Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Nya prylar är alltid en vitamininjektion för mer fotografering.

När jag bestämde mig för att gå helt över till Fuji sålde jag flera av mina fasta Canon-objektiv. Kvar hade jag bara 24/2,8 IS, 100/2,8 makro samt 300/4 IS.

Jag började sakna de andra  allt mer. Speciellt nu när det blir mörkare och man verkligen behöver ljusstyrka. Redan för ett år sedan blev det ett 85/1,4 IS som fick ersätta 85/1,2. 

Idag blev det ett Tamron SP 35/1,4 DI USD Fo45. Den får i fortsättningen kallas 35:an. Vem tusan orkar med det långa namnet. Idag skall Canon 5D få komma ut och känna på regnskurar och kuling.

Kasper var givetvis med hos Götaplatsen foto och såg till att allt blev rätt.

Efter en kort paus med kaffe hemma och hundmat till Kasper var det dags att testa det nya underverket. 

Sillviks marina och badplats fick bli testområde. Här kan den svarte springa som han vill vid den här tiden på året. Vilket han snabbt utnyttjade.

Det gjorde jag kunde fota ganska ostört.

Redan efter några bra bilder börjar det kännas bra. AF är väldigt snabb och exakt. Skärpan sitter precisdär jag siktar. Färgerna verkar på LCD-skärmen väldigt bra.

Skärpan verkar också vara extremt bra. 

Chromatisk aberration och andra optiska fel verkar väl justerade.

Är det någon som ser en svart skugga rusa fram i mitten av bilden i vänstra kanten? Han hade just tagit sig ett bad och blivit upptäckt av husse som inte älskar dyblöt hund i bilen på vägen hem. Det luktar blöt yllekofta i hela bilen.

Testade lite kortare skärpedjup där skärpan är satt på rönnen. Bländare 1,4.

Objektivet vekar hantera motljus på ett imponerande vis. Blir sällan flare i bilderna.

I kväll hade Kasper och jag stranden helt för oss själva. Något en viss vovve drog nytta av och rusade som en galning i sanden. 

En sista bild från Sillvik i det flyende ljuset.

-Husse kan vi inte gå till bilen nu? Jag blir lite kall om magen i den hårda vinden. Skulle kanske inte badat så många gånger.

-Om du sätter upp nosen i luften och anstränger dig känner du nog lukten av vår bil. Den står bara ett par hundra meter bort. Vi får nog båda göra en mental anteckning. Du att om att inte bada hela tiden för då blir man kall om magen. Jag om att ta med handskar. Mina händer är stelfrusna.

-Jag känner lukten av BMW i lä. Då drar vi husse samt skyndar oss in och sätter värmen på det högsta. Fy tusan för den kalla vinden.

Testen av Tamron 35/1,4 blev kort men intensiv. Det kommer definitivt bli en ny favorit. Att många gett objektivet toppklass är lätt att förstå. Jag instämmer i kören.

Redigeringen av bilderna i kväll har bara stärkt bilden av att detta är ett suveränt objektiv.

Sov gott önskar Kasper och Mats

Postat 2019-10-25 22:27 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Missnöjd hund.

-Husse kan vi ta en paus och prata lite?

-Självklart Kasper. Vad har du på hjärtat?

-Jo nu senaste veckorna har de två kråkorna suttit och väntat på att vi skall ta vår morgonpromenad. Vi har fått två stalkare efter oss. Jag gillar inte de där båda. De har snott mat av mig i flera år nu på tomten. Nu hänger de efter oss när vi är ute och går också. De hoppar omkring alldeles bredvid oss och tigger mat av dig hela tiden. Du borde inte ge dem något. 

-Som här om dagen. Då satt en där och väntade på en grannes staket. Är det bara den ena så är inte den andra långt borta. 

-Jag var ju bara tvungen att jaga bort den. Ananrs skulle två snart sitta där och tigga. De är otroligt irriterande de där två.

-Sedan matar du dem Husse med mina Frolic. Det  är mitt hundgodis. Det står inte kråkmat någonstans på påsen. Jag hoppas någon av dem sätter den i halsen och kvävs.

-Du Kasper det brukar finnas tillräckligt både till dig och några bitar till kråkorna i påsen jag har i fickan. Det räcker och blir över.

-Fast Husse kom ihåg hur det var i sommar. Du kastade ut lite av min hundmat på gräsmattan som jag måste nosa upp. Det är en kul lek och maten smakar mycket bättre ute än i skålen inne. Fast vad brukar hända? Jo plötsligt är det en kråka som hoppar bakom mig och snor av min mat.

-Det är djäkla irriterande. De är tjuvar och polisen borde ta hand om dem. Fast de bara avskriver ärendet. Jag bara måste ta lagen i egna händer och jaga bort dem.

-En vacker dag blir någon av med stjärtfjädrarna det lovar jag. Få se hur bra de flyger sedan. 

-Sedan sätter de sig i träden och retas. När de ser chansen är de där och snor min mat igen. De är helt hopplösa återfallsförbrytare. De borde sitt i buren på livstid.

-Fast du Kasper. När jag lagar mat i köket eller sitter och äter vet jag någon annan som ligger väldigt nära mig och tittar bedjande. Någon som hoppas på att få något gott. Det är väl aldrig du Kasper?  Är du också en kråka kanske? Om jag skall fatta ett beslut och sluta mata kråkorna får jag nog sluta mata alla som tigger mat. Eller hur Kasper? Det måste väl väl vara samma regler för alla som tigger?

-OK husse Det där är utpressning. Jag får väl att acceptera att du slänger till de där fjäderbollarna några bitar Frolic ibland. Fast jag gillar det inte och jag tänker fortsätta försöka bita stjärtfjädrarna av dem.

-Gör du det Kasper. De är både smarta och snabbare i svängarna än du. Du slösar egentligen bara på krafterna.

Postat 2019-10-21 01:11 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Motmedel mot en rymningsbenägen hund.

Kasper har fram till nyligen kunnat ta en tur i parken ovanför vårt hus men alltid strax kommit tillbaka. 

Fast i September började han ge sig ut på egna äventyr. Vi bor granne med Hisingsparken vilken är mycket stor och han drar rätt upp i skogen och upp i bergen. Det första jag skaffade var en graverad namnbricka med hans namn och mitt telefonnummer. Det har redan varit till hjälp flera gånger. Vid tre till fällen har mycket snälla människor ringt och meddelat att de funnit en liten Kasper.

Nu kan man ju inte räkna med att alla människor är snälla och inte alla hundar heller.

Han tycker nog att han är stor nu och kan själv. Han fyller 4 år den 20 oktober.  Han verkar vara i slyngelåldern som en stökig tonåring.

Att få en hund som fått smak på egna utflykter att sluta rymma är inte lätt.

De smiter snabbt när man vänder ryggen till.  När man sedan får tag på dem skäms de som bara hundar kan.

För att snabbt kunna se var han är undersökte jag marknaden för trackers. Hittade "Tractive" som jag nu provat en vecka. 

GPS sändaren kostar 549 kr och sedan behöver man ett abonnemang som kostar 599 kr för ett år. Mobilchippet är inbyggt samt datatrafik ingår i  abonnemanget.

Batteriet räcker i drygt 2-3 dygn eller mer beroende på hur man ställer in trackern.

Det finns 2 appar att ladda ner gratis. Den ena är för att spåra exakt var hunden är och har bra kartor. Sedan finns det en app för att hundpremenader som gör att man exakt kan se vilka vägar man valt på promenaden och hur långt man gått.  Den visar också ungefär som iWatch hur mycket motion hunden får varje dag samt lagrar historiken.

Nu Kasper kan du räkna med att husse rycker ut med sin elcykel samt står och väntar på dig på närmaste stig, gångväg eller smågata om du sticker.

Nu får du inse att storebror ser dig. Du ahr fått halsboja din lille svarte sate.

Under den vecka jag haft trackern har han ännu inte dragit i väg. Den testen återstår.

 

 

Postat 2019-10-07 22:27 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Den 2/10 hade Kasper och jag säsongspremiär för promenader tillsammans i Botaniska trädgården i Göteborg.

Hundar får besöka Botanska trädgåren mellan 1/10 till 1/3. Övriga tider på året får enbart ledhundar och liknande komma in i parken. Det händer att jag själv besöker parken utan Kasper bara för att promenera och fota. Det finns också under tiden 1/3 till 1/10 mycket att se och fiket är öppet.

Fast jsg gör  det med dåligt samvete. Hemma ligger en hund som inte vill vara ensam.  Tiden efter 1/10 tar Kasper och jag regelbundet promenader här. Hela parken känns unik med alla sina främmande träd och blommor. Under hösten är parken extra färggrann. Fast det är inte Kaspers favoritställe. Han måste gå i koppel. Är fiket öppet blir det fika och kanelbullar. Kanelbullar får alltid Kasper på bättre humör. 

Många av träden kommer från andra världsdelar och har helt andra färger på hösten än våra inhemska träd och buskar. Så välkommen på en snabbtur i parken med Kasper och mig som guider.

Vet ni värför träden är så mycket färggrannare i Nord amerika än i Sverige. Var jag nu i skolan skulle jag vifta som en galnng. Kasper också. Vi vet varför. NI kan själva hitta svaret på nätet. Det har med istider att göra.

Botaniska trädgården eller parken byggdes för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Riktigt färdig ansågs den inte vara förrän 1948. Då syftar man säkert på de ursprungliga visinoner och målen man hade. Mycket har hänt sedan dess. Det har blivit en harmonisk plats där många vill slappna av. Samt hitta kraft för att köra vidare.Det finns de som gillar träd och blommor, andra som joggar eller rastar sina hundar i den vackra parken. Själv har jag också använt parken för att fota bröllopspar före bröllopet.

Det är absolut Göteborgs vackraste park.

När man kommer in ser man rakt fram denna damm med staty och planteringar. I går upptäckte Kasper och jag att den finns enorma guldfiskar i dammen. Har inte sett dem förut.

Vet inte om detta kallas guldfisk. Det fanns också några som bjässar som var mycket större och guldfärgade. Fast de simmade för långt ner för man skulle kunna ta en bra bild.

Kasper vad tänkte du när du stod på kanten och kikade på dessa 5 kilos fiskar. 

Husse, jag kunde bara slicka mig om munnen och funderade hela tiden på hur jag skulle få tag på en. Några var stora nog för att räcka till en hel hundfamilj.

Kasper man äter inte guldfiskar vad jag vet. Fast jag får erkänna att alltid undrat vad de smakar. När jag skriver detta tänker jag på min kollega och vän, Angelo Mazzochi från Milano. Han studerade ett par år i Bryssel. Han hade väldigt ont om pengar. Ibland gick han till en av deras parker med en damm på natten och sköt en svan eller and med slangbella. Sedan smög han hem med sitt byte samt tog ur fågeln och plockade den. Stekte den sedan i sn enkla gasugnpå Italienskt vis. Det var mat för flera dagar.

Husse när kan vi besöka Angelo i Milano? Mitt EU-pass är ju giltigt. Ugnsbakad svan "italian art låter" låter hur gott som helst. Det får vi nog sätta på listan över att göra i vår Kasper. Vi kan ta det på vägen ner till Kroatien eller när vi ändå är i Wien. Wien till Milano är inte så långt, relativt att köra från Sverige. 

Så får vi någon gång ont om pengar Kasper så vet vi nu var vi skall meta. Panerad guldfisk filé är kanske inte så dumt.

Det finns väldigt fina växthus med en enormt stor samling av orkidéer och andra växter. Det är väldigt varmt och fuktigt i vissa av dem där det finns tropiska växter.

Tror inte Kasper får komma in där och vi har inte provat. Fast det bör ni göra om ni kommer hit. Utan Kasper har jag varit där många gånger. Alltid lika intressant. Ofta har de någon form av tema utställning. Runt jul alltid med ett jultema.

Kasper varför ser du så uttråkad ut.

Det är väl inte konstigt husse. Du har för mycket fotoprylar med dig som vanligt. Nu har du tagit 5 minuter på dig att få ordning på skiten.

Varför måste du ha 2 kameror och sedan flera objektiv med dig i en ryggsäck. Jag vill märka ett antal blommor och tala om att Kilroy was here. That´s it. Jo sedan vill jag vi fikar och att jag får en kanelbulle.

OK. Kasper jag är klar. Skulle kanske tagit med mig färre objektiv. Jag vet du älskar nybakade kanelbullar. Vi får se om det är öppet.

Skall jag nu sitta på bänken och vänta för att du fortfarande inte har ordning på dina fotoprylar. Ibland är du verkligen en hopplös husse. Till och med jag som hund inser du släpar på för mycket. Kommer du ihåg vårt lilla projekt, Norra älvstranden. En X-PRO2 och 3 objektiv räckte längre än du trodde. Det skrev du husse.

Sedan pratar man om att gamla hundar inte kan lära sig sitta. Bullshit säger jag som hund. Det är gamla hussar som aldrig lär sig av sina misstag.

Tyst med dig Kasper, Nu går vi vidare. Lägg dig inte i mitt fotograferande. Jag kan faktiskt sitta på befallning. Det kan du för der mesta men inte alltid. Hur var det i går när lilla Layla var här. En tik på 3 kilo. Hon är 31 kilo mindre än dig. Hur still var du då? Kommandot "Sitt" satt kvar i ditt minne i 5 sekunder. Nu slutar vi tjafsa och fortsätter. Vi skall ju guida människor sm inte är från Göteborg. Har du glömt det.

Ursäkta vår interna diskussion.

Idag är det få människor i parken. Många av dem joggar, springer eller går i snabb takt, en del går långsamt runt och njuter av trädens färger och alla blommor.

Kasper och jag hör till den senare gruppen. Vi har också ständiga stopp för att ta bilder. Kasper passar då på att kolla upp alla luktfläckar. Tydligen väldigt intressant. Skulle han kunna prata tror jag att jag skulle få höra, "stor pudelfröken, vill gärna ha valpar, söker stor stark make som kan ta hand om vår familj. Helst från välbergad familj där de serveras kanelbullar.

Detta är nog den mest färggranna höstvyn i parken. I går var det för mycket tjocka moln och dåligt ljus för att kunna få en riktigt bra bild. På grund av ljuset fick jag köra med kort skärpedjup för att inte skruva upp ISO.

Förra året när vi var där lite senare på hösten var det perfekt. Dramatiska moln och en sol som sken under horisonten. 

Kasper hittar en av barnens lekplatser med djur utsågade ut trädstammar. Kasper måste givetvis prova alla av dem. 

Han är väldigt nöjd när han lyckas komma upp på den högsta . Den är väl insliten och hal. FAst efter några försök lyckas han hoppa upp och inte glida ner på andra sidan.

Kasper och jag genar över gräsmattorna och passerar fiket. Tyvärr ingen fika eller kanelbulle i dag.  Stängt och bommat.

Vi får vänta med kanelbullen

Det finns en damm som jag provat att fota flera gånger. Provar igen men blir inte nöjd. Motivet hr absolut potential men det verkar bli för mycket av allt ting.

En vacker dag skall jag få till en bra bild här.

Vi fortsätter upp mot Japandalen. Uppför den branta backen. 

Det konstgjorda vattenfallet är tyvärr avstängt. Hade med mig filter för att kunna fota det mjukt och fint. Får bli en annan gång. 

Hittade en blomma som nästan såg ut som en orkidée. Inser det måste vara en lilja eller liknande. Förmodligen från Japan eftersom den finns i Japandalen.

Svårt att fota makro i dåligt ljus när en hund ständigt rycker i kopplet.

Det börjar skymma snabbt och Kasper har fått nog av blommor. 

Vi börjar gå ner och mot utgången och bilen. Fast jag hittar hela tiden nya motiv.  Provar dammen igen. Kanske blir mindre bättre. 

Tar en makro bild på en vit blomma.

Brukar aldrig konvertera blommor till svartvitt. Fast i det här fallet tycker jag det fungerar.

Kasper du verkar väldigt uttråkad ut.

Inte så konstigt husse. Jag får hela tiden vänta medan du fotar. Jag får inte springa lös och det blev ingen kanelbulle. Nu åker vi hem och sätter på ugnen så jag äntligen får min kanelbulle. Du lovat HUsse.

Bara ett par bilder på dig Kasper sedan åker vi hem.

Nu åker vi hem Husse. Jag vägrar att titta in i något objektiv mer i dag. Full fart hemåt och en kanelbulle. Mohlins färska kanelbullar är världens bästa käk. Även om de är nedfrusna och sedan upptinade. Färska är de förstås oslagbara.

Kasper och jag har lite delade meningar om Botaniska trädgården förstås. Han har nog rätt i att det är en park som är gjord för människor.

Han gillar ställen där han får springa fritt och hur mycket att han vill. Har vi sedan med oss Mohlins kanelbullar i ryggsäken också så är utflykten perfekt.edalen och lite 

I morgon skall det bli sol men ganska kallt. Såg att trattisarna börjar kika upp. Kanske dags får en utlykt till Svartedalen och leta lite svamp.Eller så skall vi åka upp till somamrstället i Dalsland och plocka svamtp på riktigt. Där plockar man på ett par timmar mer än vad man hittar i närheten i Göteborg på flera daga

Hälsningar och ha en skön kväll.

Kasper och Mats.

Postat 2019-10-04 15:33 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Galen hund lös i skogen

Kaspers morgon börjar nästan alltid på samma sätt. Givetvis först morgontoalett. Vi bor perfekt för att ha hund och två katter. Just utanför tomten börjar Hisingsparken.

Här kan Kasper få springa av sig all energi han byggt upp under natten. Efter toalettbestyren är avklarade är det dags för lite lek

Jag kastar pinnar och Kasper springer ner för backen i galen fart. Ibland blir det freesbee istället. Båda verkar vara lika kul för Kasper.

Sedan är det dags att locka upp honom igen med lite godis. Kaspers godis består av Frolic vilket han gillar skarpt. Så inget onyttigt.

Det är sedan dags för mig att leta reda på en ny pinne och vi gör om alltid ihop igen. En lek Kasper aldrig verkar tröttna på.

Nu börjar vi tyvärr komma in i den del av året när ljuset börjar bli svagare. Idag var det också mulet vilket inte hjälper till. Under träden i skogen hamnade jag idag på 12800 ISO.

Det är ett par steg för högt för man skall få bra detaljer i pälsen på vovven. För att få Kasper skarp måste jag fota på 1/2000. Svart hund i mörk skog är en riktig utmaning för vilken kamera som helst.

När han pustar ut senare på gräsmattan är det inga problem. Här räcker ljuset till när ISO kryper ner under 6400 ISO. Jag får helt enkelt ge mig till tåls till solen skiner under den här delen av året.

Eller ändå bättre sol och snö. Kasper och jag håller tummarna för att det blir ordentligt med pudersnö i vinter. Snö verkar vara något de flesta hundar älskar.

Kasper i skogen med upphittad socka.

Min numer bortgångna Hovawart Pivot i fin pudersnö.

Postat 2019-10-01 14:05 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera