Somliga märks mer än andra.

Min rubrik säger givetvis ingenting nytt. Men ibland blir det lite lustigt ändå.

I maj förra året var jag i Rom och fotograferade och på förmiddagen en 17:e befann jag mig vid centralstationen Termini. Jag spenderade en timme eller så med att plåta folk däromkring. Bland många andra tog jag en bild på en rödhårig kvinna som kom gående åt mitt håll. Henne ville jag ha en bra bild på!

Men bilden blev medioker och en stund senare tog jag tunnelbanan därifrån. Jag åkte till stationen Cirpo och sedan spenderade jag dagen med att fota i området norr om Vatikanstaten. Tidig kväll kommer jag ned till Peterskyrkan och vem dyker upp där om inte den rödhåriga kvinnan! Av alla dessa människor jag fotade vid Termini 6 - 7 timmar tidigare var det nog inte jättemånga jag skulle känna igen på en gång. Ny chans alltså! 

Inte heller den här bilden blev någon kioskvältare men ändå en förbättring. För mig är det ändå en rolig historia. Jag tog en omväg till Peterskyrkan medan hon gissningsvis gått via Colosseum och Pantheon dit. Innan dess har hon checkat in och lämnat sin ryggsäck på hotellet. Jag var glad att få en andra chans och jag tycker mig ana ett leende hos kvinnan. Hon var nog glad över att återigen bli uppmärksammad av den där stilige fotografen som hon kom ihåg från Termini!

/Anders

Stadsteatern - En bildserie

Ingen av de här bilderna är tagen på Stadsteatern. Men loggan på Kulturhusets fasad syns i alla bilder så de hänger ihop på ett bra sätt. Jag gillar stämningen. En snabbt fotad serie som jag inte har så mycket att säga om utan bara vill visa upp. /Anders J

Glad första advent!

Tänkte bara i all enkelhet önska alla en fin första advent med lite bilder från julmarknaden på Stortorget i Stockholm.

Det här är en anrik julmarknad vars historia slingrar sig ända tillbaka till 1300-talet. Jag skickar med en länk till Wikipedias sida i ämnet: https://sv.wikipedia.org/wiki/Stortorgets_julmarknad

För egen del har jag redan inmundigat glögg och lussebulle under dagen och i skrivande stund står tomtegröten och puttrar!

Allt gott! 

Anders

En känga till gatufotot

Gatufoto. Denna ständiga källa till diskussioner. Denna älskade fotogenre som heter något så tokigt som just gatufoto när den i huvudsak handlar om att fotografera människor. Inte konstigt att den blir missförstådd!

Nu har jag emellertid inte tänkt skriva om gatufoto i stort utan snarare om mitt eget fotograferande. Den här kängsparken är riktad mot mig själv och jag tänker vara personlig.

För att gå rakt på sak så tycker jag att jag varit en svag gatufotograf på sistone. Jag har inte riktigt haft lust och därför inte fotat så ofta som jag brukar. När jag väl tagit en runda har det varit halvhjärtat. Det här gör mig lite orolig. 

Jag gled in på gatufoto de första åren på tiotalet och de senaste dryga tio åren har det varit mitt huvudsakliga utlopp för kreativitet. Jag älskar stunderna när allt fungerar - jag kallar det att hamna i bubblan. Jag älskar ögonblicket man vet att man just tog en keeper. Jag älskar också de dagar man tycker det gått trögt, för att sedan komma hem och se att det inte var så tokigt ändå.

Men nu har jag en svacka! Tänk om de är på väg att ta slut! Inspirationen, lusten, modet, skaparglöden. Jag vill ju hålla på med det här resten av livet. Har sett det som en grym grej att ha med sig. Något man alltid kan göra. 

Jag har haft svackor förut. Tvivel. Jag vet att det vänder. Har exempelvis varit på två produktiva resor under året då fotoglädjen varit på en hög nivå så den finns ju där nånstans!

Jag tänker att man nog inte ska ta sin skaparkraft för given. Man bör ta tillvara på den när den är stark och jobba på den när den är svag.

Men hur? Ändra angreppssätt? Förkovra sig? Fördjupa sig i sitt ämne eller bredda sig? Göra något helt annat ett tag? Låta lusten komma tillbaka naturligt eller försöka jobba igång den?

Dela gärna era tankar och erfarenheter!

Bilderna är från Hamngatan i Augusti.

Det var det hela. Kanske ses vi på Snickeriet den 16e?

Anders

Kommer gilla-knappen döda Fotosidan?

Fotosidan har en gilla-knapp. Jag har lite funderingar kring det.

Jag vet inte riktigt när den dök upp. Ett par år sedan kanske? Men sedan dess har den varit något som gnagt i mig. För att vara tydlig: Jag gillar inte gilla-knappen.

Så vad är problemet? Jag ska förklara. Fotosidan har en relativt liten användarskara. Men en bra! Här kan man snacka bild. Det är Fotosidans styrka. I den stora världen därute finns en mängd andra sidor där man kan visa bilder. Sidor med massvis med användare. Man postar bilder och klickar på gilla-knappen. Det kan vara ett hjärta, en stjärna eller en tumme upp. Samma sak. Sällan diskuteras bilderna. Det är ett ständigt pågående gilla-party.

Den här bilden kan fungera som exempel på skillnaden till Fotosidans fördel. I skrivande stund har den fått fyra intressanta kommentarer (plus sju gillningar) här på sajten. Fotografer som tar av sin tid och ger mig sin tolkning och sina funderingar kring bilden. Det är ju underbart kul att läsa! Om jag sedan jämför med Instagram, där den också finns så är det 109 personer som tryckt på hjärtat. Ingen kommentar. Förstå mig rätt - man blir såklart glad varje gång man får positiv respons, eller respons överhuvudtaget, men man kommer inte ifrån att kommentarer är mer givande.

Min farhåga är att det blir för enkelt att bara klicka på "gilla" här på Fotosidan också. Tycker mig se sådana tendenser. Jag tror inte att vår kära sajt i förlängningen kommer kunna tävla med de stora drakarna i ett gilla-race. Jag är själv inte oskyldig men försöker ta mig tid att kommentera istället.

Så det är vad den här texten går ut på. Kommentera mera! Tyck, tänk, berätta, fråga. Det är i kommentarsfältet Fotosidan är som bäst och det vore trist om det ebbade ut och dog.

Allt gott! / Anders