Lilla Elitloppet - jakten på miljonen

Det var strålande väder. Jag kom till Valla vid elvasnåret. Det brukar vara skönt med några timmar före loppen. Då kan man i lugn och ro kolla in värmningarna, känna på stämningen, lämna in kupongen. Även om huvuduppgiften idag var att bildbevaka tillställningen vill man ju även vara med i matchen och försöka tjäna en hacka. Jag slog mig ned vid ett bord vid ovalen och började knåpa ihop en V75:a. 

När man spelar är det viktigt med rutiner. Det gäller att vara systematisk och inte spela på allt som rör sig. Själv har jag som regel att alltid köra med tre spikar. Det är väldigt svårt att sätta tre spikar. Men det är svårt att överhuvudtaget vinna. Genom att spika tre hästar vinner man streck: man kan kräma på bra i de andra loppen och på så vis ha chans på en högoddsare. Det här är ett trick som jag har lärt mig från Robert De Niro. I filmen Deer Hunter där han och hans kompisar är fångna i Vietnam och vakterna spelar rysk roulette med fångarna. De Niro ber att få tre kulor i loppet: det ökar dramatiskt chansen att förlora, men ökar samtidigt chansen att kunna övermanna vakterna. Genom att så att säga ta en chans inuti chansen kan man bättra på chansen till en högvinst. 

När man väl har spikat tre hästar gäller det sedan att kolla in strecken. Kolla in de fem, sex högst rankade i varje lopp. Välja några. Eventuellt också komplettera med ett drag. Då jag inte spelat på länge gick jag i stort sett på Rondens ranking. Jag valde mina spikar. Checco Boko i andra, Askens Valencia i femte, Parkin i sista. Kompletterade kupongen med några roliga streck. Jag hade bestämt mig, saken var klar, när plötsligt...

Sista loppet är Harper Hanovers lopp. Det är ett stayerlopp, d v s långdistans 3 140 meter. När jag lusläser programmet, vad skådar mitt norra öga? Nummer 9, Jacky Glide. Stammandes efter Jag de Bellouet, den franske travhästen som höll hov på travbanorna i mitten på 2000-talet! Jag de Bellouet var min absoluta favorithäst. I Frankrike gick hästen under smeknamnet Le Cannibale, efter sin förmåga att tugga i sig motståndarna. Hästen var urstark. Jaggen  brukade lägga sig i position utvändigt ledaren. Positionen räknas som besvärlig: på travspråk kallas den för dödens då den brukar suga musten ur den häst som ligger i den. Med med Jaggen var det tvärtom: han låg i dödens och utövade konstant tryck på motståndaren. Halvvarvet från mål kroknade motståndet och Jaggen gled ifrån. 

Jaggen råkade ut för en stor oförrätt på Solvalla. År 2006 vann Jaggen Elitloppet i överlägsen stil. Det är det värsta som jag har sett på en travbana. Tänk Usain Bolt på fyra ben. Det är Elitloppet, världens bästa hästar står mot varandra på sprinterdistans. Det skall egentligen inte kunna hända. Den dubble Prix D'Amerique-vinnaren hade tidigare krigat ner allt motstånd på kolstybben i Paris . Nu gjorde han det även på Solvallas sprinteroval: 

https://youtu.be/IOgYWHyLOMM 

Någon tid efter loppet blev emellertid Jaggen orättvist fråntagen segern! Det visade sig att Jaggen före loppet hade genomgått akupunktur. Detta är inte förbjudet internationellt. Lite kinesisk alternativmedicin som motvikt till alla medikamenter som alla travtränare tutar i sin hästar (hästkur, någon?) Men de svenska regelmakarna hade kommit på att denna behandling stred mot regelverket. I stället gavs segern till svenska hästen Conny Nobell. På klippet ovan ser man att Conny Nobell bara var trea i loppet. Tvåan, den tyske hästen Let's Go diskades också för någon förment oegentlighet. Allt för att Conny Nobell skulle få vinna Elitloppet. så nu stoltserar Conny Nobell med sitt namn på Elitloppets Wall of Fame uppe på Kongressen. 

När jag därför såg Jacky Glide i programmet vaknade andarna till liv. Stayerdistans. Med Jaggens blod i sig borde Jacky kunna mala ned motståndet. Det är för övrigt en grundregel: sprinterdistans så är det amerikanskt blod som gäller, långdistans så är det franskt. Hästen dessutom tränad av Stig H. För mig är Harper Hanover förknippad med Stig H. Minns när han vann här med Utah Bulwark år 1985. Jag kollade strecken. Jacky en riktig högoddsare. Hästen bara spelad på fyra procent av kupongerna! Om hästen skulle vinna skulle det bli miljonvinst hur än det gick i de andra loppen. Conny Nobell-älskarna i det här landet förstår naturligtvis inte att uppskatta Jaggens sanna värde. Tankarna börjar fara i väg. Jag kan bli ekonomiskt oberoende. Jag kan sluta på jobbet, börja plåta på heltid...

Jag beslutar mig för att frångå mitt system och ta med Jacky på kupongen. Jag nöjer mig med två spikar. När jag ändå frångått Parkin som spik i sista är det lika bra att plocka med ytterligare en häst. Jag plockar med New Line. Således tre hästar i stället för en. Strecken drar iväg...

I vanliga fall är spelandet den enda last jag kan kontrollera. Jag är mycket stolt över det. När jag ger mig av till banan brukar jag ha en spelbudget. Vanligtvis 3-400 kronor. Jag spelar upp min budget och inte en  krona mer. Vinner jag så vinner jag, förlorar jag så förlorar jag. Alltid cut your losses, aldrig double down. Vanligtvis lägger jag omkring trehundra kronor på ett system. Det är också vad systemet hade kostat om jag hade kört med tre spikar. Men nu hade systemet blivit tre gånger dyrare, således niohundra kronor! Det är det som händer när speldjävulen får tag i en. För att få en på kroken ser djävulen till att låta en vinna. När man har vunnit föds tanken på Storvinsten, ekonomiskt oberoende. Då är man fast och djävulen halar in en. Jag har alltid vetat hur djävulen jobbar och brukar därför aldrig låta mig luras. Jag brukar vara som en mört som betar runt kroken men avstår från att hugga. På så vis har djävulen låtit mig vinna småvinster som jag har varit fullt nöjd med: En hundring här på ett bra platsspel, en hundring där på en femma. 

Men nu hade jag svalt betet. Niohundra kronor! För de pengarna kan man köpa en 50/1.8. Vansinne! Det var inte bara tanken på ekonomiskt oberoende som hade lett mig ned i träsket. Det var också tanken på hämnd. Via dottern skulle Jaggen få revansch på Solvalla. Men i spel kan man aldrig låta sig ledas av dylika känslor. Spel är strictly business, det gäller att vara iskall. 

Så direkt efter jag hade lämnat in kupongen förstod jag vad jag hade gjort. Jag hade agerat out of character. Jag visste att jag skulle torska. Med olust och oro till mods inväntade jag det ofrånkomliga. Första omgången vanns av Beatasine och Peter Ingves. Jag var fortfarande med. Men redan i andra sprack det. Jorma Kontio svek med Checco Boko. I tredje loppet torskar jag igen. Jag kan alltså max få en femma på systemet. Locket på och sordin på den personliga glädjebägaren. Sexhundra kronor mindre i plånboken bara för att jag inte kunde hålla huvudet kallt! 

I femte loppet revanscherar sig Jorma och vinner med Askens Valencia. Åtminstone en spik grejad. Lopp sex och sedan är det sista loppet, Harper Hanover. Oddsen kommer upp på tavlan. Jacky Glide står i fyrtio gånger pengarna! Har man ingen känsla för värde? Jag beslutar att lägga ett spel på Jacky. Hundra kronor vinnare-plats. Det betyder över fyra tusen kronor i vinst om hästen vinner. Kanske man ändå kan lära Conny Nobell-älskarna i det här landet en läxa.  

Loppet börjar. Nougat Ås och Johnny Takter tar ledningen. Jacky Glide står med tjugo meters tillägg. Hästen får fjärde ytter. Favoriterna Parkin och New Line längre bak i kön. Första varvet i måttligt tempo. Hästarna på bortre långsidan. Då hör man speakern: "...Ut i tredje spår närmar sig nummer nio Jacky Glide!" Jaggen är på gång! Erik Adielsson!  Vid andravarvspasseringen ligger Jacky i dödens utvändigt ledaren. Precis som fadern brukade göra. Jaggen är tillbaka! Ut på slutvarvet och bortre långsidan: "...Det är fortfarande nummer två Nougat Ås i ledningen som nu får kraftig press från nummer nio Jacky Glide!" Ha ha ha! Han är tillbaka! Han kommer att mala ned allt!

Hästarna in på målrakan. Nougat Ås visar sig ha krafter kvar. Hästen svarar och går ifrån. Jacky Glide håller motståndet bakom sig och spurtar in som tvåa. Segerherren Johnny Takter upp i vinnarcirkeln till folkets jubel. Trots allt en värdig vinnare. En femåring som höll de härdade kombattanterna bakom sig. 

Jacky vann inte, men jag blev ändå inte lottlös. Tvåa betyder plats, och eftersom ingen av de stora favoriterna kom bland de tre bästa betydde det fina pengar. Jag går till spelluckorna för att casha in. Kör med min vanliga variant. Går fram till luckan med den snyggaste tjejen, sedan frågar jag: "Är det det här som är vinnarluckan?". Svar: " Ja, haha, det kanske det är!" Får ut vinsten: 741 kronor! Förlusten från V75:an återhämtad! Återigen på noll! Ingen regel utan undantag. Normalt gäller cut your losses. Men ibland kan det vara bra med double down. 

Så dagen slutade i dur. Jaggen fick en halv revansch. Jag lärde mig en läxa vad gäller spelandet, men gudarna var med mig och den blev inte dyr. Dessutom fina tävlingar och fina bilder. Så er travkorrespondent tar glatt farväl för den här dagen. I morgon väntar nya äventyr. Då väntar Elitloppet! 

Lilla Elitloppet - folkfesten

Elitloppshelg! Sista helgen i maj är det travfest på Solvalla. En av årets höjdpunkter: människor kommer från hela Sverige, från Norden och från stora världen för att heja på sina favoriter. Igår var det s k lilla Eliploppet, Sweden Cup. V75, och mycket annat. Till och Från var där och bevakade. 

Redan tidigt på morgonen fylls platserna. Somliga föredrar solstolar vid ringside, andra föredrar den legendariska E-läktaren, utomhusläktaren i fonden. En del föredrar att glassa på Kongressen. 

Nu börjar det. Nu kör vi! 

Jaa!!!

Sweden's Cup försök 2 vinns av Owen's Club och den sympatiske italienaren Pietro Gubellini. 

Peter Ingves ror hem segern med Beatasine till den finska kontingentens förtjusning. Riksbankschefens namne är en spexare och showman. Publikfavorit. 

Olle Goop i samspråk med entusiast. 

TV4 på plats. 

Glada ägare firar triumfen i vinnarcirkeln. 

Massor av kollegor. Tycker det råder en väldigt bra stämning i kåren. Inga armbågar, ingen klickbildning Nikon vs. Canon. Vi hjälper och stöttar varandra. I bilden en oldtimer som plåtar med en Hasselbladare. Respect! 

...fortsättning följer....

Barncancerfonden - Book of Hope

Alltid händer det något i Kungsan.  Igår var Barncancerfonden där. De anordnade ett event som de kallade Book of Hope. Ett tiotal författare hade upplåtit böcker åt fonden. De stod i Kungsan och signerade dem. Pengarna gick oavkortat till fonden. Till och Från var där. 

Mycket att välja på bland några av Sveriges mest folkkära författare. Barncancerfondens kunniga medarbetare visar intressenterna tillrätta. 

Herman Lindkvist i fransk generalpose. 

Viveca Sten har gjort sig känd som författarinna av intrikata mordmysterier i skärgårdsmiljö. Här delar hon med sig av hur man knåpar ihop en intrig. 

Barncancerfondens volontärer hjälpte till att hålla grytan kokande. 

Psykiatern David Eberhard har gjort sig känd som frispråkig debattör. Hans böcker tar upp paralleller mellan själs- och samhällsliv. Intressant. 

Agneta Sjödin är känd som intervjuare och programledare. Nu har hon själv fattat pennan. 

Det måste sägas att det tyvärr verkade vara dålig mediauppslutning. Det var bara jag och kollegan här som var där och bevakade. Obs, lägg märke till namnbrickan. Ackreditering! Respect. 

I Sandhamn

Under Kristi Himmelsfärd blev stugan mig trång. Storstadsluften gav mig leda. Jag ville känna havet: jag ville ut och segla. Då jag inte har någon båt bestämde jag mig istället för att ta färjan ut till Sandhamn, den mytomspunna ön längst ute i skärgården.  

Färjan Cinderella går direkt till Sandhamn från Nybrokajen. På morgonkvisten insöps staden. Fint väder och tomt på folk sånär som på den enstaka turisten som inte förstod att det var helg och att det var dags att fly staden för landet och för skärgården. 

Det visade sig att jag inte var ensam med att ställa kosan mot skärgårdsön. Båten flockades av av människor och ivrigt följde vi sceneriet där båten slingrade sig genom kobbar och skär. 

Äntligen framme! Två timmar tog färden och när vi kom fram var dagen nästan tolv. Sandhamn har rykte på sig att vara ett stekarställe. Det stämmer delvis. Det är visserligen inte så gott om lyxiga sommarkåkar på stället. Istället är det seglarfolket som gärna lägger till vid ön. 

Navet i Sandhamn är Seglarhotellet. Det är här som det Kungliga Segelsällskapet håller till. I den här typen av orter är det vanligt att det finns ett sällskap som alla som anser sig vara någon att räkna med vill tillhöra. I Visby är det sällskapet De Badande Vännerna (DBW) som gäller. I Sandhamn är det Segelsällskapet. Även om det kan verka lugnt och idylliskt kan det under ytan förekomma intriger och till och med mord. Viveca Sten har skildrat spelet bakom kulisserna i några uppmärksammade böcker. 

På bilden syns för övrigt några reklamskyltar som bör fungera som varningstecken för den samvetsgranne investeraren. Sandhamn är starten för Gotland Runt. Det är stekarnas högtid nummer ett under sommaren. Bland seglarentusiasterna finns en del företagsledare och somliga av dem ser då till att sponsra tävlingen med företagets pengar. Det här är ett otyg som tyvärr blir allt vanligare. Företagsledningens uppgift är att tjäna pengar till ägarna. Om det finns dålig ägarstyrning kan emellertid VD:n göra sig till herre över företaget och genomföra sin egna agenda snarare än företagets. Det uppstår då s k agentkostnader vilka kan bli mycket kostsamma (Skandia är skräckexemplet). Ett säkert tecken på att det finns agentkostnader är när VD:n börjar sponsra sina hobbies via företaget. Lindahl och Emballageteknik är inte företag som jag skulle investera i. 

Stekarglädje. 

Finaste delen av Sandhamn är onekligen Kvarnberget. Från det har man härlig utsikt över inloppet till ön. här kan man solbada och njuta av havsvinden. Man kan ha picknick med vänner. Vid vattnet ligger pittoreska fiskarbodar som bidrar till idyllen. Uppe på berget syns den s k Brandska villan. Ni som känner till Viveca Stens deckare från Sandhamn vet att denna villa figurerar en hel del i böckerna i samband med mord och andra otidigheter. Och när man ser den så förstår man varför. En fantastisk sommarvilla i ett fantastiskt läge.  

Det här med sommardeckare och mord på semesterort verkar för övrigt vara senaste trenden. Viveca Sten skriver om Sandhamn, Mari Jungstedt om Gotland. Och idén är inte så pjåkig. Man har semester, några veckors ledighet som gör att man kan hinna skriva - så varför inte knåpa ihop ett mordäventyr från den egna semesterorten? Möjligheten att skriva leder sedan till succé - eftersom andra har semesterledigt på samma ställen och på samma sätt har tid att läsa böckerna! Så tänk på det, kära bloggläsare när ni ligger i hängmattan. Går det att knåpa ihop något i sommar? Hur står det egentligen till där bland ekor och rosenbuskar? Grannsämjan bland sommargästerna verkar vara god men är det inte skenet som bedrar? Under ytan lurar kanske något hemskt... Skriv, kom hem från semestern och se sedan till att bli ekonomiskt oberoende! 

Förresten, när man talar om trollen. Jag går ner mot hamnen och vad skådar då ens norra öga? Polisen! En helikopter lyfter för färd mot Nacka. Nya mord mitt framför ögonen! Synd att de hann lyfta. Annars hade jag kunnat meddela  några intressanta observationer. Tyckte mig se några skumma figurer som rörde sig misstänkt uppe på Kvarnberget...  

Men nu var klockan slagen eftermiddag. Och til syvende og sidst måste det erkännas: man är en big city boy. Visst är landet bra, men det bör njutas med måtta. Ett par timmar i taget räcker. Så det var dags att ge sig hem igen. Jag längtade asfalten, jag längtade stenstaden. Farväl till skärgården för den här gången och på återseende! 

We are the champions!

Vid Eurovisionsschlagern i lördags miste vi titeln. Men det dröjde bara en dag så var vi champs igen! Känns skönt. Man behöver känna sig som en champ. Fotbolls-VM är utanför vår division. Innebandy-VM är lite fjuttigt. Men Eurovisionsschlagern och Hockey-VM, där är vi med och fajtas! 

Lunchtid och folket samlades i Kungsan för att hylla hjältarna. Flaggor och folk så långt ögat kunde se. Omöjligt att komma nära. Ståplats långt från scenen. Som tur var hade jag plockat med mig värstingtelet. Varför inte ta några porträtt?  

Stekaren. 

Och där kommer de! Hjältarna! I patenterade guldhjälmar hoppar de ut till folkets jubel. Vibbar från Foppas och Suddens tid. Diverse personer uttalar sig om guldet. Nyckeln till framgången? Att alla jobbar för laget. Per Mårts, skippern: Man verkar gilla flextid här i Stockholm! Jättegarv. Sedan följer intervjuer med spelarna. Om hur snacket gick i omklädningsrummet, om hur de känner sig och vad de har gjort. Det är precis som man minns det i pojklaget. 

Åkej, nu taviråm nu haviråm! Det fina med såna här tillställningar är att de är så härligt predictable. Ta musiken. Någon som vill höra We are the champions? Check. Någon som är sugen på The winner takes it all? Check. Håkan Södergren, någon? Check. 

Blue collar och white collar - alla hänger med! 

Frågas: varför är Tre Kronor folkets lag? Svaras: Därför att de kommer hem med troféerna! 

Åkej, nu taviråm nu haviråm! Till och med Lantmäteribacken var packad med folk. En reflektion: varför samlas så många människor för att fira sina hjältar? Ingen av oss har brytt oss om att följa turneringen.  Men ändå flockas vi till Kungsan. Förmodligen handlar det om att få utlopp för grundläggande mänskliga behov från tiden när vi levde som jägare och nomader. Att komma hem med troféer var på den tiden att komma hem med byte. Då samlades stammen för att fira hjältarnas hemkomst som betydde stammens överlevnad. Jakttroféerna blev sedan till krigsbyten men firandet var ändå detsamma. Vår stam är starkast av alla! I våra dagar har krigsbytet ersatts av idrottstroféer. Det är det här som är idrottens högre kall. Att kanalisera krigiska stamkänslor och ge dem fredligare utlopp. 

På amerikanskt manér leder Loa Falkman i Du gamla du fria. Mäktigt att sjunga med landsmännen. Kärleken till fosterlandet är påtaglig. Ja jag vill leva jag vill dö i Norden! En sån här dag är det lätt att glömma kylan och mörkret under vinterhalvåret. Sverige är världens bästa land! 

Så var det slut. Klockan har blivit ett. Lunchrasten är egentligen slut och man har inte hunnit käka. Det är lugnt, skippern har beordrat flextid. Dags att leva hockeykulturen. Dags för en burgare. Donken eller Max? Svaret är givet. Max, det är hamburgare på svenska.