Från Prag - I gatuvimlet

Meddelar några bilder från gatuvimlet i Prag. 

/Slut. 

Loreen - triumfen

Till och Från gör ett tillfälligt avbrott från Pragrapporteringen för ett extrainlägg om Loreens triumf i Stockholm idag. Bloggens utsände fanns på plats på Hötorget. 

Spänd förväntan. Alltid samma välbehagliga känsla när någon hjälte kommer hem från stora världen med en trofé och firar triumf. Det kan vara hockey, det kan vara fotboll, det kan vara schlager. Seger och framgång åt folket!

Plötsligt: - Titta där! 

- Titta där: Loreen!

- Hon är här: Loreen! 

- Jag älskar er! 

Kollegorna på plats. 

- Euphoriaaa!

- Euuphoria!!

Vilket sätt att sluta dagen! Bloggens utsände gick nöjd hem på kvällskvisten. 

Från Prag - Om konsten att stjäla hundar.

Efter ett litet uppehåll i bloggandet är det dags att slutföra min Pragserie. 

En av mina absoluta favoritböcker är Den tappre soldaten Svejks äventyr, skriven av Jaroslav Hasek. Jag läste den första gången när jag gick i sexan. Genom åren har jag säkert läst den 3-4 gånger. Historierna om Svejk, ingenjörssoldaten Vodicka som hatade ungrare, den ettårsfrivillige,  underlöjtnant Dub  m fl är stor humor. Så därför var det ett nöje att befinna sig i Prag, Svejks hemstad. Tänkte då passa på att ägna mig åt lite litterär turism genom att gå i Svejks fotspår. 

Enligt källorna skall Svejk före kriget ha försörjt sig med att sälja stulna hundar. Han brukade fånga in byrackor och förfalska deras stamtavlor, för att sedan sälja dem till avans. En hundstöld blir också orsaken till att Svejk tvingas lämna Prag och bege sig mot fronten. Svejk jobbade som kalfaktor (betjänt) åt löjtnanten Lukas. Lukas gav Svejk i uppdrag att skaffa honom en hund. Svejk ser då till att stjäla pinchern Fox från en överste Kraus. När översten senare konfronterar Lukas på gatan med hunden leder det till omförflyttning för Lukas och hans kalfaktor närmare fronten. Denna historia tänkte jag ta till utgångspunkt för ett litterärt strövtåg genom staden.  

Hundstölden börjar med att Svejk träffar den gamle kumpanen Blahnik, som brukade stjäla hundar åt Svejk före kriget: "På Mala Strana ligger en liten ölstuga vid trappan upp till slottet. Där satt en dag två män i den halvmörka bakgrunden. En soldat och civil. De satt lutade mot varandra och viskade hemlighetsfullt. De såg ut som sammansvurna från den venetianska republikens tid." 

Jag lyckades spåra ölstugan: U sedmi svabu! Det måste vara den. Mysig inredning - men stället har nu förfallit till ett turisthak, precis som allt som har att göra med Svejk. 

Vad gäller konsten att stjäla hundar lär det finnas två system. Det ena är att rätt upp och ner gå fram och stjäla en hund på ficktjuvars vis. Det andra mer raffinerade är att bedrägligt locka iväg hunden med något gott doftande i fickan. Hunden är ett trofast djur, men låt den lukta på stekt fläskkorv och den går förlorad.. 

Här är Karlsplatsen. Ett av Prags mest populära hundraststråk. Före kriget skall enligt källorna Svejk ha lyckats komma över många fina exemplar från just denna park. Det var därför givet att fortsätta den litterära odyssén här. Finns det fortfarande lika många hundar här som det gjorde på Svejks tid? 

Javisst! Karlsplatsen visar sig vara rikliga jaktmarker! Vid första anblicken ser jag hur hundägare strömmar ut från parken med sina älsklingar! 

Små hundar är bra att stjäla. Storleken gör att man kan stoppa ner dem innanför rocken. 

Fint exemplar. Mmm...kom till pappa..

Den här då? Nja, lite stor. Den i bakgrunden? Tja, varför inte. 

Uppmuntrad av det rika villebrådet på Karlsplatsen gick jag vidare till Havlicekparken uppe vid Vinbergen. Det var här Svejks kumpan Blahnik stal hunden Fox från överste Kraus vilket sedan blev Svejks och löjtnantens undergång. På ölstugan vid Mala Strana hade Blahnik upplyst Svejk att överstens husa brukade ta Fox på promenad i parken varje kväll. Svejks uppgift blir att bekanta sig med husan och locka ur henne vad som är Fox favoritmat. Svejk bekantar sig med henne i parken under förevändning att ha gått vilse. Genom att låtsas komma från samma hemtrakter lyckas han vinna hennes förtroende. Han lyckas sedan klämma ur henne den viktiga informationen: Fox favoritmat är kokt kalvlever! Svejk meddelar informationen vidare till Blahnik, som nästa dag skrider till verket. Med kokt kalvlever i fickan lockar han bort Fox från parken, norpar hunden och levererar den till Svejk...

Havlicekparken visar sig vara ett eldorado för hundar. Parken är riktigt stor och hundarna kan rastas mer fritt. Vilket naturligtvis öppnar vissa möjligheter. Se här några exemplar. 

Jag ger 3000 kronor för pudeln och 2000 kronor för mopsen. 4000 kronor för båda. 

En byracka. Kommer krävas en hel del jobb med stamtavlan för att affären skall gå ihop. 

I parken har man numera uppfört förbud mot att rasta hundarna lösa. Förbudet kom till efter Svejks tid. Detta som ett led i att stävja hundstölderna i parken.  

- Hej! Fssst! Du där! Får man fresta med lite kalvlever? 

Tillbaka i centrum på Panskagatan. Det var här som överste Kraus konfronterade löjtnant Lukas med Fox, när denne var på väg mot hotellet Palace som syns i bakgrunden. Och så for Svejk och löjtnanten mot fronten. 

Ett trevligt litet dagsäventyr. Kan rekommendera litterär turism. Genom att gå i fotspåren av handlingen i någon roman får man en utmärkt plan för sitt turistande och man kommer till miljöer som ligger utanför de vanligare stråken. Fyra plus! 

Från Prag - Guidespecial

En av fördelarna med att bygga en reportageserie är att man kan återvända till vissa stående teman. I Till och Fråns serie om kulturstäder är guider ett sådant tema. I Florens var guidefloran rik. Frågan är om den inte är ännu rikare här i Prag. Turistvolymen på stortorget i gamla stan slår nästan den på Piazza della Signoria i Florens. 

Guider är härliga att plåta. Minspel och gester gör dem till formidabla motiv. De kan dessutom inte komma undan. Min favorit den här gången blev en fransyska: 

Jusqu'au bout de l'esquine..

Une oeuvre très importante..

Vilket behagligt sätt! Jag måste erkänna att jag blev lite småkär. 

Från Prag - Planerna gäckas. Omgruppering. Gatubilder.

Idag var en dag som tyvärr inte blev som jag tänkt mig. Saken är den att det var dags att byta hotell. Jag hade bokat två nätter på hotell Waldstein, för att sedan byta till hotell Charles tvärs över gatan. Efter två nätter på Charles skulle jag så byta tillbaka till Waldstein för två nätter till. Varför denna dubbelrockad? Saken är den att Waldstein är billigt på vardagarna men dyrt på helgerna. Hotellet är mer av ett familjehotell där man kan misstänka att det kommer många familjer, särskilt tyskar, runt helgerna. Charles är däremot mer av ett affärshotell som är dyrt på vardagar men billigare på helger. Så i min smarta plan tänkte jag dra nytta av dessa prisskillnader och därigenom tjäna en liten hacka, till en relativt liten transferkostnad. Det är inte utan att man är litegrann av en entreprenör. 

Emellertid skulle planerna gäckas. Efter att glad ihåg ha checkat ut från Waldstein och stegat in på Charles kommer chocken. Receptionisten påstår att de har haft en läcka och att de har varit tvungna att omboka till ett annat hotell. Det nya hotellet ligger i Josefov, den gamla judiska stadsdelen, inte långt från gamla stan. I ett svagt ögonblick säger jag ja. Tillsammans med några andra åker jag med taxi dit. Detta visar sig emellertid vara ett stort misstag. Josefov är en stadsdel som sedan slutet av 1800-talet helt byggts om och väl idag kan beskrivas som Prags Östermalm. Mala Strana, där Charles och Waldstein ligger, är att likna vid Söders höjder. Visst, det är inget fel på Östermalm - men hur roligt är det att turista där? Det var uppenbart att Charles hade dubbelbokat och så vikar man ner sig totalt. 1700-talets trånga charm som gav vingar har bytts mot de breda esplanadernas sterilitet. 

Det här är otroligt viktigt när man reser. Hotellets läge är kanske den viktigaste faktorn. Det är också olyckligt att omlokalisera. Poängen med att stanna länge i en stad är att man efter några dagar börjar rota sig. Hade just börjat känna att Mala Strana är "min" stadsdel. Hemkänslan skapar en större frimodighet och man kan gå in mer på djupet. Nåväl, nu är det omgrupperat och man får göra det bästa av situationen. Nedan meddelas några bilder från gatulivet. 

Först några turister. Här står jag och en okänd turist och plåtar varandra. Märket verkar vara en gammal Zenith. Det här är ett bra trick att använda när man är ute och plåtar. Fotografer kan dra nytta av varandra genom att ömsesidigt använda varandra som motiv. 

Här är ett par som frågade mig om vägen. De började prata spanska med varandra så jag tilltalade dem på detta språk. När jag förklarade att jag var svensk blev de förvånade. - Vi tyckte du såg ut som en bohem, svarade de. Paret visade sig vara från Colombia, ett land som jag besökt i min ungdom. 

- You talkin' to me? 

Dobre vecer.