Promenad vid Hässelby slott

Inspirationen att fota har varit näst intill obefintlig på sistone. Och inspirationen till bloggen ännu mindre. En hel del sjukdom och dödsfall har lagt sordin på det mesta även om det hänt positiva saker också. Min bästa fotomodell, gamle Mizar, fyllde 14 för en månad sedan. (Något vi inte trodde i höstas, men lite hjärtmedicin av veterinären och nu är det ingen som tror att han är så gammal.) Idag tog vi i alla fall med kameran på en promenad runt Hässelby slott. Hittade en fantastisk sten-skulpturen. Mizar tyckte det var i kallast laget för att stå still och posera någon längre stund (han är ganska tunn-pälsad nuförtiden). Och, i ärlighetens namn, var det också ganska blött att ligga i blötsnön. Men jag tänker att det borde gå att få till ganska bra bilder runt den där skulpturen, så vi ska komma tillbaka när det är lite varmare ute. Och då ska jag också se till att han är lite snyggare (kortare) klippt. Så nu hoppas vi på riktig vår och ny inspiration.

En liten björn på myren

Hade en bildidé där jag ville fota på en myr. Tyvärr verkar det vara ganska dåligt med myrar i stockholmstrakten, men jag fick tips om en lättillgänglig på Ingarö. En liten bit att åka från Spånga, men inte så långt att det stoppar mig när jag fått en idé. Tänkte att jag kunde passa på att ta en promenad på Björnö samtidigt, har aldrig varit där men tänkt att jag ska dit någon gång. Och maken var ute och paddlade med en vän så jag hade hela dagen för mig själv och hundarna. (Visserligen följer maken gärna med ut, men jag kan tycka att det är skönt att vara ensam när jag fotar.) Så ut till Ingarö med kamera och hundar. Och ut på myren med vanliga skor på fötterna. Just då kändes det mindre genomtänkt, jag har ändå gått en hel del på myrar så man kan tycka att jag borde tänkt att gummistövlar hade varit ett bättre val. När vi nästan gått runt myren lyckades jag gå ned mig så att vänsterbenet sjönk ned ovan knät, tog några sekunder att dra upp benet igen. Om fötterna varit blöta innan så vad det inget mot var de var nu. Hade jag haft stövlar på mig så hade stöveln garanterat blivit kvar i myren. Dyngsur om både fötter och ben var det bara att vända hemåt, Björnö får bli en annan gång.  

Fick inte till bilden som jag sett i mitt huvud, men blev ganska nöjd med denna. (Bilden är ett panorama/Brenizer-metoden.)  Tycker hon ser ut som en liten björn på myren. Så nu letar jag nya, lättillgängliga myrar (där jag inte riskerar att gå vilse), verkar finnas en större längre ut på Ingarö... 

Finbesök i trädgården

Vi fick finbesök av en trollslända idag. Satt en lång stund vid dammen. Undrar om den flugit vilse, inte jättevanligt att det dyker upp trollsländor här även om det händer ibland. Har försökt artbestämma den men går bet.

I diskmaskinen

I går lekte vi lite med diskmaskinen, hundarna och jag. Vi har gjort det en gång förr, för något år sedan, men då var det med fisheye, denna mång med Samyang 14mm. Många exponeringar blev det, och mycket jordnötssmör till hundarna. De måste verkligen gilla jordnötssmör med tanke på hur det blixtrar inne i diskmaskinen. (Ingen är tvingad att vara där, tvärt om får man "köra iväg" ett par hundar när man ska fota.) Men så är de, tack och lov, inte heller rädda för varken åska eller fyrverkerier.

Spejja:

Spejja igen:

Och så Alice:

Månadsutmaning självporträtt

Maj månads utmaning hos “That Photography Spot” är självporträtt. Jag tyckte det var en rätt knepig utmaning, både rent tekniskt men också för att jag känner mig allt annat än bekväm framför kameran. Jag har ju inte precis begåvats med den typ av fotografisk skönhet som man så ofta möts av på bild. Bland annat så har ögonen hamnat väldigt djupt in i ögonhålorna. Vilket är bra då jag är notoriskt klumpig och sannolikt hade mist synen många gånger om ifall de inte satt väl skyddade. Men det ger också upphov till väldigt mörka skuggor runt ögonen. Och eftersom jag aldrig haft något intresse av smink så får man försöka fixa de värsta avarterna med Photoshop. Och inte underlättar det heller att man i princip aldrig står framför kameran så det där med posering är ju en konst med utvecklingspotential.  Å andra sidan ska väl ett självporträtt ändå avbilda en någorlunda som man ser ut i verkligheten? Och kanske behövs det lite vardags-normal-fula människor i fotoflödet också. Lägg till det att när man fotar ”normalt” så får man ju en uppfattning om kompositionen, om håret ligger konstigt, en gren kommer upp ur huvudet eller vad det nu kan vara. Här kunde jag ta en hel bildserie som sen bara för att sedan konstatera att halva hunden hamnade utanför bild eller man fick upp ett träd rakt från huvudet.

De tidigare utmaningarna jag deltagit i har jag ”rusat” iväg lite för fort med. Jag har laddat upp bilden lite för tidigt och efteråt kommit på saker som jag borde gjort annorlunda. Denna gång har jag tagit mer tid på mig, varit ute och fotat vid fler tillfällen och provat flera olika idéer. Jag har också låtit redigeringen vila någon dag innan jag bestämt mig slutgiltigt.

Här är några av bilderna jag tog. De är alla sammansatta av flera bilder. Tyvärr har jag ingen smidig fjärrutlösare till kameran utan fick manövrera den med mobilen. Klart klumpigt. Det här var definitivt ett tillfälle då jag saknade min gamla kamera, eller i alla fall den lilla smidiga fjärrutlösaren som enkelt gick att gömma i handen.

Första bilden tog jag en halv-molnig eftermiddag. Här ställde ljuset till det då solen gick i moln med jämna mellanrum och ljuset förändrades. Här fotade jag först mig själv och sedan Spejja. Jag hade egentligen velat ha henne närmare mig, men hon stod inte precis still där jag ställde henne. Försökte flytta henne närmare mig i Photoshop men fick inte till det på ett bra sätt så det fick vara. Jag tycker också att de två träden i mitten av bilden är lite störande så skulle man vilja göra om och ta en perfekt bild så skulle man försöka hitta en annan placering.

En av lärdomarna från dag ett är att om man ska ta bilder som denna, när man behöver lite längre tid på sig att ta de bilder som ska sammanfogas så är det en fördel om det är helmulet. (Att fota sig själv i lite olika vinklar mm, sedan en bunt bilder med hunden, tar tid.) För denna bild har jag tagit av mig skorna och lagt mobiltelefonen på marken. Sen trycker jag av med foten. Det var rätt många gånger jag missade… Underlättade ju inte heller precis att jag ville att det skulle se ut som att jag fotade så jag kunde ju inte gärna titta ned på marken. Ja, och så det där med klumpigheten och vart man sätter fötterna.... 

De sista bilderna har jag telefonen i handen. (Det hade jag även på den första, men där gick den att dölja under manteln). Att försöka trycka av bilden med telefonen samtidigt som man försöker se hyfsat vettig ut var inte lätt. Armen hamnade i de mest märkliga vinklar och det såg absolut inte bekvämt ut. Lite lättare än att trycka av med foten, men jag tycker att det syns på min arm att jag gör något märkligt.  På sista bilden har jag klonat bort den del av telefonen samt en del av handen för att försöka få det att se mer normalt ut.

Jag har velat lite fram och tillbaka mellan bild ett och två, vilken jag skulle skick in, men till slut valde jag den första. Jag har fortfarande en del bildidéer jag skulle vilja testa, men det får bli någon gång i framtiden. Det har varit en på många sätt utvecklande utmaning men ska man göra detta ofta så ska man absolut överväga en smidigare fjärravlösare.