On the noble art of city birding

En grej som jag upplever som lite jobbig är villkoren för oss som ägnar oss åt att plåta stadsfågel. Saken är den att stadsfågel är bland de roligaste motiven att plåta. Men samtidigt är det svårt att finna avnämare för sina alster. Stadsfågel är nämligen något som faller mellan gängse kategorier på ett lite olyckligt sätt. 

Homeward bound.

Att plåta stadsfågel handlar i grunden om gatufotografi men där fågeln står i centrum. Fokus är här på fågeln som medlem och inbyggare i staden. Precis som andra varelser i staden har fågeln sin handel och vandel. Precis som alla andra försöker den skaffa sig brödfödan för dagen. Och när den samspelar med andra stadsbor uppstår spännande moment. 

Boardwalk crow.

Det är här som problemen uppstår. Ty gatufotografi handlar om att plåta människor i gatulivet. Därför platsar inte gatufåglar riktigt som gatufotografi. Å andra sidan platsar inte gatufåglar bland normala fågelbilder. I den gängse fågelfotografin bedömer man bilder efter två kriterier: dels fågelns särart, dels bildens skärpa. Gatufågelbilder platsar därför sällan. Inom gatufågelfotografin står framför allt kråkan och måsen i centrum: alldagliga fåglar som emellertid är lysande opportunister och som när de samspelar med människan kan ge upphov till strålande gatukonst. 

The pita hunt. 

Det är därför jag undrar om det finns fler gatufågelfotografer som känner sig lite hemlös bland de rådande kategorierna. Är det dags att slå sig samman? Är tiden mogen att bilda en ny kategori, city birding eller street birding? Gatufotografi med fågeln i centrum. 

Maestro! 

Dancing in the street. 

The stakeout. 

Morgontrut

Godmorgon kära fotokollegor! Hoppas att ni får en fin dag. Meddelar några måsbilder så här på morgonkvisten: 

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. 

/Per

Vid ankdammen - det stora blå.

Idag var en strålande dag så undertecknad gav mig iväg på en tur runt Årstaviken. Solen, vattnet och isen tillsammans med några ankor gjorde dagen till en riktigt trevlig fotoutflykt.  

Det började med att jag gjorde en viktig fotografisk upptäckt. Ett evigt fotografiskt bekymmer är problemet med vinjettering, Fenomenet att bilderna svartnar ute vid hörnen. Så länge fotokonsten har funnits har fotografer brottats med detta. Ett vanligt sätt att tackla problemet har varit att blända ner. Ett annat att justera med hjälp av mjukvara. Nu tror jag mig ha kommit på ytterligare en metod. Man ser till att komponera på så vis att ljuskällan hamnar strax utanför kanten på bilden.  Detta löser inte bara vinjetteringen - det skapar till och med en negativ sådan. Bilderna blir ljusare ute i kanterna! Kanske kan man kalla det för negvin-teknik. Nackdelen är att effekten bara uppnås på ena sidan av bilden, såvida man inte har två ljuskällor. 

Negvin-tekniken är flexibel och kan även användas för effekter centralt  i bilden. Här skapas negativ vinjettering kring kanten på en bro. 

Jag gick vidare och kom fram till vad som skulle bli huvudnumret för dagen. Våren är så långt skriden att bara ett lövtunt istäcke täcker vattnet. På vissa ställen vet man inte om det är vatten eller is. Detta skapar en perfekt miljö för ankorna. Och tillsammans med sol och klar himmel skapas underbara förutsättningar för färgen blått.  

En sådan här dag kommer ankorna verkligen till sin rätt. Kombinationen fötter och flytkropp gör dem till veritabla amfibiemonster. Ta sig upp på lövtunn is? Inga problem. Isen håller inte? Bara att glida ner i vattnet. Vi människobarn satt och iakttog ankorna och det var inte utan att man var avundsjuk. 

Ankskådning. 

Människoskådning. 

Alla iakttar alla. 

Även videgräset trivdes. 

/Slut. 

Natt och dag på samma gång

En lustig grej hände idag på väg hem från jobbet. När jag gick över Strömsbron så såg jag ett flygplan däruppe i skyn. Från andra hållet närmade sig en fågel. Och månen fanns med på ett hörn! Det här kan bli en fin bild tänkte jag. 

Tyvärr kom de tre inte tillräckligt nära varandra för att det skulle bli bra. Men sedan när jag kom hem och började dra i reglagen hände något. För att öka kontrasten drog jag ned på exponeringen ett halvt steg. Då började bilden att svartna. Månen befann sig nu i natt! 

Det hade jag inte väntat mig. Drog man ner exponeringen ytterligare ett steg blev hela bilden svart. Det fick mig att fundera en stund över hur skör vår tillvaro egentligen är. Natten är bara ett ljussteg bort. Kaos är granne med Gud. 

Go' kväll. 

Onsdagsmås

I dag tänkte jag att jag skulle plåta lite mås på väg till jobbet. Jag ser mig i grunden som en skrattmåsfotograf. Jag har visserligen en del andra strängar på min lyra - gillar bland annat att plåta turister. Men det är inom måsfotografin jag har min bas. Emellertid har denna på senare tid blivit lite eftersatt så jag tänkte ta igen det idag. På morgonen tog jag därför med mig 70-200:an och gav mig iväg.   

Klockan var redan ganska sent slagen. Inte mycket tid för plåtning.
 

Kyligt i luften. Termometern stod på minus fem. 
 

Vid af Chapman låg några trutar och guppade. Det var emellertid inte det jag var ute efter. Var fanns måsarna?
 

Vid Strömmen stötte jag så på några. De hade hittat några isflak som de nyttjade till max. Man måste beundra måsarna. De nöjer sig med väldigt lite. Ett isflak på strömmen är nog för att de skall känna sig nöjda. Gillar särskilt måsen som står på ett ben. Kanske inte världens bästa läge att ge sig på balanskonster. 
 

Då dök plötsligt ett gäng matare upp!
 

Slut.