Halvlångt ifrån eller lite närmare?

Jag har gått förbi de här fingerborgsblommorna på 'hundrundan' flera gånger, men oftast har det varit hårt ljus. Härom kvällen gick jag ut för att fota dem senare på kvällen då ljuset var mjukare. Vid halv tio-tiden blev det.

I bildbehandlingen har jag gjort en vinjettering, mörkat ner delar av bakgrunden och minskat färgmättnaden lite plus globala justeringar.

Två bilder i olika vinkel och på olika avstånd. Vilken är bäst?

Den första är stående 9x16, så det kanske behöver 'förstoras' för att bli förminskad så den får plats på skärmen. Lät lite konstigt, men det fungerar!

Vid Verkeån

Två bilder som är tagna invid Verkeån vid Haväng. 

Tänkte återkomma till det här med intima landskap. Jag läste en artikel i den digitala fototidningen 'Elements Landscape Photography Magazine' att uttrycket 'intima landskap' först användes av Eliot Porter, när han hade utställning på Metropolitan Museum of Art i New York 1979. Den utställningen banande vägen för att färgbilder från naturen blev erkända som en konstform. Eliot Porter är nog lika viktig i landskapsfotots historia som den mer välkända Ansel Adams. 

Jag nämnde Elements Landscape Photography Magazine. Jag har nyligen börjat prenumerera på denna tidning, som utkommer en gång per månad, och den är enbart inriktad på landskapsfoto. Det är mycket hög klass på både bilder och texter och den har en mycket ren och snygg design. Ett nöje att läsa tycker jag! Det är förstås en fördel om man har en surfplatta eller hybriddator för att läsandet ska bli bekvämt, eftersom tidningen är digital. Här är en LÄNK för den som är intresserad. 

Efter några om och men

Jag fastnade för det här döda trädet och tog en bild på frihand på det. Jag hade problem med några små bokar, som gjorde att jag inte kunde stå i riktigt den vinkel jag ville, men jag tog bilden ändå. Jag använde ett ljusstarkt kort tele för att isolera trädet med hjälp av bakgrundsoskärpa. 

Eftersom trädet står cirka 300 meter hemifrån kunde jag återvända en annan dag. Då hade jag med stativet och kunde hålla undan småbokarna medan jag gjorde exponeringen. Jag satte också på ett polfilter för att minska reflexerna i löven. Det var växlande molnighet och jag väntade till solen försvann bakom kanten på ett moln, men det var ändå mer och finare ljus från himlen som lyste upp det döda trädet genom ett gap i lövverket. 

Det är kanske någon som gillar den första bilden bättre och det är helt okej. Jag blev mest nöjd med bild två i alla fall. 

Avsides vid Klammersbäck

Klammersbäck rinner ut i Hanöbukten norr om Vitemölla. Jag följde bäcken uppströms en bra bit. I början finns det stigar, men sedan blir terrängen väldigt besvärlig. Den lilla ravinen har branta sidor bitvis och växtligheten är ofta väldigt tät, så det går inte gå precis intill bäcken. Jag hittade ett ställe där jag kunde komma ner mellan snåren. Det är en mycket avskild plats och jag skulle kunna tänka mig att den inte ens får besök av människor varje år. 

Den här gången tänkte jag berätta lite om hur fotot är skapat och hur jag tänkte vid fototillfället för den som kanske är intresserad av det.

Kameran står på stativ för att kunna finjustera kompositionen. En viktig detalj är förstås bäcken som går lite på diagonalen, men också den stora trädstammen till vänster och det döda trädet som lutar åt höger. Det döda trädet och dess grenar som pekar åt höger balanserar den stora stammen till vänster. I höjdled tycker jag det blir en balans mellan den mossiga stammen som ligger diagonalt över bäcken och grenverket längre upp i bilden.

Några detaljer som jag tänkte på är dels grenen och kvistarna i nedre delen av bilden i bäcken och en kraftigare gren till höger borta i bäckens sväng. Det var särskilt viktigt att inte klippa av den bortre grenen, vilket jag gjorde vid den första exponeringen. Detta är andra försöket.

I övrigt har jag försökt att frilägga stammarna i bakgrunden från varandra så gott det går. En sak som stör mig lite grand är några löv som sticker in från vänster över stammen på det döda trädet. Kanske inte jättestörande och naturen är inte perfekt. 

Det var en mestadels solig eftermiddag med några små moln som passerade. Solskenet lyste upp fläckar i bakgrunden och på träden, så jag fick vänta på att ett av de små molnen skulle blockera solen för att få ett jämnare och mjukare ljus. Trots mycket ljus från himlen var det ganska mörkt nere i ravinen tack vare all växtlighet. Exponeringstiden landade på en sekund utan några filter. Det har förstås hjälp till att jämna ut flödet i bäcken. 

Förutom globala justeringar av färgtemperatur, skuggor, högdagrar m.m. så har jag ljusat upp delar av bakgrunden, som annars var lite för mörk, framförallt ovanför bäcken. Jag har dämpat mättnaden i grönt lite grand, så det inte ska bli överväldigande grönt samt dragit 'tint'-reglaget en gnutta mot magenta, men det måste man vara försiktig med. Ett synbart magentastick är fult. 

Slutligen beskar jag bilden till 4x5. Jag tycker det är ett behagligt format, i synnerhet för stående bilder. Bilden är inte beskuren i sidled.

Rått med mobil

När jag gick kvällsrundan med vovven idag, så tyckte jag det var fint motljus på ett ställe. Jag hade bara mobilen med mig. När jag ska ta lite 'seriösa' bilder med mobilen brukar jag undvika digital zoom utan använda full upplösning, d.v.s. välja en av ajFånens tre kameror. Jag väljer också rå-format. Det är för att jag alltid vill bildbehandla och ha den bästa utgångspunkten för det. Jag vet att Erik från DK använder en annan approach, 'rakt ur kameran', och det är förstås fritt fram att göra hur man vill!