Om mina försök att fota framförallt hundar och natur, men också att försöka utveckla min kreativitet, teknik och mina bilder.

Projekt fota hundsport del 5 - rapport

Den sista bruksgrenen jag tänker fota är rapport. (Det finns ett par grenar till, men det får bli något annat tillfälle.) I rapport är man två förare. En förare stannar på en station, A, medan den andra föraren går iväg med hunden till B-stationen. Föraren skickar hunden tillbaka till föraren på A-stationen. Sen skickas hunden tillbaka till B-stationen. I de högre klasserna kommer föraren på B-stationen ha flyttat sig till en ny station, C. När hunden skickas från A till B, som alltså är tom, måste hunden spåra föraren till station C. Hunden ska springa snabbt och den får inte störas av saker den möter på vägen som andra hundar, vilda djur eller svampplockare. Man skjuter också skott under tiden hunden springer sina sträckor. Rapporthundens ursprung är som budbärare och hjälp vid krig där hunden skulle springa mellan olika militära posteringar och bära med sig tex meddelanden. 

Till rapporten hade jag också Emma till hjälp, hon har tävlat SM i rapport så hon har koll på sporten. Och så behövde vi ju en hund också, gamla irländska terriern Taylor fick ställa upp. Hon är jämngammal med min gamla hund och för sådär 12 år sedan gick vi allmänlydnadskurs tillsammans. Men då var det med husse. Men vid fotograferingen fick vi med matte Elisabeth istället. Vi har inte umgåtts så mycket, men det tog inte så lång stund innan vi kom igång ordentligt.

Som vanligt blev det många bilder. Men rapporten är definitivt den sport som jag tyckt var knepigast att få till. Dels sker den i skogen, hundarna springer fort och det ska helst synas på bilden också. Och så var det det där med att få skärpan på rätt ställe. Urknepigt, det var svårt att ställa skärpan på hunden och följa den i skogen, eller i alla fall på någon plats som såg ut som skog. Och när vi diskuterade bilderna efteråt så visade det sig också att vi tyckte väldigt olika om bilderna. En erfarenhet (som jag i och för sig visste om redan innan) är att aldrig visa en bild som jag inte är tillräckligt nöjd med själv. Jag har ofta helt andra krav på en bra bild än vad hundägaren har. Det var i alla fall inga komplicerade människor, utan vi kunde ha en konstruktiv diskussion om bilderna. Men absolut något jag ska hålla i minnet för framtiden, för med "fel" person kan det kanske bli jobbigt.

Först provade vi att fota i skogskanten vid klubben. Även här hade jag svårt att få skärpan bra. (Kanske att jag inte riktigt hade kameran på bästa inställning...)

Det här var den bilden som Taylors matte och husse gillade bäst. Kanske för att den tydligen var väldigt lik en bild på någon "rapport-bok". Jag tycker däremot inte att skärpan sitter riktigt. Och jag var heller inte så förtjust i miljön/bakgrunden.

Rapporthalsbandet var en sån där detalj som inte alltid hamnade rätt. Det hände ett flertal gånger att vi glömde att vrida hylsan mot kameran när vi skickade Taylor fram och tillbaka åt olika håll mellan Emma och Elisabeth.  

Taylor är en sån där hund som ofta blir ännu sötare på bild än i verkligheten. På vissa bilder tycker jag att hon påminner om en seriefigur.

Det här är min favoritbild på Taylor. Jag tycker hon ser så taggad ut.

En skarp skogsbild, men det ser ju inte ut som hon springer särskilt snabbt. (Vilket hon ju inte heller gjorde eftersom vi bara skickade henne ca 20 meter så kom hon ju aldrig upp i någon hastighet.)

Och så en av de obligatoriska avslutande porträttbilderna.

 

Inlagt 2021-09-14 22:09 | Läst 126 ggr. | Permalink
Vad trevligt att få se bilder på denna underbara ras. Blick och engagemang inför något som är roligt. Väcker minnen från min ständiga följeslagare vid mina vandringar och fotografiska övningar i skogen i över 13 år.
Mvh Ulf
Håller med om att tredje bilden är väldigt fin. Jag tycker också om den åttonde. Där ser det ut att gå ganska fort med öronen rätt upp. Näst sista tycker jag har fin kontakt men det kanske inte är tillräckligt mycket skog.
Hälsningar Lena