Om mina försök att fota framförallt hundar och natur, men också att försöka utveckla min kreativitet, teknik och mina bilder.

Funäsdalen dag 5 - 70-200 mm med adapter :)

Sista vandringsdagen föll valet på Guldtur 154, gruvturen. Turen är väldigt vacker, jag tror jag gått den turen alla gånger jag varit i Funäsfjällen. Den utgår från Djupvallen uppe vid Mittåkläppen, samma plats som gårdagens sätertur, så hade vi ju en tanke att de som orkade skulle gå säterturen också, efter gruvturen, och försöka få syn på den tretåiga hackspetten igen. 

Utmed turen ser man många lämningar från förr - fångstgropar, gamla gravhögar, bosättningar och rester från tiden då man bröt koppar- och järnmalm. Det finns gott om skyltar som berättar om gruvdriften och levnadsvillkoren. Alla arbetare skulle vara vid gruvan kl 4 varje morgon för att be en timme, till klockan 5, då arbetet startade. Stugan de bodde i var liten och sannolikt fanns inte ens plats för alla att sova samtidigt utan man fick sova i skift. Inte är man direkt avundsjuk på livet de levde.

Emellanåt hade vi lite regn i luften, och regnbågen såg vi till och från under hela dagen.  På förmiddagen hade vi en hel del, vad vi tror var, sävsparvar i buskagen runt i kring oss. Men de var svåra att fånga på bild, så fort vi kom nära flög de iväg.  

Blev inte så många bilder på gruvorna i år. Den här, som vi tyckte såg ut som ett ansikte, blev den enda bilden

Tillbaka vid djupvallen (det är Djupvallen man ser till vänster i bild, det mörka partiet) åt vi vår matsäck. Sen for Yvonne hem till stugan medan vi andra tog säterturen. Nu var det dock väldigt tyst i skogen. Finns nog en anledning till att fågelskådare ofta är ute tidigt på morgonen. De enda fåglar vi såg var lite talltitor. (Antar jag i alla fall. Jag kan inte skilja talltita från entita, men om jag förstått det rätt så finns inte entitan så högt upp i Sverige. Så artbestämningen är gjord med uteslutningsmetoden.) Möjligen att vi såg den tretåig hackspetten flyga förbi vid något tillfälle, men vi var långt ifrån säkra. Lite trist, men absolut inte oväntat. Och inte blev det några särskilt bra bilder på titorna heller. Men en fin avslutande tur. 

Inlagt 2021-10-05 17:58 | Läst 378 ggr. | Permalink
Så vackra bilder från fjällvärlden i dess höstfärger, undrar om det inte är då det är som vackrast där uppe? Entitan har en liten vit fläck vid näbbroten, brukar vara det enklaste sättet att skilja dem åt.
Definitivt ett ansikte, jag såg det direkt! Bilden ovanför ansiktet är så fin med lite snö på topparna och molnen strax ovanför.
Hälsningar Lena