Med Jay Maisel i New York #10, Dag 5 em: Hemma hos Jay!

Eftermiddagspass och sista rycket. Veckans höjdpunkt stundar. Vi ska analysera sista bilderna och sen gå upp till Jay och skåda hans magnifika bank och avsluta veckan uppe hos Jay. 

Sista övningen för veckan. Vi har hållit till i bankens gamla styrelserum. Där har vi diskuterat konsten och livet. 

Utsikt från andra våningen. Där på bordet ligger våra avskedspaket och väntar. 

Sedan besöker vi det allraheligaste. Bankens valv. Där Jay förvarar sina negativ! 

Många rutor har det blivit genom åren. 

Andra och tredje våningen använder Jay som galleri. 

*

Häpna vandrar vi genom bankens lokaler. 

Bilder på en unik upplevelse. Det går inte längre att vandra i Jays bank som vi gjorde. 

Där är Jay med Marilyn Monroes porträtt som han tog en gång. 

Våning fyra har rum där Jay förvarar sina prylar. Jag vet ingen som har så mycket prylar som Jay. Han verkar vara en samlare. 

* 

*

Vi kommer upp på taket. Jays fru har en trädgård däruppe. 

Jays normala utsikt. 

Nöjd kursdeltagare. 

Sen så går vi ner till Jay för att äta och runda av. Vi lämnar puffrorna på bordet. 

Sista natten med gänget. 

En intensiv workshop är till ända. Den har varit lärorik. Workshopen kostade en del - men den var värd sina pengar. A once in a lifetime experience. Den känslan har förstärkts när åren gått. Minnena från workshopen är inget jag skulle vilja vara förutan.  

PS. Jag hade ännu en och en halv dag i New York så det blev mer bilder. 

PS2. Det visar sig att ett år efter denna workshop så sålde Jay banken. Detta var en av de sista workshops som Jay gav där. 

Med Jay Maisel i New York #9, Dag 5 fm: Downtown

Dag fem och workshopens sista dag. Jag ger mig ut i ottan för att plåta. 

Chinatown har ännu inte vaknat. 

Några lokalbor får sin frukost. 

Mitt mål är åter Ground Zero. Jag ville återvända och fånga något bra. Åter möts man av ljudet och slås av hur mäktig platsen är. För att fånga något bra har jag lånat ett 24-70/2.8. Vill ha vidvinkel och ljusstyrka. Jag står här en bra stund. Men lyckas inte få till det. 

Jag dyker istället ner bland pendlarna. Alla mänskor på väg till dagens dont, alla med sina mål. 

*

Åter blir man stolt. Skanska bygger upp New York igen! 

*

*

* 

*

*

*

*

/slut

Med Jay Maisel i New York #8, Dag 4 em: Downtown

Dags för lunch. Gänget ger sig ut på stan. 

Men innan vi ger oss ut säger Jay: backa! 

Dags för gruppporträtt. Jag tar själv en bild på Jay och Theo. 

Lunchen intas på Katz Delicatessen. Ett legendariskt ställe. Den är känd från filmen When Harry met Sally, där Sally i en scen uttrycker sig expletivt. Se skylten däruppe till vänster! 

Här är ställets berömda Reuben-macka. 

En stilstudie av Jay. När Jay ser ett motiv tar han upp kameran och plåtar. Det är befriande. 

Dags att ge sig ut på stan igen. Mitt mål är Downtown. På vägen passerar jag Chinatown. 

I USA gäller att Cash is King. Och ingenstans gäller det mer än i Chinatown. Se här. Hos oss är bankomater något som är förbehållet banker på väl utvalda ställen. Här ser man dem lite varstans. 

Jag kommer till Downtown. Se här en domstol. Det är klassisk film-mark. I Gudfadern, i den magnifika slutscenen där Michael Corleone i kyrkan döper ett barn och förkastar djävulen - samtidigt som han avslutar familjens affärer. På dessa trappor mötte maffiabossen Barzini sitt öde. 

Mitt mål är Ground Zero. Platsen för det hemska terrordådet och nu en jättelik byggplats. Stället ger en mäktig upplevelse. När man närmar sig platsen hör man ljudet. Ett dånande ljud, som när underjordens alla dvärgar står och smider. Och sedan platsen med sin innebörd. All aktivitet och de nya byggnaderna som reser sig. Likt fågeln Fenix.  Jag står där en bra stund och försöker få nåt. 

* 

New York och cityscapes. Men se där! Skanskas kranar är där och hjälper till att bygga upp New York igen. Man känner viss stolthet. 

Den här bilden undrar jag lite grann hur det ligger till med. Det verkar som att jag siktar på kvinnan. Men om jag siktar på kvinnan - hur blev det då en bild? Trompe l’oeil! 

* 

En klassisk juxtaponering, bread and butter för gatufotografin. Stod här ett tag och väntade på att en brallis eller nån färgrik person skulle passera. Blev dock inget. Håller med, kan göras bättre. 

Monetary mischief. En av Jays lärdomar är att ta med sig sitt yrke i sin fotografering. Att ta med sig yrket bidrar till mer personliga bilder och mer djup. Jag har ägnat en del professionell tid åt att studera historiska bank- och penningväsenden, som det amerikanska. Och där har denna byggnad spelat en stor roll. The Federal Reserve Bank of New York. Ville alltså få till en bra bild på byggnaden. Men den visade sig svårfångad. Svår att få inom ramen. Den känns gränslös och ohämmad. Som den också varit i den ekonomiska historien. (Kännare har hävdat att bankens politik låg bakom stora depressionen på trettiotalet). 

Lite grafik. 

Ännu en. 

Monumentet till de fallna för terrorattentatet den elfte september. En plats som griper tag. 

Efter plåtningen var det skönt att komma hem till Jay för ännu en kvällssittning med Jay och kurskamraterna för att lyssna till visdomar och erfarenheter och delta i diskussioner om konsten och livet. 

Med Jay Maisel i New York #7, Dag 4 fm: Times Square

Dag fyra och jag stiger upp i ottan. 

The Village vaknar. Efter gårdagens lyckostund vid Times Square, all action vid live-sändningen och mötet med New Yorks paparazzi, bestämmer jag mig att pröva lyckan där ännu en gång. Det blev inte samma action men det blev ändå en trevlig morgon. 

Den här bilden är jag nöjd med. Trots röran tycker jag att bilden ger känsla av harmoni. 

Det börjar regna. Jag misstycker inte. Regn betyder light, color and gesture. 

*

*

*

*

Variation på ett tema. 

*

Den här bilden fick jag beröm för av Jay. This built that, sa han, syftandes på hur råa cementen formas till stad. 

Med Jay Maisel i New York #6, Dag 3 em: From rags to riches

Jag har en idé: "From rags to riches. How I went from living in a flophouse to a luxury hotel in a week". Idén var att jag efter att veckan var slut med Jay skulle ta in på lyxhotell för en natt eller två. Beskriva min resa. Det skulle kunna bli alla blogginläggs moder. Jag tänkte att jag skulle ägna eftermiddagen till att reka. 

220 Bowery Street. Stället jag bodde på var ett gammalt flophouse, ett ungkarlshotell. När soldaterna kom hem från andra världskriget hamnade de ofta här. Sedan blev de kvar. Stället är i princip en sovsal, men med kabiner på 2 gånger 2 meter. Kabinerna har inget tak så de är mer som skynken. Numera är stället ett hostel. Cabins come with complimentary earplugs. Det passade mig som hand i handske. Dels var stället billigt - i New York är det svårt att hitta billiga hotell. Men sen var det läget - stället låg i samma kvarter som Jay! Jag behövde inget fashionabelt ställe. Workshopen med Jay var så intensiv - från sex på morgonen till nio på kvällen - att man var helt färdig och bara ville stupa i säng. En säng var allt jag behövde. Dessutom fick man uppleva the authentic Bowery experience. 

Jag beger mig ut på stan. Då stöter jag på en brud med följe. Glada miner! 

Ett stånd där man säljer billiga juveler. Kan de bli del av storyn? 

Waldorf Astoria. Ett klassiskt hotell. Känt för sin sallad. Men även för sina banketter. Jag gillar det jag ser. Kan mycket väl tänka mig att ta in här. Men vill reka mer. Vill också kolla in The Plaza. 

Park Avenue. Att ta cityscapes i New York är som att stjäla godis från småbarn. Bara att rikta kameran upp i luften. 

Kommer fram till Femte Avenyn och hörnet till Central Park. New Yorks kanske bästa hotell. Känt från The Great Gatsby. Jag gillar genast intrycket. "From The Bowery to The Plaza in one week." Vilken story! 

The Entrance. Gillar det jag ser. 

Inne i hotellet. Stället helt klart ståndsmässigt. Tyvärr tvingas jag medge att det blev inte roligare än så här. När jag gick till receptionen och bad om priser fick jag en mindre chock. Visst, man måste offra sig för konsten. Men det finns ändå gränser. Ändå, bra idé!

Serendipity. Det hade hänt ett missöde. När jag stod på perrongen i tunnelbanan för att ta mig uppåt stan råkade jag tappa mitt 70-200/4 i golvet! Bländaren gick sönder: den hakade upp sig, funkade inte. Nu sätter jag mig och försöker få fason på objektivet. Riktar kameran på måfå, är bara inne på att trixa med gluggen. När jag kommer hem ser jag att den här bilden har fastnat. Det var alls inget jag hade räknat med. Serendipity! 

Serendipity 2. Återigen en serendipity-bild, som jag får ge cred åt mixtrande med trasig glugg. 

Jag ger mig nedåt stan. Det börjar bli lite bråttom. Stället för middagen med Jay och kollegor ligger långt på andra sidan stan. På vägen stöter jag på några landsmän. De var svenskar som besökte New York och som också trivdes i stan. 

Jag kommer fram till restaurangen och som vanligt blir det bra mat och intressanta diskussioner där Jay håller låda. Här är vi på utgång på väg till Jay. 

Vi tar taxi. Där är Jay! 

Stilstudie av Jay. Pragmatiska byxor och en fet kamera i handen korsar han orädd Bowery på väg mot sin bank. Jay äger.