Turandot på Operan

Jag var på Operan i fredags och såg Turandot. 

På väg till operan. Jag kommer till Norrström. Jag lägger märke till en sak. Guanon, den finns kvar, men det är ändå som att stenarna är tvättade. De måste ha tvättats till kungens åttioårsdag. Men ändå är guanon kvar, säkert medvetet. En form av marmorering, som en hyllning till fåglarna. 

Möter också rikshägern. 

Vid Gustav Adolfs torg utanför operan. Man har planterat några exotiska barrträd där. Såna där man finner vid Medelhavet. Gillas! 

Första raden? Tagen! 

Jag kommer tidigt, strax efter sex. (Har varit på Rajala och köpt en batterilucka. De stänger klockan sex). Föreställningen börjar klockan sju så jag har gott om tid. Och det är skönt att vara tidig. Man har stället för sig själv, kan lämna in i garderoben, strosa omkring i lugn och ro innan buset kommer. Sätta sig och ta en Cola Zero och knapra på oliver och vänta in stunden. 

Det drar ihop sig. Orkestern samlas, Publiken intar sina platser. 

Föreställningen börjar. Turandot är en opera av Puccini. Handlingen utspelar sig i kejserliga Kina. En prinsessa uppvaktas av friare. Hon ger dem gåtor att lösa - men om friaren inte löser gåtorna så halshugger hon honom. Ända tills prinsen Calaf dyker upp och knäcker koden. 

Puccini och Wagner är för mig de två stora. Före dem var operor mer som musikaler - de bestod av recitativ och arior. Men sen uppfann Wagner det helgjutna musikdramat. Wagner och Puccini blev mästarna. Men sen hände nåt. Från tjugotalet och framåt lade den seriösa tonkonsten musiken åt sidan för att istället ägna sig åt kakofoni. Så efter Puccinis död har det inte längre skapats många operor behagliga för örat. 

Bland Puccinis operor tycker jag Tosca och Boheme är helgjutna. De är bra rätt igenom. Turandot och Madame Butterfly är inte lika helgjutna - men de äger stunder som gör det värt biljetten. Och Operans Turandot levererar. Finalerna i akterna två och tre, då kören och sångarna och orkestern ger allt de har. Då går det rysningar längs ryggraden, tårar dyker upp i ögonen. Då får man uppleva Puccini-kicken. Däremot Nessun dorma i början av akt tre tycker jag inte riktigt nådde upp till förväntan. Tenoren hade inte tillräckligt löd i voicen. 

Hur var det med jönseriet? Jovisst fanns det där. Jönseriet är numera obligatoriskt. Men nivån kändes ändå hanterbar. Jag har aldrig förstått poängen. Operan handlar om gamla Kina: det finns kejsare, prinsessor. Varför inte förlägga handlingen till - gamla Kina? Man har sett bilderna på Birgit Nilsson i hennes Turandot-outfit. Nej, det vore för enkelt. Iscensättaren måste visa sin kreativitet. Borgerligt västerländskt! Genialt! Som vanligt är man tvungen att gilla läget - men det gick ändå att njuta operan. Man är tacksam att man slapp ett inlägg i klimatdebatten. 

Den stora finalen. Turandot finner att prinsen Calafs namn är Kärlek. Sångarna och kören och orkestern ger allt de har. Kårar, tårar. Ridå. Sedan: Applåderna. Det är fri plåtning under applåderna! Här är ensemblen. 

Men det man vill se är applåderna för divan. 

Divor är sköra varelser. Föreställningen står och faller med dem. Alla dessa timmar med rösten. Håller den? Tänk om den spricker? Det är ett utsatt arbete - men när applåderna strömmar finns nog inget bättre. 

Vincer0! Vinceremo! Insieme! 

Min guru Jay Maisel säger: light, color and gesture. Och störst av dem är gesture. 

Jag vandrar hem i kvällen. Tar vägen längs Gamla stans kajer. När jag kommer till Slussen ser jag nåt som gör mig glad. The boardwalk. Stockholm har en boardwalk! Det kommer bli bra. Till sommaren, när det är varmt och alla mänskor vandrar här. Tar en kvällspromenad, som vid Medelhavet. La passegiatta. 

Med Jay Maisel i New York #3, Dag 2 fm: Brooklyn Bridge, Downtown

Klockan slår sex och väckarn ringer. Ny dag! Ut och plåta och kom hem med bilder! 

Jag lämnar 220 Bowery Street där jag bor. Jag bestämmer att bege mig Downtown. 

Downtown. Stadens, landets och världens centrum. Staden som ännu sover men som nu vaknar och fylls med frustande liv och energi. Jag grips av en känsla. I'm with Jay now, I own this town. 

Jag står på Brooklyn Bridge. Den legendariska bron, New Yorks äldsta. På bilden syns Manhattan Bridge som är granne. 

New York är lika med cityscapes. 

Brooklyn Bridge har en fin träbro för gångare och cyklister. 

* 

Downtown vid kvarteren runt Wall Street. 

* 

*

I Battery Park. En lokalbo gör som Povel. 

Med Jay Maisel i New York #2, Dag 1 em: Light, color and gesture

Efter lunchen gav vi oss ut på stan. Man kan väl säga som så att vi var sugna på att plåta. Det började regna. Det gjorde inget. Det ökar möjligheten till bra bilder. Jays stora idé är den om light, color and gesture. Enligt Jay utgör dessa tre bildens element. Konsten är att förena dem på magiskt sätt. Med den inställningen gick jag ner i The Village för att plåta. 

Light and gesture. 

Helt klart gesture. Även lite color. 

*

*

*

Gesture! 

*

Dagens clou blev för mig dessa bilder på ett elegant par. 

*

*

/slut

Med Jay Maisel i New York #1, Dag 1 fm: New York!

Meddelar bilder från en workshop som jag deltog i för ett tag sen. Ett tag sen? Året var 2013, alltså tretton år sen. Reportaget har tyvärr blivit liggande. Det hamnade i "production hell". Men bättre sent än aldrig. Nu är det dags för release! 

Jag var i New York för att delta i en workshop med legenden Jay Maisel. Jay är en klassisk amerikansk fotograf. I sextio år har han verkat i New York, i femtio år som kommersiell fotograf, på senare tid för sig själv. Han har plåtat Miles Davis och Marilyn Monroe. Här kan man läsa om Jay och ta del av hans härliga bilder. 

Men Jay är inte bara känd för sina bilder men också for sina workshops. De sägs vara som inga andra. I en intensiv vecka umgås man med Jay i hans kvarter, plåtar och diskuterar bilder och tar del av Jays erfarenhet och visdom. Jag hade sett och läst om workshopen på nätet. Den kostade en slant men jag tänkte: What the hell, once in a lifetime. Man lever bara en gång. 

Men Jay är inte bara känd för sina bilder och sina workshops men också för sin bostad. Den är som ingen annans. Han bor i en bank! På sextiotalet köpte han Germania Bank på Bowery Street, som då var nedgången. Sen dess har han bott här med sin familj och också haft sin studio där. Banken var en viktig del i att jag ville ta den här workshopen. Once in a lifetime. 

Det är måndag klockan nio. Med spänning och förväntan knackar jag på dörren till 190 Bowery Street. 

Jag kommer in till Jays studio. Och se! Kurskamraterna är redan på plats! Och där till höger! Där är Jay! 

Det är pang på rödbetan direkt. Vi sätter oss med frukost i bankens gamla styrelserum där workshopen hålls. Jay förklarar gången. På morgonen klockan nio kommer man till banken och laddar upp fem bilder som man tagit dagen innan. Dessa diskuteras under förmiddagen. Sedan blir det lunch på något trevligt ställe. Efter lunch är det fri tid då vi ger oss ut på stan och plåtar. Sedan middag på ett trevligt ställe. Efter middagen är det ännu en sittning, där Jay håller låda och ger av sin visdom och sina bilder och vi diskuterar konsten och livet. 

Första dan diskuterar vi fem favoritbilder som vi laddat upp. Det blir sedan lunch. Jay säger åt oss att hugga tag i en kamrat, ta kamratens porträtt och fotografiskt bekanta sig med kvarteren på väg till lunchstället. 

Det här är Alejandro Cerutti från Argentina. 

Min första bild på New York-bo. 

*

*

Workshop i Chinatown. 

Trångt i The Village. 

Det här är Manhattan! Man undrar vad en sån här parkeringsplats kostar i månaden? 1000 dollar? 2000? 

Så var vi framme vid lunchstället och vi deltagare fortsatte ivrigt att diskutera morgonens händelser. 

Laxsläppet

Några bilder från laxsläppet vid Stockholms ström. Tiotusen havsöringar skulle släppas ut. 

Fiskentusiaster på plats. 

Stunden nalkas. 

Allt klart på sjön. 

Lastbilen kommer med det sprattlande guldet. 

Här kommer dom! 

En firre smiter! 

Fåglar var där för att smaka. 

En detalj. Fiskarna simmar motströms. De vill inte hamna i plurret! 

Trots sin uppvaktning kammar fåglarna noll. Fiskarna är stora, två år gamla. För att dra nytta av släppet bör man vara fiskgjuse. 

Tycker det var svårt att plåta. Lyckades inte få firrarna skarpa. Körde med slutartid en tusendel. Tänkte att det skulle räcka men kanske inte? Får träna till nästa år.