Mer struktur än färg

Som herr Engström kommenterade till mig: jag har nog hittat min grej. Det kan stämma, för en period nu har jag fotograferat skogens små detaljer i en liten upptäcktsfärd, upptäckt att jag gillade det, och att det passade mig i övrigt. Också funderat på att bättra mig på olika sätt i bilderna, får se hur det går. Man lär sig efter hand. Det började med att min vän med lupp bad mig fotografera några pyttesmå svampar på en trädstam, sen var jag fast. I dagens bilder handlar det om form mest, struktur. Som vanligt bör de ses på stor skärm. 

en stubbe på gränsen till mull

när träd växer uppåt får de nedersta grenarna (dvs löven) i skogen för lite sol, då fäller trädet de grenarna själv. kvar blir dessa ögonliknande former

bark, liggande

tänker lite monster och spenat, men det är på ett träd där en ticka börjat falla sönder

badrumskran eller stor näsa?

fallna lövs skönhet

bildar mull

ett löv har fallit på en fjäder

alkotte

sepiafärgat

Lavar och sånt

Bilder sen några veckor bak, som vanligt skogens detaljer, i huvudsak lavar denna gång, de bildar mönster i form och färg i lite förstoring och med rätt utsnitt i bilden. Stackade oftast, men om jag inte låser kameran helt still - som i stativ med självutlösare - kan det bli underligheter i bilden vid noggrann detaljgranskning. Så stativ är ju bäst, men som jag kravlar runt får stativet vara lika flexibelt som i Kalle Ankas jul. 

ett fuktigt parti på en stor fallen eks bara ved, overkligt färgrikt

Veckan som gått

Lite spridda bilder tagna här och där, ingen genomgående tanke eller ordning. 

Den stilige herr Fasan, helt ensam utan damsällskap ute vid fälten, så är det hemma också

här har han funnit en håla att sola sig i trädgården

stiliga vårfjädrar

ja så stilig, men inte en höna syns till

en grå kråka har alltid koll

en äter en spanar, troligen har de valt sin plats för bo här

rödhaken

huskaja, det är alltid ett par kajor som har tomten hemma som revir, de känner igen mig

gladan snurrar fram

tranor på väg mot

Pulken där det var ovanligt få, kanske hade många redan gett sig iväg

herr Grönfink

fru Grönfink

herr Gulsparv

pilfinkar är det färre av i år hemma

en ovanlig mossart. osäker vilken, fann flera intressanta arter och tog bilder, hade satt annat kamerahus på objektivet, så när jag kom hem stod inställningen på "bracketing" och inte "stacking", lite snopet och hade inte ork att lära mig ladda in det i Photoshop, så det fick bli endast denna bild på f 8. 

Strukturer

från gamla fallna stammar, grova, fulla med karaktär och historia, där finns saker att studera, ta in i sinne och sensor, lite extra skärpedjup i denna bild då jag blivit en riktig stackare, som Gunte sa, klokt sagt

grova klossar

utstuderad skulptur

inklämd i väntan

något har lossnat

men här, där barnen gjort en bild av föräldern, i mitten har äggen legat under barken, sedan har larverna gnagt sig ut genom virket i ett typiskt mönster

uppkommen ur jorden

historia, karaktär

spöklik

till sist ett försiktigt leende

Judasöra och blåskinn

Rubriken är namnen på svampar, jag är ganska säker på arterna, men som vanligt inte helt, är verkligen ingen mykolog. De ser lite ovanliga ut jämfört med de vanliga folk tittar på. Först judasörat, har visat det innan, det är en trädväxande matsvamp som används i asiatisk matlagning, jag själv avstår, men det finns gott om att köpa i torkad form. När jag såg på en enorm fallen trädstam fanns en liten märklig form på barken

så jag började spana runt, de är lätta att missa 

så fick jag i närheten se dessa kuddar

sökte vidare och fann de mer utvecklade

här börjar det likna något

öppnar sig

jo, lite som utstående öra i motljus

fortsatte att söka på samma stam, fann

blåskinn, aldrig sett innan, men fin

mörknar med åldern

och blir snart, liksom judasörat svart av ålder innan det försvinner.