka sämre om av någon anledning och jag har vant mig vid 6X6 från Rollieflexen. Men att få 16 bilder passar oerhört bra med den här lilla kompakta mellanformat kameran, man får liksom nästan en hybrid av en mellanformat och en systemkamera.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om rangefinder funktionen, men jag tycker att den känns helt ok. Kanske är lite otydlig i vissa sammanhang men upplevde aldrig det blev så illa  att jag inte kunde få till en bild med den iaf. Sökaren är riktigt bra tycker jag. och jag vet att den på Konica Pearl är väldigt bra, det hade jag läst innan.

Att byta film och dra fram etc är också en dans och en trevlig process. Man har 3 olika rattar för att ladda film och dra fram den mellan varje ruta, och för att sedan kunna ta bilden drar man ned en "hane" för att ladda kameran så den är redo att fyra av.

Så, ja. jag har en ny favorit tror jag. Mycket för att jag tror att den här kommer följa med oftare än min Rolleiflex. Jag älskar bilderna från min rolleiflex. Och kanske formatet lite mer. Men de andra fördelarna gör nog ändå att jag tycker om att använda min Konica Pearl 4 mer just nu.

Nu håller jag tummarna för att jag får behålla den och den inte går sönder de närmaste åren, för den är inte superbillig att laga.

Jag rekommenderar denna kamera varmt. den har tyvärr inte gjorts i så värst många exemplar, men har sett den på Ebay. Så får ni tag på en tveka inte i min mening.

Tack för mig, och del 1 var klar. Nästa inlägg blir det om min nya Voigtländer Bessa R2A jag hade med samtidigt.

Ha en fin vecka!

/Over and out...