Paddlare orsakar trafikincident

Paddlare tror man inte skall utgöra någon trafikfara. Deras farvägar är ju skilda från den övriga trafiken. Men igår blev jag vittne hur en paddlare indirekt gav upphov till en mindre trafikincident. 

En paddlare kom paddlande ner för Riddarholmskanalen. 

På andra sidan Riddarholmsbron svänger han upp för att lägga till vid en brygga.  

Några fotgängare får syn på honom. De stannar upp: - Titta där, en paddlare! 

Paddlaren häver sig upp på bryggan. 

När fotgängarna stannar upp tvingas bakifrån kommande cyklister att väja och köra in på det vänstra körfältet. 

Då uppstår plötsligt en farlig krocksituation när cyklister närmar sig från andra hållet. 

Cyklisterna lyckas trassla sig ut utan skador. Långt ögonkast på trafikstörarna. 

Paddlaren lyckligt ovetande om vad han förorsakat. 

Frågan är om något behöver göras? Den här gången slutade det lyckligt, men man vet ju aldrig i framtiden. Kanske kan man sätta upp skyltar, "Paddlarskådning förbjuden", vid särskilt känsliga platser? 

Regnpaddling

När molnen hopar sig i skyn. 

När det vankas regn och vodkabaren Naglo är stängd. När det inte finns någonstans att fly. Vad gör man då? 

Varför inte koppla av med lite regnpaddling? För paddlaren spelar regnet ingen roll - några vattendroppar mer eller mindre gör ingen skillnad när man har våtdräkt.  

Vatten likt strömmar av isande lava. 

En stund för sig själv..

Sista färden..

Paddling är uppståndelse

Vad är tjusningen med paddling? Att en varm sommardag lugnt paddla fram i en bäck eller å kan man förstå. Men att hålla på och vända sig upp och ned i den kalla strömmen? Det verkar obehagligt, lite grann som att vända sig ned i graven. Är det kanske det som är själva behållningen? Känslan att efter att ha tampats med graven återvända till ljuset och livet...

En paddlare gav sig ut en afton för att paddla. 

Han paddlade med kraftiga tag, när plötsligt...

Båten kantrar!

Paddlaren sjunker allt djupare ned. Han kämpar förtvivlat...

...lyckas vända sig och börja ta sig upp...

Men förgäves! Åter sjunker han ned i djupen...

Mörker och död! Båten kapsejsad. Paddlaren slukad av djupen. Resten tystnad. Tiden går. Strömmarna slår mot det olyckliga skrovet...

Plötsligt...en arm!

Han lever! 

Åter till livet! Uppstånden igen ifrån Tartarus. 

På hempromenaden

Meddelar några bilder som jag tog i går kväll på hemväg från jobbet. 

Satte mig i Kungsan vid den stora fontänen. Några mäktiga trutar flög in lågt bland kvällsvandrarna. De är minsann inte blyga! 

En anka låg och badade i fontänen, nästan som i ett badkar. Såg skönt ut! 

Försökte sedan att med en kort slutartid stoppa vattnet från fontänen i luften. Lyckades väl sådär.  

Gick sen vidare. Utanför Operan satt några herrar på mäktiga cyklar och väntade på grönt. Tunga lirare. 

Tre paddlare hade just besegrat forsarna vid Norrström och paddlade nu behagligt på lugnare vatten. Äventyr! 

På Skeppsbron stod en bil av märket Laramie parkerad. Fick mig att tänka på den gamla filmen med James Stewart, "Mannen från Laramie". 

Sedan gick jag hem och somnade in i den lyckliga vetskapen att i morgon väntade åter jobbet.