Bröllopsfotografen Del 3, Ceremonin.

En till helg och vecka har gått och i senaste inlägget berättade jag om hur jag följde pojkarnas och Best men i deras förberedelser.

Den här gången är det upptakten till ceremonin och spänningen inför denna, både hos mig och de andra iblandade.

Efter att ha fotograferat alla grabbarna rusade jag över mot "Dramak", där tärnorna och bruden skulle göra sig i ordning på andra sidan av hotellet.

jag visste att det började dra ihop sig för Ceremonin , och ett snabbt byta av utrustning för att vara beredd inför denna men även för att följa tärnorna och bruden mot "altaret"

När jag lämnade ena delen passerade jag snabbt den växande folkmassan som skulle sätta sig för att bevittna vigsel, släkt och vänner tittade förvånat på mig då jag störtade ut ur byggnaden med en D4 och ett 70-200 plus en Nikon Df med ett 24mm monterat. Båda runt halsen dinglandes medan jag sökte efter en skylt och en dörr som passade beskrivningen jag fått.

Jag tittade bilden jag fått......det stod ju Damrak!. Och där sprang nu en av de som jobbade runt. Jag insåg att det var låst och att jag snabbt skulle behöva komma in.

Mannen var hjälpsam och i samma ögonblick som han skulle låsa upp med sin bricka störtade en tärna ut och fick syn på mig. Kom martin!.

Jag var inne!

In väntande mig den här synen:

Tärnor som gjorde sig ordning och camilla som precis fåt allt utom hennes bukett fixad ordentligt poserade för några snabba mobil bilder. jag hejade snabbt och började plåta med min Df och 24mm glugg. Ljuset från det lilla fönstret i rummet gav henne ett vackert och kontrast rikt ljus, jag var glad att hon stod vänd mot ljuset.

De började bli ganska stressade och mitt i processen med att fixa buketten kom dom plötsligt påsen sak. En tärna fattades fortfarande! Hon var tydligen fortfarande kvar och skulle få sitt "make" hos make up artisten i deras gamla rum i andra delen. Pulsen blev hög hos alla, och de kunde ju inte gå ut nu och visa sig, och alla skulle om 3-4 minuter börja gå upp mot hennes väntande bror som skulle följa hennes procession mot hennes blivande man.

Alla blickar föll plötsligt på mig där jag stod lite svettig med kamerorna runt halsen och en väska i handen..." martin....skulle du kunna?" frågar camilla lite försiktigt men med nästan förtvivlan i rösten eftersom hon inser hur lite tid det är kvar och att hon inte egentligen vill be mig om en sådan sak.

Jag får lite panik först men inser att det är så det måste bli! ja jag springer! svarar jag och får ett nyckelkort som ska hjälpa mig tillbaka igen. jag springer nu med hjärtat i halsgropen ut över gården igen till det gamla huset, folkmassan utanför nu är stor, och nästan alla som ska samlas har kommit, många små skrattar lite med sympati och pekar efter mig då jag försvinner in i den andra byggnaden,

Väl inne hittar jag snabbt tillbaka till Make up rummet, och sticker in huvudet lite stressat men ändå med respekt för att inte skrämma någon halvnaken person där inne.

Där inne var sista tärnan, i full färd med att få på sig läppstift och lite småsaker. Hon är INTE klar och ber mig springa tillbaka igen att hon kommer inte hinna gå upp med dom samma väg. OK! småskriker jag och rusar tillbaka igen.

Damrak, nyckelkort, och in i rummer där tärnorna och bruden är:

Lite som kycklingar springer de runt och samlar på sig de sista detaljerna.

Jag delger budskapet från tärnan, och de tar tacksamt men stressat emot detta med ett Va?! OK, vi måste gå!

De andra tärnorna går nu ut för att möta brudens bror, och säger hej då och ger Camilla en kram och ett lycka till.

jag tar lite kort medan de går och följer Camillas och hennes väns sista samtal innan vi alla måste lämna. 

Hon håller upp brudbuketten stolt för mig i riktning mot fönstret.

Tar en snabb bild där och ett par sista bilder på de två där de står och utbyter vackra ord till varandra, Tärnan brister ut i tårar fats av glädje där hon begrundar sin vän där hon står i alla sin prakt. jag ler åt dem båda och säger att jag tar några fina bilder på dom tillsammans innan vi går...

Efter detta knackar det på dörren, det är dags!

Vi möter hennes barn i korridoren utanför, nu ska vi ned för trapporna och ut på baksidan av huset så vi kommer runt och till hennes bror som sedan ska leda henne sista biten. jag samlar snabbt ihop grejerna och rusar efter dom ned för trapporna. med DF i en hand knäpper jag av dessa bilder bakom de springande tärnorna. med lite tur finns det ett fönster över dem snett uppifrån som ger det fina ljuset där i gången...

Precis innan hon går ut trampar hon på klänningen och måste sänka sig ned snabbt för att rätta till det. Det är detta jag fångat på andra bilden här över.

Sedan är vi ute bakom huset, vi springer längs med detta mot andra sidan. Tärnorna efter mig och bruden framför mig nu!

Nu var vi framme!

Bestmen, brodern och barnen och någon tärna stod nu här och väntade och tog emot Camilla med leenden och förväntan.

Jag hann återigen nypa mig själv för att påminna mig om vilken ynnest det är att få dela sådana här vackra tillfällen, de fina orden, kärleken till varandra och den fina energin mellan vännerna och familjen. Det fanns bara glädje att bevittna.

Jag börjar röra mig upp i gången mot den väntande folkmassan som nu satt sig i rader på stolar för att bilda mittgången mot ceremonin.

Jag blir återigen länken som få ta reda på när det är dags mellan vigselförrättaren och de väntande där nere.

Tid! jag vinkar snabbt åt Camilla där nere och jag hinner se henne vända sig mot sin bror som hinner börja prata med henne lugnade innan de börjar gå upp i den långa gånger mot folket där uppe...

Här är jag glad för mitt 70-200 som verkligen är oumbärligt för att hinna med och också isolera ett sådant här ögonblick när det händer på avstånd.

Jag får till denna över just när camilla tittar upp och ler. Fantastiskt ögonblick. Nu ska hon snart möta sin blivande man, och alla förväntningarna sedan deras förlovning och tiden fram tills nu var snart i det förflutna.

Hennes bror gick bredvid och var not en väldigt in person att ha med sig i denna stund. han log kärleksfullt till sin syster och pratade lugnade om saker som fick henne att tänka å annat den sista biten.

Nu är dom uppe, mellan släkt och vänner. Alla är ganska tysta och enstaka ord av kärlek far mellan camilla och personer hon känner runt om sig av olika anledningar.

Där står han nu, hennes blivande man.

Jag springer runt bakom Vigselförrättaren och försöker få en vinkel genom den provisoriska blom bågen när ceremonin börjar.

Sedan försöker jag bara hinna med att fånga, blickarna, ordväxlingarna och deras uppmärksamma blickar.

Nu kommer ringarna fram med barnen.

Och det är nu klart, nu ska bruden kyssas.

Det är nu klart, allt släpper och grattis och andra applåder och glädjerop når dem samtidigt som de vänder sig mot alla och börjar gå sakta genom massan av folk och möter allas blickar som nygifta. Magiskt.

Väl utanför på parkeringen där alla samlas ska nu brudparet ned mot sjön med häst och vagn.

Jag springer efter och de ropar snabbt till mig. Vi ses nere vid sjön Martin, så tar vi bröllopsbilderna där!

Just det tänker jag. Nu var det dags för dom.

När paret åket och lugnet lagt sig något kommer tärnorna fram till mig tillsammans med alla Bestmen. "Oj! Vad fint det var! Hur gick det?"

Jag svarar samma sak, hur vackert det var oh att alla skötte sig så bra.

I nästa andetag ber de mig om vägbeskrivningen till sjön dit brudparet nu åkt med vagnen.

Va? Säger jag, det trodde jag ni hade?!

Vi inser alla snabbt att INGEN vet vägen ned till sjön. Mot bilarna för att försöka få en glimt av vagnen längs vägen ned mot sjön.

Detta blir en rätt dråplig färd i alla hast för att försöka genskjuta dom eller annars famla i blinda längs med sjön för att försöka hitta dom.

Mer om det i nästa blogg.

Bröllopsfoton.

/Over and out...

Bröllopsfotografen Del 2, "Pojkarnas" perspektiv

Boys will be boys som man brukar säga. Ett par av dom anlände i en överdådig Hummer Limmo som jag skrev dök upp under tiden då jag fotograferade damernas förberedelser.

Jag hann snabbt springa ut för att samma sekund som Limmon rullade uppför gatan mot hotellet , slita fram min Df och ett 24mm och ta ett par bilder precis då dörren öppnades och barnen tillsammans med brudens bröder tittade ut. De båda bröderna var redan uppklädda medan barnen fick ta sig ned till brudgummen och de andra som skulle vara Bestmen på bröllopet för att avsluta förberedelserna där.

Barnen och bröderna har ett fint ögonblick i hotellets Spa där pojkarna gör sig redo för dagens bröllop.

Efter att ha dokumenterat Limmons entre´och sedan också avslutat min session med damerna tar jag ett tillfälligt avsked av dom och får i förbifarten höra att tärnorna och bruden kommer byta rum till en annan del strax inan ceremonin , och att jag gärna får försöka hinna dit efter att ha fotograferat pojkarna.

Jag svarar att det ska jag försöka i farten!

Jag mellanlandar vid mitt lilla krypin jag fått vid receptionen för att snabbt byta utrustning, och får samtidigt se hur de smyckat receptionen med en kul monter där gäster får låna en Instax kamera och skriva lite fina  meddelanden till brudparet under hela dagen och lägga det i en förseglad box, och sätta upp bilderna på en tavla de sedan ska få ta med sig. Kul och en vacker ide´måste jag säga.

Denna jordglob i samma monter också som en kul grej och ett fint minne för brudparet att ta del av när glansen och skimret från bröllopsdagen lagt sig.

Jag tar ett par snabba bilder på montern, hejar på några anländande gäster och några av dom som jag känner igen. Sedan tar jag mig snabbt ned med en Df och en Godox V1 för att lokalisera pojkarna nere vid hotellets Spa del.

När jag kommer ned hör jag lite röster inifrån de olika rummen, dessvärre finns ingen skylt och inget klart tecken på vad som skulle kunna vara just herrens rum eller damers. Lite skamset hänger jag kvar i korridoren och känner mig lite halvt påkommen då en välklädd dam kommer ut från ett rum. Där står jag med en kamera i handen och hon småskrattar lite och säger att jag får knacka på lite för att se så ingen är naken.

Jag tittar in i ett rum och ser flera av brudgummens Bestmen i full fart med sina förberedelser. jag inser att jag är något sen och rusar in i rummet och försöker börja direkt.

Barnen som jag la upp en bild här över var just då upptagna med att hjälpa varandra och jag tyckte det var en bra plats att börja på. de hade heller inte hunnit lika långt som de vuxna.

Här kan jag känna en lite annan energi nu, en stämning och spänning hänger i luften, och samtalen går från att rent praktiskt hjälpa varandra med att ta på sig alla plaggen och detaljerna, men också för att påminna varandra och försäkra sig om att inget är glömt. Med nervösa skratt eller svar för att lugna spända nerver.

Jag tar mig in i bastu delen där Emil brudgummen och några av hans Bestmen gör sista förberedelserna och här är det väldigt varmt. Rummet är packat och jag klämmer mig in mot golvet och väggarna för att försöka få lite bilder utan att göra den redan spända stämningen ännu värre.

Speglar är alltid ett bra sätt att "hålla" sig undan och få en till dimension i bilderna tycker jag. Dessutom blir man mindre "synlig" än om man trycker upp kameran i ansiktet på de man fotar.

Nu börjar påklädningen gå mot sitt slut. Jag rör mig runt och lyssnar samtidigt till de rätt underhållande samtalen dem mellan. Då och då dricker de ur sina medtagna glas för att lätta lite på trycket inför ceremonin som snart står på tapeten.

Klar!

Brudgummen gör sista justeringarna

Jag tar mig ut i rummet utanför och råkar höra något som är "glömt" men att det nog ska ordna sig och att ingen annan märker det. Underförstått är det något om ringarna eller något annat viktigt, och jag känner mig något lättad över att jag åtminstone slipper den där ansvarsbördan denna dagen...

Nu är det dags att bege sig. Jag frågar dom om allt är ok, de ler lite och skrattar och säger att nu är det ingen återvändo. Vi pratar lite till innan jag ursäktar mig och säger att vi ses där uppe.

Springer ut och upp igen och minns att tärnorna ville att jag skulle sluta upp i deras rum de väntar i innan de ska ta sig ut bakvägen och smyga upp med bruden till ceremonin där allt folk väntar. Jag fick ett sms med en rumsnyckel och ett namn. "Dramak". Bra, har ingen aning om vart detta är, men inser att tiden är knapp och springer mot receptionen och den kvinna som jobbar där idag. En thailändska donna som varit väldigt hjälpsam och trevlig och så även denna gång. Hon ser den lätt stressade flackande blicken och pekar entusiastiskt mot hotellets andra del.

Tack! hojtar jag och gör ett snabbt byte av utrustning igen och springer mot "Dramak" och bruden och tärnorna...

Nästa inlägg: Del 3 och vägen till ceremonin.

/Over and out...

Bröllopsfotografen Del 1, Damernas perspektiv.

Hej! Då var det dags igen. det hade gått tre år från senaste bröllopet och det var också då jag tog en bild på det som nu skulle bli bröllopsparet vid denna vigsel.

Bruden( Camilla) som jag redan kände innan via en vän hörde av sig för något år sedan och sa att de skulle gifta sig, och att de väntat pga av Pandemin.

Jag hade som sagt var inte fotat bröllop själv på 3 år, och när jag fick frågan vart jag nästan lite nervös direkt, och förstod att jag skulle behöva förbereda mig ett bra tag innan det var dags. Men jag hade ett tag på mig

Jag fotograferar ju mycket annat hela tiden. Men just bröllop kräver så många bitar att hålla sig ajour med att det är med lite ångest man går in i ett sådant projekt om man inte har gjort det lite mer regelbundet.

Året gick, och längs vägen glömde jag stundtals bort det. Och ett par gånger tänkte jag nog tanken att pandemin eller något annat skulle komma i mellan så att det aldrig blev av i slutändan.

Plötsligt var skolavslutningen i antågande, semestern var här, och så även bröllopet denna helg som var!

Veckan innan började jag faktiskt bli ganska nervös. Jag hade INTE hunnit förbereda mig så mycket som jag hade hoppats. jag började ta fram mina andra bröllop och försökte minnas lärdomarna från dessa, samtidigt som jag började kolla av viktig utrustning jag sällan använde för mer än just bröllop eller andra jobb jag gör stundtals.

Idéer och tankar började strömma in i huvudet och det var svårt att försöka fokusera på den utrustning eller de idéer jag kände skulle vara mest relevant för det här uppdraget.

Kvällen innan började jag ladda batterier och på dagen hann jag med en snabb session med barnen för att kolla blixtar och softboxar och bara för att få praktisera minst en gång innan ett "skarpt" läge som det skulle bli dagen efter.

Blixt test och liten session med barnen innan bröllopet dagen innan....

Jag sov ärligt talat inte så mycket den natten, och jag kom iväg senare än vad jag hade tänkt mig. Jag skulle vara där vid 10 för att få följa med Bruden och tärnor/bestmen i deras förberedelser. De hade varit snälla och lånat ut en bil till mig eftersom Vigseln skulle äga rum i Sigtuna ,  på ett väldigt fint beläget hotell där i krokarna.

Jag körde fel och var försenad, perfekt start!

Rusade in på hotellet och letade upp Emil som var brudgum och hans vänner som satt runt ett bord i matsalen. Stämningen var lugn och de var alla fortfarande lite trötta där de satt i morgonrockar och pratade om vad som komma skulle.

Efter en snabb genomgång förstod jag att jag skulle följa bruden i en annan del av hotellet först, så jag önskade killarna lycka till och på återseende och rusade in genom hotellet tills jag lyckades hitta rummet som var omgjort till ett makeup artist laboratorium med en stab som jobbade frenetiskt på hår, fransar och andra detaljer.

På vägen fick jag också ett skrymsle vid receptionen där jag kunde lägga utrustning som jags enare behövde. Så efter ett snabbt beslut slet jag med mig min M240 Leica, min Nikon DF med 2 gluggar och min Polaroid now.

Blev ett fint återseende med Camilla som relativt lugn berättade lite om dagen och hur allt kändes, jag började samtidigt plocka up min DF och ett 24mm och började dokumentera henna och tärnorna som glatt hälsade där de blev ompysslade, samtidigt som de försökte slänga i sig en salad.

Barnen dödade tid genom att Hänga gubbe på vita tavlan och underhöll samtidigt bruden och tärnorna med en fråga då och då innan de glatt hängde gubben.

Jag fortsatte att dokumentera allt från processen men också lite detaljer som var en del av historien denna dagen och alla de minnen som de kunde tänkas vilja komma ihåg efter denna stora dag.

En för mig "ny" teknik var att ha med mig Polaroid kameran till ett jobb. Något jag nog tänker fortsätta med. Blev en väldigt rolig isbrytare och ett bra verktyg för att ge bruden och brudgummen något "fysiskt " att få längs med dagen innan de andra bilderna levererades. Och dessutom vart det en kul konversation om den fungerade och att dessa antika kameror fortfarande fanns kvar!?

Jag försökte också samtidigt som jag konverserade och plåtade att slänga i mig en salad för att få i mig energi, jag vet sedan erfarenhet att dagen blir lång och att man totalt glömmer bort eller ibland inte hinner med att fylla på energi depåerna under dagen. Något som kan vara potentiellt farligt till och med då det var varmt och man trots allt måste prestera fysiskt med allt springande och släpande av utrustning.

Dock var inte salladen något som direkt lockade, så jag drack mest och fortsatte att fotografera istället.

Nu fick jag också höra att jag hade 10 munter på mig tills en Limmo med några av barnen och andra gäster skulle anlända. detta vill dom ha dokumenterat och jag snabbade mig på att få några bilder till innan jag skulle lämna damernas förberedelser ...

De sista bilderna blev med den fina håruppsättningen och en nöjd Camilla på den här stolen i det fina fönsterljuset.

Det blev ett bra avstamp för en dag som skulle bli ett fantastiskt minne för mig men även en väldigt fin vigsel för alla inblandade...

Slut på Del 1. Nästa inlägg blir runt Männen och pojkarnas förberedelser och en hel del annat kul från denna spännande bröllopsdag.

Glad midsommar!

/over and out...

US Kearsarge, Leica, mellanformat !

Blir ett litet inlägg denna gång för helgen. Blir troligtvis ett till innan helgen är slut.

Hann komma ut idag i det fina vädret och hade med mig M240 med den nya Voigtändern för att prova den lite ute på stan.

Missbedömde värmen helt såklart och fick ganska snabbt släpa på medtagen jacka över armen vilket ganska avsevärt försvårade plåtandet när man skulle få till en bild snabbt. Blev ändå en trevlig promenad runt i stan, undvikande Marathon löparna och en tur ut till Skeppsholmen och till det nya schabraket som låg pladask i dammen bredvid Chapmans.

Hade ju inget tele med mig så det fick bli lite miljö bilder runt om med US Kearsage i bakgrunden, men tyckte det blev rätt kul dokumentära bilder för framtiden att ha, att se hur den fullkomligt dominerar miljön där i mitten av vattnet. Mäktig maskin. Lite som en påminnelse kom denna svan förbi i hela sin prakt, och visade varför naturen alltid är vackrare och mäktigare än vad vi kan få fram hur stort vi än bygger...

Även här fokuserade jag på något vackrare än båten, ett par som överglänste krigsmaskinen med sin spontana kärlek.

Här är lite andra bilder från dagen med M240 och 35mm gluggen.

Hade även min Konica Pearl 4 med mig, tog ett par bilder på båten men dom får vänta på framkallning.

Medan slänger jag in ett par av de jag tog på Vikingarna föregående helg tagna med denna.

Konica Pearl 4, Kodak Gold 120 film

Ha en riktigt fin helg nu och en bra Nationaldag !

/Over and out..

Voigtländer VM II 35mm f/1,4 , Vikingar, Nikon Df.

Hemma sjuk. Men mår tillräckligt bra för att sätta mig en stund och göra ett litet inlägg innan det är dags för lite mer vila.

Egentligen skulle det bli en del 2 med lite tankar runt Voigtlander Bessa R2a kameran jag införskaffade, men här kommer istället ett litet inlägg med bilder och tankar kring min nyligen inköpta Voigtländer 35mm f1,4 VM classic Nokton till min M240. 

Roslagsbanan skymning, M240 och Voigtländer 35mm f1,4

Det är en glugg jag haft ögonen på ganska länge sedan jag sålde min Voigtländer 35mm f1,7 Ultron jag hade sedan jag köpte en M4 ett tag tillbaka.

Jag tyckte den jag hade var väldigt bra, men i det läget behövde jag frigöra lite resurser och tyckte även att jag inte behövde 35mm lika mycket som de andra brännvidderna jag hade. Har alltid tyckt att 35mm är lite tråkigare än ett 28mm eller ett 50mm vilket jag redan hade 2 alternativ av och använde oftare.

Vad jag med tiden kom att sakna med min 35mm Ultron var just de extra bländarstegen i vissa sammanhang. Min Elmarit är f2,8 och 50 cron f2,0.

Och i vissa sammanhang har jag känt att just en vidvinkel med lite mer ljusstarka egenskaper är riktigt behändigt att ha.

Så en av alternativen jag kollade på var denna Voigtländer 35mm f1,4 Nokton. Den visade sig dock vara rätt svår att få tag på under året, och dök den upp begagnad för ett skäligt pris försvann den innan man han börja skriva. Eller så hamnade den på Tradera och gick nästan för nypris vilket kändes rätt löjligt. För jag såg den alltid till salu ny i utlandet och tänkte att den möjligheten alltid fanns där om jag inte skulle få tag på den här i närheten begagnad till ett ok pris.

Till slut gav jag upp och köpte den från Amazon. Den dök upp väldigt snabbt och priset var som sagt helt ok med tanke på att den var ny, och jag var riktigt glad att jag inte betalade över 5000 för den begagnad som jag sett att den ofta gick för här.

Det fick mig också att fundera över varför vi inte har fler som handlar med Voigtländer gluggar här i Sverige, väldigt konstigt med tanke på hur många som ändå köper dom här och fotograferar. Även min Voigtländer 58mm f1,4 Nokton till Nikon fick jag beställa från utlandet för att få tag på en.

Lite begränsat kan man tycka.

Hursomhaver blev det ett "singelcoated " objektiv. Och mitt fall gillade jag egenskaperna jag läste om bättre med det alternativet än "Multicoated" då jag brukar gilla lite flares eller "karaktär" mer än det kliniska och superskarpa. Där  vet jag många som blir lite illamående när man nämner den typer av "svagheter" hos ett objektiv, men där är vi i isåfall bara olika .

Jag har nu haft det några veckor, och jag är verkligen nöjd med den lilla gluggen måsta jag säga. Den känns väldigt välbyggd, liten och smidig, är trevlig att fotografera med och bilderna ger lite den känsla jag hade hoppats på.

Jag har ännu inte hunnit få med den på någon gatufoto promenad, men det kanske jag hinner denna vecka med bilder från denna promenad lite senare.

Den fick följa med till Bergianska med barnen föregående helg och också denna helg vid Runrikets dag där jag iof tycket att jag mer hade behövt en längre brännvidd många gånger, men ändå tyckte det var ett roligt tillfälle att få ta lite dokumentära miljö bilder runt detta event.

Här bilderna från Runrikets dag taget med Voigtländer 35mm:

Ska bli kul att ha med mig denna som sagt mer och mer . Jag använde den även på ett kalas i helgen där det var väldigt dåligt ljus och blev väldigt nöjd med att nu ha ett med möjligheten till att plåta f1,4. Att inte behöva använda blixt och ändå få med sig lite godkända bilder hem är riktigt bra tycker jag.

Apropå Runrikets dag så var jag där under 2 dagar för att fotografera. och tanken var att testa just detta objektiv men också att ta med mig min Nikon Df och en längre brännvidd för att fotografera lite mer porträtt i miljö men även lite detaljbilder för att spegla upplevelsen och händelsen där som en helhet.

Jag hade med mig min Konica Pearl 4 också som mitt analoga alternativ, men annars var det Nikon Df plus ett 105mm f1,4. Så kanske inget "action monster" direkt men föredrog möjligheten till lite sköna porträtt och att kunna få lite separation från bakgrunden med de egenskaperna mitt 105mm har.

Nikon Df , Nikon 105mm f1,4

Jag har inte saknat tyngden med att släpa med sig en fullformats kamera med en något större glugg. Men det ger ändå möjligheten till att få en annan typ av bilder som jag ändå var glad att kunna ta.

Det ger förstår en annan känsla och ett annat sätt att berätta än att komma dit med ett 35 och en M240 med dess egenskaper och sensor.

Men det är en del av det roliga tycker jag. Att se vad man har i verktygslådan och att bestämma sig för vad man vill säga och hur man vill göra det.

Det var allt för denna gång.

Nu kryper jag ned under täcket igen och dyker upp igen med ett annat inlägg längre fram.

Ha det gott och fota lugnt!

/Over and out...