Kungen 80 år

Bloggarkollegan Corren tipsade om en tillställning. Valborgsmässoafton, kungens födelsedag, kungen fyller åttio år! Bloggen gick ut på stan för att bevaka. 

Jag går längs Skeppsbron. Där ligger hon. Dannebrogen. En låg skönhet, med rejäl skorsten för ångan. En sak har jag märkt. Dannebrogen ligger alltid närmast slottet. Kommer ihåg det var likadant när Viktoria gifte sig. Visst, man kan förstå att på den tiden höll dronning Margrethe hov, hon gjorde som hon ville .Men nu är det väl annat läge? Eller det kanske är en gammal grej? Dannebrogen ska alltid ligga närmast slottet. 

Jag närmar mig Slottsbacken. Kommer lägligt. Beridna högvakten rider förbi! Där i bakgrunden bernadottarnas överdimensionerade staty på anfadern. Men högvakten, ser de inte unga ut? Beridna högvakten befinner sig helt klart i en föryngringsprocess. 

Så kommer jag till Norrström. Mänskor har samlats, dock ännu inte fullt. Däruppe på trappan ses fanbärare med kompnickeplåtar. Är de alla kompnickar? 

Paus. Reportaget gör en paus för ett lumparminne. En gång för länge sen gjorde jag lumpen. Kompaniet låg på Lovön. Ibland hände det att man var kompnicke. Man låg då kvar över helgen och höll ställningarna. När man var kompnicke intog man sina måltider vid högvakten på Drottningholm. Jag var alltså kompnicke, körde till Drottningholm, knackade på hos högvakten. Ett befäl öppnar. Han har skruvade mustascher. Han säger: -Vafalls?! och -För bövelen, karl! Talar som befälen gör i 91:an. Minns att jag fick en rörd tår. Det här är kungen, det här är hovet! 

Reportaget återupptas. Det börjar närma sig. Det skruvas på mikrofoner. 

Och nu börjar fanbärarna vifta med sina fanor. Det är helt säkert. Nu händer det! 

Där är han! Födelsedagsbarnet! 

Som vanligt är Viktoria bäst på att vinka åt folket. Ingen överraskning där. 

Och nu. Flyguppvisning. JAS-plan i mäktiga formationer. Det här är Sverige! 

Nu inleds sången. En dirigent, Helene tror jag hon hette, leder den månghövdade kören. Det blir nummer från den svenska repertoaren. Och sen så kommer dagens clou. Kören sjunger "Sverige". Det börjar rycka i tårkanalerna. Ett fint ögonblick. Glädjen att vara svensk. 

Sen så uppförs ett nyskrivet stycke av dirigenten och kompositören Sofia Söderberg. Men Sofia dirigerar inte själv! Det var synd, det var henne jag kommit för att se. Men stycket framfördes ändå på ett fint sätt. 

Så talar kungen. Han drar ett skämt om att vintern rasat ut, talar om stoltheten och glädjen och gemenskapen vi har. Kungen, han börjar kunna det här. Han är bra. 

Så är det över. Folket drar sig därifrån för vidare äventyr på stan. Nöjda med vad de fått skåda. 

Då ser jag. En kollega. Hon packar rejälare don. Jag inser mitt misstag. Borde ha tagit med fågeltelet. Alltid bra att ha med sig: man vet aldrig när det kommer till pass. Eller rättare: det kommer alltid till pass. 

Lena Holm 2026-04-30 20:31

Tack för en fin rapport från något jag aldrig skulle få för mej att besöka själv, trots att jag bor ganska nära. Kungen ser nästan lite försynt ut där han kikar fram, fint fångat (fast jag gillar inte den konstgjorda vinjetteringen :- ). Snyggt med flyguppvisningen och den svenska flaggan!
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Iwa 2026-04-30 20:45

Hej Lena, tack! En fin dag på stan idag. Ibland tycker jag om att kräma på med vinjettering :)
/per

Svara