En strandpromenad

Åkte i går till Åhus med hopp om att se fåglar vid stranden. Kom inte iväg förrän upp mot dagen, bättre ljus men mindre chans till fågel. Väl där var det väldigt tomt, några skygga småfåglar, och en liten flock sällsynt skygga ankor. Men en levande varelse dök upp, en dam med en kikare över axeln, och en om halsen; den arten är lätt att bestämma: fågelskådare. Hon var väldigt trevlig, duktig på optik och fåglar. För övrigt har jag lyckats sälja hela Canonutrustningen nu, endast Lowepro ryggsäcken kvar (bra att ha ändå), och Raynoxen (trivs utmärkt med Canon men inte med Panasonic).   

   Möttes av ljuset, glittrande starkt, bara det gör att allt känns bättre.      Strandråg, sand och sol - det känns fint, varmt inombords.      En liten fin bukt att se på.      Och såg jag nedåt såg jag inte bara sand, där fanns mönster att fundera på.      T.ex. dessa böljande kullar och ett litet träd.      Som kan tolkas så här, som nattbild, halvt himmelsk, halvt jordisk.       Men åter till verkligheten, det här med att solen bryts av vattnet och bildar mönster över sandbottnens mönster, oj vad jag gillar det.      Framkallat så här så ser det annorlunda ut. En yta med både en invecklad levande form och ett mönster som ständigt förändras i denna form. Det ser invecklat ut - ja, närmast som kaos, och kaos har ju högt informationsinnehåll, men inte en struktur som är lätt att tolka. En del får lite panik av kaos, kan stänga av, medan andra äntligen får utnyttja sin kapacitet och ett lugnt analyserande leder till resultat och beslut. Bilden får mig också att tänka på topologi, en intressant gren av matematiken, där bl.a. Roger Penrose gjort fina insatser. Även de som gjorde mosaikmönstren eller golvplattorna under medeltid i moskéer t.ex. måste ha varit intuitivt väldigt duktiga på topologi.       Men nu lyfter jag blicken igen, denna utsikt går bra utan funderingar.      Några steg inåt land glittrar det betade gräset. Lägger mig på magen och riktar 2X400 mm framåt.     Reser mig, och där sitter en fältpiplärka tror jag, det är ganska gott om dem på öppna marker.     En ungfågel skulle jag tro, den var inte så snabb iväg, bilden är ganska beskuren ändå.     Ner mot stranden igen, kråkorna lever gott på små musslor i tången, de mer erfarna vet att fågelintresserade inte är så farliga människor. Lade lite varmare ton i bilden, det ville bli blåstick annars.      Men inte för nära, då flyger den. Här blev jag väldigt nöjd, för GX80:n prickade in kråkan trots rörig bakgrund.        Denna lilla blomma stod ensam, en karaktärsblomma på badstranden, den får säga adjö.    

När det är som vackrast

En varm dag, en sommaräng, att sitta mitt i den i lugn och ro, det är en av livets höjdpunkter. Här blir det fjärilsbilder igen, ett minne av sommarens fröjder. Ännu finns en och annan fjäril kvar, det har ju inte varit frost här nere, och dagarna kan vara hyfsat varma och torra, samt erbjuda lite fallfrukt och blommor så fjärilarna kan tanka lite energi. 

Olympus 60 mm f 2,8 makro

Dags för nästa objektiv, lämpat för de små tingen, men går utmärkt att ha som kort teleobjektiv också. Det är nästan löjligt litet och lätt jämfört med de objektiv som passar för fullformat. Men är det lika bra då? Jo, det tycker åtminstone jag. 

Träffade förresten minsta barnbarnet i går, då vi bytte mina förkylningsvirus mot hennes dagisvirus, illavarslande, men det går inte att leva isolerad, att krama barnbarn ger livet sitt stora värde. Jag tog bilder med kombinationen Panasonic GX1 + Sigma 19 mm f 2.8; litet, lätt, kvickt är vad som behövs för att ta bilder på människor. Billigt också - objektivet köpt begagnat för 900 (det är bra optik!) och huset för 350 kr (löjligt lite, fungerar utmärkt upp till ISO 1600, att det inte filmar 4G struntar jag i). Sedan ställde jag in bildstil på "naturlig" och tog både RAW (c:a 15 Mb) och JPEG (c:a 5 Mb) samtidigt. Framkallade dem och jämförde, skillnaden var mer än subtil. Denna kamera är ingen ny Fuji, så det kanske inte skall jämföras på det sättet, men .jpegbilderna hade en märklig färgskala och skuggbehandling, även efter hjälpframkallning. RAW framkallat blev som det skulle, som jag ville ha det. Bilderna visas ej, då föräldrarna önskar att exponera barnet minimalt på internet. 

Men nu till rubriken: Olympus objektivet, hur blev bilderna då?

  En skinnbagge av bärfistyp. Och f 16 går visst det att använda.     Fluga på plommon      Korsspindel, de har inte blivit mer än hälften så stora som vanligt i år, lite läskigt huvud har de.      Ett korsspindelbarn skulle jag tro, bara några mm stor.     Sedan en ännu mindre spindel, sitter på skaftet av ett körsbärsblad, det bruna till vänster är knoppen för nästa år.    Hur smått kan det bli då? En ljusstråle ner i det undre, där satt denna lilla vän, kanske 2mm lång, f 16 och ISO 6400, jag gillar naturligt ljus.     Upp lite på skalan, en tvåprickig nyckelpiga.       En gråsugga, svårfotograferad då de trivs i mörker och trivs lika bra i solen som en vampyr. Snabbt sprang den.       En ovanlig bild på Fotosidan, kanske för första gången här? Det är en lockespindel som drar "foten" genom "munnen". Är det så den undersöker ätbart i omgivningen? trimmar den foten? förslag?      Större saker - Dronning Louise heter detta äpple, förädlat i Danmark.   En snabb bild då hustrun passerar. Nästan som råfil, väldigt lite framkallat. Vitspaken lite lätt  åt höger, klarhet lite lätt åt vänster. 

I dag undersöker jag Panasonic 100-400 mm.

Med nyanskaffat objektiv krävs testning i fält. Så - ut på fältet, även om himlen var väldigt höstaktig och regnskurarna många och livliga. I byns kant stannade jag, en äldre herre ( i min ålder?) kom ut ur sitt lilla hus och höll mig sällskap en stund när jag tog några bilder. 

 Jag började fotografera där hemma, riktade blicken uppåt.      Sedan nedåt. Kortaste avstånd 1,3 meter stod det på objektivet.      Sen for jag iväg mot byn slut, fann några gäss på vägen dit.      En kalv såg på mig.     Sen kom jag fram till sista husen i byn, stannade vid ett litet hus. Det ösregnade nu, men tranorna jag fått syn på lockade. Se i bildens ovankant, det är inte brus, det är ösregn.     Här lättade det några sekunder      och sedan öste det på igen.      tranorna stod i mängd vid hans lilla hus.       åt olika håll.      Till sist måste jag testa foto av flygande fågel också, lite väl långt håll, men det fungerade, trots regn och dåligt ljus.  

Jag testar ett nyförvärv.

Panasonic 12-60 mm f 3.5 - 5.6 kom i ett paket, kan kanske kallas normalzoom, eller promenadobjektiv. Så naturligtvis måste jag ut och testa det, var det så bra? Toppen tyckte jag, här kommer testbilderna. 

 Av  någon anledning satte jag på Raynox förstoringsglaset direkt, zoomade ut till 60 mm rakt mot ett litet hallon. Tja, kanske, men inte riktigt nöjd, något blev konstigt.      Sen zoomade jag till 12 mm, då blev Raynoxen en svart ring. Av med förstoringsglaset och fortsätter med objektivet som det är, au naturel.       Kinesiska päron då? Intressant bokeh.      Äpplena var våta, Ingrid-Marie.       Clematis med kort skärpedjup, rund bokeh.      Men en fluga då? så nära det gick, och sen beskärning för resten. Det gick, men lite väl mycket beskuret.      Fjärilar är tacksamt, stora och vackra, närmar mig försiktigt.      Sedan närmar jag mig lite till, det gick ju fint! Skarpt i mitten och fjärilen upptagen med att tanka kolhydrater.      Riktar kameran mot en ros, jodå - skarpt.      En geting, hur mycket närbild går bra? Här fungerade beskärningen fint.      Victoriaplommon, klassikern.