Sol i mörkertider

En av höstens soluppgångar, en påminnelse om ljusare tider. 

Först kikar solen fram försiktigtja, kusten är klar.Sen öser den påMäktigSol och havhör ihopMäktig var det.

Små och söta

Några senhöstsmåfåglar.

Och nu.....grönfinkar som flyger.

Ja, jag hoppas det är grönfinkar garderar jag mig med. Bilderna är tagna samtidigt som de som publicerades igår, men det blev väl många, så jag delade in dem i mer stilla och mer flygande. 

Lite fotonyheter här hemma: min julklapp, en Raynoxlins DCR-150, har just skickats från Scandinavian Photo. Sedan har jag blivit med IPS-skärm, den är behagligt mjuk att se på, och avslöjar  bättre om jag tar i för mycket med färger. Jag skaffade i Augusti en ny Samsung 27", som var krökt. Den var också bra, men en krökt skärm är knepig att räta ut horisonter på. Den tog frun över.  

Det är inte helt lätt att få bild på flygande småfågel, först för att de är små, sedan för det lilla skärpedjupet, de är snabba, och kamerans fokus måste finna dem. Den som tar bilden måste få upp, rikta nästan instinktivt, och avfyra snabbt som lerduvsskytte. Sedan ser hälften av fåglarna konstiga ut, som om någon tagit en konstgjord fågel ur julgranen och kastat den rakt fram, som en pil. Det beror på småfåglars flygsätt, en sinusliknande kurva med utfällda vingar upp, infällda nedåt. Rätta mig gärna om jag har fel. Denna blev nästan skarp, och verkar ha siktet inställt snett nedåt.Flyger upp, tror autofokusen missat minimalt kombinerat med att 1/800 sek är för lång exponeringstid egentligen, men det går ju inte att få allt. Ett snabbfoto mitt in i flocken när den lyfter. Idealet vore ju en inställning som 1/2000 sek och f22 ungefär. Men då hade ISO blivit betydligt mer än 200, som det var här. En vandrande fotointresserad med tycke för snabbfoto måste ha något slags neutral inställning som täcker många situationer, och 2 kameror för alla brännvidder, samt möjlighet att byta till makro eller riktigt vid vinkel.

Carduelis chloris

Grönfinken har haft ett riktigt bra år i trakterna. Dessa bilder är tagna vid havet på senhösten, när de letade frön bland strandvegetation och sand. 

En viloplats i frösökandet  Sand på näbbenKort skärpedjup  I strandrågenBland sand och tångOch i björken. 

Blandat senhöst - vinter

Inleder dagen med en liten bildserie, bilder som inte passade in i de andra mapparna. 

Först strandrågen, som är ett skydd mot att havet äter sig in i stranden, men det hjälper inte alltid. De växer på sandstränder och rötterna binder flygsanden. Här har morgonsolen just kastat sina första strålar på toppen av en sanddyn. Höstlöv men jag vet inte från vilka träd, det har jag glömt.Boken är ett favoritträd. Tätväxande blir de fina skogar, som solitärer kan boken bli stor, en egen liten värld för varelser mindre än oss. Och på våren är bladen väldigt goda. Åtminstone om man kan skilja på bok och vitbok.Vanligaste vinterfågeln utanför fönstret mitt. Passer montanus. Har till uppgift att sprida fröna från fröautomaten så de faller till marken och resten av gänget kommer åt maten.Ett par hundra meter hemifrån är storkarnas samlingsplats. När jag ändå cyklade förbi, tog jag fram lilla fickkameran. Varför de samlas just här, vad de säger till varandra och var de sover om natten är en total gåta för mig. Men de får gärna stå där. Vi som bor i byn bara passerar, men vid fågelskådarsäsongen om vår - försommar, då kan typiskt klädda individer i större/mindre sällskap stanna, ta fram dyrbar utrustning, och bränna iväg mängder med bilder.