Göteborgsvinter

Under nästan 2 veckor hade vi kung Bore på besök. Allt blev ljusare och trevligare. Det var skönt att vandra uppe i berget bakom huset.  Både hunden, katterna coh jag uppskattade vädret. 

Fast sedan kom väderomslaget i Söndags och nu är vi tillbaka till det gamla vanliga.

Grått, regningt och blåsigt. ISO >6400 väder  för alla fotografer.

Nu behöver ju hunden ut oavsett väder.  Annars händer det grejer inne som bör hända ute.

Så jag frågade husdjuren om de inte skulle med på en tur upp i berget. Visst det blåste också en del och var helmulet. Det regnade ändå bara lite grann.

Den enda vakna katten svarade från favoritfåtöljen. "Du jag e la änna inte dum heller. Ingen katt som inte är bäng i huvet går ut i det här djäkla vädret. Stör mig inte nu. Jag skalla sova" .

Ursäkta dialekten,  de är ju Göteborgskor våra katter.

Så det blev bara hunden och jag. Han är från Karlstad förresten så katterna förstår honom inte påstår de.

I skogen upp mot berget droppade det ständigt från träden och marken var mättad med smält snö samt nattens ösregn. Kapuschong på för mig med andra ord.

Vår lilla bäck bakom huset hade bra fart på vattnet. 

I dalen uppe nära toppen påstår arkeologerna att det bodde människor redan när detta var en ö i en skärgård. Det finns en fornborg och några stenåldersgravar också. De närmaste andra öarna var då Ramberget och bergen norrut i det som nu är Angered samt Bergsjön.

Varför de valde en så blöt boplats förstår jag inte. Fast det var kanske bättre väder på den tiden.

Global uppvärmning var ju liksom inget problem på den tiden.

På många håll är nu alla snö borta

och träden spretar med sina grenar mot en grå himmel.

Lite längre bort på vår väg står träden däremot med snö runt rötterna och får kalla fötter. Fast deras grenar strävar förstås mot samma grå himmel.

En del har slutat sträva mot himlen. De har lämnat in och ligger nu ner i snön istället.

Det är jobbigt att springa runt som en galning i bergen i över en timme om man är en liten valp. När vi kommit hem  och Kasper busat med handduken när jag torkat honom så slocknar han inom några minuter. Jag försöker få honom att titta på mig  men det blir inte mycket till reaktion. Han gör som katterna. Sover.

Man måste ha senaste kameran eller?

Det som är mest populärt på alla fotoforum är tekniska trådar om de senaste kamerorna. Vad betyder de senaste finesserna och vilka fantastiska bilder kommer man nu inte kunna ta som inte gick förr.

Ju längre man varit med i det här teknikracet desto mer börjar man säkert tvivla på teknikens under.

Så låt mig bara rada upp några bilder från väldigt olika kameror. Ni kan själva kolla EXIF datan för att se vad jag fotat med.

Ingen enorm skillnad i resultat eller hur? Fast prislappen för de här kamerorna är väldigt olika.

Så låt oss ta ta en snabb titt på skillnaden mellan raw-konverterare för X-trans Fuji kameror

Först Lr av senaste version.

Sedan Iridient med samma bild.

Jag vill påstå att även om den skillnaden är marginell är den lika stor som mellan kamerorna.

En del ser inte denna skillnad och påstår den inte finns. Samma personer betalar gärna många tusen för att byta kamera. Där jag påstår inte skillnaden är större. Fast där ser de plötsligt skillnaden.

Placebo eller önsketänkande för att motivera kostnaden för en uppgradering?. Kanske både och.

Så jag har bestämt mig för att utveckla min kunskap i efterbearbetning istället för att köpa nya kameror under 2016. Säkert kommer jag bryta det löftet genom att endera köpa en X-PRO2 eller en X-T2. å en kamera jag gillar att kunna hantera Inte för att få bättre bildkvalitet utan att få en kamera jag gillar att kunna hantera fler motivområden.

Många skriver de vill uppgradera sig. Jag önskar det var möjligt. I så fall hade jag direkt uppgraderat mig själv till att bli fotografiskt underbarn. Oavsett vad det kostade. Nu har ju tekniken inte nått dit än.

Så jag får fortsätta ta bild efter bild och hoppas jag blir lite bättre med tiden.

Det är inte kameran som gör mannen. Utan mannen som gör kameran.

Gammalt djungelordspråk.

Ha en trevlig helg.

Chleos tankar om valpen.

Nu har vi haft den där lille valpen i en vecka här hemma. Sedan dess är inget sig likt. Vi är ju vana med gamle Pivot som var stor och snäll. Nu har vi den här djäkla illbattingen.

Han äter till och med vår kattmat. Så korkat. Kattmat är förstås för katter och inte hundar. Fast han är så ouppfostrad att han inte fattar det.

Inomhus har jag lärt honom att uppföra sig någorlunda. Nu när jag fräser vet han att passa sig. Jag har låtit honom smaka på mina klor ett par gånger. Så nu vet han att jag inte är någon leksak.

Så idag vågade jag mig på att följa husse och den lilla svarta faran upp i skogen på en promenad. Det brukade jag och min syster alltid göra med vår gamle 55 kilos kompis, Pivot. 

Fast det var kanske ett misstag. Nu har han redan jagat upp mig en gång i ett träd. Försöker han en gång till skall jag minsann visa honom. Då skall han få sig en rejäl omgång.

Fast vart tog han vägen?

Ja där står han ju den lille djävulen. Nu gäller det att vara cool och burra upp sig. Sedan bara gå vidare som om allt var lugnt.

Nu skall vi se om han försöker i gen. Då jäklar.

Nej nu vågar han inte göra något för husse har ögonen på honom.

Fast titta nu visar han sitt rätta ansikte. Det är en riktig djävul som husse släpat hem. 

Fast husse och alla andra människor ser bara en söt liten valp.

Nej det här är odrägligt. Nu går jag hem och lugnar mina nerver. Hoppas husse snart får pli på den där lille faan.

Annars får syrran och jag ta honom avsides och lära honom hyfs.

Gott Nytt År

Från Göteborg ösnskar jag er alla ett gott nytt år.

Bilden måste förstoras, Klicka på den.