En känga till gatufotot

Gatufoto. Denna ständiga källa till diskussioner. Denna älskade fotogenre som heter något så tokigt som just gatufoto när den i huvudsak handlar om att fotografera människor. Inte konstigt att den blir missförstådd!

Nu har jag emellertid inte tänkt skriva om gatufoto i stort utan snarare om mitt eget fotograferande. Den här kängsparken är riktad mot mig själv och jag tänker vara personlig.

För att gå rakt på sak så tycker jag att jag varit en svag gatufotograf på sistone. Jag har inte riktigt haft lust och därför inte fotat så ofta som jag brukar. När jag väl tagit en runda har det varit halvhjärtat. Det här gör mig lite orolig. 

Jag gled in på gatufoto de första åren på tiotalet och de senaste dryga tio åren har det varit mitt huvudsakliga utlopp för kreativitet. Jag älskar stunderna när allt fungerar - jag kallar det att hamna i bubblan. Jag älskar ögonblicket man vet att man just tog en keeper. Jag älskar också de dagar man tycker det gått trögt, för att sedan komma hem och se att det inte var så tokigt ändå.

Men nu har jag en svacka! Tänk om de är på väg att ta slut! Inspirationen, lusten, modet, skaparglöden. Jag vill ju hålla på med det här resten av livet. Har sett det som en grym grej att ha med sig. Något man alltid kan göra. 

Jag har haft svackor förut. Tvivel. Jag vet att det vänder. Har exempelvis varit på två produktiva resor under året då fotoglädjen varit på en hög nivå så den finns ju där nånstans!

Jag tänker att man nog inte ska ta sin skaparkraft för given. Man bör ta tillvara på den när den är stark och jobba på den när den är svag.

Men hur? Ändra angreppssätt? Förkovra sig? Fördjupa sig i sitt ämne eller bredda sig? Göra något helt annat ett tag? Låta lusten komma tillbaka naturligt eller försöka jobba igång den?

Dela gärna era tankar och erfarenheter!

Bilderna är från Hamngatan i Augusti.

Det var det hela. Kanske ses vi på Snickeriet den 16e?

Anders

Kommer gilla-knappen döda Fotosidan?

Fotosidan har en gilla-knapp. Jag har lite funderingar kring det.

Jag vet inte riktigt när den dök upp. Ett par år sedan kanske? Men sedan dess har den varit något som gnagt i mig. För att vara tydlig: Jag gillar inte gilla-knappen.

Så vad är problemet? Jag ska förklara. Fotosidan har en relativt liten användarskara. Men en bra! Här kan man snacka bild. Det är Fotosidans styrka. I den stora världen därute finns en mängd andra sidor där man kan visa bilder. Sidor med massvis med användare. Man postar bilder och klickar på gilla-knappen. Det kan vara ett hjärta, en stjärna eller en tumme upp. Samma sak. Sällan diskuteras bilderna. Det är ett ständigt pågående gilla-party.

Den här bilden kan fungera som exempel på skillnaden till Fotosidans fördel. I skrivande stund har den fått fyra intressanta kommentarer (plus sju gillningar) här på sajten. Fotografer som tar av sin tid och ger mig sin tolkning och sina funderingar kring bilden. Det är ju underbart kul att läsa! Om jag sedan jämför med Instagram, där den också finns så är det 109 personer som tryckt på hjärtat. Ingen kommentar. Förstå mig rätt - man blir såklart glad varje gång man får positiv respons, eller respons överhuvudtaget, men man kommer inte ifrån att kommentarer är mer givande.

Min farhåga är att det blir för enkelt att bara klicka på "gilla" här på Fotosidan också. Tycker mig se sådana tendenser. Jag tror inte att vår kära sajt i förlängningen kommer kunna tävla med de stora drakarna i ett gilla-race. Jag är själv inte oskyldig men försöker ta mig tid att kommentera istället.

Så det är vad den här texten går ut på. Kommentera mera! Tyck, tänk, berätta, fråga. Det är i kommentarsfältet Fotosidan är som bäst och det vore trist om det ebbade ut och dog.

Allt gott! / Anders

GF-spaningar. Del 6. Ljus.

Om jag förstått saken rätt så är ordet fotografi är en sammanslagning av de grekiska orden phos - ljus och grapho - skriva, rita. Att rita med ljus alltså! Det känns som ett ganska fint sätt att se på saken. En sak är säker. Utan ljus blir det inga bilder. 

Att ha koll på ljuset är så klart fundamentalt i all fotografering. Hur mycket ljus finns det just här? Har jag rätt inställningar? Oftast behöver jag inte bry mig så mycket. Mina utgångsinställningar är f/8 och 1/500 med auto-ISO upp till 3200 vilket klarar många situationer. Sedan justerar jag därifrån.

Men det här blogginlägget handlar inte riktigt om att exponera rätt utan mer om att ha koll på tillfällen då man kan använda ljusförhållandena att bygga en bild kring. Det kan vara motljus, släpljus, ljusluckor, lågt ljus, ljus som skapar bra skuggor och så vidare. Jag tycker det här är rätt kul! Men jag tycker också att den här typen av bilder visserligen ofta blir snygga och stämningsfulla men kanske på bekostnad av annat. Som en händelse eller ett bra uttryck. Som alltid är det bra att lyckas kombinera flera saker i samma ruta. Här följer några bilder på temat. De flesta är från Stockholm.

På gott och ont är det här en av de saker jag gillar mest när jag är ute och fotar. Kanske för att det är ganska enkelt. Man har ofta gott om tid att komponera sin bild och träffbilden jämfört med mycket annat gatufoto är skyhög. 

Vad jag ska skriva om nästa gång vet jag inte. Vi får se. Ha det bra så länge. / Anders

Mannen som var en fjärt

Alla kan väl ha en pruttdag ibland. Men det här är väl kanske att ta i? Man får se både det ena och det andra på våra gator.

GF-spaningar. Del 5. Speglingar.

Speglingar! En härlig lekkamrat när man är ute och plåtar.

I mitt gatufotande siktar jag på att komma nära människan, uttrycket, attityden, känslor, stämningar. Det är målet. Men det finns ju massa annat kul att leka med på våra gator. Mer ytliga saker. I tidigare bloggar har jag exempelvis kollat på färg- och mönsterkopplingar. Speglingar i alla dess former är också en rolig sak att ha koll på. Ibland får man ändå uttrycket på köpet. Här följer lite speglingsbilder av olika slag. Ibland är speglingen själva bilden och ibland är den en bisak. Men den adderar alltid något i ens bild.

Jag har inte så mycket mer att säga om speglingsbilder egentligen. Det är ett av många medel för att ta bilder som i bästa fall berättar något om människor. Eller hundar. :)

Det var allt för nu, tjenahej! / Anders