Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Gammal möter ung.

Gick och köpte en Camranger i går. Äntligen kan jag göra vad enklare kameror har klarat sedan länge. 

Nu är inte mitt mål att skjuta selfies. Fast vad gör man för att testa den nya leksaken när alla andra är borta. Katterna vägrar sitta still och hunden går och lägger sig på annan plats när softbox och annat är på plats.

Så det blir att bita i det sura äpplet och själv bli motiv, Nu kan man ju sköta de flesta inställningar av kameran från Camranger. Det är ju det som är hela meningen.

Nu trivs jag mycket bättre bakom kameran än framför så det tar många bilder innan jag blir avspänd.

Resultatet är väl inte så spännande- Man kan se hur man är äldre än den självbild man har i huvudet.

Om man nu jämför denna bild med den av mitt första barnbarn som är fyra månader så förstår man vad tiden gör med en.

Att växa upp och bli äldre har sina fördelar. Fast det har onekligen också sina nackdelar.

Camranger är förresten helt suverän. Fast det får bli slut med selfies.

Postat 2015-02-27 20:00 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Mental strid mellan Prylnisse och den inbyggda teknikern

Att många av oss män har en liten mental Prylnisse i hjärnvindlingarna som älskar boy's toy's är välkänt. 

En del kvinnor verkar också ha en liten Nissa men den verkar mer fokuserad på annat.

Så när det nu kommer en fantastisk Canon 5Ds R utan AA-filter och 50,6 Megapixel så har min inre Prylnisse vaknat. Vill ha säger han till mig. Gudskelov finns det också en mer logisk tekniker däruppe. Han kan det här med kameror. Han anser att jag redan har vad jag behöver och mer därtill.

Fast Prylnisse försöker övertyga mig om hur underbart livet skulle vara och vilka fina bilder jag skulle ta med Canons nya underverk. Teknikern kontrar med att du mest använder bilder till att lägga upp på nätet som har en max upplösning på 1600 pixlar på längsta sidan. och ofta mindre Där syns ingen skillnad mellan en 5DMKIII, din Fuji kamera eller nya 5Ds. För betraktaren kunde du använt vilken som helst av dem.

Ja men du skriver ju ut ganska stora bilder också i hög upplösning säger Prylnisse. Tänk vad mycket bättre det blev om du hade 50,6 megapixel.

Teknikern kontrar direkt. Du kan max skriva ut med din Epson 3880 i A2. Din 5DMKIII klarar att ge en kvalitet i A2 som platsar på vilket galleri som helst. Visserligen kunde mer upplösning göra att du kunde använda skrivarens högsta upplösning och vinna lite till. Fast som du vet måste du använda lupp för att se skillnaden. På normalt betraktningsavstånd syns ingen skillnad.

Ja men de nya färgfiltren och den bättre utläsningen gör nog susen försöker Prylnisse. 

Och hur mycket problem har du idag med detta kontrar teknikern?

Ingen direkt får jag väl matt erkänna.

Så nu har jag tröttnat på de där två. De får fortsätta tjafsa och jag har stoppat in öronproppar för att slippa höra tjafset. 

Under tiden har jag ägnat mig åt att lite undersöka min enklaste form av att ta en bild. Min iPhone 6+. Att jag valde 6+ berodde på att den har IS typ Canon. Det är nu första gången jag försöker ta bilder med en mobil lite mer seriöst. Tidigare har jag mest använt dem till att dokumentera noteringar på whiteboards.

Jag har visserligen blivit ombedd många gånger att skriva ut bilder som vänner eller släktingar har tagit med sina mobiler och tycker är toppen. Max A4 brukar gälla eftersom de inte har plats för mer på sina väggar.

Personligen har jag sällan varit imponerad av dessa alster. Bilden brukar vara för mycket brusreducerad och sakna detaljupplösning.

Som kamera är en mobil ett missfoster. En ergonomisk katastrof. Att hålla något på raka armar och fota år helt fel. Fast många verkar nu ta detta som det naturligaste i världen. Detta är dagens Instamatic. 

Jämfört med gårdagens Instamatic är den något ljusår bättre.

En iPhone 6+ tar helt acceptabla bilder som duger att skriva ut i A3. Fortfarande för mycket brusreducering. Skulle vara fint om man kunde få tillgång till raw-filen och brusreducera mindre. Skulle ge bättre upplösning.

IMG_0380.jpg

Dessutom är de optimala för gatufotografen. Hyperfokal inställning blir det med automatik.

Så släng era Leicor i väggen. M2 och skannade negativ. Glöm det. Här är upplösningen betydligt högre.

Tri-X är gammal kornig risgrynsgröt:-)

Så här en variant för gatufotografen.

IMG_0380-Edit-2.jpg

Så under tiden som Prylnisse och Teknikern tjafsar får jag väl använda mina existerande kameror att försöka ta intressanta bilder.

Postat 2015-02-10 14:45 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En vildmark mitt i Göteborg

Bakom vårt hus ligger ett berg som är en del av Hisingsparken. En del av parken har gångvägar bänkar mm. Fast den del som ligger nära oss består av en brant skog som högre upp övergår i den Bohusländska graniten med dalar och sänkor.  

Däruppe på toppen i en av dalarna bodde det människor för flera tusen år sedan. Då var toppen en ö i en skärgård. Det enda synbara spåret de lämnat efter sig är en fornborg. En lång stenrammel. Om det var ett befästningsverk eller hade någon annan funktion vet nog ingen. 

Här uppe är man oftast helt ensam och det är sällan man stöter på andra människor. Däremot finns det Harar, flera rådjur och en rävfamilj som håller till i området. Älg förekommer ibland.

Att ta sig upp kräver lite ansträngning. Det är brant. 

När man väl kommer lite högre upp är det slut på skogen och berget tar över. 

När man väl kommit upp så hamnar man i den dal där folk levde på forntiden. Här ser man inte stan och hör den knappt heller. Plötsligt känns det som man lämnat stan. Här råder lugnet.

På sina anar man staden trots allt. På andra ställen är man mitt i naturen.

Här håller också till både Berguv, Vråk, Hök och Falk vissa tider på året.

Korpar brukar också finns på vår och höst. De brukar då blåsiga dagar öva luftakrobatik i uppströmmarna längs bergets branta sidor. 

Går man upp på en av de högre platserna med utsikt gör sig istället staden påmind. Beroende på var man står kan man se stora delar av Göteborg. I söder Göteborgs hamn och centrum, i sydväst Älvsborgsbron, i nordväst ser man Nordre Älvs mynning.

I Väster finns en helt annan del av vår verklighet. Inte särskilt långt bort. Problemområdet Biskopsgården. 

Här har vi den moderna segregationen, bilbränderna, gängkrigen och ständiga skjutningar. 

Tänk att det kan vara så nära och ändå så långt mellan olika områden.

Nej tacka vet jag mitt och hundens berg. Där finns varken segregation eller bilbränder. Där kan man ströva i ro. Nu har ni sett en del av vårt berg.

Ha en bra dag.

Mats

Postat 2015-02-05 14:36 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera