Ställen man återkommer till.

Även som fotograf har man ju sina smultronställen. Ett av mina ligger i Wienviertel i Österrike.

Prottes och Matzen Weinberg ligger 10 minuter med bil från mina svärföräldrars hus.

Alltså ett par mil från Wien. 

Ett ställe jag ständigt återkommer till när jag är där. 

Detta är ett område med kontraster och kanske är det det som lockar mig. Sedan århundraden odlas här gott vitt vin av kunniga odlare. Det vin som odlas här är idag av toppklass.

Under den ryska ockupationen 1945 till 1951 så borrade ryssarna efter olja och fann hyfsade tillgångar.

Därför har Prottes och Matzen också blivit känt för vara ÖMV's huvudområde.

Kör ni efter Autobahn känner in igen OMV som stationer. 

OMV är Österrikiska statens bensinbolag precis som Statoil är Norska statens.

Vi har vant oss vid att olja utvinns i öknar och under havet.

I Prottes och Matzen är det annorlunda. Här pumpar man olja bland solrosor, vingårdar och potatisfält.

Dagens bild är på en minnestavla i förgrunden som beskriver hur Gemeinde Prottes, alltså kommunen investerat pengar i att renovera en gammal vinodling till hur den en gång sett ut och att den skall bedrivas enligt gamla traditioner.

Samtidigt pumpar en av OMV pumparna ständigt upp tjockolja i pumpen i bakgrunden.

Däremellan den traditionella vinodlingen.

För en gångs skulle blir det en svartvit bild.

Ni får gärna kommentera.

Bilderna tagna med Fuji X-PRO1.

An der Schönen blauen Donau

Idag åkte vi till Orth and der Donau och tog en uppfriskande promenad medan solen var på väg ner.

På sommaren finns här en bra restaurang och man kan åka med utflyktsbåtar längs Donau. Det finns också en kvarnbåt där man kan se hur man förr malde säd i sådana båtar. Nu under vintern är allt stängt. 

Strömmen är mycket stark här och pråmen på sista bilden körde för fullmaskin och ändå var vi snabbare när vi gick i raskt takt. Det måste vara långtråkigt att vara pråmskeppare uppför Donau när det med full maskin går i 3 knop.

Silvesterkonzert Wien 2013

De flesta har nog sett konserten från Wien på Nyårsdagen några gånger. I Sverige ser man sändningen någon timme efter konserten. och endast det som sker efter paus.

Föreställningen är egentligen 2 timmar lång och har en 30 minuters paus i mitten där Österrikisk TV visar inspelade avsnitt av musiken med balett från något slott eller museum.

I Österrike börjar direktsändningen redan klockan 10 och är slut vid cirka 12.30.

Med en fru från Wien och numera halva släkten från trakten så hör det till traditionen att man bara måste se den på Nyårsdagen.

Jag har alltid önskat få se denna föreställning live på plats i Musikverein.

Tidigare var det nästan omöjligt. Biljetterna fördelades till de som var medlemmar i Musikverein Wien och några utvalda utländska gäster.

Numera har det blivit mer tillgängligt också för oss som inte tillhör Noblessen i Wien. En stor del av biljetterna kan ansökas via Musikvereins hemsida mellan Januari och Mars. Sedan sker en lottning och har man tur får man det antal biljetter man sökt. Sedan måste de betalas inom 3 månader och jag lovar de kostar en del. Räkna med 4500 kr per biljett för platser där man ser och hör bra. Nu skall man inte räkna med att få några biljetter första året. Detta är något man får räkna med man upplever en gång i livet. Att ha turen att få biljetter 2 gånger hör till undantaget.

Nu hade min fru tur och fick biljetter i sitt första försök. Vi träffade en dam från Adelaide i Australien under pausen som sökt 5 år innan hon äntligen nu var i Wien.

Det är tre konserter som kallas Silvesterkonsert. Den 30/12 är det Generalrep, den 31 den egentliga Nyårskonserten och på Nyårsdagen den som direktutsänds till 90 länder.

Vi var alltså på Nyårskonserten. Här frotterar man sig med den som betyder något i den tysktalande världen och med gäster från hela världen. Folk är klädda i allt från Kimono till frack och slängkappa.

Fluga är minst lika vanligt som slips. Detta är inte stället för Leisure clothes. Balklänningarna står som spön i backen.

Nog svammel. Nu lite bilder. Alla tagna med Fuji X PRO 1. 

Musikverein har en mäktig och vacker byggnad nära Karlsplatz i Wien. 

Byggnaden är vacker från utsidan men insidan har ändå mer av tradition och atmosfär. Här känns det som tiden stått stilla sedan Strauss levde.

Min fru och svägerska svor båda på att det var fotoförbud. Så jag lämande kameran i garderoben.

Nu kom jag bara upp till våra platser på andra balkongen innan jag såg att de flesta hade kameror och fotade vilt. Så det blev snabbt ner till garderoben och hämta kameran samt mina 2 objektiv jag hade med mig. Nu skulle XP-1 få bekänna färg för första gången i skarpt läge. Denna gång fanns det ingen tyngre Canon att ta till om det knep.

Första försök blir en bild  på de 2 damer som ledsagade mig på konserten. Min svägerska till vänster och min fru till höger. Ganska mörkt och ISO 1600.

Sedan hittade vi en bättre plats där ett par strålkastare lyste upp det hela. Här var det enklare att få lite skärpedjup och en vettig slutartid utan köra upp ISO på max.

Sedan var det dags för orkestern att göra sitt jobb. Det gjorde de förstås i världsklass.

Förmodligen spelar symfonikerna i Göteborg precis lika bra men atmosfären är inte riktigt densamma i Göteborgs konserthus.

Givetvis har jag minst 20 bilder till på orkestern men jag skall inte trötta er med dessa. 

För den som förstorar bilden kan ni se hur man använt varje möjlighet att få in en stol för publiken. Ni ser hur en del nästan sitter bland orkestern och andra sitter på balkongen bakom scenen utan ha en möjlighet att se de som spelar eller dirigenten. Så om ni tänker försöka få biljetter så var inte dumsnål.

Efter en timmes musik av världsklass var det dags för en halvtimmes paus. Här hade vi varit förutseende och beställt i förväg. Så detta väntade på oss.

Mina båda sköna damer verkade mer än nöjda med föreställningen så långt.  

Själv var jag nöjd med både konserten och att Musikverein är generösa nog att låta folk både fota och filma oberoende av om kameran är en mobiltelefon eller Canon 1DX med 70-200/2,8.

Det skall de ha en eloge för.

Efter en fantastisk avslutning blev det en promenad till Naschmarkt och en Italiensk restaurant för en liten nyårsmiddag. 

Vid 12-slaget brakade fyrverkerierna loss ordentligt.  Det sköts raketer och smällare i varje gathörn.

Det var mängder av folk som alltid i centrum av Wien på Nyårsafton.

Stefansplatz där många turister och Wienare vill fira 12-slaget bör man helst undvika. Det är hundratusentals människor där och ofta fylla, bråk och tumult. Vill man se firandet bör man boka bord på en restaurang eller ett kaféet med utsikt över Stefansplatsen.

Sedan var det dags för en liten promenad till Karlsplatz för att ta tåget hem till Gänserndorf.