749

Så blir det nu de sista bilderna från en av Norrlands minsta orter - Veniksel. Min blick är nu vänd nedåt, det blir marken som avbildas. Som vanligt har jag sökt detaljer, något som fångar mitt öga och sinnet. Och organismer jag gillar, lavar t.ex.

Det är bara så vackert alltsammans, det öppna, riset och allt som är där. Denna skogen är 100 år gammal, det brann då nämligen. Sagolik skönhet i skogen, så tyst, så rent. Mossor och nu kommer jag till ämnet - lavarna. Det finns ett antal arter bägarlav. En härlig liten värld där min fantasi får flyga fritt. Här växer lavarna i ring på gnejs tror jag. Det är algen i dem som står för mesta energiinsamlingen, medan svampen parasiterar på algerna, men bygger upp strukturen, kroppen. Stenar som dessa faller jag pladask för. Känns som ursprunglig skönhet. Röda lavar är min favorit. Tror det är svampens energilager, fettrikt, som gör laven röd istället för grön. Det är i vart fall ett tecken på att den lever i yppersta välmåga, annars försvinner färgen efter hand.

Postat 2018-07-30 10:05 | Läst 2831 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

748

Nu blir det fåglar jag sett i Veniksel, åtminstone de som jag lyckades få in på minneskortet. De hade det nog inte så lätt, den tiden ungarna föddes upp var kall, regnig och insektsfattig.

På andra sidan selet, mitt emot Ericssons sommarvistelse, ropade tranorna i skymningen. Denna bilden är tagen i lätt regn. Ett storskrakepar fanns i älven. Björktrasten ser misstänksamt på mig, ungarna har just lämnat boet. Fick tydligen en bild på gulsparven också. Ladusvalor var det gott om. Och sädesärlor, det var flera par där. De var betydligt duktigare på att finna insekter än vad jag var. Här är en i blåst och kallt väder. Denna sjunger i regnet. Sädesärlebo i grenklyka. Byggt på tidigare års bo. Mycket konstfullt konstruerat, bara att beundra. Det var en avsmalnad öppning upptill, och ungarna låg i boet med ett ständigt lågt kvittrande. Nästa dag var de borta.

Postat 2018-07-29 11:26 | Läst 1923 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

747

Det blir lite överblivna bilder från Norrland som inte passade in i de andra bloggarna. Kan inte sova, klockan är o3 och fullmånen hänger över grannens hus. Månen har normal färg vad jag kan se, den är ju inte förmörkad ännu. Har varit lite fotofunderingar under natten, kan väl kallas nattliga dagdrömmerier. Värmen skall ju fortsätta, är i skuggan dagtid och undviker rörelse, och min bättre halva känner av sin hjärtsjukdom. Men det blev några bilder på en spindel i går. Får se om det blir en utflykt i morgon (men det är ju snart det!), längtar efter att ta lite bilder i svartvitt.

Smörblommor är fina på ängar i hela landet och är som många ranunkelväxter giftig. Det är protoanemonin i dem som ger diverse obehagliga symtom men sällan är letal. Giftet avtar i lagrat hö. Ofta sorterar djuren undan dem i höet och äter dem inte, men torkan nu kan driva djur att smaka dem, det kan misstänkas. En oslagen äng och ett obebott hus, lika vackert som sorgligt. Något fly, det liknar mycket ett trådspinnarfly, å andra sidan finns det mängder av underarter till spinnarflyn. Här regnar det på älven, regnet fastnar som droppar i luddet på det märkliga gräs som växer längs med vattnet. Det är svårt att fånga oförutsägbara sekundsnabba förlopp. Bilden blev lite klippt. Det är bävern som gör ett svansplask. Till sist noterade jag att häggen fått skruvkorkslockar. Vad som åstadkommer det har jag ingen aning om. Någon som vet?

Postat 2018-07-27 03:30 | Läst 1885 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

746

Det har varit varmt, och idag skall det vara 34 grader i skuggan, vilket jag inte tvivlar det minsta på. Sitter still ute i skuggan med bra läsning och god dryck. För tillfället en bok av Berdjajev, han kallar sig frihetens filosof, och har upplevt en revolution och två världskrig. Det är ansträngande att röra sig i solen, bara några steg så rinner det av kroppen. Blir inte mycket till bilder tagna. Omgivningarna runt byn är torra, brända och med väldigt lite liv, aldrig sett något liknande. Vattennivån i dammarna har sjunkit metervis, blottar gamla konstruktioner från forna dagar. I trädgården samlas starflockar, jag har gott om frukt och bär, de är nog desperata i värmen de stackarna. De bilder jag publicerar har inte det minsta samband med detta, det bara råkade bli bilder på ett fint hantverk, att sko en häst. Herrn på bilderna har aldrig blivit sparkad då han arbetat, han verkade lugn, effektiv och saklig.

Förberedande arbete Jämnar till Sen ska skon på plats, vanligtvis importeras hästskor. Några spik till och fixa ändarna, sen är det klart med den hoven.

Postat 2018-07-26 12:05 | Läst 2147 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

745

Här fortsätter Norrlandstemat, och det blir detaljer mest, vilket är typiskt mig. Stannar och ser detaljer, även om en milsvid utsikt breder ut sig framför näsan. Finns mycket att upptäcka, och jag har alltid gillat detaljer, de säger så mycket. Lite knepigt kan det vara att samtidigt gå framåt, se i alla riktningar och inte snubbla i terrängen.

Vattenklöver växte vid älven, vanlig i hela landet och har historiskt sett använts till lite allt möjligt. Lingonblommor, en underskattad skönhet. Hundkex med blomfluga Smörbolle med annan liten insekt Bromsar ser jag ständigt nya arter av, men kan inte namnen på dem, det verkar finnas gott om arter. De är i allmänhet vackra och fruktade av folk och fä. Hårdhudade rackare, svåra att slå ihjäl. Men det brukar jag inte göra, roligare att studera dem, även om de måste skära ett litet hål i huden och slicka lite blod. I Norrland är det gott om broms verkar det som, speciellt i närheten av renflockar där mängden av dessa blodsugare kan vara överväldigande. En annan art inomhus fotograferad vid midnatt utan blixt, så den är lite suddig i kanterna. Darra som ett asplöv heter det, men detta stod still. Ett nytt löv med lite färg. Längst uppe på bergknallen med milsvid utsikt över böljande skogar satt tjädern på denna smakfullt utvalda plats och gjorde från sig. Nu zoomar vi ut lite, regn över älven zoomar ut mer och får sol över älvbrinkens gräs.