Haight Ashbury Street Fair

Haight-Ashbury är ett färgstarkt område i San Francisco. Här hade Flower Power-rörelsen sitt ursprung och varje år firar området sig själv vid en stor gatumarknad; Haight Ashbury Street Fair. Jag hade förmånen att vara på plats vid årets evenemang och visar mer än gärna upp några bilder.

Musik så klart! Här experimentell psykedelisk rock med Galaxy Chamber. Scener fanns det två stycken. En i vardera ände av området. 

Många kom uppklädda efter smak och tycke. Ett kul inslag! Det var ju inte bara god smak som gällde. Vad nu det är.

Varmt var det. Så in i bomben! Det var värmebölja av sällan skådat slag. Under fyra dagar var det över 30 grader Celsius med en topp på 37 grader! MYCKET ovanligt enligt ortsbefolkningen. 

Många valde att klä sig lätt och ledigt(?).

Solhatt var nog en god idé i värmen.

Alla möjliga och omöjliga grejer fanns till försäljning. Planscher, heeling, smycken, Afrikanska statyer, mössor... You name it! Och mat. Mat, mat, mat!

Många högg in. Det grillades kött av olika slag och grilloset rullade in som San Francisco-dimma på sina håll. 

En glasspinne sitter aldrig fel!

Och på en mätt mage sitter ett glatt huvud! Då orkar man ett varv till. Många sköna karaktärer strosade runt och stämningen var toppen. Det doftade för övrigt sött överallt. Hmm. Sockervadd såg jag ingen.

Som ni ser fanns det fler fotografer på plats. Men inte så många. Det borde vara ett mecka för gatufotografer kan man tycka men de jag såg var där och fotade själva evenemanget som jag uppfattade det. Stod med zoom och fotade folk och folkhav för någon hemsida eller tidning.

Hur som helst: en kul upplevelse var det!

Det var allt för nu.

/Anders J

Den hade kunnat bli så bra!

Ni vet säkert hur det är. Man ser en bild men misslyckas att få till den. Man är för sen. Eller för långt borta. Något kom i vägen. Man har inte kameran redo. Eller ännu värre; man ser bilden men fattar inte hur bra tillfället är och av ren dumhet nöjer man sig med ett snabbt skott innan man går därifrån. Väl hemma kan man inte släppa hur korkad man var.. Så är det i varje fall för mig då och då. Den här bilden får exemplifiera vad jag menar. Jag borde givetvis följt efter och försökt hitta en bättre bild vid nästa soptunna. Järnspikar också!

Om ett par dagar åker jag till San Francisco. Ska bli jättekul! Håll gärna en tumme för att jag är på tårna och kommer hem med några vettiga bilder!

Det var allt för nu!

Anders

Rökpaus

Mitt gatufotande går på sparlåga sedan en tid. Nästan pausat. I väntan på väder och lust postar jag det här inlägget på kvinnor som också pausat. Rökpausat.

När man sitter och plöjer igenom sina bilder återkommer många motiv. Här har jag samlat ihop några av mina bilder med de gemensamma ingredienserna kvinnor+cigaretter. Man kan säkert ha åsikter om tobakens skadeverkningar osv. Jag vet till exempel att det finns gatufotogrupper på annat håll på nätet som förbjuder bilder på folk som röker. Jag gick med i en sådan och det första jag gör är att posta en bild på en rökare! Jag hade glömt. Postade bilden i flera grupper samtidigt. Så kan det gå. :)

Hur som helst så fotar jag gärna folk som blossar. Tycker det blir bra på bild.

Sista bilden är väl ingen rökpaus per definition men den fick vara med ändå.

Det var allt för nu! / Anders

Bilder från Berlin

Jag satt och kollade på mina bilder härom dagen och insåg det ligger en hel del och skräpar på hårddisken. Bilder som av olika anledningar inte visats upp någonstans. Jag tyckte lite synd om dem och bestämde mig för att börja blogga ut en del så de blir glada och jag blir av med dem.

Berlin tycker jag mycket om! En varierad stad. Där finns lite av varje. Jag har gjort tre resor dit och den här gick av stapeln i Juni förra året. Reste i vanlig ordning med min fru men den här gången var även mina två söner med. Hade mina tvivel om jag skulle kunna gatufota i den utsträckning jag ville med så mycket folk omkring mig men det gick helt ok. Här följer några bilder som blivit över.

Det var allt för nu.

/Anders

Den osynlige gatufotografen

Det finns så många tankar om hur en bra gatufotobild ser ut och vad som överhuvudtaget är gatufoto. En sådan idé är att man som fotograf ska vara som en fluga på väggen. Inte bli sedd. Men allvarligt talat; alltid är det väl någon jäkel som ser en!

Jag har för övrigt läst rätt mycket i Jackie Higgins bok "The World Atlas of Street Photography" (som jag fick av Oscar Hagelberg, tack igen!) och det är ganska befriande. Där finns massvis med exempel på bilder och projekt som jag inte ens skulle klassa som gatufoto innan jag började läsa. Folk som poserar, bilder på husfasader, anonym folkmassa vid Marcusplatsen etc, etc. En intressant bok som jag rekommenderar. Det är rätt skönt att släppa ned axlarna lite och inse att vår älskade genre kan generera bilder med stor bredd. Bilder som överraskar! Sedan behöver man ju inte nödvändigtvis tycka om allt. 

Det var allt för nu!

/Anders